Morgonpigg, eller vad?
FB, alltså före barn, så brukade vi räkna oss till den morgonpigga delen av befolkningen. Det hände väldigt sällan att vi gick upp efter åtta på helgerna. Det är väl ganska så morgonpiggt kan jag väl tycka.
Nu har vi fått barn. Även barnet är morgonpiggt! Väldigt morgonpiggt till och med! Hon tycker att det är onödigt att ligga och dra sig längre än till fem-halv sex på mornarna. I dag fick vi sovmorgon till fem över sex tom! Känndes riktigt skönt faktiskt!
Sen är det en annan sak som är konstig kan jag tycka. Varför är dottern uppskruvad till 110% när hon vaknar, medan vi föräldrar tar typ en halvtimme på oss innan vi ens kan öppna ögonen helt och börja tänka på frukost? 
Nu har jag det lite förspänt på helgerna. Eftersom att det alltid är jag som går och tar upp PBP på vardagarna och som får de sekundrarna med morgonmys så brukar hennes far i stort sätt alltid ta henne på helgmornarna. Detta ger mig minst fem minuter extra i sängen. Det är skönt att kunna väcka kroppen lite långsamt. Hinna sträcka ut muskler som har fått för sig att förtvina under natten och så. Har jag tur så hinner jag även klappa lite på magen under den här tiden. Sen lägger jag mig tillrätta och funderar ett tag. Detta tag brukar bli ca fjorton sekunder långt, sen sover jag igen. Ibland får jag sova en halvtimme till, ibland tre minuter. Det beror på när PBP kommer på att jag fattas. Då väcks man av att det låter som en elefanthjord försöker ta sig in genom dörren samtidigt som den skriker maaaaaaaaaaaaaammaaaaaaaaaa!!!! Det är bara att ta sig upp då. Skönt iaf med de där extra minutrarna. De känns lyxiga!
