Fredag igen.

Veckorna går så otroligt snabbt, eller hur!?!

Idag har vi tagit en långpromenad i det finfina vädret. Det var väl ungefär det som vi har gjort... Inte speciellt mkt alltså.

PBP har namnsdag idag. Detta skulle vi fira med en god fruktsallad, men efter att ha mumsat i oss alldeles för mkt fiskgratäng till middag så bestämde vi oss för att skjuta upp just den delen av firandet till imorgon. Hon fick en stor Pippidocka av oss. Det var en riktig hitt ska jag tala om. Hon har sprungit runt med den hela kvällen och när vi skulle äta så satt hon och pekade på och pratade med dockan hela tiden. Skönt när man köper ngt som blir uppskattat!

Jag har varit och klippt mig. Det blev ännu kortare den här gången. Rätt nöjd är jag oxå. Sambon tycker att det är så bra att jag kliper mig efter att han har kommit hem på em. Då vet han nämligen att jag har varit där och kan alltså säga att jag är fin i håret. Annars så lägger han aldrig märke till ngt sånt. Ja, det skulle kanske vara om jag gjorde ngt väldigt drastiskt som att raka mig eller skaffa tuppkam eller nåt. Men jag tror att jag hoppar över det. Då känns det bättre att noga tala om att man ska gå till frissan istället!

Är bjudna på barnkalas i morgon. Får se om det blir ngt. PBP är fortfarande riktigt förkyld... Kan hända att vi får stå över. Jag som hade sett fram emot att säga grattis och då inte bara till födelsedagsbarnet... ;-)

Nu ska jag ta och krypa ner under mitt tjocka täcke som ligger och väntar på mig i soffan.

Så där ja!

Nu är jag tillbaka. Vet inte riktigt varför det inte har blivit ngt bloggande den senaste tiden, men jag har liktsom inte haft ngn lust helt enkelt.

Idag har systeryster varit här. Hon följde med mig och PBP till öppna förskolan. PBP tyckte det var superroligt att ha moster där. Plus alla leksaker och kompisar så klart. Man kan säga att hon dissade mig ganska så totalt. Hon sprang bara fram till moster och busade och gav henne kramar och pussar. Jag kunde lugnt sitta och prata lite och kasta boll med några andra barn. Gjorde däremot Elinor (moster alltså) det så var hon ganska så snabbt där och såg till att de inte blev alltför tjenis med varandra. Man kan säga att mamma inte var prio ett för PBP idag. Antar att det kommer att komma många sånna dagar framöver i vårat liv...

Sen var vi på Rico´s och åt lunch. Gott, gott! 

Jag och Ellinor hade köpt lite snask och julmust som vi skulle smaska på medans vi pratade en massa skit under tiden som PBP sov. Tror ni det blev mkt ätet? Svar: NEJ! Det slutade med att vi somnade i varsin soffa, väl nedbäddade under varsit tjockt täcke. Tror att det kanske tog 15 minuter från det att PBP somnade till det att vi båda låg och snarkade vi med... Skönt var det iaf! 

Det har varit så himla skönt att ha systeryster här idag! PBP är ju underhållen på ett helt annat sätt än när det bara är hon och jag som är hemma. Framför allt så märktes det när jag skulle laga mat! Skulle rulla köttbullar på 1,8 kg köttfärs. Sånt kan ta ett tag. Känns dessutom som att det tar 14 gånger så lång tid när man har ett skrikande barn som står och drar en i byxorna. Detta slapp jag ju idag eftersom PBP hade fullt upp med sin moster. Katter och barn blir lugna när hon är här. Föreslog att hon skulle flytta hit i veckorna. Hon verkade inte alltför förtjust. Borde inte alla bli superglada när de får erbjudande om att bli katt och barnvakter på heltid?!? ;-)
Jaja, jag får vara glad för de dagar och nätter osm hon väljer att spendera här hos oss. Alltid lika trevligt! 

Aaaaaaah!!!! Höll på att glömma. Ni som känner min älskade sambo vet hur otroligt stort det här är som jag nu ska berätta för er. Ni andra får försöka leva er in i känslan ändå. Vi fick ju tidningen idag och som alltid när det är utdelning till hela stan så är det ganska så mkt bostadsannonser. Sambon kommer alltså hem och säger att han har sett ett par hus. Ja, jag säger HUS!!! Ett par hus som han skulle vara intresserad att gå på visning på. Det ena framför allt lät han riktigt intresserad av! Fattar ni vad stort?!? Sambon börjar tänka i banorna att flytta till hus. Nu var kanske just dessa hus inte direkt ngt för oss. Det kom vi nog båda fram till när vi satte oss ner och pratade lite, men iaf. Att han bara har börjat känna lite dragningar till att vilja flytta till hus är ju gigantiskt stort! Trodde att det skulle ta många år till inan han ens började fundera i den riktningen. Ibland kan de överraska våra älsklingar!

PBP har blivit förkyld oxå. Inte så mkt än, men det är väl bara att vänta sig att det blir värre antar jag. Vi som skulle gå och bada i morgon. Nu hoppar vi över det. Det är ju ganska så ansträngande för kroppen att bada i det där varma vattnet. Vill ha en så frisk och pigg tjej som möjligt. Får hoppas på fint väder så kanske det får bli en långpromenad istället.

V.11

Har nu hunnit komma in i v.11.




Kroppen behöver extra mycket vätska och du kan känna dig törstigare än normalt. I denna vecka har du normalt gått upp ca 1kg, men kvinnor som lidit av illamående kan istället ha gått ned i vikt fram till nu.

Så här stod det på gravid.se. Varför skriver de inte om de som mår illa så länge de inte äter någonting. Jag kan beräta att de som behöver småäta typ hela tiden för att inte tro att hela magen ska vändas ut och in samt kanske ta hand om sitt barn som inte ligger i magen och som med största sannolikhet inte vill ligga nedbäddad i sängen tillsammans med sin stackars illamående mamma. Dessa kvinnor kan vid den här tidpunkten ha gått upp närmare 57-62 kg beroende på matintag. Så det så!

Det är sån himla stor skillnad mot förra gången. Då låg jag oftast under den vikt som det sades att man skulle ha gått upp. Undantaget var på slutet när min kropp samlade på sig ca 11 kg vätska... Då kunde jag känna mig duktig som inte gick upp så mkt. Vad det nu var som var så himla duktigt med det. Jag var ju inte sugen på ngt, så då är det kanske inte så duktigt att hålla sig ifrån saker heller!?! Den här gången har jag ju som bekant fått äta nära på konstant för att inte må jätteilla. Resultatet har inte låtit vänta på sig om man säger så... Men förhoppningsvis så slutar illamåendet nu och jag kan bli lite duktig på riktigt och undvika skitmat för det mesta. Annars kommer nog sambon att få försöka släpa in en 200kilos klump på förlossningen...

Bara 29 veckor kvar alltså...


Ännu en dag äldre...

Precis så positiv känner jag mig just nu. Det har varit en trevlig dag idag! Vi har varit på ettårs kalas hos Meja. Trevligt att träffa mammorna!

Sen var typ dagen slut. Vi sov middag, åt mat och gick och handlade. Sen var det dags för PBP att gå och lägga sig och sova. sambon hade fullt upp och det är alltid han som brukar ta nattningarna. Jag tänkte som så att då tar väl jag den ikväll då. Trodde jag ja... Det gick piprätt åt skogen om man säger så. tror att jag för tillfället även har lite hormoner som far runt i kroppen och gjorde att jag kände mig totalt misslyckad efter att inte ha lyckats få lilltjejen att somna. Jag sätter mig och storbölar brevid den tjutande ungen. Tillslut mårker sambon att ngt är fel och kommer in och erbjuder sig. Tar tacksamt emot hjälpen. Tror ni inte att ungen, just i det ögonblicket så var hon "ungen", blir knäpp tyst och så småning om somnar så fint. Talade lugnt om för sambon när han kom ut att han minsann aldrig kommer att få vara hemifrån längre än till klockan sju. :-)

Just nu vet jag faktiskt inte hur vi ska gå vidare med det här med sömnen. Jag har för tillfället inte ngn ork till att kämpa på med ngn ny metod, så jag tror att det blir  så att sambon lägger henne ett tag framöver och jag tar det som det blir på natten.

Vi ska även köpa en ny säng till PBP så småning om. Det ska bli skönt med en bred där även en av oss kan få plats om det blir ngn riktigt jobbig natt. Då kan man ligga brevid och slumra till en stund själv tills hon har somnat ordentligt.

Tar tacksamt emot tips från andra föräldrar som har barn som inte fem minutarn har bitit på. Det är nog bara att inse att vi har en ganska så viljestark dotter. Undrar vem hon kan ha fått de generna ifrån???

Förhoppningsvis är det bara en fas som kommer att gå över inom kort. Om inte, så kommer ni inom ett par år se oss i ngt nannyprogram där vi sitter som två fån medan våra barn springer omkring och lever rövare utan gränser och respekt. Hoppas inte att det går så långt! :-)

Säger bara att det är tur för PBP att hon är söt och för det mesta snäll under dagtid!

God morgon!

Relativt bra natt idag. PBP vaknade vid halv fyra och fick då komma in till oss. Vi ska ta och lägga ner det här med fem minutarn. Det är ju inte meningen att man ska hålla på med den i drygt två månader och det fortfarande fungerar så dåligt som det gör hos oss. Nu kan vi verkligen säga att vi har försökt iaf.

Nu får det gå ett tag då vi bara kör på med det som känns bra för PBP och oss. Kanske blir det bättre, kanske sämre. Det får vi helt enkelt se...

Om det inte fungerar så kan jag tänka mig att prova gradvis utsläckning.

Idag ska vi iväg på ettårs kalas. Alla de små bebisarna i Sandra och Agnes mammagrupp börjar bli stora de med! Nu är det inte så stor skillnad på PBP och dem längre. Nu börjar de kunna ha roligt tillsammans och verkligen samspela på ett sätt som de inte har gjort tidigare.

Huvudvärk idag igen. Hoppas verkligen att den går över snart, annars blir det nog till att knapra tabletter. Tror inte att jag klarar av att vara i en grupp med barn annars...

I veckan ska vi även börja simma är det tänkt. Ska bli riktigt skönt att röra lite på sig! Det är bara det att jag verkligen hatar golvet i duschen! Det är ju alldeles skrovligt. Som en enda stor inbyggd fotfil. Uuuh! Sen så gör folk så himla mkt av sin personliga hygien i badhuset. Jag hatar verkligen fötter!! Det är ngn sorts fobi antar jag. En gång så står jag och tvättar håret. Vattnet rinner ut väldigt dåligt så jag får in vattnet från personerna brevid på mina fötter. Redan här tycker jag att det är äckligt!!! Då plötsligt så ser jag hur en arm sträcker sig ut ur duchen brevid. Handen rotar runt i en necesär och gissa vad den tar fram... En fotfil!!! Snacka om jag försökte skölja ur håret så snabbt det bara går innan mina fötter får bada i gamla hudflagor från denna kvinnas fötter. Snacka om höjden av äcklighet!!! Jag ryser och mår lite småilla bara av tanken! Hur tänker dessa männickor kan man fråga sig? Tror ni att de gärna skulle vilja attj ag slängde mina hudrester på dem? Skulle inte tro det. Fy faaan vad äckligt! Hoppas den här människan hoppar ner i barnpoolen precis då ngn bebis har bajsat och kräkts på babysimmet. Det kan det gott ha! Lite bajs och kräka i håret en stund!

Ser ni mig i badhuset så ta inte fram en fotfil är ni snälla. Bläääää!!!!

   

Förstår ni mig nu???

Det var det.

Då har ytterligare en vecka gått. Huuu! Det går så himla fort att det är svårt att hinna med!

Det känns som att det har varit en händelserik vecka. Inte direkt på så sätt att jag har varit iväg och gjort så himla mkt, men det har fått plats många känslor under veckan!

Först fick jag reda på en jättetråkig sak. Fy! Jag tycker att det är så svårt att veta vad man ska säga när det är ngt hemskt som har hänt ngn! Jag blir alldeles tafatt och säger ngt klyshigt. Jag vet ju att det egentligen inte spelar ngn större roll vad personen säger, bara man känner att den bryr sig. Så har iaf jag känt mig tidigare när jag mådde dåligt. Jag kan bara hoppas på att berörda personer vet att jag tänker på dem och vet att de går igenom en jobbig period just nu. Håller alla tummar jag kan för att allt ska kännas bra till slut!

Sen fick jag reda på ngt jätteroligt i går kväll. Ja, sambon skvallrade... Här säger jag bara grattis, grattis, grattis!!!! Skitroligt! Verkligen!


Var ju på 70års kalas för min farbror igår. Det var verkligen jättetrevligt! Träffade ett par personer där som jag tydligen har träffat förut enligt systeryster, men det hade inte jag ngt minne av, men iaf. De var verkligen jättetrevliga! Alltid kul att träffa nya personer där allting bara flyter! Det är inte så himla vanligt när det kommer till mig. Jag är ju inte direkt den tjattrigaste personen runt nya människor... Väldigt trevligt hade vi iaf!




A night in heaven!

I natt har katterna varit tysta och PBP sovit utan att ge ifrån sig ett enda litet pip. Kommer inte ihåg om jag har haft det så skönt ngn gång förut. Det var helt underbart att vakna i morse vid sju och sen bara kunna ligga och dra sig till det att PBP vaknade en halvtimme senare. Känner mig faktiskt utvilad för en gångs skull.

Systeryster har ju sovit över här i natt och då har katterna sovit tillsammans med henne på madrassen hela natten. Jag tror att hon ska få flytta hit!

Underbart att få sova ordentligt iaf! Nu ska jag spendera dagen tillsammans med min underbara dotter och hennes inte riktigt lika underbara bakispappa. ;-) Han e underbar han med. Luktar bara lite mkt dagen efter i munnen och sånt tål jag inte för tillfället.

The night from hell!!!

Hade lite problem med läggningen av PBP igår kväll. Det tog betydligt längre tid än vanligt, men det gick ju till slut. Sen väckte hon mig vid tjugo över tolv. Tänkte att fom idag ska jag vara stenhård med femminutersmetoden. Jag måste ge mig själv en eloge som höll ut så länge som jag gjorde. När klockan var kvart i tre så gav jag upp och tog in henne i sängen. Sen sov hon till sju iaf.

Kruxet var ju att hon hann med att ta små korta powernaps på några minuter då och då. Det hann inte jag. Vilket gjorde att en av oss hade ett litet övertag. Och inte var det jag... Till saken hör också att hon inte var rädd eller ledsen. Det hörs ju på gråten. Nej, hon var fly förbannad!!! Tillslut kastade hon tom ut sin goseräv när jag hade gått ut ur rummet. Efter två timmar och en kvart så gav jag alltså upp och fick sova några timmar.

Hon har varit lite knepig förut några gånger oxå när det inte har varit de vanliga nattningsrutinerna med hennes pappa. Nu får han aldrig vara borta eller jobba övertid ngn mera gång! ;-)

Glömde ju det viktigaste!

Hur sjutton kunde jag glömma glassen? Gick i affären och när jag nästan kommit fram till kassorna så står den där. Plötsligt är den det enda som fyller mitt synfält. Det riktigt lyser om den och jag tycker mig kunna höra ljuv musik som spelas... Ok, kanske lite överdrivet, men jag köpte mig en burk med Ben&Jerry glass när vi var och handlade. Tänkte att jag skulle sätta mig efter att PBP somnat och äta direkt ur paketet à la Amerikat.

Nu, när klockan har hunnit bli 21.31 så tittar jag in på Facebook och gissa vad jag ser. Cian har ätit B&J glass. Först då kommer jag ihåg min burk som ligger i frysen och väntar på att bli uppäten. Tyvärr så får den vänta tills i morgon. Jag har nämligen glufsat i mig några godisbitar och ett glas julmust, så nu står magen i fyra hörn. 

           

Nej, vänta förresten. Den får nog vänta till på söndag, minst. I morgon ska jag ju på kalas och känner jag mina släktingar rätt så lär jag absolut inte vara hungrig när jag kommer hem...  

Nu är det dags för idol och snacks

1ba7e8d9575dc3bc28cdba2b3bc68cf6.png

Nu är det dags för idol och snacks. Tror dock att jag kommer somna i soffan inom kort.


Rapattack v.42.

Titta på den här rapattacken mot Paul. Se vad gulligt generad han blir!


Nu är vi bara två här hemma.

Karln har alltså åkt iväg på kryssning nu. Här hemma har vi nyligen vaknat från att ha sovit middag. Ändå har jag redan lyckats stöta på ett stort problem med att inte ha karln hemma. Mat. Vad tusan ska vi äta till middag? Allt i frysen är ju beräknat för att en viss pappa/sambo med glupande aptit oxå ska äta. Alltså alldeles för mkt mat för mig och PBP. Sen är det ju så där att jag inte riktigt är sugen på så himla mkt nu för tiden... Det blir nog en sväng till affären. Måste dit i vilket fall som helst eftersom att nyss upptäckte att PBP har taberage på blöjor. Hur kan det bara komma som en överraskning efter ca 14 månader med barn? Man tycker ju att man borde ha fått in det där med att kolla hur stor hög med blöjor som finns kvar innan man går och handlar tillsammans. Men neeeej, varför komma ihåg sånt när jag ensam kan slpa upp PBP plus en stor otymplig och tung kasse för trapporna. Man kan väl bara hoppas på att jag kanske kan ta och lära mig av mina misstag.

Sen behövs det ju handlas sånna där nödvändiga helgsaker som en tidning, lite godis och min favorit-julmust!!! Jag blir så fruktansvärt glad varje år som de börjar sälja den. Det är ta mig tusan bland det godaste som finns att dricka.

Jag är lite sugen på en sån där grillad kyckling, men jag vet inte vad jag ska äta till. Kroppen säger blä till potatissallad, ris och pommes. Kanske vara blir en baguette till. Nepp, vi får nog ta och gå till affären och känna på hur magen mår av de olika lukterna...

Ha en toppenhelg!

hittade den här bilden i mobilen.

4a32fd7c58a61135b4f16f62894faadb.png

hittade den här bilden i mobilen. Tog den för ett bra tag sedan. Visst är de söta tillsammans!?!


PBPs nya favorit.



Man kan verkligen hitta allt möjligt på youtube! :-)

En fråga bara...

Partiledarens artikel i Aftonbladet blev för mycket

Två ledande sverigedemokrater hoppar av efter Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet.

– Jag lämnade in mina papper och sade upp mig i måndags. Det här är inget jag kan stå för, säger Lars-Erik Persson, ordförande för SD i Falkenberg.

Flera personer inom partiet har reagerat starkt på partiledarens radikalt negativa syn på islam och invandring.

– När jag läste artikeln i Aftonbladet blev jag förvånad. Det var en debattartikel mot islam. Jag ställer inte upp på det, säger Lars-Erik Persson.

”En frisk fläkt”

Han bestämde sig för att avgå omedelbert.

Men de främlingsfientliga åsikterna kan ju inte komma som en överraskning?

– Jo, det gjorde det. Jag har sett partiet som en frisk fläkt och framförallt gillat familjepolitiken. Och jag har sett partiet som en utmaning till etablissemangets invandringspolitik som jag tycker behöver ifrågasättas. Men jag blev förvånad, jag trodde inte att det skulle gå så långt. Jag har aldrig varit rasist eller nazist och det här ställer jag inte upp på.

I ett pressmeddelande skriver partiledaren Jimmie Åkesson att han tycker det är ”bara bra att den här mannen lämnar vår organisation”.

”Passar inte in”

”Om man inte klarar av att hantera kritik från media och politiska motståndare och om man anser att kontroversiella sanningar skall undertryckas, då passar man inte som företrädare för SD”, skriver han.

Men även ordföranden för Sverigedemokraterna i Mark och Kind, Carl Johan Backestierna, valde i går att lämna partiet.

– Man kan inte fokusera på att kasta ut varenda muslim. Jag ställer mig inte bakom det, säger han.

Interna konflikter

Det var de interna konflikterna inom distriktet i kombination med åsikterna i debattartikeln som ledde fram till avhoppet.

Både han och Lars-Erik Persson tror att vi kommer att få se fler avhopp framöver – som en följd av debattartikeln.

– Risken är att om främlingsfientlighet sätts i första rummet så kommer partiet att förlora sitt stöd bland vanliga människor.

Sofia Ström
Kristina Ohlsson,

Hade dessa, jag antar att de är normalbegåvade, män missat att Sverige Demokraterna inte är ett helt rumsrent parti med starka åsikter mot invandrare? Skulle inte tro det. De gillar nog bara inte att det kom ut så mkt i media och att de hamnat i ett ordentligt blåsväder.

Har man åsikter så våga stå för dem. Nu ska jag tillägga att jag absolut inte håller med i just dessa åsikter. Men är det inte riktigt läskigt när människor bara är mot en viss grupp av människor så där i hemlighet. Står de för det så går det ju att undvika dem. Samt att man inte luras att rösta på ett parti med helt knasiga grundvärderingar, som inte riktigt framgår pga att det inte är rumsrent att stå för vad det hela egentligen handlar om.

Den ena karln sa ju tex att han inte alls visste om den främlingfientliga åsikten i partiet. Min fråga är: Har denna man levt inlåst i en bunker någonstans eller? Det vet väl alla, eller? Han gillade familjepolitiken. Nu ska jag ärligt erkänna att jag inte vet hur SDs familjepolitik ser ut. Det jag däremot vet är att de inte välkomnar alla familjer och det är tillräckligt för mig.

Nej, fram för sanningsriktiga partiförklaringar för alla partier där det står vad de vill uppnå på riktigt. Utan en massa krussiduller och valfläsk. Prata ur skägget och lär er att säga ja och nej ni som sysslar med politik. Vänd inte bara kappan efter vinden, utan stå för vad ni tycker så att man vet var man har er.


Äntligen!

Efter att ha svurit långa haranger över blogg.se som har blivit så fruktansvärt segt, så märker jag till min förvåning att det går jättesnabbt idag. Tjohoooo! Hoppas verkligen att de har gjort ngt åt sidan! På kvällarna när jag har suttit. Jag skriver oftast inlägg mellan sju och åtta på kvällen. Då har jag flera gånger gett upp och stängt av datorn. Inge roligt alls. Antar att det är så att jag inte är helt ensam inne på blogg.se då... Fast det brukar ju kunna vara lite småsegt på mornarna oxå. Hoppas verkligen att det är åtgärdat nu!

Som sagt var, skämskudden kan behövas...



Visst är han lite gulligt bortkommen och varför inte passa på att pussas lite istället för pinsam tystnad. Jag kan bara inte hjälpa det. Skämskudden åkte fram direkt. Längtar redan till nästa vecka. Man undrar ju vad som kommer att hända då!

VM i enhands bloggning.

Jag skulle lätt ha vinstchans i just den grenen! Lägg där till att ha ett dansande barn i knät och levas polka på i bakgrunden. Där har ni mina morgonbloggningar.

Stenhårt med fem minuters metoden i natt när PBP vaknade vid tre. Hon kan ju inte komma in till oss varje natt. Jag får ju inte många miunters sömn då. Hon somnade om efter en halvtimme ca. Döm till min förvåning nr jag vaknar klockan halv sju. Vaknar av mig själv alltså. Inte ofta det händer... När klockan började närma sig tio över sju så börjar jag fundera på om hon verkligen lever, eftersom hon inte rört sig två millimeter ens. Fem minuter senare vaknar hon och är på underbart bra humör! Det är så skönt när hon verkligen har sovit färdigt och är helt utvilad! Då är hon en solstråle på morgonen. Annars kan nämligen humöret svaja en aning...

Själv vaknade jag med samma dundrande huvudvärk som jag gick och lade mig med i går. Ingen höjdare. Får se om den kan försvinna av sig självt eller om jag är tvungen att käka piller. Vill helst inte äta en massa medicineri onödan. Speciellt inte nu när jag har en liten räka i mig. Kanske är lite överdriven, men det känns helt enkelt bättre att inte bjuda bebisen på tabletter om det inte är helt absolut nödvändigt.

Ska ta en långpromenad idag är det tänkt. Får se om det blir med eller utan sällskap. Öppna förskolan hoppar vi nog över idag med tanke på mitt huvud. Men vem vet, jag kan ju hinna ändra mig. Det har hänt förut och lär med största säkerhet hända igen.

Buhu! Sambon åker på kryssning i morgon. Jätteroligt för honom. Det är han värd. Han gör inte så mkt roliga saker bara han längre. Men och det är ett stort men. Jag måste sova själv. Det är verkligen en utav de saker som jag tycker minst om att göra. Inte för att jag och sambon ligger tätt omslingrande hela natten eller så, nej, det är just det där med att halva sängen är tom. Jag vill kunna sträcka ut handen och känna att han ligger där brevid mig. Kommer tom att sakna snarkningarna som kanske inte tillhör favoriterna i vanliga fall... Jag ska väl inte klaga allt för mkt. Det är bara en natt, så det ska jag väl kunna klara av, tycker jag!




Skämskudden redo!

Nu ska jag ta och titta på bönderna. Jag har tagit fram stora skämskudden. Tycker verkligen att det kan bli så sjuuuukt pinsamt med dessa vanliga människor som ska gå på dater. Det skulle lika gärna kunna vara jag liktsom som inte kommer på ngt att säga eller som fnittrar hysteriskt åt ngt som inte alls var roligt egentligen.

Kan bara tänka mig var nervössvetten skulle rinna som floder längs min kropp när jag i nyktert tillstånd skulle date:a typ tio killar. Ett filmteam står brevid och tittar på och jag vet att en miljon människor kommer att sitta och titta på programmet framåt hösten, uppkrypna i sina soffor med de stora skämskuddarna framför sig...

Ändå kan jag bara inte låta bli att titta på det själv. Tror kudden kommer att användas mest på den rödhåriga. Han känns ju så där bortkommen liktsom!

Oj, ser att jag har missat början.

Har tydligen hoppat fram ett par dagar...

Jag brukar ju lägga upp bild på hur stort fostret har blivit. Tidigare så har jag kollat efter sista mensens första dag och var då alltså i v.9. Nu kollade jag efter beräknat förlossningsdatum och har då fått hopa fram till v.10. Jag antar att det bara skiljer ngn dag eller två, men det känns skönt iaf! Jag vill ju gärna att den ska ta sig ut lite innan jag blir som en vattenballong som jag var på slutet med PBP. Det var inte speciellt mysigt. Jag som har lite tvångstankar light ibland, tänkte ofta på att jag skulle spruta som en fontän om ngn stack en nål i mig. Självklart så fingerar det ju inte riktigt på det sättet, men för alla er som har sett Harry Potter. Nu kommer jag ju inte ihåg vilken det är, men ni vet när han råkar få sin "faster" uppblåst. Precis som jag kan tänka mig att hon kände sig då, så kände jag mig de sista veckorna innan förlossningen.

På tal om förlossningar så brukar jag sitta klistrad framför förlossningsakuten i stort sätt varje dag. Idag var det en kvinna där som skulle föda tvillingar. Åååååå, vad gulligt kanske ni tänker. Visst var de jättesöta, MEN hon hade redan ett tvillingpar. Gissa hur gamla de var... De var ett år gamla!!! Nu var hon alltså mamma till fyra barn och ingen var äldre än ett. Jag undrar om det inte hade varit lättare för henne om alla var lika gamla. När de är ett så börjar de få väldigt mkt egen vilja har jag märkt. När de sen kan gå ordentligt så kan det även vara roligt att busa med föräldrarna och springa iväg och så... En sak är iaf säker- hon lär inte få mkt sammanhängande sömn den närmaste tiden. Kan tillägga att hennes man var i armén och alltså inte hemma och kunde hjälpa till med ett nattvak eller två. Men den här kvinnan var hur skön som helst och tog det hela med en hel massa humor. Jag beundrar folk som kan med så många barn och så lite sömn. Jag tycker att det har räckt bra med ett barn i taget.

   Så här ser då alltså navelsträngen ut i v.10. Jag tycker att det är sjukt coolt med alla dessa bilder som är tagna inne i magen! Inför förra förlossningen var vårat exemplar av Lennart Nilssons bok, Ett barn blir till, min bibel. Tittade i den nästan varje kväll för att se hur den lilla bönan kunde se ut där inne.

Den här gången så får du ursäkta lilla räka, men jag somnar ganska så direkt efter att ha lagt huvudet på kudden. Men jag ska nog ta mig en titt i boken i helgen. Om jag hinner, orkar och framför allt kommer ihåg det!

Jag förstår inte hur det ska bli när räkan väl kommer ut. Jag känner mig bara mer och mer hjärndöd och flummig för varje dag som går! Hur ska jag kunna hålla ordning på två barn? Det kan nog gå ganska så bra tills nr 2 börjar springa omkring. Då kommer jag att vara totalt lost!!!

Jag tycker mig kunna känna att magen är lite, hur ska jag förklara... Mera spänd och snart är på väg att börja bukta ut lite. Jag känner ju detta under en hel del magfläsk, så det skulle ju lika gärna kunna vara den där extra portionen med fläsk och löksås som ligger där som ett stort stopp... 

Gud vad gott det var förresten. Det skulle jag lätt kunna äta flera dagar i veckan. Idag värmde jag däremot på köttfärssås från frysen. Mådde så fruktansvärt illa av lukten att jag inte kunde äta det. Mår illa igen nu bara av att tänka på det. Jag var tvungen att steka på ett par frysköttbullar till mig istället. Är det inte konstigt hur sjukt olika två graviditeter kan vara. Jag menar, jag har ju inte ändrats mkt sedan förra gången. Jag var ju nyss gravid för sjutton! Jaja, nu är det ju bara 30 veckor kvar... 


Dryga ut pensionen lite...?

Tidningarnas Telegrambyrå (TT) - 19.10.2009 23:22

92-årig i rullstol fast för kokain

92-årig i rullstol fast för kokain. Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX

En 92-årig kvinna har åkt fast på Barajas-flygplatsen i Madrid. Den rullstolsburna åldringen hade 4,3 kilo kokain, värt motsvarande nästan 250 000 kronor, i olika paket på kroppen.

En 92-årig kvinna har åkt fast på Barajas-flygplatsen i Madrid. Den rullstolsburna åldringen hade 4,3 kilo kokain i olika paket på kroppen.

Kvinnan och hennes följeslagare kom från Sao Paolo i Brasilien när polis på flygplatsen bestämde sig för att undersöka dem närmare. Följeslagaren försökte fly från flygplatsen men kunde senare gripas.

Det beslagtagna kokainet beräknas i missbrukarledet vara värt motsvarande nästan 250 000 kronor.


Måste bara visa den här igen.

Detta är humörhöjaren nummer ett hemma hos oss. Tar till den när ingenting annat fungerar.

Lite kort om helgen.

I fredags åkte vi till Eskilstuna för att gå ut och äta med mina päron samt systeryster och hennes karl. Det var jättetrevligt! Och vi lyckades komma i tid. Ganska så exakt iaf och det är bra gjort för att vara vi! Det är så himla konstigt det där. Både jag och sambon gillar att vara ute i god tid, men när vi ska någonstans tillsammans så kan vi banne mig aldrig komma iväg i tid. Jag ska erkänna att jag själv bara blir sämre och sämre på att passa tiderna oxå. Lika bra att erkänna det innan jag får kommentarer om att jag verkligen inte alls alltid är på plats i tid. Är mkt medveten om detta. Vet inte riktigt vad som har blivit fel på mig... :-)

Jaja, vi kom dit iaf. Åt gjorde vi på Thai classic, om jag kommer ihåg rätt. PBP var i sitt esse! Hon stornjöt av all uppmärksamhet och den goda maten! Personalen var supertrevlig och maten riktigt jätte smaskig! Kan verkligen rekommendera alla som har vägarna förbi Eskilstuna att äta där! Vi var där i dryga 2½ timmar och PBP bara skrattade hela tiden. Härligt att man har ett barn som älskar mat och att stå i centrum! Det gör det hela så mkt lättare när man ska göra ngt sånt här! Sen blev det till att åka hem till mamma och pappa i skogen och slå sig ner i närmsta soffa. Där satt alla och jäste och idisslade maten, utom PBP som hade blivit hög av maten och bara sprang omkring och tyckte livet var härligt! När hon hade varit uppe i typ tre timmar längre än vanligt så fick sambon försköka fånga in henne och slänga ner henne i sängen. Väl nere på kudden så somnade hon på två röda. Inte så himla konstigt med tanke på hur hon hade hållit igång hela kvällen.

Jo, vi var ju i Uppsala och hälsade på gamla jobbet oxå. Det var jättetrevligt, men jag lyckades ju så klart glömma att ta med mig bullarna som jag skulle bjuda på. Vi kom nämligen iväg en kvart för sent, vilket gjorde mig lite smått stressad och glömsk...

På lördagen fick min bil prova sina nya vinterdäck som jag hade fått utav mina generösa föräldrar. Jag har ju haft lite problem med att jag får ont i magen när jag anstränger mig. Detta kom jag på var ganska så bra när det kommer till att byta däck i riktigt skitväder! Jag behövde nämligen inte hjälpa till över huvud taget! Jag och PBP kom ut och tittade på lite när det var ett däck kvar att byta. Ibland är det skönt att bli lite särbehandlad!!! :-)

Söndagen var bara ett enda stort lugn!


vi har köpt rosa rattar. Ett gott

0-29fc6110191503ab0bab454eabdbe414.png

vi har köpt rosa rattar. Ett gott sätt att stödja rosa bandet på!


V. 9



Fostret är nu stort som en vindruva. Tydligen så kan min sköldkörtel vara mer framträdande än vad den vanligtvis är. Är det ngn som kan tala om var den sitter någonstans så jag kan vara lite beredd om det är ngt som helt plötsligt ploppar ut på kroppen på mig. Lite läskigt annars om man tror att det är ngn kroppsdel som är på väg på semester eller så...!

Mår fortfarande illa till och från. Blir illamående efter typ tre godisbitar, men det e ju bra! Är dock sugen på satsumas typ hela tiden!

Stor skillnad mot förra graviditeten då jag var precis som vanligt när det gällde mat och mådde hur bra som helst!!!

Uppdatering...

Gott med uppdatering har det varit ont om i helgen!!!

Lovar att komma med uppdateringar snart. Just nu uppskattar inte PBP att jasitter här...

Måste skynda på lite...

Nu gäller det att öka på takten lite här hemma. Man är ju van att kunna ta det hur lugnt som helst på mornarna, men idag ska vi åka senast klockan åtta. Absolut senast då. Det är bara en timme kvar till dess och alla morgonrutiner utom PBPs fukost är kvar att göra... Kanske är dumt att sitta här då och spilla en massa tid???

Vi ska ju till gamla jobbet och hade tänkt att hinna dit i tid till fredagsmusiken som jag tror att PBP skulle älska att vara med på! Så det är väl bara att försköka få det mkt trötta arslet ur vagnen och sätta igång med morgonen.

Intet nytt på mäklarfronten än så länge. Ska ta och ringa honom under dagen och fråga vad som tar sån fruktansvärt lång tid. Vi vill ju buda allt vad vi kan så kan det vara över sedan. Det skulle vara skönt oavsett hur det går. Fast jag måste nog erkänna att vi är väldigt sugna på lägenheten båda två. Igår hade sambon tänkt och planerat hur vi skulle göra när vi skulle renovera i lägenheten. Det var tom så att jag, tro't eller ej, kände att jag var var tvungen att påminna honom om att det inte var säkert att det var just vi som skulle få lägenheten till slut.

Efter att ha varit i Uppsala så bär det av till Eskilstuna i em. Vi ska ut och äta med mamsen och papsen. Trevlig trevligt ska det bli. Undrar om de har barnstolar på resturangen eller om vi ska ta med oss våran. De flesta ställen brukar ju ha, men det är kanske lika bra att packa ner den. Det blir ju fruktansvärt jobbigt och kladdigt framför allt att ha PBP i knät när hon ska äta! Stolen får åka med helt enkelt!

Har fått nya vinterdäck av mamma och pappa så det blir till att byta till dem på lördag. Sen blir det raka vägen hem. Det ska bli skönt med iaf en halv helg hemma. De senaste samt närmaste helgerna är proppade. Det är ju tur att jag är hemma och kan vila lite i veckorna, annars skulle jag vara ännu mera slut än vad jag redan är.

Nu ska jag ta och starta morgonen.

Lugn dag idag!

Idag har det inte hänt mkt. Ingenting som är värt att skriva om iaf. Jag och PBP var ute på en promenad i 1½ timme på fm. Det var ju iof lite duktigt. Just nu är det ingen höjdare att gå ut och gå med henne. Nu lät det som att hon var en hund och det var ju inte riktigt meningen.

Hon tycker ju att det är så otroligt roligt att gå själv så hon vill helst inte åka vagnen alls. Det går bra i kanske 15 minuter max. Sen sätter hon igång och pekar på marken. Idag tänkte jag att jag ska verka vara en riktig blondinmamma och inte förstå ett dyft av vad hon försöker förmedla till mig. Vilket, by the way, är mkt tydligt... Så jag börjar berätta att där är stenen, gräset, löven, pinnen och allt annat som hon ev kunde ha pekat på. Det fungerade en liten stund. Sen sätter mistluren igån. Man märker verkligen att det bara är trotsskrik och att hon inte är ett dugg ledsen på riktigt, men det hör ju inte alla pensionärer som är ute och går just vid den tiden. Kan sägaatt jag fick en hel del blickar, men jag bara plöjde vidare.

PBP brukar få börja gå själv vid samma ställe varje gång vi tar just den här promenaden, så man tycker ju att hon borde ha lärt sig var det är någonstans,m en nej då. Ca en km före platsen så sätter hon igång. Vid två tillfällen lyckas jag distrahera henne i några sekunder genom att fråga om hon ser ngn fågel. Hon älskar nämligen fåglar. Speciellet skator och kajor. Hmmm, kan det vara ngt stadsunge syndrom kanske...?

I vilket fall som helst så kommer vi till slut till gå stället. Kändes som det tog en timme att komma dit, men eftersom jag var dyngsvettig efter att ha småsprungit för att slippa hör tjuten så antar jag att det gick lite fortare än så. PBP blir alldeles lycklig när hon får komma ur vagnen. Snacka om att vara ombytlig i humöret. Vet inte alls vem hon kan ha fått det ifrån? Hon kanske blev förväxlad på BB eller ngt.... ;-) Hon ser så himla härlig ut där hon går! Idag roade hon sig även med att plocka ekollon. Där fuick hon gå i sin egen takt och vara nöjd och glad här i livet. Jag har däremot inte tillräckligt mkt kläder på mig för att vara ute och gå i den här hastigheten, så jag håller på att frysa till is där jag går med fler och fler ekollon i händerna.

När hon har gått i vad som känns som en halv dag så kommer jag på att vi kanske ska se till att komma hem till lunchen. Gissa vad PBP tycker om det... Hade hon kunnat prata så hade hon sagt många fula saker kan jag tro. Helst hade hon nog velat att jag beställde mat till just den platsen vi var på. Kanske ska göra det nästa gång för husfridens skull... ;-)

I vilket fall som helst så fick jag avsluta promenaden med en mycket rask halvtimme fylld med skrik och protester.

Vad gör man med en unge som denna. Hon ger sig verkligen aldrig. Jag tycker att det är jättebra att hon går och inte vill åka vagnen hela tiden, men kan man inte mötas på halva vägen på ngt sätt?

Tacksam för tips!!!

10 minuter....

Så lång, eller kanske kort tid har jag på mig att skriva ngt innan greys börjar...

Vi var ju på resturang idag jag och PBP. Trevligt sällskap hade vi oxå!!! Vi käkade thaibuffé. Jag frågade vad det skulle kosta för PBP att äta. Hon var ju så liten att hon skulle få äta gratis tyckte hon i kassan. Ha!!! tänkte jag. Ni kommer att gå i konkurs. Är det ngn som kan trycka i sig mycket mat så är det ju hon! Men jag var ju glad att jag slapp betala iaf! :-) Visst åt PBP en del, men inte alls så mkt som hon brukar. Hon tyckte antagligen inte om maten, för brödet och Agnes goda äppelbitar gick minsann bra att äta. Där fick jag för att jag jag tänkte att jag sparade lite pengar... Men då vet jag ju det till nästa gång. Hon vill inte ha maten därifrån.

Sen så har budgivningen satt igång. Den tar fruktansvärt lång tid tycker jag. Mäklaren ringde mig 15.39 för att vara exakt och nu är klockan nästan 21.00 och jag har inte hört någonting mera. Trodde att det skulle vara klart på en dag eller så, men ack så fel jag hade. Om det inte är så att han har tappat bort våra telefonnummer och alla andra har budat utan oss. Fast det tror jag nog inte. Jag vill att det ska vara slut nu så jag slipper ligga och fundera hela natten. det är nämligen det som kommer att hända nu när affären inte är klar. Jo, förresten, jag skötte mig ganska så bra när han ringde och jag lade vårat bud. Jag klarade mig ifrån att skrika 3 miljoner så där på en gång. Hoppas det går lika bra i fortsättningen!

Nepp, nu är tiden slut och jag ska gå och göra rumpavtryck i soffan.

Var glad-är trött!

Jag har varit så himla glad för att jag har varit lite piggare den senaste tiden. Det var en kortlivad glädje, för igår somnade jag i soffan straxt efter 19.30!!! Idag har jag nog lyckats hålla mig vaken så här länge tack vare att jag sitter här framför datorn... Kanske ska tillägga att klockan är så mycket som 1931 nu när jag skriver dessa rader. Fattar inte att man kan vara så här slut utan att göra någonting.

I morgon ska vi ut och äta med Sandra och Agnes. Ska verkligen bli jätteroligt! Jag gör alldeles för lite sånt. Sen så borde budgivningen komma igång någon gång de närmaste dagarna. Mötet på banken gick bra. Vi fick låna så mkt som vi tycker att lägenheten är värd. Det är tur att jag har sambon som bromsar lite i  just den frågan. Jag skulle lätt kunna haspla ur mig följande: -Oj, har han/hon bjudit 900 000:-? Hmmm, och jag som verkligen vill ha just den här lägenheten. Jag smäller till med 1,5 miljoner på en gång så hoppar nog den andra av... Hehehe! sitter jag sen och skrattar lömskt och hoppas på att mina onda vibbar ska nå den andra intressenten på ngt sätt. Tyvärr skulle det nog bli så att ägaren skulle vara den som skattade mest åt just den affären eftersom lägenheten inte alls är värd så mkt. Vi har iaf satt ett tak och jag kommer förhoppningsvis inte drabbas av plötslig galenskap just när mäklaren ringer. Visst finns det en risk, men jag ska träna på att inte säga högre summor än de som vi kommit överens om.

På fredag bär det av till Uppsala för att hälsa på gamla jobbet en sista gång. Iaf där de håller till just nu, för de flyttar om ett par veckor. Vet inte riktigt hur roligt det känns att hälsa på dem sen när de är beblandade med en massa löst folk från Årsta. Det kan väl aldrig leda till ngt bättre, eftersom de var så nära fullkomliga man kan vara. De saknade ju så klart vissa viktiga komponenter som valt att lämna stället lite tidigare än dem. Då menar jag typ Jag, Heléne, Elona, Malin, Susanne osv... En sak är säker. De kommer att höja statusen på Årsta. Det är jag säker på! ;-)
Ett stort lycka till med flytten!

Jag går och är så där smått illamående hela tiden. Det enda som hjälper är att äta någonting. Helst ngt salt som en kaviarsmörgås, popcorn, salta pinnar osv. Har även stoppat i mig några frukter, men dessa hjälper föga... Hoppas på bättring snart!

Fick reda på en jätte, jätte, jätte, jätterolig nyhet i helgen som jag har gått och väntat på i flera år. Kan inte riktigt berätta den för er ännu. Trodde att jag skulle få en liten bekräftelse idag. Hoppas verkligen att allt har gått som planerat bara! Eller kanska ännu bättre än så... Gud, jag är alldeles uppspelt över detta. Kanske är därför jag kan hålla mig uppe i några minuter lägre än igår??? Hmmm, undra om jag kan ta reda på hur det har gått på ngt sätt??? Ska nog sätta igång och undersöka saken...

Vecka 8.



Så här ska visst våran lilla räka se ut just nu. Växer så det knakar. Från 14 till 20 mm ska den växa den här veckan. Ska försöka hitta ultraljudsbilden oxå som sambon har lagt någonstans så ni får försöka se hur den ser ut på riktigt...

Länge sedan!

Nu var det typ 100 år sedan jag vara inne på bloggen känns det som! En liten överdrift kanske, men det är nog iaf en av de längsta bloggsemestrar jag har haft.

Helgen spenderades i Eskilstuna där vi firade mor och far som blev lite äldre. Det var trevligt och mkt god mat serverades. Mina tankar går dock till morbror Rickard, PBPs morbror alltså. Hoppas att du inte frös ihjäl där ute på sjön på vägen hem från Strängnäs. :-)

Sen så skulle vi ha varit på visning på söndagen, men vi var för sega i E-tuna och hann inte hem till den... Vi gick igår istället. Kan bara säga att lägenheten skulle passa oss perfekt! Tyvär så var det flera gamla par där som skulle flytta från hus och alltså har ngt mera pengar än vad vi har. Men i vilket fall som helst så ska vi till banken idag och kolla hur mkt vi kan få låna. Ja, ni såg ju min deppargodispåse igår... Inte så stor chans att vi får lägenheten, men jäklarns vad jag ska fira om vi skulle bli de nya ägarna! Det skulle nog bli både ostkrokar och ett glas cloa skulle jag tro! :-)

Idag ska vi kanske försöka ta oss ner till öppna förskolan igen. PBP älskar ju att vara där, men jag känner mig inte så jättepigg. Det är en liten avvägning det där. Om vi går ner så går fm fort och humöret på den lilla är glatt. Är vi hemma istället så måste jag se till att underhålla henne hela tiden. Hmmmm, vilket lockar mest? Vi måste ju ta en tur till banken och boka tid iaf så fm kanske går fort ändå.

Kan inte alla gamla rika människor bara ta och köpa de fina nybyggda lägenheterna som finns till salu? Det tycker jag! Lämna de skruttiga med totalt renoveringsbehov till oss fattiga småbarnsföräldrar...

nu har vi varit på visning. Lägenh

0-2b9d4f322ab569ad34334cdad0cd3d81.png

nu har vi varit på visning. Lägenheten var perfekt för oss, men kräver en hel del renovering. Tyvär så verkade det som att det var många andra som oxå ville ha den. Därför köpte jag mig en depp godispåse... Banken i morgon iaf, så får vi se hur det går sen.


Ultraljud.

Idag har vi varit iväg på ultraljud i Uppsala. Allt såg bara bra ut. Man såg det lilla hjärtat som tickade så fint och embryot var precis så stort som det skulle vara vid den här tiden. Det kändes skönt! Dels att allt såg bra ut och att det levde och såg ut att må bra, men även att den bara var en. Jag har nämligen haft lite "mardrömmar". Eller det är ju fel att kalla det för mardrömmar. Mindre ångest drömmar kanske är ett bättre ord för det. Det skulle ju bli så mkt mer komplicerat om det skulle vara två. Vi skulle tex vara tvugna att flytta. Jag skulle ju omöjligt kunna få ner två bebisar samt PBP för trapporna... Fast skulle det ha visat sig att det skulle ha varit två så skulle ju båda vara lika efterlängtade, välkomnade och älskade som PBP iaf så klart!

I vilket fall så såg ju allting bra ut och eftersom det bara var en så behöver jag inte heller ha ngn flyttstress.

Fast när jag ändå är inne och pratar om att flytta så såg jag i dagens tidning att det fanns både fyror och en femma till salu här inne i stan. Då blir man ju liiiite sugen iaf! Fast inte så himla sugen på att renovera och bo i flyttkaos...

Ska försöka ta en bild av ultraljudet och lägga upp. Bli inte förvånade om ni inte ser vad det föreställer. Embryot, som sambon har döpt till räkan, är ju bara dryga 10 mm än. Svårt att se vad som är upp och ner och hit och dit alltså...

Kläder igen...












Idag kommer kläderna från ellos.se.


Dagen.

Tjohoo!
Idag ska vi ut och göra stan. Eller kanske inte riktigt, men vi ska iaf ta oss ut ur lägenheten ordentligt... Först ska vi iväg till öppna förskolan. Det var ju verkligen hur länge sedan som helst som vi var där! Sen har vi fått tid på BVC. Ettårskontroll. Jag antar att det är en spruta oxå. Förra gången bara ryckte doktorn PBP ur mina armar. Jag hade nästan glömt hur blyg och rädd hon var för nya människor förut, men nu när jag sitter och tänker tillbaka så måste det ju varit jättejobbigt för henne!

Doktorn tog iaf henne och skulle bestämt klä av henne och göra allt. Jag frågade lite fint om inte jag skulle göra det, men han skulle bestämt göra det själv. Tillslut var PBP riktigt hysterisk och sköterskan sa till att jag kanske skulle ta henne. Tack!!! Det var det absolut bästa den sköterskan har sagt! Den här gången så är ju hon inte riktigt lika blyg längre, eller rättare sagt, hon är väldigt mkt mer framåt än förut. Fast jag tror nog att det blir jag som fixar avklädningen och så iaf!

Det ska bli så fruktansvärt skönt att äntligen komma ut ordentligt ur lägenheten! Jag har ju varit ute till affären och även på en kortare promenad igår, men idag tror jag verkligen att jag har ork till det oxå!

Tjohoo! jag ska ut! :-)

Tittade lite igen...

Klänning

Sidenblus

Sidenklänning

Poncho

Topp

Idag kommer klädena från proud.se.


2½ män.

Jag bara älskar den serien! Rappa repliker blandat med lite bajshumor och andra roligheter. Kunde nästan inte slita mig från TVn nyss. Som tur är så kan jag kolla lite snett bakåt och se Tvn. Medför dock ngt ökad risk för nackproblem, men det får man ta. Ugly Betty har ju säsongspremiär idag!

2 1/2 män  Klicka för att visa "Ugly Betty" result 6

Ett annat program som jag följer så gott som varje dag är förlossningskliniken. Ofta följt av tårar. Ibland för föräldrarna, ibland för barnen och ibland bara för att det är så himla skönt att lätta på trycket!



Namnsnurra.

Testade namnsnurran på gravid.se. Tänkte som så att det kan ju vara bra att komma med alternativ till sambon.

Första namnet blev Ahmed! Känndes inte riktigt som att det namnet hade ngn koppling till oss, men vem vet, sambon kanske gillar det?!?

Första tjejnamnet blev Andrea.

Jag får nog ta och snurra vidare...

6:e oktober.

Det är sjukt vad fort tiden går! Det har redan hunnit bli den 6:e oktober. Jag tyckte nyss att sommaren tog slut och barnen började i skolan, men inser nu hur skev tidsuppfattning jag har. Det blir nog ganska så lätt så när man går hemma och inte har de där arbetsdagarna som vanligt folk har. Känns som att dagarns flyter ihop till en enda stor massa. Det är då lite svårt att avgöra om massan innehåller 60 eller 90 dagar...

Jag som skulle hälsa på gamla jobbet innan de flyttar. Jag hade ju hur lång tid som helst på mig ju. Tyvär är det ju inte riktigt så längre... Jag får försöka ta mig dit ngn gång nästa vecka. Om det är ngn därifrån som läser, så kom gärna med förslag på vilken dag som passar er bäst.

Mamma har hunnit fylla år och snart är det pappas tur. Vi ska dit och fira i helgen. Hoppas att jag inte har hunnit smitta ngn annan i familjen till dess. Men peppar peppar, så verkar det som att det bara är jag som har åkt på just den här bacillen. Det är skönt! Det räcker med en som gnäller här hemma! Och det har jag verkligen varit duktig på den här gången! :-) Stackars sambon!!! Men men, jag får nog tillbaka det tids nog skulle jag tro... Trevlig ska det iaf bli att träffa lite släktingar och komma ut på landet en helg!

Över 100 000 besökare!!!

Shit! Såg precis att Kenza har kommit upp i över 100 000 besökare. Har nog aldrig varit inne på hennes blogg, men den borde ju vara sjukt intressant! Fatta vad mkt folk. 100 000!!! Jag kan ju säga att jag känner att jag har helt ok med besökare när jag kommer upp i tvåsiffrigt. :-)

Jaja, vem vet. När jag sitter där på hemmet utan tänder i munnen och skriver på mitt gamla tröskverk från 2005 så kanske jag oxå börjar komma upp i de siffrorna. Häng kvar här på bloggen så får ni se. ;-)

Kunde inte låta bli att kika runt på lite kläder...

mama licious Dilte top

mama licous Michelle t-shirt

mama licious sweat cardigan

mama licious Ginny klänning
mama licious Flora kjol
mama licious Dunni tröja
mama licious Scarf top
mama licious Palavi

Alla dessa plagg är tagna från nameit.com.

Riktigt jäklarns ont!

I natt fick jag så fruktansvärt ont i ryggen och även i magen. Sov ingenting mellan två och halv fem. Jag tar inte gärna värktabletter, men efter två och en halv timme gav jag upp. Då tassade jag ut i köket och tog mig ett par alvedon. Funderade på vad magen skulle tycka om det, men det verkade vara rätt ok. Jag menar, det kunde ju inte bli så jättemkt värre... Vid halv sex var smärtan helt borta och jag kunde lugnt somna om. Skönt!

Det är lite läskigt när man får så där ont på natten! Fantasin går ju på högvarv just då... Jag hann gå igenom allt från skelettcancer till missfall. Det senaste var väl mest troligt. Men när jag tänkte efter så kom jag fram till att när jag hade mitt förra missfall så gjorde det ont längre ner. Låg bara och hoppades på att smärtan inte skulle söka sig nedåt. Det gjorde den som tur är inte och allt verkar vara kvar just där det ska vara.

Fm var inte rolig! Mådde piss rent ut sagt och PBP hade ett ton med energi. Som tur var så var hon på glatt humör till största delen av fm, så jag kunde ju helt klart ha haft det värre. Gullunge! Gud vad skönt det var att sova middag idag! Det var verkligen välbehövligt! Sen så kom min underbara sambo hem en timme tidigare för att vara snäll och underlätta lite för mig på em. Både jag och PBP blir lite småsura när vi blir trötta och lite uttråkade så där innan han kommer hem. Men eftersom han kom en hel timme tidigare så hann vi aldrig komma till just den punkten. Det var skönt!!! Vi har tom hunnit med en peomenad till copp och köpt blåbärssoppa. Välgörande på en mage som min!

Gud, jag har verkligen ingen ork eller hjärnkapacitet kvar i kroppen. Hoppas de hittar tillbaka snart!

På bättringsvägen...

Jag har varit krasslig. Kom inte upp ur sängen i morse. Det hela började i går em, då magen började kännas konstig. Egentligen skulle jag tro att det började redan på morgonen då jag mådde riktigt illa. Sen blev det bara värre och värre ju längre dagen pågick. Fick inte sova mkt i natt eftersom att jag var tvungen att springa upp hela tiden. Behöver kanske inte gå in närmare på ngr detaljer, men det har varit väldigt synd om mig!!! ;-) Jag har låtit som en riktig karl, tro mig!

Jag brukar inte klaga fullt så mkt när jag är sjuk, men den här gången så har det varit riktigt synd om mig! Det kanske är så här som alla karlar känner sig varje gång de är sjuka. Vem vet, mina testosteronvärden kanske är sjukt höga för tillfället så att en killbacill tog fel och hoppade på mig... Det skulle ju kunna vara en utav förklaringarna till varför jag har mått så himla dåligt just den här gången.

Jaja, nu känner jag mig lite bättre. Jag kan ju tex sitta upprät framför datorn som ni märker och skriva lite. Mobilbloggade lite tidigare idag, men såg att det inte hade kommit in. Ibland blir man bara för sur på den här blogg-grejen som bara fungerar när den själv vill...

Det var i vilket fall som helst fruktansvärt skönt att vi hade barnvakt just den här helgen! Ibland lyckas man pricka rätt. Å andra sidan så hade det ju kunnat vara mysigt att bara vara vi två och mysa under hela helgen. Det har ju varit perfekt mysväder. Men jag kan säga er att om sambon hade gett mig den minsta vink om mys igår så skulle jag ha låst in mig på toaletten och inte tittat ut förrän kanske tidigast nu... Tur att han kan känna av lite hur jag känner det! Fast ska jag vara helt ärlig så skulle jag inte heller ha varit så himla på mig om jag var han. Illamående, oduschad, gnällig med det otvättade håret stående åt alla håll. Nepp, jag skulle nog ha föredragit att göra saker och ting själv om jag hade haft det alternativet.

Hoppas att lite sömn tar bort det sista dåliga ur kroppen nu!

Vart är världen på väg.

Man blir riktigt mörkrädd när man läser om alla sexövergrepp mot barn. Riktigt ilamående blev jag idag när jag satt och lyssnade på radion när de berättar att det är en liten tioåring som har blivit väldtagen av några killar i tolvårsåldern. Hur sjukt får det bli. På min tid, det låter ju som att det är hundra år sedan och när man hör om sånt här så känns det även så. När jag var i den åldern så lekte vi fortfarande. Visst tyckte man att killarna var söta/snygga och man var kär och sånt. Visst tänktes det såkerligen på sex, men att verkligen ha det låg ju ytterligare en bit längre fram i tanken.

Även om man väljer att ha sex när man är så pass ung som 12 år så är det ju en himlarns stor bit mellan de första famiga tagen till ett samlag till att tvinga ngn ganska så mkt mera omogen person till ha sex. Jag förstår inte att det inte finns spärrar i vissa personer.

Jag vet inte vad jag skulle göra som förälder till ngt av dessa barn. Varken pojkarna eller flickan. Skulle jag vara flickans mamma så skulle jag vara smått galen. Förbannad är nog inte ett tillräckligt starkt ord, men det enda jag kommer på just nu. Jag skulle vara skitförbannad på pojkarna som gjort det, personalen på skolan som ska se till att eleverna är trygga när de är där, föräldrarna till pojkarna som inte har lärt dem empati och hur man ska vara som en normal medborgare. Sen skulle jag nog vara arg på mig själv oxå. Har det funnits tecken på att dessa pojkar har varit på flickan tidigare fast jag har missat dem? Varför har jag valt just den här skolan till mitt barn?
Förbannad pch ledsen!

Som förälder till ngn av pojkarna så vet jag inte heller hur jag skulle reagera. Jag skulle nog känna enorm skuld och besvikelse. Även här skulle jag nog vara arg. Arg på mig själv för att jag inte lyckats visa hur man känner empati, inte har varit tydlig nog när jag försökt lära min son rätt och fel. Kanske har pojken fått vara med "fel" umgänge utan att jag har orkat säga ifrån. Skam för att inte lyckats med det som jag tycker att en mamma, eller rättare sagt förälder ska klara av. Besviken för att jag kanske verkligen har gjort allt jag bara kan, men det blev sjukt fel iaf. Arg så in i nordens på pojken som inte verkar kunna förstå hur mkt man förstör en annan människa med en sån här handling.
Förbannad och ledsen!

Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på det här! Ska inte min dotter kunna få vara barn ens i skolan. Ska hon behöva tänka på att inte gå till dungen på skolgården där inte rastvakterna kan se henne? Ska hon behöva tänka på att alltid vara inom synhåll för vuxna?

När jag var liten blev man varnad för konstig gubbar. Man skulle inte ta emot godis eller följa med dem. Vad ska vi lära våran dotter förutom de här gubbarna? För även dessa finns ju även nu...

Och folk vill att man ska förbjudas att prata i mobilen...

Lastbilschaufför omkörd av onanerande man

Strängnäs

En 34-årig man har gjort en polisanmälan mot en störande medtrafikant. 34- åringen är lastbilschaufför och kör regelbundet på E 20 utanför Strängnäs. I över ett år har han blivit utsatt för flera omkörningar av en man som bryter mot all form av trafikhyfs. När mannen börjar omkörningen och är i jämhöjd med lastbilen sitter han nämligen och onanerar. Mannen är nu misstänkt för sexuellt ofredande.


Herre min Gud!!!
Jag har ju som ni vet tillbringat natten i Eskilstuna. Precis när jag vaknade kom svågern in och läste den här nyheten från eskilstunakuriren för mig. Det är sjukt vilka människor det finns!

Sacka om att inte koncentrera sig på körningen. Jag vet ju iof inte hur det är för alla andra, men om jag talar för mig själv så kan jag nog säga att jag inte skulle vara världens bästa förare om jag hade det så här trevligt när jag satt och körde.

Tittade även på kommentarerna till den här artikeln och tydligen så är det flera av lastbilschafförerna på den här vägsträckan som har råkat ut för den här mannen. Han förföljer tydligen den som kör lastbilen till dess att han är färdig, eller vad man nu ska kalla det för... Ngn som tänder på lastbilschaffisar? Eller är det att runka i höga farter med möjligheten att det är ngn som kan titta på som är tjusningen? Riktigt sjukt känns det iaf! Och som sagt, en riktig kass bilförare skulle jag tro att han är under tiden han håller på iaf! Eftersom att det är många som har råkat ut för honom så kan han inte göra så mkt annat än att sitta där i bilen och gnida... Fy! Jag kommer verkligen inte att titta in i ngn annan bil på ett bra tag. Iaf inte utanför Strängnäs. Tur att jag kör och alltså koncentrerar mig på vägen...

Sen kan man ju ta och fundera ytterligare ett steg längre. Tycker den här inte fullt så normala människan om att onanera samtidigt som han visar upp sig. Det verkade ju som att han verkligen körde brevid lastbilschaffören tills han hade kommit. Vad är nästa steg? Stanna vid en busshållplats där det står barn och visa upp den där? Fy, jag ryser bara av tanken!

Ngn pervers böjelse verkar han iaf ha!


Eskilstuna.

Idag åker jag och PBP till Eskilstuna. Jag kommer hem i morgon kväll och hon på söndag. Idag ska vi göra stan med min gamla kompis Anna. Ska bli jätteroligt att träffas! Det var ju så himla länge sedan nu känns det som! Sen ska vi sova över hos systeryster. Mysigt att spendera lite tid med henne oxå! Det blir ju inte så ofta det heller. Men å andra sidan så ser man ju fram emot de gångerna som det väl blir så himla mkt!

I morgon åker vi på besök på förskolan där mamma och systeryster jobbar. Det ska bli jätteskoj! Speciellt för PBP som älskar andra barn och framför allt de lite äldre.


Hur jäklarns glömsk får man vara?

Här sitter jag i godan ro och kollar lite mail och går in på fb. Shit vad många det är som kom ihåg att Greys började igår. Jag hade heeeelt glömt bort det. Jäkla skit rent ut sagt! Jag som verkligen hade sett fram emot säsongsstarten!

Jaja, det är väl ingenting att hänga upp sig allt för mkt på. Det brukar ju gå i repris på helgen ngn gång, så det är väl bara att kolla upp när. Sen så får väl jag gråtasom en tok några dagar efter alla andra.

Kom ju iaf ihåg att spela in true blood till sambon. Man får väl vara glad för att en ynka liten hjärncell fungerade iaf!


RSS 2.0