Vaxad och klar, in i minsta detalj!
Kanske inte riktigt in i minsta detalj, men benen är vaxade iaf! Jag som har gått och våndat mig för det här och dragit på det in i det längsta. Herre Gud, det var ju inte alls så farligt som jag kom ihåg det. Jag vet hur länge jag satt förut varje gång de där jäklarns håren skulle ut ur sina små säckar. Men idag var det bara att dra remsorna en efter en, utan att tjuta högt efter varje gång. Det måste ha hänt ngt med min känsel. Antingen så är det värmen och åskan som ligger i luften, eller så måste jag ha spräckt nerven som går till hårsäckarna på benen när PBP pressades ut. Jag tror ju helt klart på det sista... ;-) Visst kändes det, men ska man bli fin, får man lida pin och visst känner man sig lite extra duktig om man har gjort ngt som gör lite så där lagom ont. Som att ta ut sig helt på träningen, vaxa benen, föda barn, eller så...
Skämt åtsido. Det känns bra att kunna motstå och tänka bort lite smärta. Nu tänker jag bara att vilken jäklarns mes jag var förut när benen skulle vaxas! Nu känner jag för att gå till salong och få det gjort ordentligt så man bara kan hålla efter lite själv sen. Nu använde jag stripesen som man köper i matvarubutiken. Hade lite för korta hårstrån för den, men vem vill vänta tills de är en halv centimeter långa liktsom. Det slutar alltid med att jag sitter och plockar bort de sista hårstråna med pincett. Det gör absolut inte ont alls. Skulle jag inte ha en sån enorm benbehåring så skulle jag plocka hela benen med pincett. Men eftersom jag ju har värsta apbehåringen på benen så skulle det ju ta typ flera veckor att få dem hårfria och då skulle det väl bara vara att börja om igen antar jag...
Det vore intressant att gå till salong och vaxa allt som vaxas kan, bara för att se hur man skulle klara av det. Och för att känna sig lite extra fin så klart, men jag tror att jag har sett för många top model program för att våga göra det. Vet inte om de flesta där är riktiga mesar, eller som det verkligen gör sjukt ont? Det finns ju bara ett sätt att ta reda på det, men jag vet som sagt inte om det verkligen är ngt för mig. Fast å andra sidan så får jag ju så sjukt ont överallt utom under armarna som peppar, peppar fungerar bra att raka. Vaxningen gör ju bara ont precis när man gör den iaf.
Benen ser iaf ut som prickig korv, fast tvärt om så klart. Helt uppsvullna med röda prickar överallt. Det är skönt att jag har gjort det förr, annars hade jag nog undrat vad tusan jag har gjort med mig själv. I morgon ska de vara som vanliga igen, bara man kommer ihåg att använda våtservetten med vårdande medel efteråt och låta det sitta hela natten. Jag tog en dusch en gång innan jag gick och lade mig och prickarna försvann inte på typ en vecka. Jag tror att jag har ganska så känslig hud!
Såg förresten på aftonbladet.se att de hade hittat en död kvinna i en lägenhet. Kruxet var att hon hade legat död i fem år. Det var alltså en väldigt ensam 85årig gammal dag som hade avlidit i sin lägenhet för FEM år sedan och ingen hade saknat henne! Är det inte tragiskt?!? Tänk att vara så ensam att ingen saknar dig ens efter fem år. Grannarna hade inte sett så mkt av henne innan hon dog heller och ingenting alls den senaste tiden. Inte så himla konstigt kanske... Ok att inte grannarna har ngn koll. Det har inte jag heller direkt när det gäller våra grannar, men hade hon verkligen ingen anhörig alls. Det är ju klart att när man har kommit upp i en sån hög ålder så kan ju faktist både barn, make/maka och vännerna gått bort. Men hur orkar man med livet om man verkligen inte har någon? Jag fick mig iaf en tankeställare. Det gäller att hålla kontakten med nära och kära så varken de eller jag behöver gå ett så tragiskt och ovärdigt öde till mötes.
På tal om att bli gammal. Jag vill inte sitta alldeles ensam i en lägenhet eller ett hus. Även om det var där jag hade bott under hela mitt liv. Det skulle nog vara mycket trevligare att flytta till ngt serviceboende där man kan gå och äta i matsalen tillsammans med en massa andra tanter och farbröder. man kan prata om vädret och om alla olika mediciner som man tar sör alla möjliga konstiga åkommor. Är det inte så himla mkt trevligare att umgås med folk? Jag tror iaf att jag skulle tycka det! Jag tror att man lätt väljer att stanna kvar i det trygga samma gamla vanliga. Där man vet precis vad man har och inte har. Men jag vet att det finns många äldre som har piggat på sig när de väl har flyttat till ngt boende. Det behöver absolut inte betyda slutet, utan kan snarare vara en nystart. Hoppas verkligen att jag kommer ihåg hur jag resonerar nu, när jag blir gammal och gaggig och PBP ska försöka få in mig på ett hem ngnstans.
Har förresten packat alla PBP saker som hon ska ha med sig till Karlstad. Mina egna tar jag imorgon. Det är inte så mkt. Har mina kläder i PBPs rum och hon blev trött innan jag hann packa klart. Huvudsaken är ju att hennes saker är med!
Skämt åtsido. Det känns bra att kunna motstå och tänka bort lite smärta. Nu tänker jag bara att vilken jäklarns mes jag var förut när benen skulle vaxas! Nu känner jag för att gå till salong och få det gjort ordentligt så man bara kan hålla efter lite själv sen. Nu använde jag stripesen som man köper i matvarubutiken. Hade lite för korta hårstrån för den, men vem vill vänta tills de är en halv centimeter långa liktsom. Det slutar alltid med att jag sitter och plockar bort de sista hårstråna med pincett. Det gör absolut inte ont alls. Skulle jag inte ha en sån enorm benbehåring så skulle jag plocka hela benen med pincett. Men eftersom jag ju har värsta apbehåringen på benen så skulle det ju ta typ flera veckor att få dem hårfria och då skulle det väl bara vara att börja om igen antar jag...
Det vore intressant att gå till salong och vaxa allt som vaxas kan, bara för att se hur man skulle klara av det. Och för att känna sig lite extra fin så klart, men jag tror att jag har sett för många top model program för att våga göra det. Vet inte om de flesta där är riktiga mesar, eller som det verkligen gör sjukt ont? Det finns ju bara ett sätt att ta reda på det, men jag vet som sagt inte om det verkligen är ngt för mig. Fast å andra sidan så får jag ju så sjukt ont överallt utom under armarna som peppar, peppar fungerar bra att raka. Vaxningen gör ju bara ont precis när man gör den iaf.
Benen ser iaf ut som prickig korv, fast tvärt om så klart. Helt uppsvullna med röda prickar överallt. Det är skönt att jag har gjort det förr, annars hade jag nog undrat vad tusan jag har gjort med mig själv. I morgon ska de vara som vanliga igen, bara man kommer ihåg att använda våtservetten med vårdande medel efteråt och låta det sitta hela natten. Jag tog en dusch en gång innan jag gick och lade mig och prickarna försvann inte på typ en vecka. Jag tror att jag har ganska så känslig hud!
Såg förresten på aftonbladet.se att de hade hittat en död kvinna i en lägenhet. Kruxet var att hon hade legat död i fem år. Det var alltså en väldigt ensam 85årig gammal dag som hade avlidit i sin lägenhet för FEM år sedan och ingen hade saknat henne! Är det inte tragiskt?!? Tänk att vara så ensam att ingen saknar dig ens efter fem år. Grannarna hade inte sett så mkt av henne innan hon dog heller och ingenting alls den senaste tiden. Inte så himla konstigt kanske... Ok att inte grannarna har ngn koll. Det har inte jag heller direkt när det gäller våra grannar, men hade hon verkligen ingen anhörig alls. Det är ju klart att när man har kommit upp i en sån hög ålder så kan ju faktist både barn, make/maka och vännerna gått bort. Men hur orkar man med livet om man verkligen inte har någon? Jag fick mig iaf en tankeställare. Det gäller att hålla kontakten med nära och kära så varken de eller jag behöver gå ett så tragiskt och ovärdigt öde till mötes.
På tal om att bli gammal. Jag vill inte sitta alldeles ensam i en lägenhet eller ett hus. Även om det var där jag hade bott under hela mitt liv. Det skulle nog vara mycket trevligare att flytta till ngt serviceboende där man kan gå och äta i matsalen tillsammans med en massa andra tanter och farbröder. man kan prata om vädret och om alla olika mediciner som man tar sör alla möjliga konstiga åkommor. Är det inte så himla mkt trevligare att umgås med folk? Jag tror iaf att jag skulle tycka det! Jag tror att man lätt väljer att stanna kvar i det trygga samma gamla vanliga. Där man vet precis vad man har och inte har. Men jag vet att det finns många äldre som har piggat på sig när de väl har flyttat till ngt boende. Det behöver absolut inte betyda slutet, utan kan snarare vara en nystart. Hoppas verkligen att jag kommer ihåg hur jag resonerar nu, när jag blir gammal och gaggig och PBP ska försöka få in mig på ett hem ngnstans.
Har förresten packat alla PBP saker som hon ska ha med sig till Karlstad. Mina egna tar jag imorgon. Det är inte så mkt. Har mina kläder i PBPs rum och hon blev trött innan jag hann packa klart. Huvudsaken är ju att hennes saker är med!
Kommentarer
Trackback
