Vart är världen på väg.
Man blir riktigt mörkrädd när man läser om alla sexövergrepp mot barn. Riktigt ilamående blev jag idag när jag satt och lyssnade på radion när de berättar att det är en liten tioåring som har blivit väldtagen av några killar i tolvårsåldern. Hur sjukt får det bli. På min tid, det låter ju som att det är hundra år sedan och när man hör om sånt här så känns det även så. När jag var i den åldern så lekte vi fortfarande. Visst tyckte man att killarna var söta/snygga och man var kär och sånt. Visst tänktes det såkerligen på sex, men att verkligen ha det låg ju ytterligare en bit längre fram i tanken.
Även om man väljer att ha sex när man är så pass ung som 12 år så är det ju en himlarns stor bit mellan de första famiga tagen till ett samlag till att tvinga ngn ganska så mkt mera omogen person till ha sex. Jag förstår inte att det inte finns spärrar i vissa personer.
Jag vet inte vad jag skulle göra som förälder till ngt av dessa barn. Varken pojkarna eller flickan. Skulle jag vara flickans mamma så skulle jag vara smått galen. Förbannad är nog inte ett tillräckligt starkt ord, men det enda jag kommer på just nu. Jag skulle vara skitförbannad på pojkarna som gjort det, personalen på skolan som ska se till att eleverna är trygga när de är där, föräldrarna till pojkarna som inte har lärt dem empati och hur man ska vara som en normal medborgare. Sen skulle jag nog vara arg på mig själv oxå. Har det funnits tecken på att dessa pojkar har varit på flickan tidigare fast jag har missat dem? Varför har jag valt just den här skolan till mitt barn?
Förbannad pch ledsen!
Som förälder till ngn av pojkarna så vet jag inte heller hur jag skulle reagera. Jag skulle nog känna enorm skuld och besvikelse. Även här skulle jag nog vara arg. Arg på mig själv för att jag inte lyckats visa hur man känner empati, inte har varit tydlig nog när jag försökt lära min son rätt och fel. Kanske har pojken fått vara med "fel" umgänge utan att jag har orkat säga ifrån. Skam för att inte lyckats med det som jag tycker att en mamma, eller rättare sagt förälder ska klara av. Besviken för att jag kanske verkligen har gjort allt jag bara kan, men det blev sjukt fel iaf. Arg så in i nordens på pojken som inte verkar kunna förstå hur mkt man förstör en annan människa med en sån här handling.
Förbannad och ledsen!
Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på det här! Ska inte min dotter kunna få vara barn ens i skolan. Ska hon behöva tänka på att inte gå till dungen på skolgården där inte rastvakterna kan se henne? Ska hon behöva tänka på att alltid vara inom synhåll för vuxna?
När jag var liten blev man varnad för konstig gubbar. Man skulle inte ta emot godis eller följa med dem. Vad ska vi lära våran dotter förutom de här gubbarna? För även dessa finns ju även nu...
Även om man väljer att ha sex när man är så pass ung som 12 år så är det ju en himlarns stor bit mellan de första famiga tagen till ett samlag till att tvinga ngn ganska så mkt mera omogen person till ha sex. Jag förstår inte att det inte finns spärrar i vissa personer.
Jag vet inte vad jag skulle göra som förälder till ngt av dessa barn. Varken pojkarna eller flickan. Skulle jag vara flickans mamma så skulle jag vara smått galen. Förbannad är nog inte ett tillräckligt starkt ord, men det enda jag kommer på just nu. Jag skulle vara skitförbannad på pojkarna som gjort det, personalen på skolan som ska se till att eleverna är trygga när de är där, föräldrarna till pojkarna som inte har lärt dem empati och hur man ska vara som en normal medborgare. Sen skulle jag nog vara arg på mig själv oxå. Har det funnits tecken på att dessa pojkar har varit på flickan tidigare fast jag har missat dem? Varför har jag valt just den här skolan till mitt barn?
Förbannad pch ledsen!
Som förälder till ngn av pojkarna så vet jag inte heller hur jag skulle reagera. Jag skulle nog känna enorm skuld och besvikelse. Även här skulle jag nog vara arg. Arg på mig själv för att jag inte lyckats visa hur man känner empati, inte har varit tydlig nog när jag försökt lära min son rätt och fel. Kanske har pojken fått vara med "fel" umgänge utan att jag har orkat säga ifrån. Skam för att inte lyckats med det som jag tycker att en mamma, eller rättare sagt förälder ska klara av. Besviken för att jag kanske verkligen har gjort allt jag bara kan, men det blev sjukt fel iaf. Arg så in i nordens på pojken som inte verkar kunna förstå hur mkt man förstör en annan människa med en sån här handling.
Förbannad och ledsen!
Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på det här! Ska inte min dotter kunna få vara barn ens i skolan. Ska hon behöva tänka på att inte gå till dungen på skolgården där inte rastvakterna kan se henne? Ska hon behöva tänka på att alltid vara inom synhåll för vuxna?
När jag var liten blev man varnad för konstig gubbar. Man skulle inte ta emot godis eller följa med dem. Vad ska vi lära våran dotter förutom de här gubbarna? För även dessa finns ju även nu...
Kommentarer
Trackback
