pitbullpaddansmamma

Det är sjukt vad tiden går fort! Jag vet att jag ofta säger det, men tiden bara flyger förbi. Det känns som jag i vilken sekund som helst kommer att sitta gammal och gaggig på ett ålderdomshem någonstans.

Idag var vi förbi BVC och vägde lillastyster. Jag tycker ju att hon är lite smal. Å andra sidan har jag ju bara PBP att jämföra med och hon har ju aldrig varit mager direkt. Jag har även tyckt att hon har sovit mycket de senaste dagarna. Vi har gett lilltjejen ersättning lite sporadiskt och på senare tid allt mer sällan, för hon har verkat nöja sig med den mjölk som hon får av mig. Tidigare på BVC så har de sagt att hon växer bra och följer sin kurva.

Idag när jag vägde henne så vägde hon dock bara 5550g. Precis lika mycket som för en månad sedan. Inte så himla bra. Det är bara till att börja blanda ersättning igen.

Det är klart att det inte är hela världen att vi är tvugna att ge ersättning. Det är ju självklart att hon måste få i sig tillräckligt för att kunna växa och bli stor och stark. Men jag måste erkänna att det inte känns så bra. Jag har varit så glad och nöjd för att jag har kunnat ge mitt barn vad det behövde. Det kunde jag ju inte förra gången. Då började vi med ersättning redan efter tre veckor. Därför har det känts så bra att jag bara har kunnat amma den här gången. Det är ju liktsom det som är det naturligaste och visst borde man som mamma kunna ge sitt barn mat.

Här kommer den här vanliga konflikten mellan min hjärna och mina känslor. Hjärnan fattar det logiska. Ersättningarna som finns nu för tiden är väldigt bra, det går ingen nöd på det lilla flickebarnet bara för att jag inte kan amma fullt ut, det blir lättare för hennes pappa att hjälpa till, hon kommer antagligen att bli lite piggare och gladare när hon får ordentligt med mat. Allt detta och lite till förstår jag ju och kan resonera mig till.

Känslorna tycker däremot att det känns riktigt tungt att det inte fungerade den här gången heller! Som mamma så vill jag ju kunna ge mitt barn mat och den allra bästa maten är ju bröstmjölk. Jag har kännt en stolthet för att jg hr kunnat amma fullt ut den här gången och nu känner jag mig tillplattad och inte alls som en speciellt bra mamma när det inte fungerar.

Om ett par dagar så har jag antagligen smält det här och allt kommer att kännas bra, men det är ärligt talat en liten sorg att inte kunna fungera riktigt som man ska.