Varför gör man inte bara det man ska?
Om jag skulle göra det jag borde göra, så skulle jag duktigt sitta och skriva en lista på vad som ska packas ner när vi ska åka till Karlstad samt vad som ska packas till båtsemestern. Råkade istället hamna här. Skrivandes iof, men så himla mkt nytta vet jag inte om jag gör direkt... Det är ju så mkt skönare att bara sitta och skriva just precis det som faller en in, istället för att behöva koppla på hjärnkontoret och tänka efter. Hmmmm, för när man ska ut med båten så gäller det verkligen att tänka efter. Det får inte vara allt för mycket packning, men inte heller för lite, för det finns ingenting värre än att sitta och frysa i en fuktig båt. Hu!
Det var lite roligt för mamma och systeryster jobbade tillsammans med en tjej som jag har gått i samma klass som för sisådär typ hundra år sedan, eller så. Hon skulle åka på båtsemester med sina svärföräldrar. Det hela slutade med att hennes sons vagn fick ligga i jollen för hon hade tagit med så mkt packning att det inte fick plats i båten. Tur att inte svärföräldrarna bestämde sig för att kasta henne i jollen... ;-)
Just tusan, skulle ju kolla kartboken oxå. Men nu har karln gått och lagt sig och då vågar man tusan inte gå in och störa och börja rota runt i bokhyllan. Ska jag vara helt ärlig så vet jag ju inte riktigt var den där kartboken har gömt sig... Sist vi använde den var för två år sedan när vi var till Kolmården. Tror iaf att det var två år sedan, om det inte var tre. Ibland känns det som att alla år bara flyter ihop. Shit, det är ju liktsom tio år sedan jag gick ut nian. Och vad har jag gjort på den tiden??? Visst, jag har lyckatsf å världens sötaste unge, men förutom det då? När man är så här gammal som jag så ska man väl ha en tjusig utbildning, tjäna bra med pengar, varit ute och rest en massa och en hel bunt med andra grejor. Det är inte så att jag på ngt sätt är missnöjd med mitt liv, men jag kan få lite panik när jag tex jämför mig med vissa som jag gick gymnasiet med, eller med det som jag ser som den gällande normen. Kan det vara så att jag börjar få 30års kris light??? Hjälp i sånt fall! Hur ska det sluta om jag får den light nu? Det är ju för tusan nästan fyra år kvar till 30. Mkt hinner att hända på den tiden. Det hinner att bli en väldigt olight kris... Men förhoppningsvis är det bara en liten fas jag är inne i just nu som kommer att klinga av inom den närmaste tiden. Den som lever får väl se, antar jag.
Sen har vi det här med festande samtidigt som man har barn. Tar folk en på allvar som mamma om man är ute och dricker "några" öl och svänger sina lurviga lite då och då? Jag har en känsla av att det är uppdelat lite i olika kategorier. Det stället där jag har träffat flest olika sorters människor är ju på jobbet, så jag tar väl mitt exempel därifrån. Det var en mamma, inte alltför gammal som jag jobbade med. Jättegullig tjej! Verkligen! Men aaaaningens tråkig, kanske. Lite svårt att sätta fingret på det. Det var ju så länge sedan nu! Jag kommer ihåg att jag sa till våran by the way, helt underbara chafför att jag aldrig vill bli som hon. Aldrig gå ut. Vara bland de första att gå hem från personalfester osv. Han sa ngt väldigt klokt :-) Han sa att jag antagligen, med största sannolikhet inte skulle bli sån eftersom jag var så medveten om vad jag ville, och inte ville så klart. Har även fått blickar och ngr små kommentarer som att det där ändrar sig sen när du får barn själv. Måste man verkligen göra det? Visst har jag ändrats en del, man värdesätter saker lite annorlunda, men jag tror att man måste komma ihåg vem man var från början.
Jag går hemma och städar och byter bajsblöjor och får se världens goaste unge växa upp. Jag tycker att det är helt underbart! För det mesta iaf... Men jag tror inte att jag skulle tycka samma sak om jag inte såg till att ta mig egen tid. Gå och träna, sitta här och skriva och träffa vänner. Jag tror att det kan vara farligt att glömma sig själv när man får barn. Visst, barnen går först, men för att man ska kunna sätta dem först så måste man även fungera som person själv. Inte blir PBP glad för att hon får göra en massa saker, om inte jag är glad och mår bra!?!
Det samma gäller förhållandet. Man måste få, eller rättare sagt ta sig tid för varandra. Herre Gud, det är inte det lättaste ska gudarna veta! Men jag tror att man måste om förhållandet ska hålla i längden. Göra ngt för den andra personen lite då och då. Ska nog sätta lite sånna saker på min lista med sminkningen, plattningen av håret och träningen står. Vet inte om de små sakerna ska bli ngt som alla ska få reda på, eller om jag håller dem privata. Tror nog att det blir privat, men ni kan ju få reda på om de uppskattas eller inte. Så blir det nog.
Skulle vilja åka till Västerås och känna på en sån där vagn. Vet att jag tjatar, men är så himla sugen på en! Det var så mysigt förut när vi packade ner frukost, cyklade ut på landet och åt våran matsäck någonstans utanför en kyrka eller vid ngn hällristning. Så där tidigt innan alla har vaknat än och det har blivit för varmt. Lyssna när åglarna kvittrar och hästarna betar gräs. Det är vardagsromantik för mig. Så enkelt och så mysigt. Vill att PBP ska vara med och uppleva de här mysiga morgonstunderna hon med.
Kanske ska ta mig i kragen och börja skriva den där jäklarns listan nu...
