När det bara käns rätt.
Har ni fått den känslan någon gång? När man bara känner med hela hjärtat att det här är rätt. Det känns med varenda nerv i hela kroppen.
Hela jag är fylld av den känslan just nu. Har varit det i snart en vecka nu. Vi var på visning i torsdags. Vi skulle inte ens köpa hus. Sambon och jag var väldigt överens om att det passar bäst för oss just nu att bo i lägenhet. Det måste vara förra helgen som vi bara av en händelse råkade gå förbi det här huset på väg från lekparken. Så kollade vi på skoj bara hur mycket de begärde för huset. 1,7 miljoner. Det var ju inte så farligt, speciell inte med tanke på att det ligger mitt i stan. Det måste ju vara stora fel på det sa vi till varandra, men vi bokar en visning för skojs skull.
Kollar lite på bilderna på nätet och ser att huset har potential, fast det är även väldigt nedgånget! När vi kommer dit går vi och kollar trädgården. Liten och lummig. Huset är från 1934 och trädgården känns så där mysigt gammal utan perfekta linjer och blomsterrabatter. Vildvuxen fast välskött - precis som jag vill ha det! Redan nu börjar den underbara känslan smyga sig på.
Vi går in i huset. Man kan tro att ett sånt gammalt hus skulle vara mörkt, men icke! Det är jätteljust och fint! Högt i tak. Visst golven, väggarna och taken måste renoveras, men det vil man väl göra oavsett vart man än flyttar. Köket behöver totalrenoveras liktsom toaletterna och badrummet. Ju mer jag ser desto mer fyller den här underbara känslan mig. Det här huset är det RÄTTA för mig. Vi kollar källaren, övervåningen och vinden. När vi går därifrån vet jag att jag och huset hör ihop. Det var ödet som ordnade så att våran lilla familj gick förbi huset just den där dagen.
På vägen hem diskuterar vi vad som behöver göras. Det är allt och då menar jag verkligen ALLT. Taket behöver läggas om. Källaren behöver dräneras. Rören är inte bytta sedan huset byggdes-stamrenovering (eller vad det nu kan kallas för när man har med mindre hus att göra). Elen behöver dras om och "proppas" upp. Utsidan av huset är i plåt-andas inte-behöver bytas. Fjärrvärme behöver dras in. Alla fönster behöver göras iordning eller bytas ut plus alla ytor inne i huset. Även besiktningsman och någon som kan kolla om det finns asbest i huset behövs. Ev även en sådan sanering. Kom jag ihåg att nämna ett helt nytt kök och badrum??? Har säkert glömt bort en del iaf. Renovering för typ 500 000 kronor till, minst...
Jag är en känslomänniska och går mycket på hur känslorna leder mig. Sambon är tvärt om. Han tänker praktist. Vi kompleterar varandra väldigt bra för det mesta. Han förstod till viss del vad jag såg i huset, men hade inte alls fått samma känsla. Han såg arbete och utgifter plus ytterligare arbete...
Visst min hjärna försöker att kommunicera med min kropp och själ och säga att han har helt rätt. Det är inte rätt tidpunkt för oss att flytta. Jag är arbetslös och mammaledig till våran nio månader gamla tjej och i höst startar vi IVF-behandlingen för att försöka få ett syskon till våran guldklimp. Han jobbar mycket övertid så han har inte tid för att sånt här jätteprojekt. Plus att han är i en osäker bransch just nu.
Jag förstår allt det här. Jag är inte dum, men mitt hjärta vill inte förstå. Det känns som att vara jätteförälskad och få veta att den andra inte älskar en tillbaka. Eller inte riktigt... Det känns som att älska en person som älskar en tillbaka, men man får/kan inte vara tillsammans med varandra. Man har den stora kärleken som aldrig glöms bort, men som får ett litet utrymme närmast ens hjärta under resten av ens liv. Det är emot den här kärleken som de framtida kärlekarna kommer att mätas. Man hittar med största sannolikhet någon som man älskar lika mycket, men ingen tar den där första kärlekens plats närmast hjärtat. Visst jag kan ju inte jämföra ett hus med en människa, Men det är det närmaste jag kan komma. Jag och huset hörde ihop. Tyvär hörde det inte ihop med resten av min familj och ibland måste man göra ett val. Men jag kommer att jämföra alla andra hus vi kommer att titta på med detta.
Jag har valt rätt. Frågan är bara när kroppen och själen förstår det.
Hela jag är fylld av den känslan just nu. Har varit det i snart en vecka nu. Vi var på visning i torsdags. Vi skulle inte ens köpa hus. Sambon och jag var väldigt överens om att det passar bäst för oss just nu att bo i lägenhet. Det måste vara förra helgen som vi bara av en händelse råkade gå förbi det här huset på väg från lekparken. Så kollade vi på skoj bara hur mycket de begärde för huset. 1,7 miljoner. Det var ju inte så farligt, speciell inte med tanke på att det ligger mitt i stan. Det måste ju vara stora fel på det sa vi till varandra, men vi bokar en visning för skojs skull.
Kollar lite på bilderna på nätet och ser att huset har potential, fast det är även väldigt nedgånget! När vi kommer dit går vi och kollar trädgården. Liten och lummig. Huset är från 1934 och trädgården känns så där mysigt gammal utan perfekta linjer och blomsterrabatter. Vildvuxen fast välskött - precis som jag vill ha det! Redan nu börjar den underbara känslan smyga sig på.
Vi går in i huset. Man kan tro att ett sånt gammalt hus skulle vara mörkt, men icke! Det är jätteljust och fint! Högt i tak. Visst golven, väggarna och taken måste renoveras, men det vil man väl göra oavsett vart man än flyttar. Köket behöver totalrenoveras liktsom toaletterna och badrummet. Ju mer jag ser desto mer fyller den här underbara känslan mig. Det här huset är det RÄTTA för mig. Vi kollar källaren, övervåningen och vinden. När vi går därifrån vet jag att jag och huset hör ihop. Det var ödet som ordnade så att våran lilla familj gick förbi huset just den där dagen.
På vägen hem diskuterar vi vad som behöver göras. Det är allt och då menar jag verkligen ALLT. Taket behöver läggas om. Källaren behöver dräneras. Rören är inte bytta sedan huset byggdes-stamrenovering (eller vad det nu kan kallas för när man har med mindre hus att göra). Elen behöver dras om och "proppas" upp. Utsidan av huset är i plåt-andas inte-behöver bytas. Fjärrvärme behöver dras in. Alla fönster behöver göras iordning eller bytas ut plus alla ytor inne i huset. Även besiktningsman och någon som kan kolla om det finns asbest i huset behövs. Ev även en sådan sanering. Kom jag ihåg att nämna ett helt nytt kök och badrum??? Har säkert glömt bort en del iaf. Renovering för typ 500 000 kronor till, minst...
Jag är en känslomänniska och går mycket på hur känslorna leder mig. Sambon är tvärt om. Han tänker praktist. Vi kompleterar varandra väldigt bra för det mesta. Han förstod till viss del vad jag såg i huset, men hade inte alls fått samma känsla. Han såg arbete och utgifter plus ytterligare arbete...
Visst min hjärna försöker att kommunicera med min kropp och själ och säga att han har helt rätt. Det är inte rätt tidpunkt för oss att flytta. Jag är arbetslös och mammaledig till våran nio månader gamla tjej och i höst startar vi IVF-behandlingen för att försöka få ett syskon till våran guldklimp. Han jobbar mycket övertid så han har inte tid för att sånt här jätteprojekt. Plus att han är i en osäker bransch just nu.
Jag förstår allt det här. Jag är inte dum, men mitt hjärta vill inte förstå. Det känns som att vara jätteförälskad och få veta att den andra inte älskar en tillbaka. Eller inte riktigt... Det känns som att älska en person som älskar en tillbaka, men man får/kan inte vara tillsammans med varandra. Man har den stora kärleken som aldrig glöms bort, men som får ett litet utrymme närmast ens hjärta under resten av ens liv. Det är emot den här kärleken som de framtida kärlekarna kommer att mätas. Man hittar med största sannolikhet någon som man älskar lika mycket, men ingen tar den där första kärlekens plats närmast hjärtat. Visst jag kan ju inte jämföra ett hus med en människa, Men det är det närmaste jag kan komma. Jag och huset hörde ihop. Tyvär hörde det inte ihop med resten av min familj och ibland måste man göra ett val. Men jag kommer att jämföra alla andra hus vi kommer att titta på med detta.
Jag har valt rätt. Frågan är bara när kroppen och själen förstår det.
Kommentarer
Trackback
