Dagis.

Pratade idag med PBP om att hon ska till dagis imorgon. Det ville hon inte. Hon ville vara hemma sa hon. Ingenting konstigt med det. Hon brukar säga så trots att hon tycker om att vara på dagis när hon väl är där. Tänkte inte så mycket mera på det utan frågade om barnen på dagis är snälla och ja, det var de. Sen sa jag att fröknarna på dagis är väl snälla de med. Nej, sa hon då. Arga!

Då börjar jag fundera lite, men säger inte så mycket mera om det till PBP just då. Testade en stund senare, för ibland så säger hon ju saker som inte alltid är helt sanna. Men hon sa: Dagis nej, arga. Hon vill alltså inte til dagis för att fröknarna är arga.

Nu vet jag att min dotter inte är någon ängel, utan kan vara ordentligt busig och ibland lite smått trotsig... Dock brukar hon inte vara det så mycket när hon är borta. Och att hon verkligen inte vill gå till dagis för att fröknarna är arga så känns det ju inte så jättebra. Jag vet även att PBP kan bli rädd om man säger till någon annan på skarpen. Även det flög runt i huvudet.

Kanske ska tillägga här att jag litar helt på personalen och tror verkligen inte att de har gjort någonting fel, men jag vill veta vad PBPs oro grundar sig i.

Jag fortsätter att fundera på saken till sambon kommer hem. Tar då upp det med honom och vi sätter oss på golvet och pratar med PBP. Jag vet inte hur det är med tvååringar i vanliga fall, men PBP förstår väldigt mycket och börjar bli bättre och bättrepå att förklara saker för oss. Hon säger fortfarande att fröknarna är arga. Då frågar jag om de är arga på henne. Ja, det var de. Varför då, frågar vi? Bea, eller någonting sånt säger hon. Vi fattar nada, men försöker med att hon har bråkat eller busat, även om hon i vanliga fall är duktig på att säga just de orden. Nej bea, säger hon. Vi sitter fortfarande där som två stora frågetecken. Till slut säger min smarta karl till PBP att hon ska visa hur man gör 'bea'. Då biter hon sig själv i armen... Hmmm, inte så konstigt om fröknarna har varit arga på henne...

Nu vet jag inte om det stämmer, men jag ska ta och fråga dem imorgon. Fy, tänk om hon går omkring och biter de andra barnen. Fast jag tycker ju att de borde ha sagt någonting om det när jag kom och hämtade henne i tisdags, eller hur? Visst tar man upp sånt med föräldrarna så de vet om deras älsklingar går omkring och provsmakar på de andra barnen?

Hon har haft perioder tidigare då hon har bitit oss. Då har det varit när vi har suttit och myst och det liktsom blir för mysigt för henne. Då har hon tagit sig en tugga eller två. Det har dock gått över. Den senaste tiden har hon ibland när hon tycker att lillasyster har fått för mycket uppmärksamhet, försökt att bita lite i mitt ben för att dirigera om min uppmärksamhet. Men på dagis borde hon ju inte bita av den anledningen.

Jaja, jag får väl se imorgon hur det hela ligger till. Intressant ska det bli att höra vad de har att säga om det hela iaf!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0