Var bara tvungen...
Den skulle vara perfekt för oss!
Promenera.
Idag gick vi till ICA MAXI och till Wilys och handlade. Ett par olika mössor och vantar till PBP på ICA och kassler, falukorv och lite annat smått och gott som var billigt på Willys just nu.
Det var härligt friskt ute,men jäklarns vad genomblåst jag blev. Kyla är verkligen inga problem. Det är när det blåser som det blir riktigt jäklarns kallt! Jag sitter fortfarande med gåshud över hela kroppen och då var det ju ändå 1½ timme sedan vi kom hem. Minst! Ska snart ta och krypa under täcket i soffan och kolla på IDOL.
Tro't eller ej, men det här är faktiskt första säsongen av idol som jag följer. Vilka är era favoriter? Av de som sjöng igår så bara älskar jag Calle. Han som sjöng först och var invald av tittarna. Sen så gillar jag även han från Västerås. Är det Jon han heter, kanske. Ja, ni som känner mig vet ju att jag är riktigt jäklarns kass på namn, därför förklarar jag gärna lite om personer som jag ska prata om. Som en liten säkerhet, så att folk ska veta vem jag menar, även om jag ev har blandat ihop namnet med ngn annan.
Jaha, nu var det dags att slå på TVn då.
Jag mår illllla!!!
Ja, så här ser vi tydligen ut den här veckan, ärtan och jag. Jag har dock aningens mera fluff runt magen och lite mer hängande tuttar... Å andra sidan så kanske det inte är mig som fokuset ska ligga på när man tittar på just de här bilderna.
Enligt den här hemsidan så ska jag nu alltså vara i vecka sex. Jag har för mig att det var olika hur de räknade på olika sidor förra gången. Även olika i tidningarna om jag kommer ihåg rätt. Den ena sa att man var i vecka sex och den andra att man var i vecka fem tex. Det berodde på om det hade gått fem veckor så man var i den sjätte eller om de då tyckte att man var i vecka fem. Förra gången gjorde jag helt enkelt så att jag väntade tills efter ultraljudet i vecka åtta och utgick från hur stor den var då... Det är ju inte så lång tid kvar tills vi ska dit den här gången heller.
Nu mår jag iaf ruskigt illa. Tänkte att det kanske var för att jag inte hade ätit ordentligt, så jag tog och satte i mig ett äpple. Är ett äpple det som kroppen skriker efter när den helst av allt vill kasta upp hela maginnehållet? Jag har ett svar på den frågan NEJ!!! Jag vill ha strips, cheeseburgare, kycklingmål från MAX, chickybits, gurkmajonäs, pizza. Flott helt enkelt. Men än så länge så har jag kunnat tygla mig. Jag måste ju spara mig lite nu, för vem vet, senare i graviditeten kanske jag bara måste ha sån mat och då kan det ju vara bra att inte ha gått upp typ 50 kg innan dess. Det blir väl till att må illa en stund till.
Jag måste gå och laga mat nu. Ingen höjdare idag, känner jag. Kan hända att det blir bättre efter att jag har ätit kanske... Vi får helt enkelt ta och se.
PBP har en fin bil som man både ka
PBP har en fin bil som man både kan gå med och åka på. Helt klart favoriten just nu! Längst fram är det en discokula som snurrar och lyser. Coolt värre!
så här ser det ut när PBP och katt
så här ser det ut när PBP och katten hjälps av att städa.
Knölar i brösten.
Kommer ni tjejer ihåg att klämma brösten. En gång i månaden minst ska man vara där och käna och klämma.
Jag kan ärligt talat säga att jag är skitdålig på att komma ihåg just detta. Ibland kan jag koma på det när jag är i duschen. Cirklar lite, klämmer lite. Har ingen superkoll riktigt på hur man ska göra. Sen så känns det ju som att det alltid är ngt annat som man tänker på när man ska göra det, som tex att man ska iväg eller ngt sånt och inte riktigt har tid. Fast egentligen så tar det ju ingen tid alls, eller hur?!? Måste verkligen bli lite bättre på det här, för även bland oss lite yngre kvinnor så finns det ju de som får bröstcancer. Skärpning!
Fick även papper om cellprov. Men eftersom jag är gravid så tänker jag nog ta och vänta till nästa år. Ska ringa dit och höra med dem. Jag tror att man kan ta cellprovet iaf, men skulle det vara så att jag skulle få ett missfall efter jag gjort cellprovet, så skulle det inte alls kännas bra. Lika bra att skjuta upp det ett år!
Lite läskigt det där med alla sjukdommar man kan få. Fast det är ju bra att man bor i Sverige och har väldigt billig sjukvård iaf! Jag är en av dem som inte klagar på att jag betalar skatt. Det är tillräckliga klasskillnader i Sverige iaf. Bra sjukvård och skola borde vara en rättighet i alla länder!
Sen är det ju klart att man kan ha synpunkter på både vården och skolan, men vi slipper iaf betala dyra pengar för dem. Här har alla råd att operera sig och gå på högskolan. Heja Sverige! :-)
God morgon god morgon!
Mysigt förresten med jul. Jag som aldrig har ngr speciella julkänslor, ser nu verkligen fram emot lussekatts och pepparkaksbak, lite julpynt och tom gran. Vi har nog kommit fram till att granen dock får vänta ett år. PBP har väl inte så mkt glädje av just den detaljen. Det har däremot katterna som älskar att stoppa i sig allt vad julgranspynt heter... Man får väga fördelarna mot nackdelarna och just i detta fallet så skjuts inköpet upp i ytterligare ett år.
I år kommer vi att fira hemma hos mina föräldrar. Mysigt! Det är ju alltid liiiiite mysigare att fira så som man är van vid från barndommen. Traditioner är ju alltid traditioner. Just julen känner jag är väldigt traditionsbundet. Håller ni med mig? Maten ska vara den samma som man alltid har ätit. Och mycket mat ska det vara! Man ska äta rester fram till nyår. Så är det bara, även om man då är så trött på all julmat så man kan spy! Sen är det ju det här med när man ska äta, dela ut klapparna, äta den där risgrynsgröten som man aldrig orkar äta just på julafton. Tomte eller ej. Kalle eller Karl Bertil, eller kan man kanske se båda?
Ja, det är mkt olika traditioner och jag gillar iaf min familjs traditioner bäst. Men det är väl inte så konstigt. Andra familjers traditioner är ju inga traditioner utan nya saker för mig.
Abstinens!!!
Hur sällskaplig har jag då varit i helgen. Dagtid helt ok, men kvällstid. Jag kan uttrycka mig så här: Har det varit kväll den här helgen??? Jo, i fredags var jag ju pigg fram till halv elva eller ngt sånt. Rekord! I går blev det dock ngt tidigare... Jag somnade i soffan klovkan 20.30!!! Vaknade en timme senare och förflyttade mig bara helt lugnt till sängen. Sov till sex i morse!
Jag fattar verkligen inte hur tusan man kan vara så sjukt trött. I morgon blir det till att försöka aktivera mig under största delen av dagen för att se om jag kan ignorera tröttheten på så sätt. Annars vet jag inte vad jag ska göra? Har ni ngr förslag? Jag är ju ute och går varje dag. Motionera hårdare än så vill jag inte göra för tillfället, för när jag har ansträngt mig den senaste tiden så har jag fått ont i magen. Det är säkert ingen fara, men jag tänker inte anstränga mig allt för mkt den närmaste tiden.
Funderar på att börja med järntabletter och se om det kan hjälpa. Men jag ska ringa och boka inskrivningstid på MVC i morgon, så då kan jag ju ta och passa på att pumpa dem på information om den här extrema tröttheten. Det måste ju ha funnits ngn före mig som har upplevt samma sak tycker jag...
Nepp, jag har lovat sambon att betala räkningarna. Inte direkt det roligaste jag vet, men ngn måste göra det...
Kunde ha blivit riktigt tidigt idag...
Mår illa som bara den idag. Borde nog ta och äta lite frukost, men inte tusan är man sugen på havregrynsgröt när man mår illa... Får ta mig en rundtur i kylen och se efter vad vi har. Är ganska så säker på att det inte är mkt som kommer att falla mig i smaken. Jaja, så länge jag slipper kräkas så får jag väl vara nöjd!
Jag ska aldrig mera beklaga mig över PBPs födelsevikt. Lovar!!!
Barnet till vänster i bild är en normalstor bebis. Den till höger är stor som tre sådanna. 8,7 kg vägde den här "lilla" killen när han kom till världen. Mamman blev snittad. Inte så konstigt kanske... Men det var svårt att få ut bebben iaf, för han hade så stora ben, berättade läkaren.
Läs artikeln här.
Tänk bara på alla förberedelser som man har gjort helt i onödan. Kläderna i storlek 50 och 56 går inte att få på även om man skulle använda skohorn. Kanske att de i strl 62 går att använda. Om man har köpt ngr sådanna vill säga. Barnet får plats i bilbarnsstolen i typ tre månader kanske. Har man köpt en liten nättare barnvagn så är det bara att lämna tillbaka den, för bebisen är för bred. Kläder som man har sytt eller stickat själv är bara att lämna till bättre behövande, för oftast gör man kanske kläder i de minsta och sötaste storlekarna. Större kläder har man ju tid att göra sen. Eller hur...? ;-)
Och tänk hur tusan tuttarna skulle behöva jobba. PBP var ju stor och behövde mkt mat i början. Hon var tvungen att ammas varannan timme dygnet runt plus ersättning. Med ett sånt här barn, blir man tvungen att sitta med patten i barnets mun dygnet runt eller? Kommer det tankbilar som direktlevererar mjölk från närmaste bonde, eller?
Vad tråkigt att aldrig få känna att man har ett litet barn! Tänk om den här lilla killen är som PBP och kräver att man ska bära honom hela tiden tills han börjar kunna ta sig fram själv. Tror att mamman skulle behöva ha Magnus Samuelsson som barnflicka.
Hoppas bara att mamma och barnet mår bra och att lillkillen håller sig frisk och kry här i livet!
Ny morgon.
PBP tyckte att det var dags att vakna vid kvart i sex idag. Det var väl rätt ok, men jag tänkte ändå att jag skulle försöka få ligga och dra mig en liiiiten stund till. Och en liiiten stund var precis vad det blev. Hon hade väl inte alls ngn lust att ligga där i våran säng och sova, eller ens ligga och mysa ngn längre stund... Ett, tu, tre så var hon nere från sängen och redo för att käka gröt. Det var helt enkelt bara att gilla läget och pallra sig upp.
Idag är jag inte alls yrslig. Skönt! Och vädret ser helt underbart ut! Jag funderar så smått på om vi skule hoppa över att gå till öppna förskolan och ta en lååångpromenad istället. Det vore skönt!
Fick för mig att det var fredag idag... Inte alls roligt när man slår på TVn och de talar om att det är torsdag. Jag som hade tänkt att det skulle bli såååå mysigt att ha sambon hemma ett par dagar nu! Jaja, det är ju bara en dag kvar, så jag ska väl kunna stå ut, eller hur?!?
Helgen blir antagligen ganska så lugn. Ingnting inplanerat så här långt. Får väl se vad som händer...
Söt va?!? :-)
Så här ska tydligen den lilla ärtan i min mage se ut för tillfället. Sötare barn är väl svårt att hitta. Hahaha! :-)
2-4 mm lång ska den tydligen ha hunnit bli oxå.
Förra gången hade jag störtkoll och var ute på sidor där man kunde följa fostrets uteckling hela tiden. Nu har jag liktsom glömt bort det. Hinner inte riktigt med känns det som. Fast det gör jag ju egentligen. Jag har ju kvällarna på mig. Idag är jag konstigt nog inte alls lika trött som jag har varit de andra dagarna. Bortsätt från lite yrsel så har det varit ganska så bra fart på mig!
Jag har tex gjort en jättegod köttsoppa och ett enormt lass med pannbiffar som nu ligger och väntar i frysen. Fixat lite här hemma och så.
Synd bara att jag inte gick ut på dagen! Fat vi tog en långpromenad efter maten iaf. Det var verkligen jätteskönt! Solen sken samtidigt som höstkylan märktes lite så där lagom mkt. Underbart! PBP är så himla duktig på att gå nu! Hon vill helst gå hela tiden när vi är ute, men vill man ha lite fart på promenaden så får man stå ut med lite skrik. Å andra sidan så går man ju typ dubbelt så fort när man har ngn som sitter och skriker på en... Det är ju iof bra, antar jag! Det åkte förbi en man på inlines och stavar urnder promenaden. Gissa om PBP var imponerad!!! Ögonen var stora som tefat och smilet gick från öra till öra. Så himla härligt att se!
Jag har ju ingen riktig koll, men jag har fåt för mig att det är idol idag. Ska gå och kolla om jag har rätt eller ej.
Ja så här ser det ut här hemma frå
Ja så här ser det ut här hemma från det att PBP vaknar till det att hon lägger sig. Endast kortare stunder med ordning. Typ när hon sover... :-)
Finfint väder och här sitter jag.
Nu tror ni väl att det har slagit slint helt och totalt. Det som alla har väntat på har nu besannas... Nej, riktigt så är det inte. Jag är fruktansvärt snurrig i huvudet idag och då vill jag helst inte bära PBP upp och nedför trappan. Vore inte roligt omman får en yrselattack då och ramlar ihop! Har fått sambon att lova att ta ut oss på en promenad efter middagen om det inte har gått över till dess.
Idag ska jag göra köttsoppa. Vi köpte ju köttben, eller vad det nu kallades för, för nästan inga pengar alls. Tänkte nu alltså se om det går bra att koka soppa på dem. det borde bli gott tycker jag. Lite rotfrukter och lök, samt lite kryddor i så blir det nog smaskigt värre.
Vet inte om jag skrev det förut, men rotmoset och fläsklägget som jag gjorde blev skitgott, rent ut sagt! Uppskattades av hela familjen. Det enda som PBP inte är så jätteförtjust i är curry. Jag tror inte att jag har lagat så mkt mat med curry i. Får ta det lite då och då så att hon vänjer sig vid smaken. Nu är det ju inte så att hon totalvägrar att äta mat med curry, men hon äter inte lika mkt och leker mera med maten än hon brukar.
Tiden bara kryper fram i snigenfart när man väntar på någonting. Just nu vätar jag på att det ska bli lunch så att det är vila och sen dags att börja med middagen, äta och efter det få ta en promenad! Hoppas resten av dagen går fortare!
Jag har blivit så himla sugen på saker nu på kvällarna. I går gick jag och värmde lite rabarberkräm och åt med mjölk eftersom vi inte hade ngt annat hemma. När jag väntade på PBP så var jag minsann väldigt duktig på att ite småäta. Jag var liktsom aldrig sugen. Nu verkar det som att det är helt åt andra hållet. Får försöka att ha lite nyttiga frukter hemma eller så. Och sen så ska ju jag och Sandra börja hoppa runt på F&S oxå. Det känns faktiskt riktigt roligt att börja träna igen för typ trehundrafemtioelfte gången! Smala och snygga ska vi bli! Eller iaf en av oss! ;-)
Dåligt med uppdaterande!
En stor ursäkt för det extremt dåliga uppdaterandet här på bloggen. Det är så att jag har varit och fortfarande är så sjuuuuuukt trött. Dygnet runt i stort sätt. Igår orkade jag iaf ta en promenad upp till Sandra och Agnes. Trevligt, trevligt! Sen blev det inte mkt mer gjort den dagen. Jo förresten. Halva lägenheten blev ju faktiskt städad. Kanske tar andra halvan idag. Vi får väl se...
I vilket fall så brukar jag oftast blogga på kvällarna när de andra i famlijen har gått och lagt sig. Det är liktsom lugnast så. Man slipper sura miner och gnäll då. Men nu när klockan är efter typ 18.00 så får jag använda all energi till att hålla ögonlocken öppna, vilket gör att väldigt lite energi finns kvar till hjärnan så att den kan åstakomma ett inlägg. Det är förklaringen helt enkelt.
Så här trött var jag inte alls förra gången. Jag vet att jag inte skulle skriva om det, men vad tusan. Ni är ju inte dumma och har säkert redan listat ut att jag är gravid igen. Lova bara att inte föra det vidare så är det helt ok. Jag har ju precis fått reda på det själv och det är ju så himla tidigt i graviditeten så att ingenting är säkert.
En sak som är säker är iaf att jag har drabbats av den kroniska tröttheten som det står överallt att man kan få under den här perioden. Hade jag inte alls med PBP. Hoppas bara att det inte blir halt tvärt om förra graviditeten den här gången. Jag mådde ju så sjukt bra förra gången. Jaja, jag vet att humöret blev lite hetsigare än vanligt,men det mådde ju inte jag dåligt av... ;-) Så länge jag slipper kräkas allt för mkt så är jag väl ganska så nöjd!
Som sagt så visade ju stickorna positivt så nu går vi omkring och är förväntansfulla här hemma. Den 8:e oktober bär det av till Uppsala för det första ultraljudet. Skönt att kolla så tidigt om det är ok! Fast det är ju inte så mkt man ser, men ett fungerande hjärta ärju ganska så nödvändigt för överlevnad och det är väl det och storleken på embryot som de tittar mest på, tror jag. Spännande ska det bli iaf!
Håll nu tummarna för att det ska gå hela vägen är ni snälla! :-)
Kryssning.
Kollade precis mailen och fick se att jag hade fått erbjudanden från viking på olika kryssningar. Viking är inte direkt mitt förstahandsval när det gäller att åka över haven. De känns väldigt B och nötta deras båtar! De gånger som jag har åkt iaf. Nu för tiden så tar man ju det oftast rätt så lugnt när man åker båt, så man lägger märke till hur det ser ut, hur personalen bemöter en och hur maten smakar osv. Ni förstår säkert vad jag menar.
I vilket fall som helst så blir jag ju alltid så himla sugen på att åka iväg på en kryssning när jag får sånna här erbjudanden skickade till mig. Kruxet är ju bara att det gäller sön-ons och det är ju inte så himla många som kan åka då. Sen så vill man ju äta lite gott och flott närman väl är iväg och ett tu tre så har man gjort av med halva föräldrapenningen. Ta sedan ett par turer till taxfree'n så ligger man ju nästan på minus...
Ja ja, jag får väl ta och fortsätta att drömma mig bort lite. Om det är ngn som får lust att ta en tur, så hör gärna av er! Viking, Silja, Birka, grannens lilla eka, spelar inte så stor roll vilket. Bara skönt att komma bort någon eller ett par dagar och snacka lite skit och tänka på annat en stund!
Lägg till några...
Lite...
och till sist lite...
Mmmm, inte helt fel va?!?
Lite bättre idag!
Vet inte riktigt vad vi ska hitta på idag... Har ett samtal att ringa,men det ska väl förhoppningsvis inte behöva ta hela dagen...
Nu börjar det bli lite sura miner här.
Hoppas ni alla får en fin dag!
Sängen väntar...
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. John Blund drar och sliter i mig och jag fattar verkligen inte varför han är så himla angelägen om att jag ska gå och sova just nu? Inte blev det bättre av att jag försökte kolla runt lite på nätet för att få inspiration. Det enda som trycks upp under näsan på en är den här Anna Anka. Jag orkar inte ens titta på tanten. Klarade av typ fem minuter. Otrevligare människa får man väl leta ganska så länge efter, eller? Hon tyckte Victoria Beckham var den otrevligaste i Hollywood. Det har jag ingen som helst aning om ifall det stämmer eller ej. Men jag tror lite på att man inte ska kasta sten i glashus. Det känns som att fru Anka sitter i ett väldigt skört glashus. Jag kan bara hoppas på att det är ett spel inför kameran. Men som sagt var, så har jag inte kunnat titta på henne ngn längre stund så jag kan ju ha helt fel. Men det tror jag inte... Skulle vara intressant att se henne när hon är i Sverige, för tydligen så ska hon vara väldigt avskalad och svensk till sättet när hon är här. Enligt henne själv alltså... Vet inte riktigt vad det betyder...
Ok jag kanske kan vara lite mkt jante ibland. Men jag umgås hellre med ngn som är lite för mkt, än en som är lite för lite jante!
Trött!
Vaknade vid halv sex. Då hade jag ju sovit jättelänge och borde ha studsat upp ur sängen. Eller kanske inte...
Både sambon och PBP är småförkylda så det kanske är ngt sånt på G för mig oxå. Hoppas inte! Jag gillar inte att vara snorig och ha lite småfeber!
Idag blir det nog bara till att vara hemma och ta det lugnt. Skönt att ha sånna helger oxå!
Nyfikna?
Ha en riktigt bra dag med ett stort leende på läpparna för det tänker jag har! ;-)
God morgon!
Somnade igen efter en timme då sambon gick hemifrån och det blev tyst hemma igen. Fick sen sova fram till klockan sex. Snacka om lyxig natt!
Vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag lade ut gravidbilden i går. Jag måste ha varit full eller nåt utan att veta. Ja ja, gjort är gjort...
Saker som inte finns där man tror...
Eftersom jag aldrig har använt ett sånt här tidigare så var jag så klart nyfiken och öppnade paketet för att läsa hur man skulle göra. Döm till min förvåning när det enda som fanns i paketet var själva var själva beskrivningen. Inga stickor alltså... Jag vet inte ifall det är så att han missade ngn skylt om att man ska gå till kundtjänst för att få stickorna eller om det är ngn som har snott dem. Snopet var det iaf! Det blir till att gå tillbaka till coop imorgon och få med sig en ask med stickor i morgon istället.
Tur som tusan att jag kollade på en gång och inte på lördag morgon då jag hade tänkt att använda den första stickan. Om jag inte har fått mens ännu då vill säga. Den andra stickan sparas till på måndag då jag har fått order från RPC att ta gravtestet.
Min fråga om det nu är så att det är ngn som har snott dem är: Vem faan snor ett gravtest? Det är ju ingen dyr sort heller. Tror att det kostade 68:- för två st. Billigt som bara den. Det borde väl de flesta kunna betala, eller?
Ja ja, bara jag får nya så är jag nöjd!
Tidig mens=svår förlossning?
Hittade en intressant artikel på aftonbladet.se igen. Den här gången handlade det om att forskare kan ha hittat ett samband mellan om man fick sin första mens tidigt och en komplicerad förlossning. Jag har länkat till artikeln här ovan.
Jag måste säga att det som de skriver i artikeln stämmer ganska så bra in på mig. Jag fick min första mens när jag var tio år. Jag gick i fyran och var helt förstörd! Jag var ju typ ett decenium före alla andra kändes det som. Men men, det kanske jag berättar om en annan gång.
Jag behövde ju aldrig snittas eller tas med sugklocka, men jag tror att förlossningen kan räknas som ganska komplicerad iaf. Jag behöver väl inte gå in närmre på det, för ni som har läst bloggen ett tag, har väl även läst om förlossningen några gånger... Ska inte tjata ihjäl er.
Det stod även att om man är överviktig, som moi, så är risken större för att man bland annat blir värksvag. Stämmer ju väldigt bra in. Det kan ju oxå bero på att förlossningen tog lååång tid. 2½ dygn utan i stort sätt ngn sömn och nästan ingenting att äta och knappt dricka kan ju ha gjort sitt oxå. Jag som hade läst på så mkt innan hade missat just det här med att man kan bli värksvag om man är för fet. Intressant!
Det jag visste var ju dock att risken för ett stort barn ökar om mamman är överviktig. Och ganska så stor blev hon ju oxå våran lilla böna. 4650 g, på pricken lika tung som hennes pappa var när han föddes. Lite lustigt!
Till nästa graviditet kanske jag skulle ha gått ner till typ 25 kg. Då tusan skulle ni få se på värkar och normalstor unge. Skulle bara säga plopp och så skulle den vara ute...
Eller kanske inte. Ska man väga 25 kg så får man nog inte äta fläsk med löksås...
Ingen återvändo. Så här såg jag minsann ut 17 dgr innan PBP kom. Ingen vacker syn! Jag får nästan liiite ångest. Kan till mitt försvar även säga att dessa bilder togs vid halv fem på morgonen innan sambon åkte till jobbet...
Huuu, vilken natt/morgon eller vad man nu kallar det för...
I natt sov hon fram till två. Skrek och skrek och jag fick henne inte att sova tillräckligt tungt för att jag skulle kunna gå ut ur rummet utan att hon vaknade. Hon fick koma över till våran säng en natt till. Tror ni att hon somnar? Nej, hon ligger nöjd och glad och pratar på som bara den. Tillslut tar jag in henne i hennes rum igen, fuskar med nappen som hon inte längre har när hon sover, tar med mig täcket så att jag kan sova i fotöljen och lägger henne i sängen. Hon skriker och skriker. Tillslut ger jag upp, jag vet inte vad jag ska göra. Tar med henne in i våran säng igen. Den här gången med både napp och goseräven. Hon somnar efter en stund. Vid det här laget är klockan över fyra. Sover ungefär lika bra som natten innan. Upp straxt efter klockan sex. Man skulle kunna tro att hon skulle sova ngt längre nu när hon varit vaken i natt, men icke!
Jag kan bara säga att jag blir helt förstörd av att inte få sova ordentligt! Tur att hon fortfarande sover middag så jag har lite tid att sova på jag med! En halvtimme så där mitt på dagen gör mkt för en trött själ!
Precis så här känner jag mig. Måste lära mig att dricka kaffe snart!
Tänk vad fridfulla barn ser ut när de väl sover. Kanske ska ta och förstora bilden och sätta ovanför PBPs säng så hon vet vad hon ska göra när hon vaknar...
så många människor. Så lite talang
så många människor. Så lite talang... Varför skämma ut sig inför i stort sett hela Sverige?
Känns lite bättre nu!
Med en eftermiddag med världens underbaraste unge och karl så känns det mkt bättre! Det gäller att uppskatta de personer man har omkring sig istället för att söka efter nya. De som kommer in i ens liv gör det så småningom iaf. Hade vi inte haft problem på barnfronten så hade det inte varit PBP som hade varit världens underbaraste, nej för då hade vi antagligen redan haft våra två barn innan hon blev till.
Sambon frågade lite försiktigt när han kom hem vilken dag som mensen borde komma på. Eftersom att den inte har varit helt regelbunden så vet jag inte, svarade jag. Bara så jag vet när du kanske mår lite så där dåligt igen sa han. Han hade redan gjort upp en plan om att kunna ta ut flextid och på så sätt korta ner dagarna för att kunna vara hemma hos oss. Är han inte gullig! Sen så sa han att han skulle till affären i morgon och undrade om han skulle köpa ett gravtest. Han var nämligen så spänd och förväntansfull. Här kan man snacka om att vi är olika. Jag tar ut förlusten i förskott och han vinsten. Skönt att inte alltid vara likadana! Inför de tidigare försöken så har det varit tvärt om. Jag har varit den påhejande och han har dragit lite i bromsen. Det verkar som att vi byter roller lite då och då för att få en jämnvikt i familjen i stort.
Men ngn vis människa har sagt att den som väntar på ngt gott väntar alltid för länge. Och hur sant är inte det ?!?
Ett stort hjärta till alla som orkar med mig när jag mår så här! Puss på er!Nere.
Men det är väl bara att ta och rycka upp sig, kanske ni säger. Eller varför ta ut sorgen i förväg. Kan bara säga att det är inte så jäklarns lätt. Man styr inte alltid över hur man känner och mår. Just nu mår jag skit! Punkt! Hoppas bara attt det inte blir så mkt värre än så här och att det går över relativt snabbt. Jag vet ju att jag kommer att må bättre om ett tag och det känns skönt! Att veta att man faktiskt kommer ut på andra sidan som en glad människa igen. Det är piss piss piss att må så här och jag hoppas verkligen att ingen av er behöver känna likadant.
Tidigare har jag blivit sängliggandes i ett par dagar. Den här gången kan jag inte det. Vet inte hur det ska fungera, men det måste ju göra det på ngt sätt. PBP behöver ju mat och bytas på. Helst aktiveras lite oxå...
Skit! Varför ska det vara så här???
Vet inte hur mkt det kommer att bli bloggat de närmaste dagarna. Kanske jättemkt eller ingenting alls. Återstår att se.
Maaat!
Undrar vad jag ska laga i morgon. Det får nog bli bönbiffar kanske... Torsdag kommer nog fläsklägget fram och serveras med rotmos. Jag verkligen älskar den här gamla svenska husmanskosten! Och det är ju just nu på hösten som den passar så bra!
Länge lever kärleken!
Läste nyss på aftonbladet.se om en kvinna som är 107!!! år gammal. Bara det är ju en bedrift i sig. Den här gamla damen vill gifta sig. För 23:e gången!!!
Jag läste lite snabbt och fel först när jag läste artikeln och trodde att hon nu var gift med en man som var 70 år gammal. Mmmm, lammkött, tänkte jag. Det var ju bara så att hon hade skaffat sig en karl som var 70 år yngre!!! Där kan man snacka om mört lammkött! Den här unga mannen är inlagd på sjukhus då han är beroende av narkotika och hon är inte säker på att han kan komma därifrån för att hålla henne sällskap under hennes skymningsår. Lilla tanten då! Hon har inte så höga krav på den nya maken. Han behöver inte alls vara lika stilig som landets premiärminister, Datuk Seri Najib Tun Raza. Bara det är ngn som kan vara där under hennes sista år.
På ett sätt så är det ju bara att ropa ut you go girl! Eller säger man lady kanske eller gammeltant? I vilket fall som helst så är det ju lite imponerande att lyckas hitta 23 stycken karlar att gifta sig med. Vissa andra letar en hel livstid för att hitta en enda att dela sitt liv med. Iof så har ju hon haft en ganska så lång livstid att leta på, men attans vad många karlar! Liiite imponerad måste jag nog säga att jag är... :-)
Å andra sidan kan man ju undra vad det är för karlar som hon har hittat. Den här sista verkar ju inte vara ngn höjdare direkt. Här nedan har jag hittat en bild på paret som är taget år 2006.
Varför gifter sig en sån ung karl med en så pass gammal kvinna. Ok att det finns de som gillar äldre kvinnor. De vill ha en cougar, men herre min gud, det här är väl ändå att ta det hela lite för långt, eller?!? Förhoppningsvis så gifte han sig för att han bryr sig om sin fru och hyser största respekt för henne och vill hålla henne sällskap så länge som det nu kan tänkas bli. Fast jag vet inte riktigt om jag tror på det.
Det finns kvinnor som gifter sig med rika äldre män. Bra liv utan att behöva jobba annat än i sänghalmen lite då och då. Men vad kan den här karln ha att vinna på förhållandet? Kanske all medial uppmärksamhet som blev runt deras giftermål? Kanske har hon pengar, vad vet jag? Kanske tänder han på äldre damer? I sånt fall så måste ju hon vara den högsta fantasin... Jag har verkligen ingen aning.
Hur fungerar deras förhållande? När de hade sagt ja till varandra. Fullbordade de äktenskapet då eller? Ursäkta mig nu, men jag ryser lite av tanken att ha sex med en 70 år äldre karl. Hu! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga här... Många tankar flyger runt i huvudet, men jag tror inte att det passar sig att skriva ner dem här...
Jag förstår att hon vill ha en man som står vid hennes sida för resten av hennes liv! Ingen vill väl avlida utan att veta att man har ngn som älskar en och bryr sig om en. Jag kan tänka mig att om hon har barn så kan flera av dem redan ha lämnat jordelivet och kanske tom några barnbarn. Det kan nog vara ganska ensamt att vara gammal.
Jag kan försöka förstå mig på hennes motiv, men har lite svårare med hans. Jag kan bara hoppas att förhållandet bygger på den djupaste vänskap och att hon hittar ngn som vill vara vid hennes sida för resten av hennes liv!
En vecka kvar.
Det som var bra med att veta var även det att då kunde man ta testet några dagar tidigt och på så sätt vara lite förberedd när den väl kom. Funkade vissa gånger, oftast inte dock. Det är så himla slutgiltit när allting bara åker ur en. Speciellt när man vet att det har varit ngt som faktiskt var livsdugligt där inne. Man har själv sett den på bild uppförstorad typ en miljard gånger. Man känner liktsom redan för det lilla. Ja vad ska man kalla det? Inte barn, inte embryo. Cellklump kanske. Man känner för cellklumpen som var tänkt att bli ens barn.
Det är konstigt det där med hur fort man kan få känslor för det nya livet inom sig. För mig har det ju blivit extremt tidigt eftersom att man vet från dag ett att det finns ngt där inne. Jag kan tänka mig att andra känner likadant när de gör gravtestet eller går på första undersökningen på MVC, hör hjärtat för första gången eller är på ultraljudet. En annan sak som är härlig med att göra barn på vårat sätt är att man gör ett ultraljud redan i vecka åtta, nio någonting. Det är inte mycket man ser då dirket. En liten plutt med ett hjärta som slår. Gissa om vi var närvösa när vi skulle titta in till PBP första gången. Efter det fick hon smeknamnet bönan. Det fick hon heta tills hon kom ut. Då var hon aningens för stor för att ha kvar just det namnet... 4650 g!!! Huuu!
Jag har tänkt mkt på det här med nästa förlossning. Jag har ju blivit lovad en undersökning där de mäter hur stort barnet är. Men sen har jag hört att sånna inte är så speciellt exakta. Det ska tydligen kunna skilja 500g. Det är ju sjukt mkt! Tänk om de skulle mäta att barnet skulle väga ca 4400 g och säger att det kommer att gå alldeles utmärkt med en vaginal förlossning. Tänk om ungen då skulle väga 4900g istället. Då kan jag lova att det inte finns en chans i helvetet att den ungen kommer att kunna ta sig ut den naturliga vägen. Så mkt kan jag inte töja mig. Helt omöjligt! Man har ju sina gränser och min gick en bra bit innan 4650 g egentligen. Tur så in i nordens att man inte hade en spegel down there när man födde. Då hade jag nog svimmat av flera gånger efter varandra! Tur oxå att det var jag och inte sambon som födde. Jag vet att han är karl och att det inte finns ngn möjlighet för honom att göra det, men i det här fallet så är jag glad att det är jag som är kvinnan. Jag tål nämligen inte blod så himla bra. Jag skulle ha dött av att se på när det sprutade blod om honom medans jag inte kunde göra ngt. Han tog däremot det hela med ro. Verkade det som iaf! Jag kommer ihåg att personalen städade och gjorde fint efter att PBP kommit ut och jag hade fått byta säng. Eftersom att jag inte gillar blog så hade jag undvilit att titta ditåt. Men när de hade fixat undan allt så tänkte jag att nu är det nog lugnt... Ha! Kunde ju jag tro. Sängen såg ju fortfarande ut som någonting ur en skräckfilm och golvet hade sina fläckar kvar. Då kunde jag inte annat än att undra hur tusan det såg ut innan om de tyckte att de hade städat nu???
Som sagt, tur att man inte hade en spegel att titta i!!!
Mmmmys!
I år är nog det första året som jag ser fram emot att vara ute i höstens alla regnväder. Det är ju PBPs första höst. Eller, det är ju inte helt sant eftersom hon är över ett år nu. Men om jag omformulerar mig lite... Det är PBPs första gång som hon får uppleva hösten. Förra året så låg hon ju mest bara som ett paket i vagnen och såg inte alla fina färger och hon fck ju verkligen inte uppleva regnet.
I år ska PBP leka med färgglada löv, hoppa i eller springa igenom lövhögar, gå och hoppa i vattenpölar, känna och smaka på regnet. Tänk bara vad många olika sorters regn det finns. Från att bara vara som ett tungt dis till ett riktigt ösregn. Allting måste upplevas. Det var bland det bästa jag visste. När det ösregnade så sprang man ut och dansade och hoppade i regnet tills man var helt dyngsur. Då gick man in. Kanske tog en dusch, drack ngt varmt och bara mööös!
Den här årstiden blir det ju oxå mer självklart att tända ljus. Det brukar inte bli så mkt ljus hema hos oss pga de tre långhårskatterna som ska undersöka allting och får tokspel titt som tätt. Nu när det har tillkommit ytterligare en liten upptäckare så lär väl inte tillfällerna bli fler direkt. Men de få tillfällen man väl tänder ljus uppskattas istället väldigt mkt! Sen har jag funderat på att köpa sånna där fejkvärmeljus med batterier, ni vet. Inte riktigt samma sak, men bättre än ingenting!
Finns det någonting bättre än att avnjuta en kopp varm choklad en ruggig höstdag?!?
Dåligt med bloggande!
I fredags så passade vi på att gå till parken och åka rutchkana och gunga. Riktigt roligt! Sen när vi skulle gå så var det en lite tjej som inte alls ville följa med hem... Eftersom att hon får gå så mkt som möjligt själv nu så kan hon ju bestämma lite mer genom att tex sätta sig ner och så. Det gjorde hon den här gången. Hon satte sig! Eftersom att vi var på en cykelväg långt från bilar och andra farligheter, så sa jag till sambon att vi går en bit så följer nog hon efter. Hon är ju som bekant ganska så mammig och pappig. Tror ni att hon gjorde som jag sa? NEJ!!! Hon satt först kvar på samma plätt, för att sedan börja krypa tillbaka till lekparken. Det var bara att gå och hämta henne och sätta tillbaka henne i vagnen. Då var man inte så mkt värd kan jag säga...
I lördags så skulle vi åka till Nykvarn och fira min faster som fyllde år. Vi hade gott om tid och skulle inte åka förrän vid 14-tiden. Innan det skulle vi handla och städa. Vid tio kommer sambon på att vi skulle behöva åka till IKEA. Det blev en snabbpackning och så iväg till Västerås. Handling och städning fick vänta till senare...
Handlade saker för exakt 100:-. Det var väl typ dyrare att köra dit, men vi fick iaf tag på sakerna som vi behövde. Lunch och sen fick vi åka tillbaka hem, eftersom jag hade glömt att tanka och inte vet om det ligger ngn uno x mack på vägen. Kom iaf iväg i bra tid och kom fram till Nykvarn då vi skulle. Lite negativt är ju bara det att PBP bara sov en halvtimme på hela dagen eftersom hon vaknar när man stänger av bilen och jag var ju tvungen att tanka... Men jag måste säga att hon skötte sig otroligt bra iaf!!! Hon kissade och bajsade på toaletten för första gången. Min stora duktiga tjej! Skönt var det att slippa skura ur pottan oxå!
Nu är hon galet sur på mig och jag måste sluta.
Det här med bloggar...
De jag har följt tidigare var ju så klart systerysters som nu tyvär har lagts ner. Hoppas dock på en nyöppnad blogg inom kort!
Agnes och jag där Sandra talar om lite om deras liv. Trivsam och mysig blogg!
Niiinis där Nina delar med sig av sitt och sin familjs liv. Rak, ärlig och sjukt härlig blogg!
Galencirkus där Cia pratar om allt mellan himmel och jord på ett skönt sätt med mkt humor!
Spiderchick alldeles nybliven mamma som berättar om sitt liv med en massa humor inbakat.
Sen är jag ju inne på Bingos tjejs blogg lite då och då. Jag vågar inte skriva hennes efternamn, men ni vet Katrin. Äh, vad tusan jag gör ett försök... Zytomierska. Tror att jag fick till det va?!? Ska ärligt säga att jag var tvungen att googla lite. Stavning har aldrig varit min starka sida... Henne hittar ni iaf här.
Skulle gärna vilja ha några tips på flera bloggar som är värda ett besök! Inte sånna här modebloggar och fjortisbloggar bara. Som en gammal rund mamma så är inget av dessa kategorier ngt som tilltalar mig.
Jo, nu har jag varit inne på Bingos blogg oxå för första gången. Får se om han håller i längden. Annars så föredrar jag bloggar där "vanligt" folk skriver av sig. Men jag ska nog hänga kvar hos honom ett litet tag till och se om jag fastnar.
Blossa glögg.
Jag har precis förhandsbokat tre flaskor med blossas julglögg årgång 09. Inte för att jag gillar glögg, utan för att jag och sambon har försökt att få tag på blossas "årgångsglöggar" flera år utan att lyckas. Vi har väl varit ute lite för mkt i sista sekunden kanske. Nu är det iaf beställt tre flaskor så vi kan ta och bjuda nära och kära på ett smakprov.
Beställa kan du göra här.
Nu börjar höst-, lucia- och julkänslor dyka upp så smått. Mysigt!
Sjuka drömmar!
I natt drömde jag att jag var hemma hos en gammal kompis som jag inte har träffat på jättelänge. Hon bor inte kvar där utan bara hennes föräldrar och syster som jag dock bara fick en jätteliten glimt av i drömmen. De har en gård med många hästar. Hästarna står i jättesmå hagar. Mer som boxargjorda av lite eltråd. De är hemskt aggressiva. Ja, hästarna alltså...
Kompisen berättar att gården ska säljas och undrar om inte jag är intresserad? Jo visst, säger jag. Men ska inte du och din kille köpa den då? Nej det skulle de inte, men ngn förklaring till varför fick jag inte så jag bara antar att de trivs väldigt bra i det huset som de redan bor i.
Så jag funderar alltså här på att köpa en gård ute på Eskilstunas landsbyggd... Hmmm, undrar vad sambon skulle tycka om pendlaravståndet??? Liiite långt att cykla kanske?!? Men å andra sidan så skulle väl kanske hans mage som han tjatar om kanske försvinna.
Efter ett tag så får jag reda på varför gården ska säljas. Det visar sig att pappan i familjen har gått bort under en hjärtoperation. Jag blir så sjukt ledsen över det så jag börjar grina. Vaknar till lite snabbt och märker att jag gråter på riktigt. Somnar om igen och drömmen fortsätter. Jag sitter där och störtbölar och kompisen och hennes mamma är helt oberörda. Mamman springer fram och tillbaka med saker som hon antagligen ska packa ner i flyttkartonger. Så här sitter jag både länge och väl. Sen väcker min lilla älskade katt mig och det blir dags att hoppa ur sängen och ta fram blommsprutan och spruta lite på henne.
Är det inte konstigt hur man drömmer. Varför drömde jag om just den här familjen? Hästar i små hagar och att ngn avlider under en operation beror nog på överdosering av RSPC (djurpoliserna) och Greys. Så det kanske inte är så konstigt iaf...
En annan sak som jag har mårkt är att jag har börjat att gnissla tänder och bita ihop käkarna igen. Jag gjorde det förut, men lyckades träna bort det genom avslappning och att lägga tungan lite mellan tänderna. Men nu har jag alltså börjat igen. Förra gången var när jag var superstressad och inte mådde bra,men nu tycker jag väl varken att jag är stressad eller mår dåligt. Visst, jag hade en skitdag igår, men det har väl alla lite då och då, eller hur?!?
Dags att börja träna på avslappning igen alltså...
Less!
Vi var på öppna förskolan på fm. PBP hade roligt, men jag tyckte rent ut sagt att det var skittråkigt! Inte så roligt... Vi gick direkt efter samlingen.
RIngde sambon och frågade om han kunde tänka sig och ta en tidig lunch och umgås lite med oss. Det kunde han självklart göra. Jag menar, vem skulle inte vilja hänga med oss ett tag. Det var jättemysigt! Vi satt utanför bilprovningen på en gräsplätt och åt varsin glass. PBP käkade lunch med god aptit. Det är så mysigt att träffas så där mitt på dagen innan hela familjen har hunnit bli trötta och småsura, vilket ofta kan vara fallet på kvällarna.
På vägen hem så lyckades PBP sova i kanske två minuter innan jag hann se henne. Det gjorde att hon inte alls ville sova middag när vi kom hem. Det tog 40 min drygt och då slutade det hela med att vi till sist somnade på vardagsrumsgolvet på ett täcke. Jag ville inte sova i våran säng eftersom jag hade lite saker att göra när PBP väl hade somnat och den är alldeles för hög för att hon ska få sova själv i den. Gissa hur mkt jag fick gjort? Ingenting. Jag sov minst lika gott som PBP. Jaja, det kanske behövdes...
Kålpudding idag igen. Gott! Fast efter två dagar tycker jag mig märka en viss ökning av oljud från sambon och dottern. Antecknar snabbt att det inte blir kåloudding flera dagar i rad i fortsättningen...
Imorgon testar vi kokt kyckling med currysås och ris. Har aldrig kokat kyckling förut, men det kan väl inte vara alltför svårt tycker jag. Gott ska det bli iaf. Det var en sån där rätt som ingen tyckte om i skolan, utom jag. Jag älskade det. Eller älskar kanske är ett ngt för starkt uttryck, men jag tyckte väldigt mkt om det iaf!
I morgon ska jag nog försöka mig på en riktigt lång promenad. Eller kanske ta med PBP till farmor och farfar. Hoppas bara att jag inte är på ett lika pissdåligt humör imorgon, för då gör jag nog bäst i att bara vara ute och gå hela dagen. Utan att stanna och prata med en endaste människa. Shit vad man kan känna sig asocial vissa dagar! Har ni sånna dagar?
Tänkte att jag skulle ta och kolla lite hur det funkar med förskoleplats och pluggande och sånt. Pratade med sambon om det idag och det lät väl som att det blir bra att plugga då när jag planerade det. Även om det blir så att det eventuella nya barnet antagligen kommer att få börja på förskola betydligt tidigare än PBP. Fast barn börjar ju när de är ett hela tiden utan att ta ngn skada av det, eller hur?!? Det som är bra om jag pluggar är ju att det kanske inte behöver bli så långa dagar och kanske kortare veckor. Vi får väl se. Det kanske inte ens blir ngt barn till på länge. Man vet ju liktsom aldrig.
Kolla runt på internet en stund nu alltså.
Plugga.
Jag har ju tänkt att läsa till förskollärare, eller det heter väl inte så längre. Det heter väl lärare för de tidigare åldrarna eller ngt liknande. Jag har inte superkoll direkt...
Antingen så tror jag att jag kommer att vilja plugga, eller vilja och vilja, jag är ju inte sugen för fem öre. Men iaf, då det blir bäst att starta tror jag är till nästa höst. Detta om det inte blir ett barn till vill säga. Annars tror jag det passar bäst med januari året efter. Kan det bli januari 2011 då kanske. Shit vad tiden går fort! Då skulle kanske sambon kunna vara pappaledig under en längre period samtidigt som jag inte är borta hemifrån alltför många dagar i veckan, för man brukar jag inte vara i skolan varje dag. Det vore perfekt! Har dock inte informerat sambon om detta än. Det blir ju lite ändringar i ekonomin och sånt eftersom jag skulle vara så illa tvungen att ta lån. Å andra sidan så får vi väl tillbaka det när jag dels får ett arbete, dels tjänar några korvören mer än jag gjort tidigare.
Ja, vi får väl se hur det går med planerna. Det har ju inte gått så bra de andra gångerna som jag har bestämt mig för att läsa ngt. Men å andra sidan så kan det ju bara gå bättre, eller hur?!? Jag är iaf såker på att om jag ska plugga så måste jag nog ta och göra det på plats på ett universitet eller högskola och inte samtidigt som jag ska göra annat som tex jobba eller vara mammaledig. Kanske kan funka att jobba lite extra, men helst vill man ju vara med familjen när man inte sitter med näsan i böckerna.
Hoppas verkligen att jag tar tag i det här och sätter igång!
Gnäll och gråt...
Våran nya vän i närbild.
Våran nya vän i närbild.
PBP kör traktor.
PBP kör traktor.
Dagen.
Vi var ju på öppna förskolan på fm. De har börjat med att grilla ute på gården där på tisdagar. Det var jättemysigt! PBP käkade korv med bröd och äpple och myste i fulla drag! Det var även roligt att leka i sandlådan och gunga!
När sambon slutat och vi slängt i oss våran middag så åkte vi ut till Kungsbyn. Det var verkligen hur mysigt som helst! Köpte på oss en massa billigt kött och en påse med mat till grisarna. Sen gick vi ut och tittade på minigrisarna som PBP även fick mata. Sen blev det kossor, getter, vildsvin och grisar (stora alltså). Vi såg tom hästar och en älg på håll. De har verkligen gjort fint där ute! Kan rekommendera det till alla småbarnsföräldrar arr åka dit ut! De har även en liten lekpark där PBP gungade samt körde traktor. Ska se om jag kanske lägger upp en bild på det senare.
Jag och sambon bestämde oss för att vi ska åka dit ngn lördag och göra det som en liten utflykt med matsäck och sånt. Ligger lagom långt bort och är ju alldeles gratis. Är det ngn som vet om det finns en 4H-gård i den här stan?
Tittar på idol. Eller rättare sagt, jag tittar inte på riktigt. Klarar inte av det eftersom jag skäms för de stackars människorna som absolut inte kan sjunga, men ändå väljer att skämma ut sig inför hela Sverige. Jag satte mig alltså med ryggen mot TVn så vänder jag mig om de få gångerna som jag hör ngn som kan sjunga.
Jag vet att jag inte heller alltid har omdömmet att hålla munnen stängd utan sätter igång och galer istället, men till mitt försvar så vill jag säga att jag dels inte gör det inför ett kamerateam samt att jag oftast har gjort det när jag inte var helt nykter. Skulle absolut inte ställa upp i ett sådant program om jag inte var helt säker på att jag skulle ha en god chans att vinna eller åtminstonde gå vidare till top 10. Fast vem vet, det kanske alla de här tondöva människorna tror att de kan? Eller så är de bara så enormt TV-kåta att de gör vad som helst för att få vara med på TV i någon minut. Jag vet inte riktigt. Hemskt låter det iaf!
Var kommer all energi ifrån?
Som ni kanske har sett så har vi nu äntligen fått hem sofforna. Jag har så snälla svärisar som ställde upp med att vara barnvakt och hjälpa oss att köra hem sofforna samt köra den gamla, skruttiga till tippen. Skönt att ha det gjort på en gång oxå!
Som sagt så köpte vi sofforna på Ö&B och jäklarns vilken trevlig personal som jobbar där! Helt sjukt vad trevliga de var! Nog de trevligaste personalen som jag har mött och det förväntar man sig ju inte att man ska göra på ett ställe där de i stort sätt skänker bort saker.
Idag ska vi åka till Kungsbyn. Det är ett ställe där man bland annat köper kött över disk. Den här veckan har de fläskvecka så grisköttet är extra billigt. Det passar oss perfekt! Det blir iaf till att köpa lite färs och lägg. Jag ska göra fläsklägg och rotmos. Det ni, det är mat i världsklass! Även sidfläsket var superbilligt, så det ska lagas stekt fläsk med löksås och potatis. Kålpudding hade jag tänkt att få till oxå. Älskar hösten och den rustika maten! Ska ta och kolla i kokboken så att jag inte glömmer ngn gammal god maträtt.
Jo, på Kungsbyn så kan man även titta på djuren som man har köpt hem, fast i levande tillstånd om man säger så... Det tycker jag är perfekt! Grisar, vildsvin och kossor. Roligt för både PBP och oss andra att titta på! Jag är ju även väldigt mån om att PBP ska veta vad det är hon äter oxå. Visst hon är ju för liten för att förstå det ännu, men kontakt med djur är aldrig för tidigt att etablera tycker jag.
nu äntligen har vi fått hem soffor
nu äntligen har vi fått hem sofforna. Visst ser de bättre ut än den vi hade innan iaf?
Statistiska centralbyrån.
Sambon hade fått ett kuvert från SCB, eller hur tusan det kan tänkas att man förkortar det... Han hatar sånna där undersökningar, vilket jag har full förståelse för! I papperna han fick så stod det att de från SCB skulle ta kontakt med honom via telefonen inom en snar framtid och detta skulle upprepas med tre månaders mellanrum.
Eftersom att vi har hemligt hemnummer och sambons mobil inte är registrerad så var det ju lugnt. De skulle ju inte kunna få tag på honom. Det är ju det som är så skönt med hemligt nummer. Man slipper sånna här jävla försäljare och utfrågare!
Efter ett par veckor så ringde det plötsligt på min mobil. Jag svarade trots att jag inte kände igen nummret, för man vet ju aldrig, det kan ju vara ngn rolig på tråden, eller hur. Döm till min förvåning när det var en tant som sa att hon ringde från SCB och frågade om hon kunde få prata med sambon. Han jobbar över ljög jag lite fint och hoppades på att hon snabbt skulle leta rätt på ngn annan person att ringa till. Jaha sa hon. Då provar jag senare, för visst kan jag ringa på det här numret för att nå honom?!? Nja, sa jag. Det är ju min mobil du ringer till. Just det verkade hon inte lyssna på utan sa bara. Vad bra! Då ringer jag senare. Hmmm, varför ska jag alltid vara så jäklarns mjäkig? Nån gång så kommer det att ringa en försäljare som får bägaren att rinna över och då tusan kommer tycker jag synd om personen som antagligen kommer att få ta emot all skit som jag har byggt upp inom mig under alla dessa år med mjäkighet...
Iaf så var det lugnt i ngn vecka. Jag lade in nummret på mobilen under statistiska centralbyrån så jag visste att det var hon som ringde. Sen började hon att ringa. Jag lät bli att svara en så där fem-sex gånger skullejag tro att det var. Sen blev det lugnt. Och man antar att hon har fattat vinken.
Sen ringde det plötsligt från ett dolt nummer en dag. Vi känner många med hemligt nummer plus att sjukhusen brukar ha dolt nummer så självklart svarar jag. Det var samma gamla SCB-tant igen. Det är fult att ringa från dolt nummer tyckte jag och var ngt mer på hugget den här gången. Hon presenterar sig och berättar att hon ringde för tre månader sedan. No shit, tänkte jag gjorde du det?!? Lite ironiskt så där... Frågade efter sambon igen. Han jobbar övertid sa jag. Hon fortsatte att babbla på och sa att han kanske inte vill vara med i undersökningen? Nej, sa jag det tror jag inte att han vill. Men då villjag att han säger det till mig personligen. Så jäklarns irriterad är jag vid det här laget!!! Kan hon inte ge sig. Det har ju för faaan gått ett kvartal sedan han fick brevet och han har inte skickat in svaren på frågorna. Tror hon verkligen att han vill vara med. Sambon sitter brevid, men av ren princip så ger jag inte honom luren. Man kommer inte till honom genom att ringa på min mobil. Den är privat och min. Visst om det är ngn vi känner,men inte fan kommer en försäljare åt honom genom min mobil. Samtalet avslutas med att kvinnan bestämt och surt säger att hon ringer igen. För visst kan hon ringa på det här numret?!? Ja, sa jag fruktansvärt irriterad. Lika mkt irritation riktat till mig själv som till surkartet i andra änden. Ja, du kan ju försöka ngn annan gång sa jag. Jag kan säga att nu lät jag banna mig inte trevlig längre, men jag har ju så himla svårt att säga ifrån till folk som jag inte känner! Fan, måste träna på det!
Idag hände det igen. Hon ringde. Dock så hade hon inte dolt nummret denna gång så jag bara sket i att svara, för jag var för trött för att diskutera med henne.
Jag tycker faktiskt inte att det är helt ok att ta reda på mitt nummer när de inte får tag på ett till honom. Ok om han hade varit tvungen att åka till sjukhuset eller ngt liknande, att de berättar för den som han bor tillsammans med. Men de här personerna har faktiskt ingen rätt att rota fram mitt nummer för att få tag på honom. Jag tycker att det känns konstigt! Mitt mobilnummer är privat. Ja, jag vet att det inte är det. Det ligger ute på eniro eftersom jag har mobilen registrerad. Men iaf så tycker jag att om man ringer ngn på mobilen så är det pga att man vill just den personen ngt. Det är ju typ som att hon hade försökt få tag på honom genom att ringa till hans föräldrar eller nåt. Vem vet. Det kanske hon hade gjort ifall jag oxå hade haft en oregistrerad mobil. Jävligt skum tant, eller kvinna kanske som aldrig verkar ge sig. Ska verkligen ladda upp för att säga ifrån nästa gång!
SKITMÄNNISKAAAAAAAA!!!!
Dagen efter...
Jag hade jätteroligt igår kväll och natt! Tack Sandra och Henrik för en mkt trevlig fest! Men Herre Gud! Varför tänker man inte just då på att ta det lilla lugna och kanske slippa sitta framför toaletten och smaka på det man stoppade i sig dagen före? Om kroppen verkligen skulle komma ihåg hur jävla kasst men har mått ganska så många gånger så borde den ju sparka bakut så fort man ens kom att tänka på drinkar, öl, vin eller annat som man inte mår så bra av.
Idag har det dock tack och lov inte varit så himla farligt. Gick upp straxt före halv nio i morse och lade mig i soffan istället. Skönt med frisk luft från balkongen! Hade en sprängande huvudvärk. Klart att den var orsakad av spriten, men även pga bristen på sömn skulle jag tro. Tre till tre och en halv timme är inte tillräckligt för mig. Ville verkligen somna om där i ,men det gick ju så klart inte. Mamma och pappa lovade att komma med PBP på eftermiddagen. Skitbra, tänkte jag och hade planerat att kunnan ligga i soffan fram till kanske klockan fyra eller så. Vid halv 12 ringde de och sa att de var på väg. Det var bara att ta sitt bankande huvud och vid den här tiden även mkt illamående mage och sminka av sig, duscha och borsta tänderna innan de hann komma. Jag han tom be en liten bön till toalettguden innan de ringde på dörren. Inte tusan kände jag mig fräsh och vacker direkt när de kom, men det brydde ju inte PBP sig om. Hon var jätteglad över att ha kommit hem igen, även om hon älskar att vara hos mormor och morfar. Det stärker ens ego en hel del av att se ngn bli så himla glad över att se en!
Hon fick direkt syn på sina nya stövlar som jag köpte i fredags. Hon älskade dem! Fast det ska ju erkännas att hon inte riktigt fick in snitsen på att gå i dem, men det är väl bara att träna så löser det sig oxå!
Mormor och morfar hade köpt en fin vit potta till henne, så hon hade både kissat och bajsat på pottan. Min duktiga lilla unge! :-) Hon tycker bättre om att bajsa på pottan än i blöjan nu. Det märks tydligt! Grejen är bara att hon inte så gärna gör nummer två när hon inte är hemma, så nu när hon väl hade kommit hem och jag och sambon låg i varsin del av soffan och tyckte lite synd om oss själva och funderade på om vi behövde sätta oss med ansiktet vänt mot toan eller inte, så hör vi hur hon stånkar till. Snabbt som blixten så får jag det till att det är sambons tur. Hehehe, tänkte jag! Nu slipper jag byta. Skit nöjd var jag när jag hörde hur illa sambon mådde där inne i odörerna! En del staffas med det samma kan jag ju upplysa er om. Jag tror att hon ordnade en reält fylld blöja till mig max en halvtimme efteråt. Jag smilade inte lika mkt när det var jag själv som stod där inne... Sen hann hon med ytterligare en innan hon skulle gå och lägga sig. Jag ska nog bara gå på fester på fredagar fom nu. Då kan jag hämta PBP på söndagen och slipper välfyllda blöjor när jag är som mest bakis.
Kan ju bara konstatera att det var väldigt skönt att jag inte mådde så dåligt som jag kan göra ibland.
Ja ja ja. Jag vet att det är självförvållat, men lite får jag minsann klaga tycker jag!
Självklart blev det pizza till middag idag. Fast det var nästan så att vi höll på att bli utan. Jag var inte så himla pigg som ni antagligen har fått klart för er vid det här laget, så jag tyckte att vi skulle beställa hemkörning. Inga större protester från sambon när jag föreslog det. Vi väntar ett bra tag, men hör sedan att pizzabilen kommer in på gården. Vi väntar och väntar, men ingen ringer på dörren. Efter vad vi hungriga bakismatssugna människor tycker är en halv evighet så går sambon ut på balkongen och får kontakt med pizzagubben. Han sa att han hade knackat på dörren. Ja ja tänkte vi. Det kan man ju missa att höra. När han sen kommer upp så säger han att han hade varit på våningen under och knackat på dörren. Vad fan då för tänkte jag. Man får ju säga vad det står för namn på dörren och jag var väldigt tydlig på den punkten! Sambon såg även att det stod rätt på lappen. Däremot så stod det att vi bodde en trappa upp. Kom då på att jag inte sa exakt som vanligt. Jag sa att vi bodde på andra våningen och inte två trappor upp som jag brukar säga, men kan det verkligen vara så jäklarns svårt?
Varför knacka på hos de som heter Beyer, Falker och Petterson när man ska till Hammarsten??? Kan det vara så himla svårt att kolla på skylten nere i porten och se på vilken våning folk bor. Pizzagubben var på väg att åka när sambon skrek på honom. Jag hade ju lämnat telefonnummret till dem. Varför inte ha med sig en mobil så man kan ringa om ngt blir fel och man inte hittar? Nej, då ska han först åka tillbaka till pizzerian för att ringa därifrån. Nu var pizzorna redan ganska så rumstempererade när vi fick dem. Vad skulle de inte vara om han hade åkt en sväng till med dem? Dessutom hade jag betalat extra för att få räkor på min pizza, men de måste ha lagt på levande räkor som hade tackat för sig och sprungit iväg innan jag öppnade kartongen, för det fanns inte en tillstymmelse till ens en liten bebisräka på den där pizzan. Det har verkligen gått utför för den här pizzerian på senaste tiden. Det har bara varit en massa strul. Både när vi har köpt hem och när vi har ätit där. Det blir helt enkelt till att hitta en ny favoritpizzeria. Eftersom det finns typ en miljard pizzerior i den här stan så ska väl det inte bli alltför komplicerat.
Och by the way. Ska det vara så jäklarns svårt att kläcka ur sig en ursäkt om man har gjort fel??? Det skulle jag göra om jag hade missat ngt i mitt jobb. Kunder kan vara ganska bra att ha.
Skönt att skriva ur sig lite!
Nu skriker kudden efter mig så det är väl bara att försöka få tyst på den genom att lägga mitt tunga huvud på den.
Blogga, blogga, blogga.
Sovmorgon till 08.30 i morse! Jätteskönt, men hade sen ngn konstig sorts yrsel så jag var tvungen att lägga mig i soffan ett tag ör att inte ramla ihop och kräkas. Jättekonstigt, men jag kan få så där lite då och då. Hade så under en period när jag var gravid. Inte trevligt alls! Om ni undrar varför det ev är lite extra bokstäver i det här inlägget så har jag ett plåster på vänster långfinger. Jag och sambon krockade i morse när jag skulle sträcka mig efter tillbringaren och han skulle skölja av en kniv. Det hela slutade med ett stort morr från min sida och en liiiten rispa på fingret. Plåstret gör mig helt handikappad när jag försöker skriva på datorn. Istället för att trycka på en tangent så trycker jag på typ tre samtidigt. Försöker att läsa igenom det jag har skrivit, men eftersom jag aldrig brukar göra det så tycker jag ju att det går så himla långsamt då och så skiter jag i det istället...
Iaf så fick jag frukosten framdukad och sen har vi kollat på en film. Ett, tu, tre så har halva dagen gått. Jag vet inte riktigt var den tog vägen heller. Nu måste vi ta oss till affären och till systemet för lite shopping. Fast först måste jag ta en lååång dusch. Hade nämligen på mig absolut torr igår kväll och blir jag det minsta varm när jag har det på mig så fräter det sönder mina armhålor. Säkert jättenyttigt att använda. Men det är ju effektivt till tusen iaf! Glömde ju så klart vaxningen igår igen. Kom på det precis när jag skulle gå och lägga mig, men då var medicinen instoppad där den skulle vara så då är det bara att ligga stilla på rygg ett bra tag om man inte vill att det bara ska vara en massa klet överallt. Ni som har tagit dem vet. Till er andra, var glada att ni har sluppit!!! Rakning idag istället alltså.
Det blir lite olika drinkar idag. Alltid roligt med lite omväxling!
Men jag som hade så mkt tid för att blogga, märker att tiden har gått rysligt fort idag. Hörs senare om jag hinner med att skriva lite innan vi cyklar iväg.
Unga mödrar.
Jag brukar titta på programmet unga mödrar. Först var det från Danmark och nu visas det även från Norge. Det visar tjejer som får barn när de är ungefär mellan 15 och 19 år gamla.
Jag kan inte annat än imponeras av dessa tjejer. Visst finns det dem som inte riktigt tar helt ansvar och som bor kvar hos sina föräldrar som kanske är lite för hjälpsamma, men de allra flesta klarar av det här med att vara mamma alldeles galant!
Oftast så är inte pappan med i bilden, eller så är han där, men mest för att göra saker och ting lite svårare för mamman. Men så finns där några härliga tonårspappor som verkligen ställer upp och tar hand om sina barn. Det känns skönt att se! Det som känns som en självklarhet för en pappa som är "vuxen" och har jobb och har valt att bli förälder, är inte lika självklart för en 16årig kille som inte riktigt har valt att bli pappa. Även om jag tycker att man indirekt har gjort det om man väljer att ha sex utan kondom. Det vet ju faktiskt alla nu för tiden att det är en ganska så stor risk att man kan tillverka ett barn om man knullar utan kondom. Eller utan preventivmedel iaf. Men om jag vore en kille som absolut inte ville bli pappa så skulle jag nog ta och sätta på regnrocken på lillkillen, eftersom man inte vet om tjejen är helt ärlig när hon säger att hon käkar piller eler liknande. Och har det nu varit ngn springare som har vunnit loppet så får man ju allvarligt talat ta sitt ansvar och vara en del av sitt barns liv. Seriöst! Det är alldeles för lätt för papporna att undvika ansvar! Visst de kanske får betala underhåll tills det att barnet blir vuxet, men jag tycker inte att det är att ta ansvar. Nej, ansvar är när man är en del av sitt barns uppväxt. Att man ser till att få ta del av både glada och mindre glada stunder. En myskväll hemma i soffan, inskolning på förskolan, upptäcka första tanden, vårda sjukt barn, åka till kolmården osv. Jag kan inte riktigt förstå att man väljer att inte göra alla de här sakerna.
Nu blev jag visst lite uppjagad och jag pratar om personer som fortfarande är barn själva. Men vad tusan, gör så bra du kan. Jag är inte den bästa av mammor alla gånger, det ska gudarna veta, men jag gör alltid mitt bästa. Det samma gäller sambon. Barnet har bara två föräldrar och jag tycker att det har rätt till båda.
Det här gäller självklart inte bara tonårsföräldrar. Det finns många pappor och i vissa fall även mammor som inte är så ansvarsfulla. Jag har tom exempel på familjer där pappan inte gör annat än det som är roligast med barnen. Då är man inte riktigt förälder. Det kallar jag för lekfarbror. Jag vet, jag vet, mammorna kan vara riktigt svåra ibland och inte riktigt lita på karlarna och inte låta dem vara så mkt själva med barnen utan att börja hacka på vad de gör, men då får man som pappase till att man får ta hand om barnet och säga ifrån när mamman går över gränsen. Jag vet att jag fick bita mig i tungan många gånger i början för att ite komma med kommentarer till sambon. Grejen är ju att det allt som oftast är mamman som är hemma den första tiden och får då mkt bebisträning medan pappan jobbar. Även pappan måste få sin chans till att göra lite fel och komma på hur just han ska vara med barnet och hur man byter blöjor på bästa sätt eller underlättar påklädningen osv. Man måste som förälder våga ta plats i barnets liv!
Tillbaka till programmet. Jag blir så sjukt imponerad av dessa föräldrar, främst mammorna då eftersom det är dem som det handlar om. De klarar av att ta hand om sig själva, sin ekonomi och ett barn. Samtidigt som de pluggar eller i vissa fall jobbar. Det vet ej tusan om jag skulle ha klarat när jag var tonåring. Fast man kanske är så illa tvungen?
En sak som är negativt med att få barn så tidigt är ju att mor- och farföräldrar fortfarande jobbar och inte kan hjälpa till med sina barnbarn tex om de blir sjuka och man verkligen måste till skolan eller jobbet. Det kan ju resultera i att man kanske inte klarar av skolan eller blir borta alldeles för mkt från jobbet. Inte lätt att vara ensamstående! Här i Sverige så kan man ju nu ta ut föräldradagar även som mormor eller farfar osv, men jag vet inte hur det är i våra grannländer.
Sverige har ju en väldigt bra föräldraförsäkring tycker jag! Man kan välja hur länge man vill vara hemma, hur stor del varje förälder ska ta ut (utom 60 dgr) och hur många dagar i månaden man vill ta ut. Jag tror inte att det finns ngt annat land som är så bra i just den här frågan, men jag har inte undersökt det så noga, så jag vet inte riktigt...
Grymt imponerad blir jag när jag ser programmet. Titta du oxå!
Tjohoo!
Fast om jag tänker efter så kanske jag inte mår så bra på söndag och tänker att alla smakade skit. Så vi tar det nog på måndag istället... Om jag inte bestämmer mig för att dricka vin istället.
Aaaaaaah!!!!! Jag förstår inte varför i hela världen jag inte kan hantera flera valmöjligheter... ;-)
Då var den här dagen snart slut.
Kan ärligt säga att jag tycker att det ska bli väldigt skönt att snart få krypa in under täcket!
Idag har vi ju som ingen kan ha missat vid det här laget, varit i Uppsala och satt in ett av de befruktade äggen. De hade tagit ut sju ägg. Befruktat fyra av dem. Två hade blivit finfina och ett skulle få växa till sig till imorgon så skulle de bestämma då om de skule frysa ner det eller inte. Jag fick ett ägg insatt. Det såg fint ut. Man får se dem uppstorade på en TVskärm. Det var fyra fina celler i det. Jag skulle nog säga att det var ett mittenägg. Ska förklara... Av de ägg som har tagit sig i mig. De är två st. Ena resulterade i ett missfall och det andra i PBP. Det första ägget hade fyra celler när det sates in, men såg platt ut. Vet inte hur jaga ska förklara det, men så såg det iaf ut. Det ägget som så småningom utvecklades till PBP hade hunnit dela sig i fem celler tom och såg mer "uppbullat" ut. Det här ägget som de satte in idag hade delat sig till fyra celler och såg uppbullat ut. Jag vet inte om det har någonting över huvud taget med hur pass bra det hela fortskrider, men det är min lilla teori. Ju bulligare desto bättre! Kan ju vara tvärt om oxå, men det tror inte jag på i sånt fall... ;-) Sen så ska det ju fastna och fortsätta att utvecklas oxå, men det kommer vi ju till senare.
Även idag gick det hur bra som helst hos farmor och farfar. Jag tror jag vet varför PBP älskar att vara hos sina mor- och farföräldrar. Hon får all uppmärksamhet hela tiden! När vi går här hemma så vill hon ju gärna att man ska vara med henne största delen av tiden, men hon får ju ta och klara sig själv en hel del, men jag har en känsla av att hon inte behöver göra det hos dem. Fast man ska ju bli lite bortskämd av far- och morföräldrar, eller hur?!?
Jag har varit hos frissan oxå. Det var typ hundra år sedan. Jag och frisören Maria kunde inte riktigt komma ihåg hur längesedan det var egentligen. En sak är säker iaf och det är att mitt hår var i stoooort behov av en klippning. Och klippt blev det, banne mig! Jag har nästan inget hår kvar. Det är jättekort! Ok, ngn som har kort hår på riktigt skulle ju bara fnysa år mig om jag kom och visade upp mitt "superkorta" hår. Men om man tittade på en före och efter bild samt kände igenom håret före och efter så skulle man förstå vad jag menar. Jag kan nog nästan inte sätta upp håret för att det är så uttunnat och kort. Men fint är det iaf och jag känner mig lite laddad inför lördagens festligheter.
På tal om de festligheterna så ska jag kolla om jag hittar ngr goda drinkar med absolut päron som huvudingrediens. Om ni har ngr på lager så hör av er!
Nu är det då dags...
PBP ska till farmor och farfar. Hade tänkt att hinna förbi öppna förskolan innan, men det känns lite stressigt. Fast å andra sidan så är hon ju alltid glad när vi är där och tiden verkar gå lite fortare. Vi får väl se vad klockan blir här innan jag kommer iväg. Man vill ju gärna vara så nytvättad som möjligt och går vi till öppna förskolan så är det ju några extra timmar som jag inte är tvättad på. Hmmmm....Att jag ska ha så himla svårt att bestäma mig hela tiden!
Uppdatering ang sofforna. Vi har inte fått våra soffor än. Vi ringde dit i tisdags eftersom att de inte hade hört av sig. Det visade sig att de bara hade fått tvåsitsar levererade och att trorna typ var slut. Det var inte jag som pratade med dem, så jag vet i nte om de var slut för tillfället eller över huvud taget. Tänkte att sambon skulle få ringa dem imorgon igen så får vi kanske lite klarhet i det hela.
Middag.
Jag har lite svårt att komma på nya saker att mätta famlijen med. Tänkte att jag skulle göra kålpudding ngn dag. Även lammstek står på kommande meny. Fiskgratäng. Skriver ner receptet på världens enklaste och en av de godaste fiskgratänger jag vet lite senare.
Idag tänkte jag länge på vad jag var sugen på av det som vi hade i kylen. Det är fortfarande en del saker kvar sedan vi hade kalas här hemma. Det fick bli kycklingsallad. Gott, mättande och inte för uttjatat än.
Har ni ngr lätta, snabba vardagsmiddagar att dela med er av så berätta gärna. Jag är ganska så säker på att det inte bara är jag som har idétorka och gärna fastnar i samma gamla hjulspår.
Fiskgratäng.
400g vit fisk tex kolja eller annan torslik fisk.
en burk keso med feta och oliv.
Potatismos. Hemlagat eller pulver för er som föredrar det.
salt och peppar.
Gör potatismoset medan fiskblocket får förgrädda i ugnen i ca 20-25 minuter. Klicka sen ut moset runt fiskblocket och lägg keson över själva fisken som du har saltat och pepprat. Låt stå i ugnen tills fisken är klar och moset fått fin färg. Jag brukar ha ugnen på 225 grader, men jag antar att det kan vara lite olika på olika ugnar.
Klart!
Enklare än så blir det inte. Det går ju att använda en annan sorts keso om man inte gillar just den här.
Ljuvliga natt!
PBP har sovit hur bra som helst i natt. Vaknade dock vid halv fem när sambon var uppe och stökade runt. Jag vet att han gör allt så tyst han bara kan, men det verkar som att PBP sover väldigt lätt just vid den tiden på dygnet. Hon ville inte somna om själv så jag tog in henne till min säng för lite mys och där somnade vi om båda två och sov fram till klockan sju! Inte illa, va?!?
Jag hade tänkt att vi skulle gå till öppna förskolan idag precis som vanligt, men dels så regnar det, vilket gör att jag helst bara vill sitta inne med en kopp the. Sen så är jag fortfarande lite öm i magen sen igår. På det kan läggas att våran lägenhet är i STORT behov av att städas. Nej, det blir nog till att vara hemma idag. Kanske tar oss ut på en promenad iaf om det här i magen bara vill gå över. Jag undrar vad han höll på med igentligen...
Imorgon är det alltså insättning. Försöker att inte hoppas för mycket, men jag känner att det börjar spira ett litet hopp längst ini magen. Det är väl inte så mkt att göra åt saken. Jag kommer att bli ledsen om det inte fungerar, men sånt är livet. Det kommer fler insättningar och fler försök. Det känns ju inte riktigt så när man väl är dät med ett negativt gravtest eller mensen rinnandes. Men så är det ju faktiskt. Insättningarna kommer inte att komma lika ofta den här gången bara eftersom att även de är ganska så dyra. Därför så vore det optimalt att det fungerar den här gången! Man kanske kan få dem till att sätta in sisådär tio, femton embryon... Vad tror ni om det? ;-) Jag tror knappt att jag skulle klara av två eller tre samtidigt. Jag skulle ju åtminstonde inte komma ut någonting, för hur tusan får man alla ner för trappan. Då måste man ju i sånt fall lämna några uppe i lägenheten och några nere i trapphuset. Hmmm... Kanske skulle fungera iaf. Gäller bara att inte glömma nycklarna, för tänk om man skulle råka låsa in ett par av barnen. Då skulle man ju inte direkt känna sig som världens bästa mamma...
Hoppas jag hinner rycka upp mig och må lite bättre innan lördag. Jag vill ju inte känna mig så här direkt. Sabbar stämningen lite om jag kommer i myskläder, då jag inte kan ha ngt som sitter åt runt magen. För tillfället vill jag även mest bara kura ner mig i en filt och ojja mig lite over min stackars svullna mage. Inte ngn stämningshöjande person direkt... Fast jag tror nog att det ska ha gått över till dess. De andra gångerna har jag ju blivit bra på bara en halv dag eller så, så även om doktorn har gjort mig riktigt mörbultad så borde det ju kunna gå över på några dagar tycker jag! Vi får väl se. Annars så ser jag verkligen fram emot lördagens inflyttningsfest!
PBP kommer att vara hos farmor och farfar i morgon och på fredag åker vi till mormor och morfar och lämnar henne. Där blir hon kvar till på söndag då de är så snälla och kommer hit och lämnar henne. Snacka om att vi lämnar bort henne mkt den här veckan! Men hon tycker ju att det är så roligt att det inte gör ngt.
Slutligen så vill jag bara säga: Kolla in den här killen!
Lite bilder på vägen.
Dagen som varit.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så gick vi alltså upp vid halv fem. Eller rättare sagt, jag gick upp vid halv fem. PBP hade fått sova i våran säng eftersom hon inte kunde somna om i sin egen i natt. Vi försökte i två timmar innan vi gav upp. Både hon och vi var tvugna att sova ngr timmar innan det var dags att gå upp. När klockan väl börjar tjuta så ser jag att sambon sätter sig upp och då tror jag självklart att han tänker stänga av den. Blundar och börjar sträcka lite på mig. Klockan tystnar inte så jag öppnar ögonen för att se vad han håller på med. Vi hade planerat att PBP skulle få sova så länge som det var möjligt och det är ju inte det lättaste om det står en väckarklocka och skriker efter uppmärksamhet. Vet ni vad sambon gör. J, han satt ju som sagt upp och där satt han en stund innan han lade sig ner igen. Hahaha!!! Ni skulle ha varit med! Han har inget minne av det här,men antagligen så drömde han väl att han stängde av väckarklockan. Att han och PBP sov vidare i ca 45 min behöver jag kanske inte säga. De var så söta där de låg och snusade.
Sen bar det av till PBPs farmor och farfar. Det var barnvaktspremiär för dem. Vi passade på at säga hej då och gå medan PBP åt frukost.
Sen var det buss till Uppsala som gällde eftersom jag skulle få lugnande och inte får köra bil efter äggplockningen. Det är ju sjukt dyrt att åka buss tycker jag! 80:- per person. Då betalade vi på bussen. När vi skulle hem sen så tänkte jag att det kanske skulle vara billigare att köpa en biljett via sms. Det kan jag tala om att det var det inte. Borde det inte vara det om de nu vill ha bort kontantbetalningen från bussarna? Fom nu ska jag alltid betala kontant bara för att! Ja, kanske ite om jag ska åka hem från Uppsala ngn kväll och har gjort av med mina sista slantar (det har hänt). Då är det ju bra att kunna betala med telefonen och få räkningen i efterskott! Men bara då ska jag använda det. Sjukt dyrt är det iaf!
Vi hade tur när vi kom till RPC. Vi var planerade som par nr ett. Det betyder, precis som det låter att vi fick göra äggplockningen först. Det är skönt! Förut har vi varit par fyra och fem. Inte så roligt att se alla andra som får gå in före. Samt att de andra piggnar till och går hem medan man själv ligger där och mår piss. Men idag var vi alltså först. Det var bara att hoppa ur kläderna och hoppa i de snygga som man ska ha på sig på plockningen. De består av en sjukhusrock och ett par otroligt jätteugly knästrumpor som bara vägrar att sitta uppe. Den här gången var jag även tvungen att ha på mig en blå operationsrock och en sån där mössa som ser ut som en duschmössa fast i papper. Jag tänkte precis ta upp mobilen och ta kort på mig själv för att lägga ut här på bloggen då jag kom på att mobilen var avstängd. Man får ju inte ha på dem på sjukhuset... Det hade varit en syn kan jag säga.
En ännu roligare syn hade varit en film på mig när jag gick ut ur äggplockningsrummet. Då var jag riktigt fullproppad med lugnande och smärtstillande, eftersom att jag hade talat om väldigt bestämt att jag minsann inte alls tycker om att få mina ägg plockade och att det brukar göra så ont! Sköterskan lyssnade alltså på mig och fyllde duktigt på min kanyl i armvecket. När jag skulle därifår efter kanske tio minuter så snurrade det reält i kolan om jag säger så. Där gick jag som att jag kom från flustret vid treiden på natten, iförd min blåa operationsrock. Med duschmössan i papper på huvudet. Kan tillägga att jag inte lyckats stoppa in allt hår och var för "borta" för att bry mig. Knästrumporna satt runt anklarna och när man ska ut och in ur rummet så får man gå på en klistrig matta som skräpet under fötterna ska fastna i antar jag. Där fastnade även mina vackra strumpor och åkte av till hälften. Alldeles för snurrig i bollen för att bry mig så stapplade jag mig in i rummet där jag lade mig på britsen och somnade en stund. Det här skulle jag velat ha på film!
Ngt jag inte skulle vilja ha på film är själva plockningen. Ny läkare. Suprise, suprise! NOT!!! Det har varit nya läkare varje gång vi har varit där uppe. Den här karln pratade väldigt tyst och sällan och rotade runt i mig som att jag var ngn slags mortel där han skulle mala sönder sina små pepparkorn eller nåt. Det var tom så att sambon reagerade på att han grötade runt så dant. Jag kännde mig som ett däck som man inte får loss på bilen. Först lossar man bultarna , känner på däcket, rycker lite lätt i det, sparkar på det, tar fram släggan och slår lite, sätter tillbaka bultarna löst och kör en bit, värmer. När ingenting verkar fungera så tar man fram den stora släggan och går loss ordentligt en sista gång innan man ev lämnar in bilen till verkstaden. Så som däcket måste känna sig vid den tidpunkten, så kände jag mig när jag vaknade. Det har hållit i sig hela dagen, så jag har mest legat och tagit det lugnt och sovit. Har verkligen inte orkat ngt annat. Det är först nu tolv timmar senare som jag känner mig i stort sätt som vanligt igen och så länge har det inte hållt i sig ngn av de andra gångerna. Jag har aldrig blödit så mkt som jag har gjort idag heller. Men men. Blir det barn av det så är det värt det. Helt klart!!!
PBP hade haft det hur mysigt som helst hos farfar och farmor! Hon ville inte ens går därifrån när sambon kom för att hämta henne. Tummen upp för farföräldrarna alltså! :-) Hon kommer att få vara där på torsdag igen då det är dags för insättning.
Nu hoppas jag verkligen på en lugn natt!
Sova skönt.
Som vanligt så far hundratals tankar genom huvudet när jag ligger så där. Det är såååå typiskt. När man vill använda hjärnan ngn gång ibland, då strejkar den. När man däremot vill stänga av alla delar av den som inte behövs för att hålla sig vid liv, då går den på högvarv. Så var det igår. Det är ju inte heller så att man alltid tänker på så där jätesmarta saker som man skulle kunna få Nobelpriset för eller så. Nej, oftast är det rätt så lighta tankar som man hänger upp sig på vid läggdags.
I går funderade jag tex på det här med att hitta ett skönt sätt att sova på. Jag älskar att sova platt på magen. Huvudet ska vara vänt åt höger. En kudde under huvudet och en annan under högerarmen. Då är det perfekt. Jag kan ju säga att det inte bara är att lägga sig i den ställningen och somna direkt. Nej, först ska det vändas och vridas typ två hundra varv i sängen. Jag måste prova alla möjliga ställningar innan jag kommer fram till att jag bara somnar i just den här ställningen. Jag älskar tex att ligga sked och mysa ett tag, men när jag ska somna så vill jag ligga för mig själv. Jag vill ha ordentligt med space!
När jag var gravid så raserades hela mitt sömnmönster. Man kan ju inte gärna ligga på magen när man har en jättebebis där i. Det skulle nog inte varit så bekvämt varken för mig eller PBP. När jag då var så där gigantisk och även på vägen till gigantisk så köpte jag upp hela IKEAS lager av de billigaste kuddarna. Ok, kanske en mindre överdrift, men jag köpte fyra iaf. Jag hade ju läst att man skulle ha en under magen, en mellan knäna, en mellan fötterna och så brukar jag ju ha en att krama oxå. Inte att förglömma den jag har huvudet på oxå. Jag kan ju säga att våran säng är ganska så full av kuddar... Jag hade ingen lust att köpa såna där dyra specialkuddar som finns för gravida som vill sova bra, för jag hade hört så mkt negativt om dem och det kändes inte som ngn nödvändig investering. kanske om jag hade mått sämre, men det gjorde jag ju inte... Iaf så brukade jag ha en kudde mellan benen. Eller det lät kanske fel. Jag ska förtydliga mig. Jag hade en mellan knäna, ingen annanstans... Den under magen kunde jag verkligen inte förstå varför man skulle ha. Det var ju bara knöligt och väldigt obekvämt. Den brukade få ligga bakom ryggen istället.
När jag var gravid och som ni kanske märkt, hade lite svårt att hitta ett bra sätt att ligga på, så bara längtade jag tills våran "lilla" böna skulle ploppa ut så jag fick ligga på magen igen. Det var typ det bästa med att förlossningen kom närmre och närmre. Förutom att vi skulle få en lite bebis förstås. Gissa om jag blev besviken när jag kom hem från sjukhuset och skulle sova på magen och det bara sprutade ut mjölk ur brösten. Jag som hade väntat kanske sju månader på att få sova på mage, kunde inte det för att brösten vid minsta tryck lekte vattenspridare fyllda med mjölk. Så småning om så sinade ju mjölken och jag kunde sova på magen. Vilken lycka! Det är verkligen bland det skönaste som finns! Att riktigt gosa in sig i kudden och somna in.
jag funderade även på varför jag gillar att sova just på magen och kom fram till att det kanske är för att jag fick sova på magen när jag var liten. Det var ju så man skulle göra då. Sen kom jag på att PBP sover på magen största delen av natten så där sprack den tesen. Fast när jag hade legar där och vänt och vridit på mig några minuter till så kom jag ju på att hon sov på oss mkt i början och då låg vi ju mage mot mage. Bäst att tillägga att det var vi föräldrar som låg underst, så ingen tror ngt annat. Hon somnade ju på det sättet tills hon var åtta månader, så jag kanske är ngt på spåret iaf. Inte vet jag,men jag tycker att det känns lite logiskt iaf.
Ett sätt som jag verkligen inte kan somna på är om jag ligger på rygg. Jag menar, vad gör man med händerna? Lägger man dem längs med sidorna så känns det konstigt och knäpper man dem på magen så känns det som att man är död. Inte för att jag direkt har varit död ngn gång och vet hur det känns, men när ngn dör så brukar man ju fixa till dem och lägga händerna på bröstet med en bibel som håler upp hakan eller en bukett med lite blommor. Så kan jag verkligen inte somna. Då kan vi snacka om att tankarna börjar snurra i huvudet!
Magen är helt enkelt bäst!
idag tog det fem minuter för henne
idag tog det fem minuter för henne att somna. Jätteskönt! Nu sitter jag och tittar på monitorn när hon sover. Det ser så fridfullt ut! Hoppas hon sover bra i natt. Det gjorde hon nämligen inte natten till idag. Vaken två timmar... Håll tummarna för att hon får sova ostört.
