Dagen efter...

Jag förstår inte varför man varje gång man är dagen efter lovar sig själv att man aldrig mer ska vara så, rent ut sagt, dum i huvudet så man dricker alldeles för mycket och mår alldeles för dåligt. Man vet ju att det med största sannolikhet kommer att bli likadant nästa gång. Det verkar som att kroppen liktsom förtränger hur man mådde sist. Ungefär som med förlossningar och sånt. För det är ju ungefär samma sak... :-)

Jag hade jätteroligt igår kväll och natt! Tack Sandra och Henrik för en mkt trevlig fest! Men Herre Gud! Varför tänker man inte just då på att ta det lilla lugna och kanske slippa sitta framför toaletten och smaka på det man stoppade i sig dagen före? Om kroppen verkligen skulle komma ihåg hur jävla kasst men har mått ganska så många gånger så borde den ju sparka bakut så fort man ens kom att tänka på drinkar, öl, vin eller annat som man inte mår så bra av.

Idag har det dock tack och lov inte varit så himla farligt. Gick upp straxt före halv nio i morse och lade mig i soffan istället. Skönt med frisk luft från balkongen! Hade en sprängande huvudvärk. Klart att den var orsakad av spriten, men även pga bristen på sömn skulle jag tro. Tre till tre och en halv timme är inte tillräckligt för mig. Ville verkligen somna om där i ,men det gick ju så klart inte. Mamma och pappa lovade att komma med PBP på eftermiddagen. Skitbra, tänkte jag och hade planerat att kunnan ligga i soffan fram till kanske klockan fyra eller så. Vid halv 12 ringde de och sa att de var på väg. Det var bara att ta sitt bankande huvud och vid den här tiden även mkt illamående mage och sminka av sig, duscha och borsta tänderna innan de hann komma. Jag han tom be en liten bön till toalettguden innan de ringde på dörren. Inte tusan kände jag mig fräsh och vacker direkt när de kom, men det brydde ju inte PBP sig om. Hon var jätteglad över att ha kommit hem igen, även om hon älskar att vara hos mormor och morfar. Det stärker ens ego en hel del av att se ngn bli så himla glad över att se en!

Hon fick direkt syn på sina nya stövlar som jag köpte i fredags. Hon älskade dem! Fast det ska ju erkännas att hon inte riktigt fick in snitsen på att gå i dem, men det är väl bara att träna så löser det sig oxå!

Mormor och morfar hade köpt en fin vit potta till henne, så hon hade både kissat och bajsat på pottan. Min duktiga lilla unge! :-) Hon tycker bättre om att bajsa på pottan än i blöjan nu. Det märks tydligt! Grejen är bara att hon inte så gärna gör nummer två när hon inte är hemma, så nu när hon väl hade kommit hem och jag och sambon låg i varsin del av soffan och tyckte lite synd om oss själva och funderade på om vi behövde sätta oss med ansiktet vänt mot toan eller inte, så hör vi hur hon stånkar till. Snabbt som blixten så får jag det till att det är sambons tur. Hehehe, tänkte jag! Nu slipper jag byta. Skit nöjd var jag när jag hörde hur illa sambon mådde där inne i odörerna! En del staffas med det samma kan jag ju upplysa er om. Jag tror att hon ordnade en reält fylld blöja till mig max en halvtimme efteråt. Jag smilade inte lika mkt när det var jag själv som stod där inne... Sen hann hon med ytterligare en innan hon skulle gå och lägga sig. Jag ska nog bara gå på fester på fredagar fom nu. Då kan jag hämta PBP på söndagen och slipper välfyllda blöjor när jag är som mest bakis.

Kan ju bara konstatera att det var väldigt skönt att jag inte mådde så dåligt som jag kan göra ibland.

Ja ja ja. Jag vet att det är självförvållat, men lite får jag minsann klaga tycker jag!

Självklart blev det pizza till middag idag. Fast det var nästan så att vi höll på att bli utan. Jag var inte så himla pigg som ni antagligen har fått klart för er vid det här laget, så jag tyckte att vi skulle beställa hemkörning. Inga större protester från sambon när jag föreslog det. Vi väntar ett bra tag, men hör sedan att pizzabilen kommer in på gården. Vi väntar och väntar, men ingen ringer på dörren.  Efter vad vi hungriga bakismatssugna människor tycker är en halv evighet så går sambon ut på balkongen och får kontakt med pizzagubben. Han sa att han hade knackat på dörren. Ja ja tänkte vi. Det kan man ju missa att höra. När han sen kommer upp så säger han att han hade varit på våningen under och knackat på dörren. Vad fan då för tänkte jag. Man får ju säga vad det står för namn på dörren och jag var väldigt tydlig på den punkten! Sambon såg även att det stod rätt på lappen. Däremot så stod det att vi bodde en trappa upp. Kom då på att jag inte sa exakt som vanligt. Jag sa att vi bodde på andra våningen och inte två trappor upp som jag brukar säga, men kan det verkligen vara så jäklarns svårt?

Varför knacka på hos de som heter Beyer, Falker och Petterson när man ska till Hammarsten??? Kan det vara så himla svårt att kolla på skylten nere i porten och se på vilken våning folk bor. Pizzagubben var på väg att åka när sambon skrek på honom. Jag hade ju lämnat telefonnummret till dem. Varför inte ha med sig en mobil så man kan ringa om ngt blir fel och man inte hittar? Nej, då ska han först åka tillbaka till pizzerian för att ringa därifrån. Nu var pizzorna redan ganska så rumstempererade när vi fick dem. Vad skulle de inte vara om han hade åkt en sväng till med dem? Dessutom hade jag betalat extra för att få räkor på min pizza, men de måste ha lagt på levande räkor som hade tackat för sig och sprungit iväg innan jag öppnade kartongen, för det fanns inte en tillstymmelse till ens en liten bebisräka på den där pizzan. Det har verkligen gått utför för den här pizzerian på senaste tiden. Det har bara varit en massa strul. Både när vi har köpt hem och när vi har ätit där. Det blir helt enkelt till att hitta en ny favoritpizzeria. Eftersom det finns typ en miljard pizzerior i den här stan så ska väl det inte bli alltför komplicerat.

Och by the way. Ska det vara så jäklarns svårt att kläcka ur sig en ursäkt om man har gjort fel??? Det skulle jag göra om jag hade missat ngt i mitt jobb. Kunder kan vara ganska bra att ha.

Skönt att skriva ur sig lite!

Nu skriker kudden efter mig så det är väl bara att försöka få tyst på den genom att lägga mitt tunga huvud på den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0