Dagen som varit.

Tänkte att jag skulle uppgradera er om hur dagen har varit.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så gick vi alltså upp vid halv fem. Eller rättare sagt, jag gick upp vid halv fem. PBP hade fått sova i våran säng eftersom hon inte kunde somna om i sin egen i natt. Vi försökte i två timmar innan vi gav upp. Både hon och vi var tvugna att sova ngr timmar innan det var dags att gå upp. När klockan väl börjar tjuta så ser jag att sambon sätter sig upp och då tror jag självklart att han tänker stänga av den. Blundar och börjar sträcka lite på mig. Klockan tystnar inte så jag öppnar ögonen för att se vad han håller på med. Vi hade planerat att PBP skulle få sova så länge som det var möjligt och det är ju inte det lättaste om det står en väckarklocka och skriker efter uppmärksamhet. Vet ni vad sambon gör. J, han satt ju som sagt upp och där satt han en stund innan han lade sig ner igen. Hahaha!!! Ni skulle ha varit med! Han har inget minne av det här,men antagligen så drömde han väl att han stängde av väckarklockan. Att han och PBP sov vidare i ca 45 min behöver jag kanske inte säga. De var så söta där de låg och snusade.

Sen bar det av till PBPs farmor och farfar. Det var barnvaktspremiär för dem. Vi passade på at säga hej då och gå medan PBP åt frukost.

Sen var det buss till Uppsala som gällde eftersom jag skulle få lugnande och inte får köra bil efter äggplockningen. Det är ju sjukt dyrt att åka buss tycker jag! 80:- per person. Då betalade vi på bussen. När vi skulle hem sen så tänkte jag att det kanske skulle vara billigare att köpa en biljett via sms. Det kan jag tala om att det var det inte. Borde det inte vara det om de nu vill ha bort kontantbetalningen från bussarna? Fom nu ska jag alltid betala kontant bara för att! Ja, kanske ite om jag ska åka hem från Uppsala ngn kväll och har gjort av med mina sista slantar (det har hänt). Då är det ju bra att kunna betala med telefonen och få räkningen i efterskott! Men bara då ska jag använda det. Sjukt dyrt är det iaf!

Vi hade tur när vi kom till RPC. Vi var planerade som par nr ett. Det betyder, precis som det låter att vi fick göra äggplockningen först. Det är skönt! Förut har vi varit par fyra och fem. Inte så roligt att se alla andra som får gå in före. Samt att de andra piggnar till och går hem medan man själv ligger där och mår piss. Men idag var vi alltså först. Det var bara att hoppa ur kläderna och hoppa i de snygga som man ska ha på sig på plockningen. De består av en sjukhusrock och ett par otroligt jätteugly knästrumpor som bara vägrar att sitta uppe. Den här gången var jag även tvungen att ha på mig en blå operationsrock och en sån där mössa som ser ut som en duschmössa fast i papper. Jag tänkte precis ta upp mobilen och ta kort på mig själv för att lägga ut här på bloggen då jag kom på att mobilen var avstängd. Man får ju inte ha på dem på sjukhuset... Det hade varit en syn kan jag säga.

En ännu roligare syn hade varit en film på mig när jag gick ut ur äggplockningsrummet. Då var jag riktigt fullproppad med lugnande och smärtstillande, eftersom att jag hade talat om väldigt bestämt att jag minsann inte alls tycker om att få mina ägg plockade och att det brukar göra så ont! Sköterskan lyssnade alltså på mig och fyllde duktigt på min kanyl i armvecket. När jag skulle därifår efter kanske tio minuter så snurrade det reält i kolan om jag säger så. Där gick jag som att jag kom från flustret vid treiden på natten, iförd min blåa operationsrock. Med duschmössan i papper på huvudet. Kan tillägga att jag inte lyckats stoppa in allt hår och var för "borta" för att bry mig. Knästrumporna satt runt anklarna och när man ska ut och in ur rummet så får man gå på en klistrig matta som skräpet under fötterna ska fastna i antar jag. Där fastnade även mina vackra strumpor och åkte av till hälften. Alldeles för snurrig i bollen för att bry mig så stapplade jag mig in i rummet där jag lade mig på britsen och somnade en stund. Det här skulle jag velat ha på film!

Ngt jag inte skulle vilja ha på film är själva plockningen. Ny läkare. Suprise, suprise! NOT!!! Det har varit nya läkare varje gång vi har varit där uppe. Den här karln pratade väldigt tyst och sällan och rotade runt i mig som att jag var ngn slags mortel där han skulle mala sönder sina små pepparkorn eller nåt. Det var tom så att sambon reagerade på att han grötade runt så dant. Jag kännde mig som ett däck som man inte får loss på bilen. Först lossar man bultarna , känner på däcket, rycker lite lätt i det, sparkar på det, tar fram släggan och slår lite, sätter tillbaka bultarna löst och kör en bit, värmer. När ingenting verkar fungera så tar man fram den stora släggan och går loss ordentligt en sista gång innan man ev lämnar in bilen till verkstaden. Så som däcket måste känna sig vid den tidpunkten, så kände jag mig när jag vaknade. Det har hållit i sig hela dagen, så jag har mest legat och tagit det lugnt och sovit. Har verkligen inte orkat ngt annat. Det är först nu tolv timmar senare som jag känner mig i stort sätt som vanligt igen och så länge har det inte hållt i sig ngn av de andra gångerna. Jag har aldrig blödit så mkt som jag har gjort idag heller. Men men. Blir det barn av det så är det värt det. Helt klart!!!

PBP hade haft det hur mysigt som helst hos farfar och farmor! Hon ville inte ens går därifrån när sambon kom för att hämta henne. Tummen upp för farföräldrarna alltså! :-) Hon kommer att få vara där på torsdag igen då det är dags för insättning.

Nu hoppas jag verkligen på en lugn natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0