pitbullpaddansmamma

Ibland kan jag bara bli så trött på mig själv. Sitter och deppar ihop utan att ha ngt att deppa ihop över än...

Med en eftermiddag med världens underbaraste unge och karl så känns det mkt bättre! Det gäller att uppskatta de personer man har omkring sig istället för att söka efter nya. De som kommer in i ens liv gör det så småningom iaf. Hade vi inte haft problem på barnfronten så hade det inte varit PBP som hade varit världens underbaraste, nej för då hade vi antagligen redan haft våra två barn innan hon blev till.

Sambon frågade lite försiktigt när han kom hem vilken dag som mensen borde komma på. Eftersom att den inte har varit helt regelbunden så vet jag inte, svarade jag. Bara så jag vet när du kanske mår lite så där dåligt igen sa han. Han hade redan gjort upp en plan om att kunna ta ut flextid och på så sätt korta ner dagarna för att kunna vara hemma hos oss. Är han inte gullig! Sen så sa han att han skulle till affären i morgon och undrade om han skulle köpa ett gravtest. Han var nämligen så spänd och förväntansfull. Här kan man snacka om att vi är olika. Jag tar ut förlusten i förskott och han vinsten. Skönt att inte alltid vara likadana! Inför de tidigare försöken så har det varit tvärt om. Jag har varit den påhejande och han har dragit lite i bromsen. Det verkar som att vi byter roller lite då och då för att få en jämnvikt i familjen i stort.

Men ngn vis människa har sagt att den som väntar på ngt gott väntar alltid för länge. Och hur sant är inte det ?!?



 Ett stort hjärta till alla som orkar med mig när jag mår så här! Puss på er!