Helt slut!

Efter en heldag i Västerås så är jag nu heeeelt slut!

Vi började med att gräva fram bilen som var gömd under typ en meter snö. Eftersom att plogbilen precis varit där och plogat resten av parkeringen så var det så fina vallar så runt precis hela bilen. Vallarna var i knähöjd kan jag tala om. Ibland vore det så skönt med garage! Men, men.

Efter att ha bökat med att montera in nya bilbarnsstolen så var det äntligen dags att åka. Angående det så kan jag säga att det var tur att vi gjorde det idag och inte om typ en månad. Då hade jag verkligen inte fått plats för att spänna alla band under sätet och så. Det var nämligen så att karln i huset inte riktigt förstod sig på beskrivningen. Han blev då lite putt och bestämde sig för att gå tillbaka upp med den gamla stolen i lägenheten istället. Alltså var det bara att hugga i. Jag tyckte nämligen inte att det var särskilt svårt att tolka bilderna eller texten. Men så kan det ju vara. Nästa gång är det kanske jag som står där som ett fån och inte fattar någonting. Bra blev det till slut iaf!

Sen åkte vi till BVC. Dags för spruta nr.2 för lilltjejen. Kom dit tio i tio. Kom därifrån elva. Tog ett tag kan man säga! PBP var jätteduktig och skrek bara precis när hon blev stucken. Sen var det roligare att leka än gråta. Hoppas hon slipper de där utslagen som hon fick förra gången. Om hon reagerade på samma sätt även den här gången så skulle vi ta kontakt med läkarna för att eventuellt göra någon provtagning för att se om hon är överkänslig mot något utav ämnena i sprutan. Lite, lite feber hade hon hunnit få nu på kvällen innan hon skulle lägga sig iaf.

När vi ändå var i Västerås så passade vi på att byta PBPs eldrivna trehjuliga motorcykel som hon hade fått i julklapp. Det var glapp i en knapp, så den fungerade bara när den själv ville. Det var verkligen inga problem. Det är så skönt när det är så! Man känner sig så oerhört dum när man är tvungen och stå och förklara sig när man ska lämna tillbaka någonting som inte fungerar.

Lunch på MAX. PBP fick en ramlösa till sin barnmatsburk. Gissa om det var populärt!?! Hon verkligen älskar bubbelvatten! Hon lyckades tom göra en megavåg i glaset som konstigt nog slog tillbaka mot henne så hon blev plaskblöt om byxorna plus fleecen som hon hade över.

Så här längt hade det mesta gått relativt smärtfritt.

Så kommer vi då till IKEA. Det går bra förbi sofforna, vidare förbi billybokhyllorna. Vissa skrik när vi stannar, men så länge vi rör oss är hon tyst. Fortsätter förbi matsalsmöbler och köksavdelningen. Snällt barn! Kontorsmöbler och sängar. Verkar ju gå bra det här, speciellt med tanke på att PBP bara sovit 30 minuter idag.

Sen går brandlarmet igång. Hon ska vända sig och stå i vagnen. Gillas inte av föräldrarna som nu försöker titta på garderober till barnrummet. PBP får således springa lite fritt medans jag letar fram selen som ligger under fårskinnet i vagnen. Kan bara säga en sak om det. BIG misstake!!!! Låt inte ett vilddjur få känna av friheten om du inte är berädd på att släppa det lös. Tror ni det var omöjligt att få henne att sitta fint i vagnen sen, eller? Gud vad hon tjöt. Konstigt att de inte utrymde stället!

Och vilken bra förälder man känner sig som vid ett sånt här tillfälle då. NOT! Man försöker med det mesta och absolut ingenting fungerar. Tårarna sprutar åt alla håll och jag tror inte ens att de som skulle kolla på soffor kunde höra varandra. Vilken ljuvlig stämma våran dotter har... När det blir sånna här tillfällen så ser man hur folk tittar. Vissa medlidsamt. Andra tycker att man ska få tyst på ungen fortare än kvickt. Gör mina inbyggda urmodersinstinkter då att jag kommer på det ultimata sättet att trösta mitt barn på? Nej, inte alls. Jag börjar toksvettas istället. Vad ska det vara bra för liksom? Kanske för att skrämma bort folk som kommer för nära mitt barn. Kanske för att det ska lukta så illa så att de inte ska vilja komma i närheten. På så sätt kan de ju inte stämma mig för att de inte längre kan höra någonting pga PBP vackra läte. Hmmm, vid närmare eftertanke kanske det var bra med pölarna av svett som bildades runt mina fötter!

Tillslut skrek jag till sambon: JAG SKULLE VILJA ATT DET SER UT SÅ HÄR. BLIR DET BRA? Han nickade. STÅ KVAR OCH SKRIV NER VAR VI SKA HÄMTA SAKERNA SÅ TAR JAG UNGEN OCH GÅR.

Karln gjorde snällt som han blev tillsagd. Tror att han tyckte att det var ganska så skönt att vi gick därifrån. Frågar ni mig så tog det vääääldigt lång tid att skriva ner det han skulle. Han försvarade sig med att han ville vara säker på att få med sig allt. Jag tror att han gick tillbaka till sängarna och tog sig en tupplur. Det är iaf vad jag skulle ha passat på att göra.

Jag och PBP gick till barnavdelningen där de har en rutschkana. Där sprang hon runt, runt, runt. Tror hon åkte hundra gånger, minst! Sktiglad och nöjd. Tog sig fram där bland främmande barn som var riktigt stora en del av dem. Jätteroligt att hon har blivit så modig av sig! Men det verkar som att med stigande mod kommer stigande humörssvängningar! Jag vet då verkligen inte vem hon kan ha ärvt de svängningarna av... ;-)

Sen skulle vi kolla på ny leklåda och sånt. det gick ju bra, för då kunde hon ju fortsätta vara på golvet och leka. Sen gick brandlarmet igång igen. Jag vägrar nämligen att ta henne genom köksavdelningen med glas och sånt om hon inte sitter i vagnen. Hon vägrade sitta i vagnen. Efter en stund kom jag på att jag hade en nappflaska med vatten i skötväskan. Då blev hon tyst och lugn. Men shit vad snabbt hon drack! Nästa gång kommer jag att packa ner en tvålitersflaska, minst! Från lagret och tills vi tog oss ut på parkeringen var hon nog inte tyst i många millisekunder...

Jag vet två föräldrar som kommer att somna ovaggade i soffan före nio.

Vi fick tyvär inte tag på allt vi behövde, så vi måste tillbaka. Kanske redan nästa helg... Ladda, ladda, ladda tålamodet!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0