V.37

Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer.

Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.

Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.

Sambon kom idag och hade lite panik i rösten när han berättade att det faktiskt bara är 25 dagar kvar till beräknad förlossning. SJUKT! Jag har hela tiden tyckt att det är ganska så lång tid kvar. Nu när det dock är mindre än en månad kvar så är det liktsom ett tidsintervall som man kan greppa. Det känns lite sjukt att tänka på att vi om en månad förhoppnigsvis sitter här med två barn. Det är som att det inte har slagit mig förrän nu.

Visst fattar jag att jag har tillverkat ett barn och burit det i min kropp i drygt åtta månader, men det är ändå svårt att förstå att våran lilla familj snart kommer att bestå av en alldeles ny liten riktig människa med egna tankar och ett eget humör. Det ska verkligen bli hur mysigt och härligt som helst och jag ser verkligen fram emot det, MEN det är oerhört svårt att greppa och kunna se den här lilla personen framför sig! På något sätt så känns det som att jag hade lättare för det förra gången.

Att jag hade lättare för det då kanske kan bero på att jag den gången läste på om graviditet, förlossning och bebisar varje dag. Jag hade tid att ligga och känna på magen i flera timmar varje dag om jag kände för det. Jag hade helt enkelt tid för den graviditeten och jag gav den all tid som jag tyckte att den behövde.
Den här gången har jag inte alls hunnit med att koncentrera mig inåt och fokusera på barnet där inne. Det känns lite som att det får gå som det går. Antagligen så kommer det att gå bra. Om inte så tar vi det då. Bebisen får jag helt enkelt ta och lära känna när den kommit ut.

Här om dagen letade/plockade/rotade eller vad man nu vill kalla det för PBP bland mina böcker i bokhyllan. Där hittade hon profylaxboken. Jag har nu läst vissa delar av den. Vet bara inte riktigt hur jag ska få in det där med att träna andning, avslappning, krystning och sånt. Tror nog att den här förlossningen får gå lite mer som den går. Lite avslappning ska jag dock försöka få in varje dag. Det hjälpte sist!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0