Långledigt!
Ok, nu är jag tillbaka igen. Har verkligen sett till att vara ledig från bloggen under julen. Inte bara från bloggen om jag ska vara helt ärlig. Jag har varit sjukt ledig från allt som har med våran dator att göra. Den måste ha känt sig extremt ensam och bortglömd under de senaste veckorna! Tror att jag har satt på den tre gånger sammanlagt sedan jag senast skrev ett inlägg. Kan tillägga att det brukar vara min vanliga dagsranson...
Nog om det...
Vad har jag då haft för mig under dessa kalla veckor? Svårt att veta var jag ska börja. Kommer inte ens ihåg när och vad jag skrev sist. Jag vet, det är ju inte så himla svårt för mig att kolla upp, men jag känner faktiskt inte för det, så det som ni eventuellt har läst om tidigare kan ni ju helt enkelt bara ta och hoppa över.
Ett par dagar före jul så var vi i Uppsala och gjorde ultraljud på skrutten i magen. Och nej, vi vet inte vad det blir för kön. Eller är kanske jag ska säga. Det lär ju liktsom inte ändras innan han/hon kommer ut. Bebisen låg i skräddarställning och tittade inåt, så tydligen kunde inte ultraljudskvinnan se vad det var för ngt då. Det spalar ju inte så stor roll. Eller rättare sagt, det spelar ingen roll alls, men det hade ju varit en rolig sak att veta!
Vi fick iaf datumet framflytat till den 27:e maj. Jag tycker ju att den gärna skulle kunna få titta ut några dagar tidigare. Fast jag gick ju över 9 dagar med PBP så jag räknar inte direkt med att den här bebisen ska vara snabbare ut.
Nu känner jag den varje dag. Det börjar bli lite mera verkligt. Nu känner man ju hur den pickar och sparkar och verkligen visar att den finns till. Här om dagen kände jag den tom ut genom magen när jag lade handen på. Det är inte illa med tanke på det späcklager som den ska sparka sig igenom! ;-) Kanske har jag en ny Zlatan där inne?!? Sa då till sambon att han skulle komma och känna eftersom bebisen hade rört på sig så otroligt mycket och intensivt. Tror ni inte att bebisen blir toktrött på den lilla stunden som det tar för sambon att byta soffa? Han eller hon vägrar sedan att röra en endaste liten fena under resten av kvällen. Om jag minns rätt så var PBP ofta likadan i början. Sen när hon blev en stor alienunge som försökte ta sig ut ur min mage så gick det ju inte längre att undvika att känna henne, men just så här i början så gillade även hon att gömma sig bland fläsket och ligga alldeles stilla när det kom någon annan än hennes mamma och kände på magen. Antagligen så spänner jag mig, eller kanske jag andas annorlunda eller ngt sånt. Jag vet inte, men stilla kan mina barn bli iaf. Kanske inte säger det samma om några veckor om denna blir som sin syster...
Det stora projektet under julen har varit att bygga garderober i hallen här hemma hos oss. Det är sjukt hur mkt förvaring man behöver! Alltså, vi är ju verkligen inte ett par med mkt kläder eller mkt saker som vi inte behöver. Men ändå har man aldrig plats när man behöver det. Iof har vi en dotter som har ganska så mkt kläder och saker som hon inte använder längre, men som vi har sparat eftersom vi hade planerat en tvåa inom kort tid. Hon har om jag har räknat rätt sex fulla flyttkartonger med kläder plus ytterligare några med saker i som står i våran klädkammare. Kanske inte så konstigt förresten att vi börjar få lite sämre med förvaringsutrymmen...
I vilket fall så har sambon pysslat med garderoberna hela ledigheten. Har har fått extremt mkt hjälp från sin dotter som har borrat hål, mätt, hamrat, pustat och stånkat precis som far sin hela tiden. Har har iom detta blivit hennes största idol här i världen. Hon härmar precis allt som han gör och gör precis som han säger. Ja, inte så att hon lyder honom direkt. Inte alls, snarare... Hon gör som han säger när han inte tänker på vad han säger.
Han kan tex prata om hur långt hans hår har blivit när vi sitter och äter. Det resulterar självklart i att hon ska känna över hela sitt hår för att se om även det har blivit längre. Mkt matkladd där det helst inte ska vara alltså. Han kan luta sin tallrik för att skrapa upp maten som han har kvar. Det kan även våran dotter göra en millisekund efteråt. Hon skrapar oftast ner det mesta på golvet dock.
En gång för ett bra tag sedan så hade vi lagt upp en även för PBP lite för stor portion med mat. Då berättade han snällt att man inte behöver äta upp allt. Man får slänga maten. Gissa var det lilla barnet gör... Hon tar genast en näve mat från tallriken och slängde på golvet. Hon gjorde ju exakt som hennes pappa sa, så vi kunde ju inte bli sura, eller hur?!?
Så här håller de på hela dagarna. Jag borde ha fått en väldigt fast och snygg mage under de senaste veckorna med tanke på hur mkt jag har skrattat åt/med dem, men icke... ;-)
Garderoberna är så gott som klara och vi har börjat ta itu med barnrummet på riktigt. PBP har fått sin nya säg ihopsatt idag. Hon älskar den, även om hon säkert skulle tycka ännu mkt mera om den om vi hade haft en madrass i den... Jaja, det ska köpas när det strömmar in lite mera pengar. Sen blir det sovträning i nya sängen. Hoppas, hoppas, hoppas att det kommer gå bra!
Ni kanske undrar vad jag har haft för mig medan de har jobbat sig svettiga? Nja, inte mkt... Jag har hållit lite koll på den mindre utav snickarna. Hon vill gärna göra saker som hennes far kanske inte riktigt hade planerat. Någon måste ju även laga maten och fixa sakerna runt omkring projektet. Sen så har jag hunnit med att få bada i fred, gå på toaletten med stängd dörr (känns väldigt lyxigt!!!) och jag har läst!!!
Vi har träffat famlij och vänner och haft ett skönt jullov. Kan man kalla det för lov när man går hemma 365 dagar om året? Äh, skit samma. Jag kallar det för det. Antagligen så finns det en himlarns massa människor som har haft lov under just de här veckorna...
Vad mer...? Jag och sambon planerar en liten kryssning någon gång under de närmaste månaderna. Det är ju så himla svårt att hitta tid att bara prata med varandra och mysa och bry sig om varandra när man är hemma. Sover inte jag, så sover han eller så är PBP vaken och då hinner man inte säga många ord till varandra.
Vi har inte lämnat bort PBP till barnvakt bara för att vi ska få egentid. Eller jo, ett par gånger har vi varit och ätit och gått på bio, men, men... Och skulle vi vara ensamma här hemma så skulle man ju sätta igång och typ städa ioch tvätta och sånt som lätt hamnar på efterkälken när man har en liten som drar en i kjolarna hela dagen. Nej, det enda rätta är att åka någonstans där man får maten framdukad, slipper diska och tvätta. Kryssning ska det bli! :-)
Jag fattar inte varför det är rea överallt just nu när jag är pank... Lilla w och polarn och pyret har börjat sina reor. Jag älskar lilla w!!! De drar igång ordentligt den 25:e januari, men tjuvstartar lite nu. Jag ska sitta redo den 25:e, det lovar jag! Synd, eller kanske tur att PBP har hela sin byrå full med kläder. Då har jag inte samvete att slösa bort allt för mkt pengar...
Nepp, ska nog gå och läsa min bok nu. Kram och god natt!
Nog om det...
Vad har jag då haft för mig under dessa kalla veckor? Svårt att veta var jag ska börja. Kommer inte ens ihåg när och vad jag skrev sist. Jag vet, det är ju inte så himla svårt för mig att kolla upp, men jag känner faktiskt inte för det, så det som ni eventuellt har läst om tidigare kan ni ju helt enkelt bara ta och hoppa över.
Ett par dagar före jul så var vi i Uppsala och gjorde ultraljud på skrutten i magen. Och nej, vi vet inte vad det blir för kön. Eller är kanske jag ska säga. Det lär ju liktsom inte ändras innan han/hon kommer ut. Bebisen låg i skräddarställning och tittade inåt, så tydligen kunde inte ultraljudskvinnan se vad det var för ngt då. Det spalar ju inte så stor roll. Eller rättare sagt, det spelar ingen roll alls, men det hade ju varit en rolig sak att veta!
Vi fick iaf datumet framflytat till den 27:e maj. Jag tycker ju att den gärna skulle kunna få titta ut några dagar tidigare. Fast jag gick ju över 9 dagar med PBP så jag räknar inte direkt med att den här bebisen ska vara snabbare ut.
Nu känner jag den varje dag. Det börjar bli lite mera verkligt. Nu känner man ju hur den pickar och sparkar och verkligen visar att den finns till. Här om dagen kände jag den tom ut genom magen när jag lade handen på. Det är inte illa med tanke på det späcklager som den ska sparka sig igenom! ;-) Kanske har jag en ny Zlatan där inne?!? Sa då till sambon att han skulle komma och känna eftersom bebisen hade rört på sig så otroligt mycket och intensivt. Tror ni inte att bebisen blir toktrött på den lilla stunden som det tar för sambon att byta soffa? Han eller hon vägrar sedan att röra en endaste liten fena under resten av kvällen. Om jag minns rätt så var PBP ofta likadan i början. Sen när hon blev en stor alienunge som försökte ta sig ut ur min mage så gick det ju inte längre att undvika att känna henne, men just så här i början så gillade även hon att gömma sig bland fläsket och ligga alldeles stilla när det kom någon annan än hennes mamma och kände på magen. Antagligen så spänner jag mig, eller kanske jag andas annorlunda eller ngt sånt. Jag vet inte, men stilla kan mina barn bli iaf. Kanske inte säger det samma om några veckor om denna blir som sin syster...
Det stora projektet under julen har varit att bygga garderober i hallen här hemma hos oss. Det är sjukt hur mkt förvaring man behöver! Alltså, vi är ju verkligen inte ett par med mkt kläder eller mkt saker som vi inte behöver. Men ändå har man aldrig plats när man behöver det. Iof har vi en dotter som har ganska så mkt kläder och saker som hon inte använder längre, men som vi har sparat eftersom vi hade planerat en tvåa inom kort tid. Hon har om jag har räknat rätt sex fulla flyttkartonger med kläder plus ytterligare några med saker i som står i våran klädkammare. Kanske inte så konstigt förresten att vi börjar få lite sämre med förvaringsutrymmen...
I vilket fall så har sambon pysslat med garderoberna hela ledigheten. Har har fått extremt mkt hjälp från sin dotter som har borrat hål, mätt, hamrat, pustat och stånkat precis som far sin hela tiden. Har har iom detta blivit hennes största idol här i världen. Hon härmar precis allt som han gör och gör precis som han säger. Ja, inte så att hon lyder honom direkt. Inte alls, snarare... Hon gör som han säger när han inte tänker på vad han säger.
Han kan tex prata om hur långt hans hår har blivit när vi sitter och äter. Det resulterar självklart i att hon ska känna över hela sitt hår för att se om även det har blivit längre. Mkt matkladd där det helst inte ska vara alltså. Han kan luta sin tallrik för att skrapa upp maten som han har kvar. Det kan även våran dotter göra en millisekund efteråt. Hon skrapar oftast ner det mesta på golvet dock.
En gång för ett bra tag sedan så hade vi lagt upp en även för PBP lite för stor portion med mat. Då berättade han snällt att man inte behöver äta upp allt. Man får slänga maten. Gissa var det lilla barnet gör... Hon tar genast en näve mat från tallriken och slängde på golvet. Hon gjorde ju exakt som hennes pappa sa, så vi kunde ju inte bli sura, eller hur?!?
Så här håller de på hela dagarna. Jag borde ha fått en väldigt fast och snygg mage under de senaste veckorna med tanke på hur mkt jag har skrattat åt/med dem, men icke... ;-)
Garderoberna är så gott som klara och vi har börjat ta itu med barnrummet på riktigt. PBP har fått sin nya säg ihopsatt idag. Hon älskar den, även om hon säkert skulle tycka ännu mkt mera om den om vi hade haft en madrass i den... Jaja, det ska köpas när det strömmar in lite mera pengar. Sen blir det sovträning i nya sängen. Hoppas, hoppas, hoppas att det kommer gå bra!
Ni kanske undrar vad jag har haft för mig medan de har jobbat sig svettiga? Nja, inte mkt... Jag har hållit lite koll på den mindre utav snickarna. Hon vill gärna göra saker som hennes far kanske inte riktigt hade planerat. Någon måste ju även laga maten och fixa sakerna runt omkring projektet. Sen så har jag hunnit med att få bada i fred, gå på toaletten med stängd dörr (känns väldigt lyxigt!!!) och jag har läst!!!
Vi har träffat famlij och vänner och haft ett skönt jullov. Kan man kalla det för lov när man går hemma 365 dagar om året? Äh, skit samma. Jag kallar det för det. Antagligen så finns det en himlarns massa människor som har haft lov under just de här veckorna...
Vad mer...? Jag och sambon planerar en liten kryssning någon gång under de närmaste månaderna. Det är ju så himla svårt att hitta tid att bara prata med varandra och mysa och bry sig om varandra när man är hemma. Sover inte jag, så sover han eller så är PBP vaken och då hinner man inte säga många ord till varandra.
Vi har inte lämnat bort PBP till barnvakt bara för att vi ska få egentid. Eller jo, ett par gånger har vi varit och ätit och gått på bio, men, men... Och skulle vi vara ensamma här hemma så skulle man ju sätta igång och typ städa ioch tvätta och sånt som lätt hamnar på efterkälken när man har en liten som drar en i kjolarna hela dagen. Nej, det enda rätta är att åka någonstans där man får maten framdukad, slipper diska och tvätta. Kryssning ska det bli! :-)
Jag fattar inte varför det är rea överallt just nu när jag är pank... Lilla w och polarn och pyret har börjat sina reor. Jag älskar lilla w!!! De drar igång ordentligt den 25:e januari, men tjuvstartar lite nu. Jag ska sitta redo den 25:e, det lovar jag! Synd, eller kanske tur att PBP har hela sin byrå full med kläder. Då har jag inte samvete att slösa bort allt för mkt pengar...
Nepp, ska nog gå och läsa min bok nu. Kram och god natt!
Kommentarer
Trackback
