pitbullpaddansmamma

Jag kan med ett litet leednde på läpparna berätta att min kära sambo har ändrat sig. Han såg verkligen fram emot att gå och handla med PBP när hon skulle bli lite större sa han när hon var bebis.

Den senaste tiden har det gått lite utför med handlandet. Eller rättare sagt med hennes uppförande när vi handlar... Idag var otroligt kämpigt om man säger så. Det är den här jäklarns trotsen som hon har kommit in i. Det är bara att kämpa på och inte ge med sig. Jag vet ju att det är för en period och att hon är mitt uppe i att testa gränser och sånt. Känns bara lite jobbigt när det är mitt bland hundra andra människor! Hoppas att hon märker att hon inte kommer nägonstans med det.

Det var en gammal tant som tittade på PBP när hon protesterade som högst och tårarna sprutade åt alla håll. Hon log som om hon kände igen det. Det kändes faktiskt jätteskönt. Jag har börjat att försöka skärma av blickarna från folk som tycker att man borde få tyst på ungen fortare än kvickt. Det spelar ingen roll vad de tycker idag. Står jag bara ut och håller på det jag säger till lilltjejen så kommer förhoppningsvis trotsperioden att gå över snabbare än om jag försöker göra alla till lags genom att få tyst på henne på enklast möjliga sätt.

Hon har även börjat att visa trotsen vid matsituationer. Eller under middaen vill säga. resten av dagen går för tillfället bra. Även här försöker vi stå på oss så gott vi kan, även om trumhinnorna tar allvarligt med stryk! Idag hade vi tre ordentliga utbrott under måltiden, med genom att först förklara vad som gällde och sedan inte bry oss om hennes högljudda protester så åt hon tillslut sin mat som hon skulle.

Just vid maten kan det gälla sådant som att man ska ha ätit upp innan man får mera mat. Att man bara lägger på pålägg EN gång på smörgåsen, inte 14! Ja, ni förstår säkert grejen...

Det är tur att hon varvar dessa vredesutbrott med att vara världens härligaste unge! Annars vet ej tusan om jag inte skulle försöka stoppa tillbaka henne. :-)