Vilken dag!
Jag tror bestämt att jag har åldrats typ 15 år bara under denna dag. Det är helt sjukt vilken kraft, viljestyrka och humör det kan finnas i en liten tvååring! Jag säger bara HERRE MIN GUD! Jag blir alldeles matt bara jag tänker på det!
Dagen började jättebra. PBP sov till tio i åtta och var supergullig när hon kom upp! Hon blev glad när vi skulle till öppna förskolan, även om det tar en evighet att komma iväg eftersom hon tycker att hon har minst en miljard saker att uträtta innan vi ska gå. Men det kan jag ta. Hon kan ju intehjälpa att hon har fått just de generna från sin far... ;-)
Hon sköter sig exemplariskt när vi väl är där, men HU vilket humör som visar sig när vi ska gå! Hon vill inte därifrån. Iof så är det ju bra att hon tycker om att vara där, men stänger stället så gör det. Då kan man ju liktsom inte vara kvar längre. Sen byggs det bara på mer och mer. När vi har kommit hem så är hon så arg att hon vägrar gå på pottan, utan kissar på sig istället. Det blir det ju inte direkt bättre av, eftersom hon inte tycker om att kissa på sig. Gud vilket liv det var här hemma. Konstigt att inte grannarna ringde på och frågade vad vi höll på med?!?
Hon skrek som en stucken gris i över en timme. Det var till slut bara att ignorera henne och vänta på att hon skulle lugna ner sig själv. Det är ju liktsom ingenting att diskutera. Man får inte försöka trycka in syrrans näsa i hjärnan, eller lägga sig på henne, eller krama hennes händer så hårt man bara kan, eller slå sin mamma. Till slut var hon så arg att hon tog sina pussel och även pottan och slängde så hårt hon kunde i golvet. Sen blev det ännu värre när jag då låste in pottan på toaletten. Snacka om humör!
Det här var nog det första riktigt stora raseriutbrottet. Men som tur är så tog även det slut och vi kramades och hade det mysigt! Det är lite facinerande att se hur en, i mina ögon sett, väldigt liten sak kan vända upp och ner på hela hennes värld och få henne totalt ursinnig och okontaktbar (om nu det är ett ord...). Man kan ju undra vem hon har fått det humöret ifrån. Hmmmm.... ;-)
Jobbig ibland! Underbart för det mesta!
Dagen började jättebra. PBP sov till tio i åtta och var supergullig när hon kom upp! Hon blev glad när vi skulle till öppna förskolan, även om det tar en evighet att komma iväg eftersom hon tycker att hon har minst en miljard saker att uträtta innan vi ska gå. Men det kan jag ta. Hon kan ju intehjälpa att hon har fått just de generna från sin far... ;-)
Hon sköter sig exemplariskt när vi väl är där, men HU vilket humör som visar sig när vi ska gå! Hon vill inte därifrån. Iof så är det ju bra att hon tycker om att vara där, men stänger stället så gör det. Då kan man ju liktsom inte vara kvar längre. Sen byggs det bara på mer och mer. När vi har kommit hem så är hon så arg att hon vägrar gå på pottan, utan kissar på sig istället. Det blir det ju inte direkt bättre av, eftersom hon inte tycker om att kissa på sig. Gud vilket liv det var här hemma. Konstigt att inte grannarna ringde på och frågade vad vi höll på med?!?
Hon skrek som en stucken gris i över en timme. Det var till slut bara att ignorera henne och vänta på att hon skulle lugna ner sig själv. Det är ju liktsom ingenting att diskutera. Man får inte försöka trycka in syrrans näsa i hjärnan, eller lägga sig på henne, eller krama hennes händer så hårt man bara kan, eller slå sin mamma. Till slut var hon så arg att hon tog sina pussel och även pottan och slängde så hårt hon kunde i golvet. Sen blev det ännu värre när jag då låste in pottan på toaletten. Snacka om humör!
Det här var nog det första riktigt stora raseriutbrottet. Men som tur är så tog även det slut och vi kramades och hade det mysigt! Det är lite facinerande att se hur en, i mina ögon sett, väldigt liten sak kan vända upp och ner på hela hennes värld och få henne totalt ursinnig och okontaktbar (om nu det är ett ord...). Man kan ju undra vem hon har fått det humöret ifrån. Hmmmm.... ;-)
Jobbig ibland! Underbart för det mesta!
Kommentarer
Trackback
