V.30

Nu börjar det bli viktigt att tänka på hållningen. Barnets tyngd kan kännas som den försvårar balansen och frestar på ryggen. Många kvinnor känner sig andfådda oftare, eftersom det helt enkelt är jobbigare att förflytta sig. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn. Känner du oro inför förlossningen bör du ta upp det på MVC.

Kanske känner du att du vill spendera mer tid hemma nu i slutet av graviditeten. Mer information om föräldrapenning och ledighet hittar du på våra sidor om föräldraförsäkring.

Ditt barn väger ca 1,6 kg och är ungefär 27 cm långt från huvud till stjärt. Den tidiga kroppsbehåringen - lanugohår - börjar försvinna. Ibland kan fjuniga strån finnas kvar vid födseln, men de faller av under de första veckorna. Håret på huvudet blir tjockare och barnet öppnar och sluter sina ögonlock. Benmärgen har till uppgift att producera röda blodkroppar och tar nu över detta från levern. Skelettet hårdnar och lungorna, hjärna och muskler mognar ytterligare. En del barn börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången. Det är den vanligaste och enklaste födelsepositionen. Hårda sparkar upp mot bröstkorgen och ett ökat tryck mot bäckenbotten, där barnets huvud pressar på, kan bli kännbart. Barnet är mycket medvetet om förvärkarna även om du inte märker dem.

Shit bara tio veckor kvar. Det närmar sig med stormsteg!

Jag var på kontroll på MVC idag. Behövde varken väga mig eller ta en massa blodprover. Skönt, för inget av det hör till mina favoritsysselsättningar...

Kan nog konstatera att det är en bebis med humör iaf. Barnmorskan skulle känna hur bebisen låg. Huvudet låg nedåt och det var ruckbart. Sen skulle hon lyssna på hjärtljuden. Hjärtat gick i typ 360 eller nåt och ungen sparkade och slog för att hon skulle ta bort sina händer från magen. Den vände sig helatiden så att det inte gick att lyssna ordentligt på hjärtat.
Till slut fick jag lägga mig på sidan. Skulle tippa på att den där inne i magen trodde att vi hade kommit hem och att jag lägt mig i soffan eller så (de lär väl inte ha mkt till tidsuppfattning i den åldern, eller?), för då sjönk hjärtljuden dramatiskt på en gång. Den slappnade av totalt. Roligt att se om den är lika hetsig när den kommer ut!

Nu till det mest spännande med att gå på kontrollerna... Magmåttet. Förra gången låg jag straxt under översta kurvan. Den här gången hade magen växt på sig lite och jag hamnade mitt på översta kurvan. Någon som är förvånad? Inte jag iaf. Jag tycker verkligen att det känns som att det här barnet är större än vad PBP var. Berättade även det för barnmorskan som kontrade med att det nog finns plats för barnet att sjunka ner lite till, så till nästa gång kan måttet vara en bra bit under översta kurvan. Visst kan hon ha rätt, men jag tror inte ett dugg på det.

Förra gången jag var gravid så sa de vid varje besök att ett stort magmått inte alls betyder att bebisen är stor. De fortsatte att hävda detta trots att jag berättade om att vi har haft några riktiga klumpar i släkten. Men vet ni vad. Då sa de att man inte får större barn än vad man klarar att föda ut. Där ser man!
Jag vet ju inte vad alla andra har att jämföra med, men jag tycker att PBP med sina 4650 gram var ganska så stor! Och hade hon varit en halv mm bredare så hade hon banne mig inte kommit ut, så det så. Den här gången ska jag verkligen stå på mig bättre, för det är ju faktiskt både mitt och mitt barns liv och livskvallitét som står på spel. Längtar till tillväxtultraljudet. Hoppas på ett barn runt 3500 gram, tror att det blir ett i 5000 gramsklassen.

Oavsett hur stor eller liten bebisen är när den kommer ut, så längtar jag verkligen nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0