Lördagsmorgon.
Trodde på fullaste allvar att vi skulle få en ordentlig sovmorgon idag. PBP sov nämligen inte middag igår och gick inte och lade sig förrän efter nio. Tror ni att det blev till att sova ut länge och ligga och dra sig i sängen? NEPP, kan jag berätta. Tio i sex imorse så hördes PBPs ljuva stämma som ropade på mamma. Det var bara till att ta sig upp och hämta barnet. Lite "mys" i våran säng sedan gick dock bra. Skriver det med situationstecken eftersom jag tror att PBP tycker att det är mysigare än vad vi uppfattar det. Hon blir ju så himla pigg på en gång när hon vaknar och hoppar runt i sängen. Man får lätt en armbåge på näsan när hon ska till och krama pappa, elleront i halsen när hon efter att ha gett en en puss ska ta sig upp och tar stöd med handen på ens hals. Allt händer så fort att man inte riktigt hinner värja sig. Men det är ju bra att hon är på bra humör på mornarna iaf! :-)
Klockan är åtta och jag har hunnit ta en lång dusch, ätit en helgfrukost och sitter nu och lyssnar till Teletubbies. Man hinner med mkt på mornarna när man har barn... Vi ska snart åka iväg och kolla bilen lite inför besiktiningen på måndag. Har inte alls lust att besikta den. Har nämligen en känsla av att det kommer att vara ngt stort (läs DYRT) som måste åtgärdas. Nu när jag knappt använder bilen så känns det så himla tråkig utgift! Annat var det när bilen var ett hjälpmedel för att jag skulle kunna tjäna lite pengar. Då kunde den vara värd att fixa. Nu när den mest bara står så vet jag inte om den har gjort sig förtjänt av någon lyxig behandling... ;-)
Jaja, vi får väl se typ på tisdag om jag är deppad och totalt pank eller om jag är glad och inte fullt så barskrapad.
Sen när vi har stått och tittat lite på bilen så är det dags för en storstädning här hemma. Det behövs verkligen kan jag säga!
Igår var vi ju i Uppsala och hälsade på gamla jobbet. Trevligt att se hur de har det på nya stället!
Det blev lite mkt för PBP en stund. Jag tror att hon tyckte att det var lite läskigt med alla hjälpmedel och barnen som inte agerar som barn som hon är van att träffa. När vi skulle gå så hade dock den känslan gått över och hon hade inte alls ngn lust att ta på sig overallen och gå därifrån.
Jag tycker att det är bra att vi åker och träffar barn som inte riktigt är som alla andra. Man blir ju lätt rädd för det som är annorlunda och som man inte är van vid. Jag vill att personer med handikapp ska vara som vilka som helst i PBPs ögon, precis som de har varit i mina ögon, men det är svårt att få till. Det är ju väldigt sällan som man träffar folk med handikapp i det vardagliga livet.
På öppna förskolan har jag aldrig sett ett barn som är lite annorlunda. En pappa går dock med kryckor. De tyckte PBP var jätteintressanta så hon tog dem och sprang iväg med... :-) Hon var ju inte rädd då iaf.
Sen vägrade alltså PBP att sova middag även igår. jag fattar inte att hon orkar. Själv var jag så slut när Micke kom hem att jag var gråtfärdig. Då fick jag sova i en halvtimme medan han och PBP käkade middag. Det var skönt!
Dags att börja dagen på riktigt nu.
Klockan är åtta och jag har hunnit ta en lång dusch, ätit en helgfrukost och sitter nu och lyssnar till Teletubbies. Man hinner med mkt på mornarna när man har barn... Vi ska snart åka iväg och kolla bilen lite inför besiktiningen på måndag. Har inte alls lust att besikta den. Har nämligen en känsla av att det kommer att vara ngt stort (läs DYRT) som måste åtgärdas. Nu när jag knappt använder bilen så känns det så himla tråkig utgift! Annat var det när bilen var ett hjälpmedel för att jag skulle kunna tjäna lite pengar. Då kunde den vara värd att fixa. Nu när den mest bara står så vet jag inte om den har gjort sig förtjänt av någon lyxig behandling... ;-)
Jaja, vi får väl se typ på tisdag om jag är deppad och totalt pank eller om jag är glad och inte fullt så barskrapad.
Sen när vi har stått och tittat lite på bilen så är det dags för en storstädning här hemma. Det behövs verkligen kan jag säga!
Igår var vi ju i Uppsala och hälsade på gamla jobbet. Trevligt att se hur de har det på nya stället!
Det blev lite mkt för PBP en stund. Jag tror att hon tyckte att det var lite läskigt med alla hjälpmedel och barnen som inte agerar som barn som hon är van att träffa. När vi skulle gå så hade dock den känslan gått över och hon hade inte alls ngn lust att ta på sig overallen och gå därifrån.
Jag tycker att det är bra att vi åker och träffar barn som inte riktigt är som alla andra. Man blir ju lätt rädd för det som är annorlunda och som man inte är van vid. Jag vill att personer med handikapp ska vara som vilka som helst i PBPs ögon, precis som de har varit i mina ögon, men det är svårt att få till. Det är ju väldigt sällan som man träffar folk med handikapp i det vardagliga livet.
På öppna förskolan har jag aldrig sett ett barn som är lite annorlunda. En pappa går dock med kryckor. De tyckte PBP var jätteintressanta så hon tog dem och sprang iväg med... :-) Hon var ju inte rädd då iaf.
Sen vägrade alltså PBP att sova middag även igår. jag fattar inte att hon orkar. Själv var jag så slut när Micke kom hem att jag var gråtfärdig. Då fick jag sova i en halvtimme medan han och PBP käkade middag. Det var skönt!
Dags att börja dagen på riktigt nu.
Kommentarer
Trackback
