Äntligen fredag!
Äntligen är det fredag! Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Har ju blivit lite bortskämd med att ha sambon hemma ganska så mkt den senaste tiden, så nu ser jag verkligen fram emot helgen då vi får ha honom hemma hos oss hela dagarna!
I em blir det en tur till IKEA. Känns väl så där, men blir det alldeles för hemskt med en karl som ska gå och titta på precis varenda pinal så finns ju altid barnavdelningen där jag och PBP kan busa av oss lite. :-)
Hhinner inte skriva så mkt mera, för nu har lilltjejen tröttnat... Jag som hade tänkt att berätta om gårdagen. Får ta det en annan gång.
I em blir det en tur till IKEA. Känns väl så där, men blir det alldeles för hemskt med en karl som ska gå och titta på precis varenda pinal så finns ju altid barnavdelningen där jag och PBP kan busa av oss lite. :-)
Hhinner inte skriva så mkt mera, för nu har lilltjejen tröttnat... Jag som hade tänkt att berätta om gårdagen. Får ta det en annan gång.
Äntligen fredag!
Äntligen är det fredag! Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Har ju blivit lite bortskämd med att ha sambon hemma ganska så mkt den senaste tiden, så nu ser jag verkligen fram emot helgen då vi får ha honom hemma hos oss hela dagarna!
I em blir det en tur till IKEA. Känns väl så där, men blir det alldeles för hemskt med en karl som ska gå och titta på precis varenda pinal så finns ju altid barnavdelningen där jag och PBP kan busa av oss lite. :-)
Hhinner inte skriva så mkt mera, för nu har lilltjejen tröttnat... Jag som hade tänkt att berätta om gårdagen. Får ta det en annan gång.
I em blir det en tur till IKEA. Känns väl så där, men blir det alldeles för hemskt med en karl som ska gå och titta på precis varenda pinal så finns ju altid barnavdelningen där jag och PBP kan busa av oss lite. :-)
Hhinner inte skriva så mkt mera, för nu har lilltjejen tröttnat... Jag som hade tänkt att berätta om gårdagen. Får ta det en annan gång.
Bebis.
Idag när vi var på öppna förskolan så vara det en liten bebis där. Hon var nästan två månader gammal. PBP gick förbi henne ett par gånger och sneglade lite försiktigt på henne. Hon undrade väl vad det var för ett litet kryp som låg där i babysittern.
Vi gick fram och tittade lite nårmre på lilla Elvira. PBP log med hela ansiktet och tyckte att det var jättespännande när hon fick klappa bebisen på fötterna! Det såg hur mysigt ut som helst! Jag försökte föklara att det är en sån liten bebis som kommer att komma hem till oss sedan. PBP nickade och sa jaaaa, så där som bara hon kan. Som att hon förstår precis vartenda ord som man säger. Sen frågade jag henne om hon ville ha en sån liten bebis hemma. Det ville hon så klart! Vet inte riktigt om hon till fullo förstår vad hon sa ja till. Den här bebisen var ju väldigt väluppfostrad och låg snällt och var nöjd i babysittern nedanför sin mamma.
Skulle den ha uppfört sig som PBP gjorde när hon var liten så är frågan om hon verkligen hade svarat ja då... I vilket fall som helst så var det iaf skönt att kunna visa henne vad en bebis är. Visst har jag visat bilder och pratat om att jag har en bebis i magen och att den ska komma ut och bo hos oss sedan, men det är ju inte som att se en på riktigt. Hoppas bara att de accepterar varandra de små liven. Skönt att sambon blir hemma i sex veckor även efter den här förlossningen. Då har jag lite tid på mig att landa och försöka komma på hur man får livet att fungera med två.
Vi gick fram och tittade lite nårmre på lilla Elvira. PBP log med hela ansiktet och tyckte att det var jättespännande när hon fick klappa bebisen på fötterna! Det såg hur mysigt ut som helst! Jag försökte föklara att det är en sån liten bebis som kommer att komma hem till oss sedan. PBP nickade och sa jaaaa, så där som bara hon kan. Som att hon förstår precis vartenda ord som man säger. Sen frågade jag henne om hon ville ha en sån liten bebis hemma. Det ville hon så klart! Vet inte riktigt om hon till fullo förstår vad hon sa ja till. Den här bebisen var ju väldigt väluppfostrad och låg snällt och var nöjd i babysittern nedanför sin mamma.
Skulle den ha uppfört sig som PBP gjorde när hon var liten så är frågan om hon verkligen hade svarat ja då... I vilket fall som helst så var det iaf skönt att kunna visa henne vad en bebis är. Visst har jag visat bilder och pratat om att jag har en bebis i magen och att den ska komma ut och bo hos oss sedan, men det är ju inte som att se en på riktigt. Hoppas bara att de accepterar varandra de små liven. Skönt att sambon blir hemma i sex veckor även efter den här förlossningen. Då har jag lite tid på mig att landa och försöka komma på hur man får livet att fungera med två.
Morgondagen.
I morgon är det lite fullt upp känns det som.
På morgonen ska vi till BVC för 18 månaders besiktiningen. Det blir spruta och väga och mäta. Tydligen så har våran gamla BVC-sköterska kommit tillbaka. Känns sådär... Jag gillade den andra som vi har haft så himla mycket mera! Funderar starkt på att byta nu efter det här besöket. Inte för att PBP ska sit så ofta nu efter det här, men vi har ju nästa skrutt som man ska springa med där stup i kvarten. Då är det trevligt att ha en sköterska som man tycker om!
Sen blir det hem för en snabb lunch och om allt går som planerat en väldigt tidig vila.
Klockan ett är det sedan dags att bege sig till veterinären med de tre katterna. Alla ska vaccineras och Gustaf ska först ta blodprov för att se om han kan sövas. Får han klartecken så ska han ta bort tandsten. Jag tror att veterinären kommer att säga att även en eller båda de andra skulle behöva fixa iordning munnarna, men det får de ta och vänta med någon månad eller så.
Det är ju så att våra små kissar börjar bli gamla nu och då vill man ju att de ska ha så bra hälsa som de bara kan! Iom detta så har vi köpt en mat/lekboll. Tanken är att de ska gå ner lite i vikt genom att bara få mat när de leker med den här bollan. Man fyller den med torrfoder och så trillar det ut ett par bitar när de rullar på bollen. Det ska bli riktigt intressant om det har blivit något resultat av den redan! Jag är ganska så säker på att Dharma har minskat i omfång en del iaf. Iof kanske hon var den som behövde det minst, men, men... Om den fungerar riktigt bra så kanske jag skulle ta och köpa en till mig själv som jag kan börja använda sen i sommar när lillskrutten är ute. :-)
Snart är det dags att gå och lägga sig så att jag har krafter till morgondagen. Jag är något så sjukt trött nu! Jag kan tänka mig att jag har fått en släng att PBPs snoriga näsa, fast den lilla förkylningen har satt sig i huvudet på mig istället.
Hoppas det går över snart bara!
På morgonen ska vi till BVC för 18 månaders besiktiningen. Det blir spruta och väga och mäta. Tydligen så har våran gamla BVC-sköterska kommit tillbaka. Känns sådär... Jag gillade den andra som vi har haft så himla mycket mera! Funderar starkt på att byta nu efter det här besöket. Inte för att PBP ska sit så ofta nu efter det här, men vi har ju nästa skrutt som man ska springa med där stup i kvarten. Då är det trevligt att ha en sköterska som man tycker om!
Sen blir det hem för en snabb lunch och om allt går som planerat en väldigt tidig vila.
Klockan ett är det sedan dags att bege sig till veterinären med de tre katterna. Alla ska vaccineras och Gustaf ska först ta blodprov för att se om han kan sövas. Får han klartecken så ska han ta bort tandsten. Jag tror att veterinären kommer att säga att även en eller båda de andra skulle behöva fixa iordning munnarna, men det får de ta och vänta med någon månad eller så.
Det är ju så att våra små kissar börjar bli gamla nu och då vill man ju att de ska ha så bra hälsa som de bara kan! Iom detta så har vi köpt en mat/lekboll. Tanken är att de ska gå ner lite i vikt genom att bara få mat när de leker med den här bollan. Man fyller den med torrfoder och så trillar det ut ett par bitar när de rullar på bollen. Det ska bli riktigt intressant om det har blivit något resultat av den redan! Jag är ganska så säker på att Dharma har minskat i omfång en del iaf. Iof kanske hon var den som behövde det minst, men, men... Om den fungerar riktigt bra så kanske jag skulle ta och köpa en till mig själv som jag kan börja använda sen i sommar när lillskrutten är ute. :-)
Snart är det dags att gå och lägga sig så att jag har krafter till morgondagen. Jag är något så sjukt trött nu! Jag kan tänka mig att jag har fått en släng att PBPs snoriga näsa, fast den lilla förkylningen har satt sig i huvudet på mig istället.
Hoppas det går över snart bara!
Nya sängen.
Idag har PBP invigt sin nya säng. Den är inköpt på IKEA och vändbar. När hon blir större så är tanken att vi ska vända på sängen och göra en mys- och läshörna under.
Vi började med att sova i den tillsammans när hon vaknade i morse. Hon vaknade nämligen lite tidigare än vad jag kände för och då tänkte jag att det kunde vara mysigt att ligga tillsammans och mysa i sängen. Efter typ två minuter så sov vi båda två och vaknade inte förrän en och en halv timme senare. Tummen upp för sängen!
Sen fick hon sova middag ensam i sängen. Det tog ett tag innan hon somnade. Tillslut fick jag sitta och ha handen lite på henne. Då somnade hon direkt. Jag tror att hon inte känner sig riktigt lika trygg i den här nya sängen än, men det kommer nog snart.
Hon kommer att fortsätta att sova i den här sängen under dagtid, medan vi kommer att fortsätta med spjälsängen på nätterna ett tag till.
Det känns iaf bra att ha påbörjat avvänjningen av spjälsängen. Nu har vi ju tre månader på oss innan det behöver vara färdigt.
Hon verkar iaf ha sovit väldigt bra i sängen och var glad och nöjd när jag kom in och hämtade henne när hon vaknat.
V.27
Nu har du kommit till sista veckan i graviditetens andra tredjedel. Din mage är nu ganska framträdande, men storleken beror också på din kroppsbyggnad, längd, vikt samt om du fött barn tidigare. Ytterligare en faktor som spelar in är mängden fostervatten. Mammans vikt ökar och den kommer att göra så fram till graviditetsvecka 36. Det kan vara dags att handla saker till barnet, eftersom det förmodligen ganska snart blir besvärligt att gå och handla. Lite tips på vad som kan vara bra att ha köpt innan barnet anländer hittar du här.
Barnet är nu ca 24 cm långt från huvud till stjärt och vikten är runt 1kg. Huden är mycket skrynklig men skyddas och får näring av ett lager vernix/fosterfett. Under huden lagras alltmer fett och fostret börjar bli knubbigt. I den här fasen suger barnet ofta på tummen och det stärker musklerna i kinder och käke. Kanske kan det även ha en tröstande funktion. Smaklökarna på tungan och insidan av kinderna är nu fullt utvecklade. Barnets avancerade hjärnfunktioner utvecklas och blir alltmer sofistikerade.
Runt denna vecka börjar ögonen öppnas och näthinnorna bildas. Nu uppfattar ditt barn ljusskiftningar och studier visar att om man lyser med en ficklampa på mammas mage, så rör sig barnet mot - eller bort från - ljusskenet. De första synintrycken utanförlivmodern delas för barnet in i ljus och mörker - det är därför många leksaker avsedda för spädbarn är svartvita. Ögonfransarna är fullt utväxta för att skydda ögonen eget födseln.
Ok, nu är det alltså bara en tredjedel kvar. Det känns som sjukt lång tid! Förutom just det så har jag inte så mycket att tillägga om just den här graviditetsveckan. Allt känns bara som att det är sjukt jobbigt och att jag kommer att få gå så här i en evighet innan skrutten kommer ut. Denna positiva anda kan bero på grav sömnbrist i helgen. Hoppas iaf på att det är anledningen, för så här kan jag ju inte fortsätta att vara.
Barnet är nu ca 24 cm långt från huvud till stjärt och vikten är runt 1kg. Huden är mycket skrynklig men skyddas och får näring av ett lager vernix/fosterfett. Under huden lagras alltmer fett och fostret börjar bli knubbigt. I den här fasen suger barnet ofta på tummen och det stärker musklerna i kinder och käke. Kanske kan det även ha en tröstande funktion. Smaklökarna på tungan och insidan av kinderna är nu fullt utvecklade. Barnets avancerade hjärnfunktioner utvecklas och blir alltmer sofistikerade.
Runt denna vecka börjar ögonen öppnas och näthinnorna bildas. Nu uppfattar ditt barn ljusskiftningar och studier visar att om man lyser med en ficklampa på mammas mage, så rör sig barnet mot - eller bort från - ljusskenet. De första synintrycken utanförlivmodern delas för barnet in i ljus och mörker - det är därför många leksaker avsedda för spädbarn är svartvita. Ögonfransarna är fullt utväxta för att skydda ögonen eget födseln.
Ok, nu är det alltså bara en tredjedel kvar. Det känns som sjukt lång tid! Förutom just det så har jag inte så mycket att tillägga om just den här graviditetsveckan. Allt känns bara som att det är sjukt jobbigt och att jag kommer att få gå så här i en evighet innan skrutten kommer ut. Denna positiva anda kan bero på grav sömnbrist i helgen. Hoppas iaf på att det är anledningen, för så här kan jag ju inte fortsätta att vara.
Lite kort om helgen.
OK. Fredagen har jag inga direkta minnen ifrån, så fråga mig inte vad vi gjorde då...
I lördags så åkte jag och PBP först på en frukost/lekdate hemma hos en av PBPs små kompisar. Inte för att de är så himla smä längre, men iaf. Det var jättetrevligt. Tråkigt bara att vi inte kunde stanna kvar lite längre. Vi skulle ju åka till Eskilstuna för att fira morbror Rickard som fyller år i morgon. Före det skulle vi hinna äta oxå. Eftersom vi hade glömt att ta med mat till lilltjejen så har hon nu gjort sin debut inom snabbmatskedjan MAX. Hon fick mumsa i sig en hamburgare och en fruktsallad. Gissa om hon var lycklig! :-) sen blev det en massa gott fikabröd hos moster och morbror. PBPs moster och morbror alltså. Det blir så konstigt nu när man för det mesta kallar folk för det som de är i förhållande till PBP! Senast idag så sa jag pappa och både sambon och min pappa svarade. Så kan det ju lätt bli...
När vi var klara med att fika så skjutsade vi hem min faster innan vi skulle ta oss ut på landet hem till mamma och pappa. Vid den här tiden hade det snöat kraftigt samtidigt som det blåste som bara den. Då gäller det att försöka tänka ut bästa möjliga väg att åka, för vägarna yr ju igen på ett tjillevipp! Hade jag fortfarande kört skodan så hade det inte varit några problem. Den tuggade sig fram på alla möjliga ställen. Forden är inte riktigt lika bra på att ta sig fram. Igår skötte den sig dock bra! Vi kom alltså fram utan några problem.
Entrecôte, potatisrosor och grönpepparsås var vad som väntade oss när vi kom fram. Jag säger bara Mmmmmmmm!!!! Så sjukt gott!
Efter en natt med väldigt lite sömn så vaknade jag upp i ett sagolandskap. Helt underbart väder. Stålande solsken (solen hade ju iof inte gått upp när vi vaknade, men, men), -22 grader kallt och 30 cm nysnö. Fy tusan vad vackert det kan vara på landet!
Jag njöt! Vissa andra som tex mina päron tyckte dock att det kunde få vara slut på all den här j***a snön nu. Kan kanske förstå dem, men den här vintern kommer jag att komma ihåg som den mysigaste jag har varit med om.
I vilket fall som helst så var det bara för oss att kavla upp ärmarna och sätta igång och skotta vägen. Kan säga att det är en ganska så lång väg... Jag kan faktiskt säga att vi alla skottade, för jag och PBP hjälpte faktiskt till en stund. Inte en så himla lång stund, men iaf... Det är en liten fördel man har som gravid. Folk tycker inte att man ska ta i för mycket, så då får man ta hand om frusna barn istället för att utföra hårt kroppsarbete. Kan rekommendera det till er som inte gillar att skotta... :-)
Sen tog pappa och sambon och åkte till fasters sommarhus och skottade lite. De fick pulsa fram i snö som räckte dem upp till paketet om man säger så. Sen skulle pappa skotta lite tak. Han klättrade upp och skottade det han skulle. Sen var problemet att ta sig ner. Sambon kom med det smarta förslaget att han skulle hoppa ner i snöhögen som hade blivit. Det gjorde han och försvann i stort sätt. Gud vad jag skulle ha betalat bra för att se det! Pappa satt alltså fast i en snöhög. När han skulle dra upp benen så tappade han skon. Medan han jobbar för att få upp skon som ligger begravd längst ner i högen så skottar sambon fram det andra benet så pappsen kan ta sig ut. Gissa om de var blöta och kalla när de kom hem igen!!! Men vilken syn det måste ha varit. Undra om sambon vågade skratta eller om han var för finkänslig för det?
Tur att pappa inte åkte dit själv och hoppade ner i snöhögar. Då hade han kunnat sitta där till i midsommar när snön äntligen har smält bort.
Ta det som en varning till er alla. Hoppa inte i allt för höga snöhögar om ni är ensamma. Om ni är två så se till att inte ha ngt otalt med den som är med er. Om det skulle vara så att just du råkar fastna så vill du ju inte bli lämnade där. Se alltså till att umgås och att umgås med rätt personer så här i snötider! :-)
Hem gick det iaf väldigt fint att köra för vägarna hade hunnit bli plogade innan vi åkte.
Liiite småproblem med att hitta rätt parkeringsplats bara. Snövallarna är så höga att man inte ser numreringen. De är även så pass breda att det är halvt omöjligt att ens försöka skotta sig fram till numren. Jag ställde mig lite på känn och hoppas att de andra har överseende med det.
Nu är jag så sjuuukt trött att jag håller på att somna sittandes här framför datorn. Kanske dags att borsta tänderna och krypa till kojs då, eller vad säger ni?
I lördags så åkte jag och PBP först på en frukost/lekdate hemma hos en av PBPs små kompisar. Inte för att de är så himla smä längre, men iaf. Det var jättetrevligt. Tråkigt bara att vi inte kunde stanna kvar lite längre. Vi skulle ju åka till Eskilstuna för att fira morbror Rickard som fyller år i morgon. Före det skulle vi hinna äta oxå. Eftersom vi hade glömt att ta med mat till lilltjejen så har hon nu gjort sin debut inom snabbmatskedjan MAX. Hon fick mumsa i sig en hamburgare och en fruktsallad. Gissa om hon var lycklig! :-) sen blev det en massa gott fikabröd hos moster och morbror. PBPs moster och morbror alltså. Det blir så konstigt nu när man för det mesta kallar folk för det som de är i förhållande till PBP! Senast idag så sa jag pappa och både sambon och min pappa svarade. Så kan det ju lätt bli...
När vi var klara med att fika så skjutsade vi hem min faster innan vi skulle ta oss ut på landet hem till mamma och pappa. Vid den här tiden hade det snöat kraftigt samtidigt som det blåste som bara den. Då gäller det att försöka tänka ut bästa möjliga väg att åka, för vägarna yr ju igen på ett tjillevipp! Hade jag fortfarande kört skodan så hade det inte varit några problem. Den tuggade sig fram på alla möjliga ställen. Forden är inte riktigt lika bra på att ta sig fram. Igår skötte den sig dock bra! Vi kom alltså fram utan några problem.
Entrecôte, potatisrosor och grönpepparsås var vad som väntade oss när vi kom fram. Jag säger bara Mmmmmmmm!!!! Så sjukt gott!
Efter en natt med väldigt lite sömn så vaknade jag upp i ett sagolandskap. Helt underbart väder. Stålande solsken (solen hade ju iof inte gått upp när vi vaknade, men, men), -22 grader kallt och 30 cm nysnö. Fy tusan vad vackert det kan vara på landet!
Jag njöt! Vissa andra som tex mina päron tyckte dock att det kunde få vara slut på all den här j***a snön nu. Kan kanske förstå dem, men den här vintern kommer jag att komma ihåg som den mysigaste jag har varit med om.
I vilket fall som helst så var det bara för oss att kavla upp ärmarna och sätta igång och skotta vägen. Kan säga att det är en ganska så lång väg... Jag kan faktiskt säga att vi alla skottade, för jag och PBP hjälpte faktiskt till en stund. Inte en så himla lång stund, men iaf... Det är en liten fördel man har som gravid. Folk tycker inte att man ska ta i för mycket, så då får man ta hand om frusna barn istället för att utföra hårt kroppsarbete. Kan rekommendera det till er som inte gillar att skotta... :-)
Sen tog pappa och sambon och åkte till fasters sommarhus och skottade lite. De fick pulsa fram i snö som räckte dem upp till paketet om man säger så. Sen skulle pappa skotta lite tak. Han klättrade upp och skottade det han skulle. Sen var problemet att ta sig ner. Sambon kom med det smarta förslaget att han skulle hoppa ner i snöhögen som hade blivit. Det gjorde han och försvann i stort sätt. Gud vad jag skulle ha betalat bra för att se det! Pappa satt alltså fast i en snöhög. När han skulle dra upp benen så tappade han skon. Medan han jobbar för att få upp skon som ligger begravd längst ner i högen så skottar sambon fram det andra benet så pappsen kan ta sig ut. Gissa om de var blöta och kalla när de kom hem igen!!! Men vilken syn det måste ha varit. Undra om sambon vågade skratta eller om han var för finkänslig för det?
Tur att pappa inte åkte dit själv och hoppade ner i snöhögar. Då hade han kunnat sitta där till i midsommar när snön äntligen har smält bort.
Ta det som en varning till er alla. Hoppa inte i allt för höga snöhögar om ni är ensamma. Om ni är två så se till att inte ha ngt otalt med den som är med er. Om det skulle vara så att just du råkar fastna så vill du ju inte bli lämnade där. Se alltså till att umgås och att umgås med rätt personer så här i snötider! :-)
Hem gick det iaf väldigt fint att köra för vägarna hade hunnit bli plogade innan vi åkte.
Liiite småproblem med att hitta rätt parkeringsplats bara. Snövallarna är så höga att man inte ser numreringen. De är även så pass breda att det är halvt omöjligt att ens försöka skotta sig fram till numren. Jag ställde mig lite på känn och hoppas att de andra har överseende med det.
Nu är jag så sjuuukt trött att jag håller på att somna sittandes här framför datorn. Kanske dags att borsta tänderna och krypa till kojs då, eller vad säger ni?
Lugnt.
den senaste veckan har det varit stiltje här på bloggen. Anledningen till det är att jag har varit så sjuuukt trött! Det har nämligen varit lite si och så med lillfrökens sovning. Det påverkar ju mig i ganska så stor utsträckning. Här om natten var jag vaken mellan halv elva och tjugo i fyra. PBP hann ju somna om korta stunder då och då,m en själv så ligger man ju bara på helspänn och tänker på att det snart är dags att gå upp igen. Som tur var så var ju sambon hemma så jag kunde sova lite extra länge mitt på dagen.
Senaste veckan har även varit jättemysig! Sambon hade lite semester som han behövde ta ut och passade på att ta fredag och måndag. Det blev en jättelång helg med bara familjen. Så himla skönt! PBP äääääälskar verkligen när hennes pappa är hemma.
Lilljäntan har börjat att skojja en massa. Hon vägrar för tillfället att ge mig några pussar. Hon som alltid har varit så himla pussig och kramig av sig. Nu när jag frågar om mamma får en puss så får jag ett stort NeeeeeeJ til svar samtidigt som hon springer åt andra hållet. Frågar jag däremot om pappa ska få en puss och kram när han kommer hem så säger hon JA och nickar. Och mycket riktigt. När sambon kommer hem så springer PBP skrikandes till dörren och ger honom både en puss och kram. Man kanske kan säga att jag är liiiiite sotis för tillfället. Men jag hoppas verkligen på att det bara är en fas!
För övrigt så har dagarna rullat på som vanligt med besök på öppna förskolan och så.
Senaste veckan har även varit jättemysig! Sambon hade lite semester som han behövde ta ut och passade på att ta fredag och måndag. Det blev en jättelång helg med bara familjen. Så himla skönt! PBP äääääälskar verkligen när hennes pappa är hemma.
Lilljäntan har börjat att skojja en massa. Hon vägrar för tillfället att ge mig några pussar. Hon som alltid har varit så himla pussig och kramig av sig. Nu när jag frågar om mamma får en puss så får jag ett stort NeeeeeeJ til svar samtidigt som hon springer åt andra hållet. Frågar jag däremot om pappa ska få en puss och kram när han kommer hem så säger hon JA och nickar. Och mycket riktigt. När sambon kommer hem så springer PBP skrikandes till dörren och ger honom både en puss och kram. Man kanske kan säga att jag är liiiiite sotis för tillfället. Men jag hoppas verkligen på att det bara är en fas!
För övrigt så har dagarna rullat på som vanligt med besök på öppna förskolan och så.
V.26
Förmodligen passar inte dina vanliga kläder längre, för nu börjar du lagra fett kring bröst och höfter. Graviditetsstrimmor på mage och bröst bör dyka upp nu, om du alls kommer att få några. Ditt hjärta och dina njurar jobbar hårt för att hålla igång blodcirkulationen, och ta hand om den ökade mängd vätska som finns i kroppen.
Barnet är ca 23 cm långt från huvud till stjärt och väger ungefär 900g. Ryggraden blir starkare och smidigare, för att den skall orka bära kroppen. Lungorna utvecklas alltjämt och barnet växer till sig mer och mer. Med lite tur kan man höra barnets hjärtslag genom att någon lägger örat mot din mage. Ögonen är nu färdigbildade och barnet har lärt sig att både andas in och ut. När barnet hör ljud reagerar det med högre puls, och spelar du musik kan det hända att hon/han rör sig i takt. Det finns studier som visar att barnet reagerar på beröring runt denna vecka.
Jo, jo, det där med att lagra fett har min kropp full koll på kan jag berätta! Mest kanske runt höfterna, men även tuttarna har fått sin beskärda del. Kan inte ha några utav mina gamla BH:ar längre. Eller rättare sagt, jag knölar in dem i mina nu för tiden för små BH:ar. Jag måste verkligen ta mig iväg och köpa några nya. Det känns bara så himla trist att köpa nya nu när jag inte har en aning om hur tuttarnas form och storlek kommer att vara dels efter barnet är fött och dels efter jag har slutat amma. Men jag tror att tuttarna kommer att strejka rätt reält om jag inte fixar nya tutthållare, så jag får väl ta och ge mig av till affären inom den närmaste tiden.
Sen så måste jag köpa några nya amningsBH:ar oxå...
Nu börjar bebisen bli riktigt stor ju! Nästan ett kilo. Det går ju sjukt fort! Han/hon håller mig vaken ibland på nätterna och på dagtid far den runt som bara den. Det är riktigt mysigt att känna den här personligheten i magen. En pigg liten rackare.
Barnet är ca 23 cm långt från huvud till stjärt och väger ungefär 900g. Ryggraden blir starkare och smidigare, för att den skall orka bära kroppen. Lungorna utvecklas alltjämt och barnet växer till sig mer och mer. Med lite tur kan man höra barnets hjärtslag genom att någon lägger örat mot din mage. Ögonen är nu färdigbildade och barnet har lärt sig att både andas in och ut. När barnet hör ljud reagerar det med högre puls, och spelar du musik kan det hända att hon/han rör sig i takt. Det finns studier som visar att barnet reagerar på beröring runt denna vecka.
Jo, jo, det där med att lagra fett har min kropp full koll på kan jag berätta! Mest kanske runt höfterna, men även tuttarna har fått sin beskärda del. Kan inte ha några utav mina gamla BH:ar längre. Eller rättare sagt, jag knölar in dem i mina nu för tiden för små BH:ar. Jag måste verkligen ta mig iväg och köpa några nya. Det känns bara så himla trist att köpa nya nu när jag inte har en aning om hur tuttarnas form och storlek kommer att vara dels efter barnet är fött och dels efter jag har slutat amma. Men jag tror att tuttarna kommer att strejka rätt reält om jag inte fixar nya tutthållare, så jag får väl ta och ge mig av till affären inom den närmaste tiden.
Sen så måste jag köpa några nya amningsBH:ar oxå...
Nu börjar bebisen bli riktigt stor ju! Nästan ett kilo. Det går ju sjukt fort! Han/hon håller mig vaken ibland på nätterna och på dagtid far den runt som bara den. Det är riktigt mysigt att känna den här personligheten i magen. En pigg liten rackare.
Nu var då även tisdagen avklarad.
Japp. Ännu en dag har gått.
Vi tillbringade förmiddagen på öppna förskolan som vanligt. Inte så mycket att säga om det egentligen. PBP hade superroligt som vanligt. Fick dock en kommentar från en mamma som kändes rätt bra. Kommentaren känndes bra alltså. Mamman var jag inte framme och kladdade på. Hon var inte riktigt min typ... ;-) Hon sa iaf att PBP verkade så självständig och trygg i sig själv. Det värmde verkligen! Det har varit lite jobbigt tidigare med att hon har varit så väldigt osäker kring människor som hon inte känner ordentligt. Visst har jag sett att hon har blivit så jättemycket bättre på att ta egna initiativ och vara ifrån mig under längre stunder, men att få höra det kändes bra! Jag tror inte att den här mamman har sett oss så mycket tidigare, så hon ser ju bara lilltjejen så som hon är just nu. Utan att veta vad vi har i bagaget.
Nu måste jag verkligen tänka på att jag inte håller PBP tillbaka när hon vill upptäcka sin omvärld. Jag tror att det kan vara lätt för mig som förälder att tänka lite för mycket på det som har varit istället för att se framåt och lava precis i nuet, vilket jag tror att barn gör till en lite större del. Det får bli min läxa till mig själv.
Jag har äntligen hunnit/orkat baka pizzabullar. Har sjkutit upp det i snart ett par veckor. Tur att jag köpte jäst som skulle hålla ganska så länge. Annars brukar jag alltid lyckas få med mig halvgammal jäst hem och orkar man inte baka på en gång då, så är det ju bara att slänga jästen. Goda som bara den blev de iaf!
I morgon är det dags för oss att få lyssna på den lilla i magen. Jag har tid på mödravården och sambon har fått ledigt några timmar från jobbet så han oxå kan följa med. Det ska bli så mysigt!
Apropå absolut ingenting så skulle vi äta räkor i fredags. Jag ville ha något gott bröd till. sambon tyckte att vi kunde gå till coop och köpa ngt av deras "nybakade". Jag kände inte alls för det, för det har hänt mer än en gång att man med lätthet skulle ha kunnat slå ihjäl en person med brödet därifrån. Sen så håller det aldrig sig till frukosten dagen efter. Möjligtvis går det att rosta... Vi gick då till Fabian Flinks brödbod. Tror att den heter så iaf. Köpte ett stort jäklarns bröd med både vete- och rågsurdeg. Och fy tusan vilket gott bröd det var! Lite dyrare än coop, men det var verkligen värt varenda öre. Gott även dagen efter. Vi rostade det dag tre. Mest för att kolla om det var gott även som rostat. Det var det verkligen! För alla er som bor här i stan så kan jag verkligen rekommendera er att köpa erat bröd där om ni vill ha något gott!
Jag tycket så mycket om det så att jag tom köpte med mig två som en present till mamma och pappa som tack för lite saker som vi har fått. Hoppas att även de tyckte om dem!
Nu är det sängen som gäller för mig. God natt!
Vi tillbringade förmiddagen på öppna förskolan som vanligt. Inte så mycket att säga om det egentligen. PBP hade superroligt som vanligt. Fick dock en kommentar från en mamma som kändes rätt bra. Kommentaren känndes bra alltså. Mamman var jag inte framme och kladdade på. Hon var inte riktigt min typ... ;-) Hon sa iaf att PBP verkade så självständig och trygg i sig själv. Det värmde verkligen! Det har varit lite jobbigt tidigare med att hon har varit så väldigt osäker kring människor som hon inte känner ordentligt. Visst har jag sett att hon har blivit så jättemycket bättre på att ta egna initiativ och vara ifrån mig under längre stunder, men att få höra det kändes bra! Jag tror inte att den här mamman har sett oss så mycket tidigare, så hon ser ju bara lilltjejen så som hon är just nu. Utan att veta vad vi har i bagaget.
Nu måste jag verkligen tänka på att jag inte håller PBP tillbaka när hon vill upptäcka sin omvärld. Jag tror att det kan vara lätt för mig som förälder att tänka lite för mycket på det som har varit istället för att se framåt och lava precis i nuet, vilket jag tror att barn gör till en lite större del. Det får bli min läxa till mig själv.
Jag har äntligen hunnit/orkat baka pizzabullar. Har sjkutit upp det i snart ett par veckor. Tur att jag köpte jäst som skulle hålla ganska så länge. Annars brukar jag alltid lyckas få med mig halvgammal jäst hem och orkar man inte baka på en gång då, så är det ju bara att slänga jästen. Goda som bara den blev de iaf!
I morgon är det dags för oss att få lyssna på den lilla i magen. Jag har tid på mödravården och sambon har fått ledigt några timmar från jobbet så han oxå kan följa med. Det ska bli så mysigt!
Apropå absolut ingenting så skulle vi äta räkor i fredags. Jag ville ha något gott bröd till. sambon tyckte att vi kunde gå till coop och köpa ngt av deras "nybakade". Jag kände inte alls för det, för det har hänt mer än en gång att man med lätthet skulle ha kunnat slå ihjäl en person med brödet därifrån. Sen så håller det aldrig sig till frukosten dagen efter. Möjligtvis går det att rosta... Vi gick då till Fabian Flinks brödbod. Tror att den heter så iaf. Köpte ett stort jäklarns bröd med både vete- och rågsurdeg. Och fy tusan vilket gott bröd det var! Lite dyrare än coop, men det var verkligen värt varenda öre. Gott även dagen efter. Vi rostade det dag tre. Mest för att kolla om det var gott även som rostat. Det var det verkligen! För alla er som bor här i stan så kan jag verkligen rekommendera er att köpa erat bröd där om ni vill ha något gott!
Jag tycket så mycket om det så att jag tom köpte med mig två som en present till mamma och pappa som tack för lite saker som vi har fått. Hoppas att även de tyckte om dem!
Nu är det sängen som gäller för mig. God natt!
Måndag morgon igen.
Det har varit en trevlig helg med kalas på lördagen och lite fixa här hemma på söndagen
Snart bär det av till öppna förskolan.
Ha en bra dag!
Snart bär det av till öppna förskolan.
Ha en bra dag!
God natt till er alla!
Planer på flytt.
Funderade starkt på att flytta långt upp i Norrland när jag satt och kollade huspriser i torsdags tror jag att det var. Efter ett tag så kom jag på att jag nog inte är så sugen på att flytta ifrån våran försörjning, våra vänner och familj. Tänkte då på att man faktiskt skulle kunna köpa sig en villa där uppe och ha som sommarstuga. Man skulle faktiskt kunna köpa en halv by för samma pris som man får en sketen liten barack för där mamma och pappa bor. Liten överdrift kanske, men inte långt ifrån...
Började sedan att tänka på hur långt det är dit upp. Antar att flyget är ett måste. Tåget kan man ju inte direkt lita på och köra bil hela vägen. Nej tack. Inte med två barn och en karl som antagligen kommer att vara ganska så gnälliga efter max en timme i bilen.
Sen kommer vi till det här att det är ganska så mycket natur i övre delen av Sverige. Förstå mig rätt här. Jag älskar att vara i naturen. Jag gillar att fiska, plocka svamp eller bara ta en promenad i skogen. Det är bara det att om man gör dessa saker i den här delen av landet så är väl typ de farligaste djuren några pissmyror, enstaka huggormar samt kanske en flock med jordgetingar. Kallas kanske inte för flock, men, men...
Gör man dessa saker i Norrland så riskerar man förutom de djuren vi har här nere att stöta ihop med vargar, björnar, lodjur, järvar, aggressiva jakthundar, inavlade norrlänningar som inte har sett folk på de senaste fyra decenierna. Ja, listan kan göras lång.
Jag kommer ihåg när jag, pappa och min morfar skulle åka upp någonstans i norr för att inhandla en älg eller två. Jag var inte allt för gammal, men jag har vissa minnen som har satt sig. Antagligen sitter det så bra eftersom minnesbilderna har blivit inkarvade i hjärnan med hjälp av ren skräck. Jag ska berätta lite för er om resan så kanske ni förstår mig lite bättre sen.
Vi kom hem till gubben som vi skulle handla av. Fick komma in i huset. Först kom man ju så klart in i hallen. Rakt fram låg "finrummet" eller vardagsrummet, eller vad man nu ska kalla det för. Karlarna gick in i köket tror jag,men som det lilla nyfikna barnet som jag var så ville jag ju kolla runt lite. Öppnade dörren till rummet rakt fram och fick mitt livs chock! Överallt på väggarna satt det skallar. Från golv till tak. Jag skämtar verkligen inte. Gubben hade tapetserat med skallar. Snacka om makabert! Gissa vem som inte gick in dit själv igen...
Sen skulle männen gå ut och kolla på slaktboden och köttet. Jag såg en fin glad hund om stod i sin hundgård och viftade på svansen. Jag som altid har älskat djur vill ju så klart gå fram och säga hej till hunden. Kanske klia den lite bakom örat och så. När jag är en halv meter ifrån får hunden plötsligt ett raserianfall. Den skäller, morrar, visar alla tänder den har och reser ragg. Kanske kan man som ägare tala om lite fint att hunden kanske inte uppskattar småflickor innan man låter en tjej gå fram och hälsa. Eller ville han ha lite gratismat till hunden...?
Snabbt gick jag in til karlarna i slaktboden. Den var som tagen ur en skräckfilm även den. Det jag kommer ihåg bäst därifrån är lukten. Det luktade dött! Den lukten tillsammans med all den rostfria inredningen är nog anledningen till att jag har lite svårt för skräckfilmer och även vissa kriminalare där man får se bilder från bårhus.
Karln som ägde stället sa även att vi skulle vara försiktiga när vi vandrade omkring runt hans hus. Han brukade nämligen ha flera björnar som gick där eftersom han grävde ner slaktavfallet straxt bakom slaktboden. Det låter ju som en superbra idé, eller hur...?
Vi fick sedan åka för att sova över i ett hus som han hade på en annan del av sin mark. Och by the way, pappa fick inte gå nedanför förstutrappen när han skulle röka pga risken att springa på björn i området. Gissa om det var en nervös liten flicka som låg vaken största delen av natten...
Jag tyckte dock, även när jag hade tänkt tillbaka på det här att det kanske vore något iaf att köpa ett litet sommarhus där uppe. Berättar det för sambon som direkt påminner mig om myggen. Där rann bägaren över för min del. Där var gränsen överskriden med råge! Inte nog med att man kan bli uppäten av björn och varg, men ska även gå och vara nervös för att bli anemisk efter att ha träffat på de tio miljarder mygg per kvm som Norrland kan vara så stolta över.
Började så smått att kolla på stugor nedåt i landet istället. Kan ju vara trevligt att ha nära över till Danmark...
Började sedan att tänka på hur långt det är dit upp. Antar att flyget är ett måste. Tåget kan man ju inte direkt lita på och köra bil hela vägen. Nej tack. Inte med två barn och en karl som antagligen kommer att vara ganska så gnälliga efter max en timme i bilen.
Sen kommer vi till det här att det är ganska så mycket natur i övre delen av Sverige. Förstå mig rätt här. Jag älskar att vara i naturen. Jag gillar att fiska, plocka svamp eller bara ta en promenad i skogen. Det är bara det att om man gör dessa saker i den här delen av landet så är väl typ de farligaste djuren några pissmyror, enstaka huggormar samt kanske en flock med jordgetingar. Kallas kanske inte för flock, men, men...
Gör man dessa saker i Norrland så riskerar man förutom de djuren vi har här nere att stöta ihop med vargar, björnar, lodjur, järvar, aggressiva jakthundar, inavlade norrlänningar som inte har sett folk på de senaste fyra decenierna. Ja, listan kan göras lång.
Jag kommer ihåg när jag, pappa och min morfar skulle åka upp någonstans i norr för att inhandla en älg eller två. Jag var inte allt för gammal, men jag har vissa minnen som har satt sig. Antagligen sitter det så bra eftersom minnesbilderna har blivit inkarvade i hjärnan med hjälp av ren skräck. Jag ska berätta lite för er om resan så kanske ni förstår mig lite bättre sen.
Vi kom hem till gubben som vi skulle handla av. Fick komma in i huset. Först kom man ju så klart in i hallen. Rakt fram låg "finrummet" eller vardagsrummet, eller vad man nu ska kalla det för. Karlarna gick in i köket tror jag,men som det lilla nyfikna barnet som jag var så ville jag ju kolla runt lite. Öppnade dörren till rummet rakt fram och fick mitt livs chock! Överallt på väggarna satt det skallar. Från golv till tak. Jag skämtar verkligen inte. Gubben hade tapetserat med skallar. Snacka om makabert! Gissa vem som inte gick in dit själv igen...
Sen skulle männen gå ut och kolla på slaktboden och köttet. Jag såg en fin glad hund om stod i sin hundgård och viftade på svansen. Jag som altid har älskat djur vill ju så klart gå fram och säga hej till hunden. Kanske klia den lite bakom örat och så. När jag är en halv meter ifrån får hunden plötsligt ett raserianfall. Den skäller, morrar, visar alla tänder den har och reser ragg. Kanske kan man som ägare tala om lite fint att hunden kanske inte uppskattar småflickor innan man låter en tjej gå fram och hälsa. Eller ville han ha lite gratismat till hunden...?
Snabbt gick jag in til karlarna i slaktboden. Den var som tagen ur en skräckfilm även den. Det jag kommer ihåg bäst därifrån är lukten. Det luktade dött! Den lukten tillsammans med all den rostfria inredningen är nog anledningen till att jag har lite svårt för skräckfilmer och även vissa kriminalare där man får se bilder från bårhus.
Karln som ägde stället sa även att vi skulle vara försiktiga när vi vandrade omkring runt hans hus. Han brukade nämligen ha flera björnar som gick där eftersom han grävde ner slaktavfallet straxt bakom slaktboden. Det låter ju som en superbra idé, eller hur...?
Vi fick sedan åka för att sova över i ett hus som han hade på en annan del av sin mark. Och by the way, pappa fick inte gå nedanför förstutrappen när han skulle röka pga risken att springa på björn i området. Gissa om det var en nervös liten flicka som låg vaken största delen av natten...
Jag tyckte dock, även när jag hade tänkt tillbaka på det här att det kanske vore något iaf att köpa ett litet sommarhus där uppe. Berättar det för sambon som direkt påminner mig om myggen. Där rann bägaren över för min del. Där var gränsen överskriden med råge! Inte nog med att man kan bli uppäten av björn och varg, men ska även gå och vara nervös för att bli anemisk efter att ha träffat på de tio miljarder mygg per kvm som Norrland kan vara så stolta över.
Började så smått att kolla på stugor nedåt i landet istället. Kan ju vara trevligt att ha nära över till Danmark...
V.25
|
||
Tänk på hållningen-Det gör jag. Jag tänker nog på att räta upp kroppen en sisådär tre fyra gånger om dagen. Håller säkert den fina hållningen i dryga 15 sekunder. Resten av dagen påminner jag starkt om ringaren från Nottre dame. Vila mycket-Äntligen något jag gör och är bra på! :-) Passar på att vila när PBP sover middag varje dag. Sååååå himla skönt! Barnet väger nu runt 800 g. Kan man inte käka gödningsmedel eller nåt så att gravisiteten går lite fortare. Snabbleverans liktsom. Inte så att jag vill haett prematurbarn, utan bara att utvecklingen ska gå lite fortare. Jag slipper gärna de två sista månaderna! Det är lite trist, men jag njuter inte alls lika mycket av den här graviditeten, även om jag älskar att ligga och känna och titta på sparkar och slag som den lilla måttar mot insidan av magen. Nu syns det riktigt bra när den häller på. Och häller på det gör den verkligen! Hela tiden! Dygnet runt. Det är nästan så man börjar bli rädd för att man kommer att få säga upp kontakten med resten av omvärden några år framöver. Det är svårt att umgås om man aldrig får sova. Jag ska absolut inte tala om hur det går med sovrutinerna för PBP nu för varje gång jag har gjort tummen upp här på bloggen så skiter det sig totalt med allt vad nattning och sömn heter här hemma, så jag låter helt enkelt bli att tala om hur det har gått den här gången. |
Om jag hade pengar...
Fick inte tag på den versionen jag hade tänkt, men håll till godo ändå!
Om jag hade lite mera pengar så skulle ni vara välkomna hem till mig på inflyttningsfest snart.
http://www.hemnet.se/beskrivning/499780?r=3
http://www2.skandiamaklarna.se/bilder.aspx?guid=3MPI0Q9D6F25DRGC&typ=CMVilla&type=all
Jobbiga dagar!
De senaste dagarna har varit lätt ansträngande om man säger så! PBP är knappt glad över huvud taget. Visst är hon det ibland, men det känns som att största delen av dagen går åt till att skrika.
Jag tror att hon inte mår helt ok. Det är ingenting som jag direkt kan sätta fingret på. Hon har ingen feber, men är väldigt gnällig och svår att behaga, för att inte säga omöjlig ibland. Idag åt hon dåligt oxå. Dåligt för att vara hon alltså... Hon har även sovit väldigt länge under dagtid de senaste dagarna. Hon brukar inte sova mera än 1,5 timmar. Nu har hon varit uppe i ästan det dubbla. Enda gången som hon är glad några timmar i sträck är när vi är på öppna förskolan. Så vi har varit där som vanligt. Jag tror inte att hon är sjuk och har ngt som smittar, utan jag tror att hon eventuellt kan ha en reaktion på svinsprutan nr 2 som hon tog i fredags. Hoppas bara att det går över snart så hon kan bli våran glada lilla skitunge i stället! Det är så mkt skönare både för oss och henne!
Jag tror att hon inte mår helt ok. Det är ingenting som jag direkt kan sätta fingret på. Hon har ingen feber, men är väldigt gnällig och svår att behaga, för att inte säga omöjlig ibland. Idag åt hon dåligt oxå. Dåligt för att vara hon alltså... Hon har även sovit väldigt länge under dagtid de senaste dagarna. Hon brukar inte sova mera än 1,5 timmar. Nu har hon varit uppe i ästan det dubbla. Enda gången som hon är glad några timmar i sträck är när vi är på öppna förskolan. Så vi har varit där som vanligt. Jag tror inte att hon är sjuk och har ngt som smittar, utan jag tror att hon eventuellt kan ha en reaktion på svinsprutan nr 2 som hon tog i fredags. Hoppas bara att det går över snart så hon kan bli våran glada lilla skitunge i stället! Det är så mkt skönare både för oss och henne!
Vad tusan!
Gick precis in på pippilotta.se som jag rekommenderade för några dagar sedan eftersom de hade en jätterea. Det visade sig nu att de har gått i konkurs. Jag som hade beställt en massa billiga kläder och skulle spara drygt en tusenlapp. Nu blir det inga nya kläder därifrån till PBP. Attans oxå.
Jag är bara glad att jag inte betalade in i förskott, utan ville betala mot faktura. Då var det bara så att jag helt enkelt inte får några varor. Hade man betalat in i förskott så lät det som att det skulle bli betydligt jobbigare!
Jag hoppas verkligen att det inte var någon som följde mitt tips och handlade en massa.
Jag är bara glad att jag inte betalade in i förskott, utan ville betala mot faktura. Då var det bara så att jag helt enkelt inte får några varor. Hade man betalat in i förskott så lät det som att det skulle bli betydligt jobbigare!
Jag hoppas verkligen att det inte var någon som följde mitt tips och handlade en massa.
PBPs nyafavorit.
PBP skrattar så hon kiknar när hon ser det här klippet.
