Sova skönt.
Igår kväll hade jag väldigt svårt att somna! Antagligen var det för att jag visste att vi behövde gå upp vid halv fem för att hinna allt som skulle göras innan vi åkte till Uppsala.
Som vanligt så far hundratals tankar genom huvudet när jag ligger så där. Det är såååå typiskt. När man vill använda hjärnan ngn gång ibland, då strejkar den. När man däremot vill stänga av alla delar av den som inte behövs för att hålla sig vid liv, då går den på högvarv. Så var det igår. Det är ju inte heller så att man alltid tänker på så där jätesmarta saker som man skulle kunna få Nobelpriset för eller så. Nej, oftast är det rätt så lighta tankar som man hänger upp sig på vid läggdags.
I går funderade jag tex på det här med att hitta ett skönt sätt att sova på. Jag älskar att sova platt på magen. Huvudet ska vara vänt åt höger. En kudde under huvudet och en annan under högerarmen. Då är det perfekt. Jag kan ju säga att det inte bara är att lägga sig i den ställningen och somna direkt. Nej, först ska det vändas och vridas typ två hundra varv i sängen. Jag måste prova alla möjliga ställningar innan jag kommer fram till att jag bara somnar i just den här ställningen. Jag älskar tex att ligga sked och mysa ett tag, men när jag ska somna så vill jag ligga för mig själv. Jag vill ha ordentligt med space!
När jag var gravid så raserades hela mitt sömnmönster. Man kan ju inte gärna ligga på magen när man har en jättebebis där i. Det skulle nog inte varit så bekvämt varken för mig eller PBP. När jag då var så där gigantisk och även på vägen till gigantisk så köpte jag upp hela IKEAS lager av de billigaste kuddarna. Ok, kanske en mindre överdrift, men jag köpte fyra iaf. Jag hade ju läst att man skulle ha en under magen, en mellan knäna, en mellan fötterna och så brukar jag ju ha en att krama oxå. Inte att förglömma den jag har huvudet på oxå. Jag kan ju säga att våran säng är ganska så full av kuddar... Jag hade ingen lust att köpa såna där dyra specialkuddar som finns för gravida som vill sova bra, för jag hade hört så mkt negativt om dem och det kändes inte som ngn nödvändig investering. kanske om jag hade mått sämre, men det gjorde jag ju inte... Iaf så brukade jag ha en kudde mellan benen. Eller det lät kanske fel. Jag ska förtydliga mig. Jag hade en mellan knäna, ingen annanstans... Den under magen kunde jag verkligen inte förstå varför man skulle ha. Det var ju bara knöligt och väldigt obekvämt. Den brukade få ligga bakom ryggen istället.
När jag var gravid och som ni kanske märkt, hade lite svårt att hitta ett bra sätt att ligga på, så bara längtade jag tills våran "lilla" böna skulle ploppa ut så jag fick ligga på magen igen. Det var typ det bästa med att förlossningen kom närmre och närmre. Förutom att vi skulle få en lite bebis förstås. Gissa om jag blev besviken när jag kom hem från sjukhuset och skulle sova på magen och det bara sprutade ut mjölk ur brösten. Jag som hade väntat kanske sju månader på att få sova på mage, kunde inte det för att brösten vid minsta tryck lekte vattenspridare fyllda med mjölk. Så småning om så sinade ju mjölken och jag kunde sova på magen. Vilken lycka! Det är verkligen bland det skönaste som finns! Att riktigt gosa in sig i kudden och somna in.
jag funderade även på varför jag gillar att sova just på magen och kom fram till att det kanske är för att jag fick sova på magen när jag var liten. Det var ju så man skulle göra då. Sen kom jag på att PBP sover på magen största delen av natten så där sprack den tesen. Fast när jag hade legar där och vänt och vridit på mig några minuter till så kom jag ju på att hon sov på oss mkt i början och då låg vi ju mage mot mage. Bäst att tillägga att det var vi föräldrar som låg underst, så ingen tror ngt annat. Hon somnade ju på det sättet tills hon var åtta månader, så jag kanske är ngt på spåret iaf. Inte vet jag,men jag tycker att det känns lite logiskt iaf.
Ett sätt som jag verkligen inte kan somna på är om jag ligger på rygg. Jag menar, vad gör man med händerna? Lägger man dem längs med sidorna så känns det konstigt och knäpper man dem på magen så känns det som att man är död. Inte för att jag direkt har varit död ngn gång och vet hur det känns, men när ngn dör så brukar man ju fixa till dem och lägga händerna på bröstet med en bibel som håler upp hakan eller en bukett med lite blommor. Så kan jag verkligen inte somna. Då kan vi snacka om att tankarna börjar snurra i huvudet!
Magen är helt enkelt bäst!
Som vanligt så far hundratals tankar genom huvudet när jag ligger så där. Det är såååå typiskt. När man vill använda hjärnan ngn gång ibland, då strejkar den. När man däremot vill stänga av alla delar av den som inte behövs för att hålla sig vid liv, då går den på högvarv. Så var det igår. Det är ju inte heller så att man alltid tänker på så där jätesmarta saker som man skulle kunna få Nobelpriset för eller så. Nej, oftast är det rätt så lighta tankar som man hänger upp sig på vid läggdags.
I går funderade jag tex på det här med att hitta ett skönt sätt att sova på. Jag älskar att sova platt på magen. Huvudet ska vara vänt åt höger. En kudde under huvudet och en annan under högerarmen. Då är det perfekt. Jag kan ju säga att det inte bara är att lägga sig i den ställningen och somna direkt. Nej, först ska det vändas och vridas typ två hundra varv i sängen. Jag måste prova alla möjliga ställningar innan jag kommer fram till att jag bara somnar i just den här ställningen. Jag älskar tex att ligga sked och mysa ett tag, men när jag ska somna så vill jag ligga för mig själv. Jag vill ha ordentligt med space!
När jag var gravid så raserades hela mitt sömnmönster. Man kan ju inte gärna ligga på magen när man har en jättebebis där i. Det skulle nog inte varit så bekvämt varken för mig eller PBP. När jag då var så där gigantisk och även på vägen till gigantisk så köpte jag upp hela IKEAS lager av de billigaste kuddarna. Ok, kanske en mindre överdrift, men jag köpte fyra iaf. Jag hade ju läst att man skulle ha en under magen, en mellan knäna, en mellan fötterna och så brukar jag ju ha en att krama oxå. Inte att förglömma den jag har huvudet på oxå. Jag kan ju säga att våran säng är ganska så full av kuddar... Jag hade ingen lust att köpa såna där dyra specialkuddar som finns för gravida som vill sova bra, för jag hade hört så mkt negativt om dem och det kändes inte som ngn nödvändig investering. kanske om jag hade mått sämre, men det gjorde jag ju inte... Iaf så brukade jag ha en kudde mellan benen. Eller det lät kanske fel. Jag ska förtydliga mig. Jag hade en mellan knäna, ingen annanstans... Den under magen kunde jag verkligen inte förstå varför man skulle ha. Det var ju bara knöligt och väldigt obekvämt. Den brukade få ligga bakom ryggen istället.
När jag var gravid och som ni kanske märkt, hade lite svårt att hitta ett bra sätt att ligga på, så bara längtade jag tills våran "lilla" böna skulle ploppa ut så jag fick ligga på magen igen. Det var typ det bästa med att förlossningen kom närmre och närmre. Förutom att vi skulle få en lite bebis förstås. Gissa om jag blev besviken när jag kom hem från sjukhuset och skulle sova på magen och det bara sprutade ut mjölk ur brösten. Jag som hade väntat kanske sju månader på att få sova på mage, kunde inte det för att brösten vid minsta tryck lekte vattenspridare fyllda med mjölk. Så småning om så sinade ju mjölken och jag kunde sova på magen. Vilken lycka! Det är verkligen bland det skönaste som finns! Att riktigt gosa in sig i kudden och somna in.
jag funderade även på varför jag gillar att sova just på magen och kom fram till att det kanske är för att jag fick sova på magen när jag var liten. Det var ju så man skulle göra då. Sen kom jag på att PBP sover på magen största delen av natten så där sprack den tesen. Fast när jag hade legar där och vänt och vridit på mig några minuter till så kom jag ju på att hon sov på oss mkt i början och då låg vi ju mage mot mage. Bäst att tillägga att det var vi föräldrar som låg underst, så ingen tror ngt annat. Hon somnade ju på det sättet tills hon var åtta månader, så jag kanske är ngt på spåret iaf. Inte vet jag,men jag tycker att det känns lite logiskt iaf.
Ett sätt som jag verkligen inte kan somna på är om jag ligger på rygg. Jag menar, vad gör man med händerna? Lägger man dem längs med sidorna så känns det konstigt och knäpper man dem på magen så känns det som att man är död. Inte för att jag direkt har varit död ngn gång och vet hur det känns, men när ngn dör så brukar man ju fixa till dem och lägga händerna på bröstet med en bibel som håler upp hakan eller en bukett med lite blommor. Så kan jag verkligen inte somna. Då kan vi snacka om att tankarna börjar snurra i huvudet!
Magen är helt enkelt bäst!
Kommentarer
Trackback
