pitbullpaddansmamma

Funderade starkt på att flytta långt upp i Norrland när jag satt och kollade huspriser i torsdags tror jag att det var. Efter ett tag så kom jag på att jag nog inte är så sugen på att flytta ifrån våran försörjning, våra vänner och familj. Tänkte då på att man faktiskt skulle kunna köpa sig en villa där uppe och ha som sommarstuga. Man skulle faktiskt kunna köpa en halv by för samma pris som man får en sketen liten barack för där mamma och pappa bor. Liten överdrift kanske, men inte långt ifrån...

Började sedan att tänka på hur långt det är dit upp. Antar att flyget är ett måste. Tåget kan man ju inte direkt lita på och köra bil hela vägen. Nej tack. Inte med två barn och en karl som antagligen kommer att vara ganska så gnälliga efter max en timme i bilen.

Sen kommer vi till det här att det är ganska så mycket natur i övre delen av Sverige. Förstå mig rätt här. Jag älskar att vara i naturen. Jag gillar att fiska, plocka svamp eller bara ta en promenad i skogen. Det är bara det att om man gör dessa saker i den här delen av landet så är väl typ de farligaste djuren några pissmyror, enstaka huggormar samt kanske en flock med jordgetingar. Kallas kanske inte för flock, men, men...

Gör man dessa saker i Norrland så riskerar man förutom de djuren vi har här nere att stöta ihop med vargar, björnar, lodjur, järvar, aggressiva jakthundar, inavlade norrlänningar som inte har sett folk på de senaste fyra decenierna. Ja, listan kan göras lång.

Jag kommer ihåg när jag, pappa och min morfar skulle åka upp någonstans i norr för att inhandla en älg eller två. Jag var inte allt för gammal, men jag har vissa minnen som har satt sig. Antagligen sitter det så bra eftersom minnesbilderna har blivit inkarvade i hjärnan med hjälp av ren skräck. Jag ska berätta lite för er om resan så kanske ni förstår mig lite bättre sen.

Vi kom hem till gubben som vi skulle handla av. Fick komma in i huset. Först kom man ju så klart in i hallen. Rakt fram låg "finrummet" eller vardagsrummet, eller vad man nu ska kalla det för. Karlarna gick in i köket tror jag,men som det lilla nyfikna barnet som jag var så ville jag ju kolla runt lite. Öppnade dörren till rummet rakt fram och fick mitt livs chock! Överallt på väggarna satt det skallar. Från golv till tak. Jag skämtar verkligen inte. Gubben hade tapetserat med skallar. Snacka om makabert! Gissa vem som inte gick in dit själv igen...

Sen skulle männen gå ut och kolla på slaktboden och köttet. Jag såg en fin glad hund om stod i sin hundgård och viftade på svansen. Jag som altid har älskat djur vill ju så klart gå fram och säga hej till hunden. Kanske klia den lite bakom örat och så. När jag är en halv meter ifrån får hunden plötsligt ett raserianfall. Den skäller, morrar, visar alla tänder den har och reser ragg. Kanske kan man som ägare tala om lite fint att hunden kanske inte uppskattar småflickor innan man låter en tjej gå fram och hälsa. Eller ville han ha lite gratismat till hunden...?

Snabbt gick jag in til karlarna i slaktboden. Den var som tagen ur en skräckfilm även den. Det jag kommer ihåg bäst därifrån är lukten. Det luktade dött! Den lukten tillsammans med all den rostfria inredningen är nog anledningen till att jag har lite svårt för skräckfilmer och även vissa kriminalare där man får se bilder från bårhus.
Karln som ägde stället sa även att vi skulle vara försiktiga när vi vandrade omkring runt hans hus. Han brukade nämligen ha flera björnar som gick där eftersom han grävde ner slaktavfallet straxt bakom slaktboden. Det låter ju som en superbra idé, eller hur...?

Vi fick sedan åka för att sova över i ett hus som han hade på en annan del av sin mark. Och by the way, pappa fick inte gå nedanför förstutrappen när han skulle röka pga risken att springa på björn i området. Gissa om det var en nervös liten flicka som låg vaken största delen av natten...

Jag tyckte dock, även när jag hade tänkt tillbaka på det här att det kanske vore något iaf att köpa ett litet sommarhus där uppe. Berättar det för sambon som direkt påminner mig om myggen. Där rann bägaren över för min del. Där var gränsen överskriden med råge! Inte nog med att man kan bli uppäten av björn och varg, men ska även gå och vara nervös för att bli anemisk efter att ha träffat på de tio miljarder mygg per kvm som Norrland kan vara så stolta över.

Började så smått att kolla på stugor nedåt i landet istället. Kan ju vara trevligt att ha nära över till Danmark...