pitbullpaddansmamma

Jag och sambon tänkte försöka hinna med att åka på en mysig kryssning innan vi blir en familj på fyra personer. Det blir ett perfekt tillfälle för PBP att sova över hos farmor och farfar! Det kan ju vara bra om hon har gjort det någon gång innan det är dags för oss att åka till förlossningen.

Därför så ska jag nu ta och kolla runt lite på kryssningar nu i kväll.

Sov så gott!

Så lång tid tog det att få PBP att somna i kväll. Nepp, nu måste vi in i våra vanliga rutiner igen. Pga detta blir det inte mkt skrivet här ikväll. Orkar helt enkelt inte.

God natt på er alla!

Jag är så jäklarns trött att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Konstigt, för jag har sovit bra i natt och så... Vet inte om jag kanske håller på att bli sjuk. Hoppas verkligen inte, för man vill ju vara frisk i påsk.

Det har varit så himla skönt att ha karln hemma! Vet inte hur jag ska klara mig i hela 1½ dag utan honom här hemma sen...

Ska fika med Anna idag. Ska bli riktigt trevligt! Sen är det dags för bilens besiktning. Hu! Det är lika nervöst varje år... Hoppas, hoppas, hoppas det går bra!

Storhandling ska hinnas med idag oxå. Får se vilket humör lilltjejen är på. Lika spännande varje gång. Känns som att mitt humör inte är på topp, så jag hoppas verkligen på att hennes är det idag. Brukar inte bli ngn höjdare om vi båda är lite nere...

Just det! Håller tummarna för systeryster som för närvarande har högsta budet på en lägenhet.

Då var det slut på helgen och snart även på måndagen. Vi har sån tur jag och PBP förstår ni, för vi har våran karl/pappa hemma idag och imorgon.

Håll i er nu.... Vi fick sova till klockan åtta i morse! Det ni! :-)

Helgen försvann som vanligt fort som bara den. Hade några vänner över i lördags. Alltid trevligt att träffas! I söndags var vi ute på en långpromenad. Gissa om jag fick sota för det sen. Jäklarns vad ont jag hade i kroppen!!! Jag som älskar att vara ute och gå. Nu längtar ajg till slutet av maj då det förhoppningsvis ska gå att börja röra sig normalt igen. Jäkla gravidkropp! Det var skönt att säga! :-)

Idag passade vi på att åka till Västerås och titta på en syskonvagn. Jag hittade en som jag gillade direkt. Det var en Emmaljunga med extra stort innermått i vagnen. Yttermåttet vara bara 2cm bredare än på den vanliga Emmaljungan och Brion som vi hade tittat på.

Enligt katalogen så skulle vagnen gå in genom de flesta dörrar med standardstorlek. Gissa vad vårat hus inte har... Dörrar med standardstorlek! Den enda dörren som alla vagnarna skulle komma igenom var ytterdörren. Men sen är det tokstopp. Dörren in till källarförrådet var flera cm för smal för båda bredderna. Dörren till cykelförrådet var för smal för den större av vagnarna. Och där vill vi helst inte ha vagnen eftersom det luktar unket och gammalt kiss där... Det alternativet som finns kvar är att ha vagnen i trapphuset. Vet dock inte om man får ha den där. Måste gå och fråga vicevärden. Förhoppningsvis är det ok. Det skulle betyda att jag (eller ska jag säga vi) skulle kunna köpa den bredare vagnen.

Jag vet att det finns andra alternativ. Det finns vagnar där det lilla barnet sitter under det stora,men det känns inte som ett seriöst alternativ för våran del. Dels så bor vi ju i stan och går mest ut i stadsmiljö. Bebisen är då precis i samma höjd som bilarnas avgasrör. Bebisen sitter framåtvänd. Det tycker jag inte heller om. Det går inte att byta blöjor eller liknande bekvämt medan bebisen ligger i vagnen. Det är nästan ett måste tycker jag, att kunna göra det och inte behöva lägga på marken eller leta upp ett skötrum om man är ute någonstans.

Nepp, en vagn där barnen sitter i bredd är vad jag vill ha. Håll tummarna för att vicevärden tycker att det är ok att ha den ståendei trapphuset bara...

Trodde på fullaste allvar att vi skulle få en ordentlig sovmorgon idag. PBP sov nämligen inte middag igår och gick inte och lade sig förrän efter nio. Tror ni att det blev till att sova ut länge och ligga och dra sig i sängen? NEPP, kan jag berätta. Tio i sex imorse så hördes PBPs ljuva stämma som ropade på mamma. Det var bara till att ta sig upp och hämta barnet. Lite "mys" i våran säng sedan gick dock bra. Skriver det med situationstecken eftersom jag tror att PBP tycker att det är mysigare än vad vi uppfattar det. Hon blir ju så himla pigg på en gång när hon vaknar och hoppar runt i sängen. Man får lätt en armbåge på näsan när hon ska till och krama pappa, elleront i halsen när hon efter att ha gett en en puss ska ta sig upp och tar stöd med handen på ens hals. Allt händer så fort att man inte riktigt hinner värja sig. Men det är ju bra att hon är på bra humör på mornarna iaf! :-)

Klockan är åtta och jag har hunnit ta en lång dusch, ätit en helgfrukost och sitter nu och lyssnar till Teletubbies. Man hinner med mkt på mornarna när man har barn... Vi ska snart åka iväg och kolla bilen lite inför besiktiningen på måndag. Har inte alls lust att besikta den. Har nämligen en känsla av att det kommer att vara ngt stort (läs DYRT) som måste åtgärdas. Nu när jag knappt använder bilen så känns det så himla tråkig utgift! Annat var det när bilen var ett hjälpmedel för att jag skulle kunna tjäna lite pengar. Då kunde den vara värd att fixa. Nu när den mest bara står så vet jag inte om den har gjort sig förtjänt av någon lyxig behandling... ;-)

Jaja, vi får väl se typ på tisdag om jag är deppad och totalt pank eller om jag är glad och inte fullt så barskrapad.

Sen när vi har stått och tittat lite på bilen så är det dags för en storstädning här hemma. Det behövs verkligen kan jag säga!

---

Igår var vi ju i Uppsala och hälsade på gamla jobbet. Trevligt att se hur de har det på nya stället!

Det blev lite mkt för PBP en stund. Jag tror att hon tyckte att det var lite läskigt med alla hjälpmedel och barnen som inte agerar som barn som hon är van att träffa. När vi skulle gå så hade dock den känslan gått över och hon hade inte alls ngn lust att ta på sig overallen och gå därifrån.

Jag tycker att det är bra att vi åker och träffar barn som inte riktigt är som alla andra. Man blir ju lätt rädd för det som är annorlunda och som man inte är van vid. Jag vill att personer med handikapp ska vara som vilka som helst i PBPs ögon, precis som de har varit i mina ögon, men det är svårt att få till. Det är ju väldigt sällan som man träffar folk med handikapp i det vardagliga livet.
På öppna förskolan har jag aldrig sett ett barn som är lite annorlunda. En pappa går dock med kryckor. De tyckte PBP var jätteintressanta så hon tog dem och sprang iväg med... :-) Hon var ju inte rädd då iaf.

Sen vägrade alltså PBP att sova middag även igår. jag fattar inte att hon orkar. Själv var jag så slut när Micke kom hem att jag var gråtfärdig. Då fick jag sova i en halvtimme medan han och PBP käkade middag. Det var skönt!

Dags att börja dagen på riktigt nu.

Äntligen fredag! Sitter och väntar på att PBP ska vakna. Vi har lite tidspress idag eftersom vi ska åka och hälsa på människorna från mitt gamla jobb. Det ska bli roligt! Det var riktigt länge sedan som vi var där nu och det ska bli spännande att se deras nya lokaler! Hoppas det finns parkering bara...

Sen blir det väl inte så mkt mera den här dagen. Så ska det låta och lite fredagsmys i kväll bara. SSDL är ett av PBPs favoritprogram, så på fradagarna får hon vara uppe lite längre om hon orkar. 

Måste bara berätta att jag tycker lite bättre om våran granne idag. Igår borrade han nämligen en massa hål och han gjorde det på en timme!!!! Sen höll han på att banka till halv tio, men det stör inte oss. Borrandet varklart vid halv åtta. Tack så mkt!!!! 

Nej, nu får jag snart gå och väcka lilltjejen. Hon sover som en stock. Det är bara ett krux med att väcka henne. Hon blir på ett inte alltför roligt humör ett bra tag efter väckningen. Annars så är hon en solstråle på mornarna, men inte om jag har kommit in och förstört hennes sömn. Kanske ska testa om jag hinner ta en dusch innan hon öppnar ögonen.

Dags att sätta igång med någonting är det iaf.

Ha en bra dag!

Idag har jag varit på kurs på MVC. Passade på att ta en liten pratstund med min barnmorska när jag ändå hade vägarna förbi. Jag har nämligen haft svårt att andas de senaste veckorna. Helt plötsligt blir jag jätteanfådd och får inte tillräckligt med syre. Det enda som brukar hjälpa är att lägga sig på sidan en stund. De senaste dagarna har det dock kommit sådanna "anfall" då inte ens det hjälper. Tänkte atthon som har så mkt erfarenhet måste ju oxå besitta kunskapen om vad man ska tasig till när det händer. Tyvärr så finns det ingenting man kan göra åt saken, var svaret jag fick. Det känns ju bra... :-) Jag får väl fortsätta att lägga mig på sidan och när det inte fungerar alls längre så får jag väl helt enkelt klara mig utan tillräckligt med syre.

Jag kan redan nu ta och skicka en varning till alla er människor som kommer att träffa mig under sommaren. Är det så att jag verkar lite konstig så kan det bero på långvarig syrebrist. För jag antar att två månader räknas som långvarit...

Jaja, nu får det vara slutklagat. Innan jag vet ordet av så är lillen ute och då kanske jag tänker tillbaka till den tiden då jag hadedet lugnt och skönt och inte kunde andas.

---

Sitter och har ett halvt öga på förlossningskliniken. Kom då och tänka på vad barnmorskorna sa om förlossning och smärta. En häftig smärta och bla bla bla... Ja, ni har ju "hört" mig ta upp det förut. Men en sak som de sa var så bra med förlossningssmärta var att man får andrum mellan verkarna. Man har ju inte ont hela tiden. Ett par meningar efteråt sa de att om man ska likna smärtans styrka vid någonting så är det som att amputera ett finger utan bedövning.

Ahaaa, tänkte jag. Min förlossning tog ca tre dygn. Visst var det inte de starkaste verkarna hela tiden. Det kan jag erkänna. Men låt oss säga att det var ordentligt kraftiga värkar i sammanlagt nästan ett dygn, så har jag inte tagit i för mycket. Det låter väl som en jättehäftig känsla att amputera ett finger utan bedövning varannan till var tredje minut i nästan ett dygn. Man får ju faktiskt vila lite mellan amputationerna...
Jag tycker att det är lite småkomiskt sättet som de försöker lugna förstgångsmödrarna på. ;-)

Jag kommer inte alls ihåg att de sa någonting sånt när jag var där första gången, men å andra sidan så vet jag att jag hade lätt för att flyta iväg i tanken och sitta och drömma om mitt fina ofödda barn. Kan vara så att jag kanske lyssnade mera ingående den här gången. Inte en omöjlighet om man säger så...

Din barnmorska gör vid varje undersökning en bedömning av barnets tillväxttakt och lyssnar på dess hjärta. På vissa håll görs en ultraljudsundersökning den här veckan. Du ökar nu i vikt, snabbare än i något annat skede av graviditeten. Kanske förvånas du över hur stor din mage kan bli. Snart har livmodern intagit det högsta läget som den kommer att ha, ungefär 12cm ovanför din navel.

Barnet är nu ca 29 cm från huvud till stjärt och väger omkring 2 kg. Skulle det födas nu kan det klara sig i kuvös. Kuvös behövs bland annat för att underhudsfettet ännu inte är utvecklat. Nu fungerar barnets fem sinnen och hon eller han kan också vrida på huvudet. Alla inre organ fortsätter att mogna, tånaglarna är färdiga och huvudhåret fortsätter att växa. Barnet sover ca 90-95% av tiden - men under de vakna perioderna tränar den på att öppna och stänga sina ögon. Andningslektioner pågår hela tiden för att stärka lungorna och få dem att mogna. Relativt ny forskning visar att andningsövningarna även stimulerar lungorna att tillverka ett ytaktivt medel, som behövs för att lungorna skall utvecklas på rätt sätt.

---

Måste ju bara inflika att det inte alls känns som att bebisen i magen sover 90-95% utav tiden. Min bebis försöker allt som oftast att ta sig ut ur magen. Ju våldsammare, desto bättre verkar det som.

Ska på en sån där föräldrautbildning i eftermiddag. Ska bli roligt, men jag fasar lite för att sitta ner så länge. Jag har ju börjat få så himla ont när jag sitter en längre stund. Men jag tror att det ska gå ok. I värsta fall så får jag väl hålla på och ställa mig upp hela tiden. Det är väl inte värre än så.

Det är sjukt att det bara är åtta veckor kvar. Jag får lite småpanik när jag tänker på det och fjärilarna i magen vaknar till liv och flyger omkring där inne. Hur ska det gå?

Har iaf pratat med min barnmorska och hon sa att tillväxtultraljudet blir i vecka 33 enligt deras beräkning dvs v.34 enligt gravid.se's beräkning som jag har tagit det här texterna ifrån. Om två veckor med andra ord... Ska bli intressant att se om mina värsta farhågor besannas. Om det är en femkilosklump där inne. Eller värsta farhågor är väl inte det. Det finns ganska mkt annat som är värre, men det tänker jag inte på så mkt för tillfället.

Nu ska vi ta och duscha av oss här hemma och börja packa PBPs väska, för idag ska hon vara hos farmor och farfar igen.

Lika länge som grannarna håller på så kommer ni antagligen få höra mina klagomål.

Igår kväll hann vi inte mer än lägga PBP så satte grannen igång med borren. Det var ändå ok eftersom klockan inte var mera än kvart i sju. Hon fick då komma upp igen eftersom hon blir så rädd. Sen hörde vi hur det smällde i dörren och bilen åkte iväg från gården. Skönt tänkte vi och lade henne igen. Fem inuter senare sätter det igång igen... Det var tydligen ngn ompis som åkte iväg en stund bara. Vid kvart i åtta verkar det bli tyst på riktigt. Jätteskönt tycker vi då igen och PBP får gå och lägga sig ytterligare en gång. Den här gången får hon somna lugnt och skönt.

Gissa vem som sätter igång och borrar igen kvart över nio...? Då tröttnar jag ordentligt och går över och ringer på dörren. Jag förklarar väldigt trevligt att vi har en dotter på 1½ som vaknar när han kör igång med slagborren så här sent på kvällen. Han är lika trevlig tillbaka och säger att det var sista hålet. Straxt därefter så åker han härifrån. Det kändes så himla skönt att gå över och säga till. De tidiga borrningarna bryr jag mig inte så himla mkt om. Det är bara svårt att planera PBPs sänggående eftersom han inte gör likadant någon dag. Men att sätta igång igen kvart över nio tycker jag är att gå lite över gränsen.

Nu vet han iaf att det bor en liten tjej vägg i vägg med hans borrningsställe om han nu skulle ha glömt bort att de har mötts några gånger i trappan eller om han har missat de härliga ljuden från henne när hon inte har varit helt nöjd... Får se vad som händer ikväll.

Det som verkligen irriterar mig är att han hittills inte gör någonting i stort sett på helgen. Han kan ju omöjligt jobba sju dagar i veckan... Passa på och gör så mkt som möjligt de dagar du är ledig liktsom...

Antar att fortsättning följer i den här följetongen. Vare sig ni vill det eller ej... :-)

Beteendevetare: 3-4 år mellan barnen är lagom

Artikeln är tagen från aftonbladet.se.

Ja, vad ska man säga. Förhoppningsvis så kommer det andra rön om några månader som påvisar alla positiva saker som kommer i och med att man får barn tätt. Annars kan det väl inte annat än att gå åt skogen för PBP. PBP kommer tydligen att få psykiska besvär samt att barnen kommer att hata varandra för all framtid eftersom de är konstant avundsjuka på varandra.

Man får väl för tusan se till att barn nummer ett inte blir åtsidosatt. Samtidigt som man får ställa krav även på det yngsta barnet i familjen. Ok, kanske inte direkt från början, men eftersom att de ändå kommer att hata varandra hela livet så får man ju ta och ställa rimliga krav på båda barnen, eller?

Jag tycker att det är lite komiskt med alla de här undersökningarna som påvisar alla möjliga saker. Jag tror att mkt av det som framkommer beror på hur man väljer att titta på en frågeställning. Om den som gör undersökningen inte går in med ett helt "rent" huvud när han eller hon gör undersökningen, så finns det stor risk för att resultatet blir vinklat.

Jag tror att man gör så gott man kan som förälder. Ska man lyssna på alla rapporter så skulle man ju bli knäpp! Klä tvillingarna likadant ena dagen. Andra dagen ska de absolut inte kläs i liknande kläder, inte gå på samma avdelning eller i samma klass.  Låt pojkar leka med dockor ena dagen. absolut inte fjolliga leksaker till blivande män andra dagen. Gör din flicka till din lilla prinsessa ena dagen. Nästa dag ska man absolut inte ge någonting som är rosa till tjejer.
HERRE GUD säger jag! Gör som ni känner och gör allt i lagom dos. I de allra flesta fall så kommer det gå bra för era barn. Och skulle det mot all förmodan inte gå så bra så är det inte alls säkert att det är för att han eller hon fick ett småsyskon för tidigt, eller fick eller förbjöds någon leksak eller färg. Vart finns det sunda förnuftet?

Jag tror att mitt braiga humör sedan igår håller i sig!

Vaknade vid sex och tog mig så småning om upp ur sängen. Skönt att inte vakna av att ngn skriker på en! Hann sedan titta en stund på DHW som jag hade spelat in. PBP vaknade på ett strålande humör och solen skiner som bara den utanför fönstret. Vi hade tänkt att gå till öppna förskolan idag, men med det här vädret så blir det en promenad istället. Underbart!!!

Nu ska jag bara ta mig en skön dusch så ska vi väl försöka få på oss alla kläderna och ta den där efterlängtade promenaden.

Kan ju inte låta bli att kolla på en massa barnkläder på nätet. Det är ju så roligt! Även om jag inte ska köpa ngt för tillfället så undrar man ju vad den lilla i magen har för kön och vilka kläder den (eller kanske jag) skulle vilja ha. Även PBP kan ju behöva lite nya kläder längre fram.

Följande plagg är hämtade från lillaw.se.

 ¨

 

 

 

Idag skulle vi ju testa att lägga PBP ett bra tag innan grannarna började borra så att hon kanske skulle sova sig förbi oljudet.

18.20 gick hon in med sin far i badrummet för kvällsrutinerna. Jag gick och plockade ihop saker och gjorde iordning inne i hennes rum. 18.28 börjar de borra. Det var ju bara att skratta år det hela och hoppas på att de inte skulle fortsätta hela natten... PBP fick vara uppe hos oss och mysa ett tag istället. Gissa om vi blev förvånade när det tystnade vid sju! Vågade inte riktigt tro på att de var klara och väntade ytterligare 20 min innan vi vågade lägga henne. Hon var trött och somnade på en gång. Halv åtta var liktsom allt bara lugnt och skönt här hemma.
FY TUSAN VAD SKÖNT!!!!

Efter all denna planering och irritationen över grannarna såkänns det bara så himla skönt med en sån här kväll! TACK!

Vi har ställt in pottan i vardagsrummet för att PBP ska ha lättare att komma ihåg att spring till pottan i tid.

Nyss gick det dock inte riktigt som jag hade tänkt... Hon var jätteduktig och tog av sig byxorna och blöjan. Tydligen var hon så pass kissnödig att hon inte kunde hålla sig under tiden som hon skulle sätta sig ner. Det blev en mindre översvämmning på golvet... Hur mkt kiss kan det få plats i en barnkropp? Det kändes som det var flera liter som kom ut!

Vatten är ju så konstigt, eller kanske vätska över huvud taget. När man har det i en behållare så ser det inte ut att vara så mkt, men så fort det hamnar på golvet så är det hur mkt som helst! Kiss känns alltid som att det är ett halvt hav när det hamnar på golvet. Antagligen för att man inte vill ha det överallt. Men det värsta av allt att torka upp är nog filmjölk. Det tar liktsom aldrig slut och råkar man missa lite så luktar det surt för all framtid. 

Tur att barn inte kissar filmjölk! :-) 

Pratade med sambon på fm och kom fram till ett nytt sätt att tackla renoveringen i lägenheten brevid. Jag vet att det blir mkt tjat om deras renovering just nu, men det får ni stå ut med.

Det är nämligen så att PBP brukar kunna sova trots slagborr som jobbar sig igenom väggarna om hon har hunnit sova en bra stund innan de sätter igång. Ikväll tänkte vi alltså lägga henne tidigare än vanligt och hoppas på att grannarna inte börjar borra förrän den vanliga tiden.

Trots att hon inte gick upp förrän klockan åtta i morse så lyckades jag få henne att sova lunch klockan halv tolv! Mycket bra gjort om ni frågar mig! :-) Sen så sov hon 1,5 timmar, vilket jag tror är alldeles lagom under en dag om det ska gå lätt på kvällen sen.

Håll nu alla tummar ni kan för att den här idén ska fungera. Eller ännu hellre för att grannarna har borrat färdigt för de närmaste tio åren eller så. Men det är nog till att hoppas på för mkt.

Snart är det dags för att sätta på potatisen. Vi ska nämligen äta stekt fläsk med löksås idag. Mums! Hoppas iaf att det blir mumsigt! :-)

Sen blir det en tur till affären innan det är dags för kvällsrutinerna. Ja, livet är härligt inrutat nu för tiden! :-)

    

 


 

Ännu en morgon med en massa snö. Känns som man kan det här nu och är redo att gå in inästa fas...

Har en stund på mig nu frmför datorn påmorgonen eftersom PBP fortfarande sover. Kanske inte så konstigt efterom hon inte fick ro till att somna förrän vid niotiden igår... Visst kan det vara skönt att få sova ut själv oxå, men hela dagen blir ju helt snurrig om det fortsätter så här. Allt blir förskjutet. PBPs lunchvila blir senarelagd och hon vaknar inte förrän hennes pappa kommer hem efter tre någon gång. Det gör att hon inte alls är riktigt så trött som hon borde vara vid sju. Fast på samma gång så är hon för trött för att orka vara vaken så himla mkt längre. Vet inte riktigt hur jag ska förklara situationen, men fel blir det iaf. Hoppas nu bara att grannarna inte har allt för mycket kvar att göra inne i sin lägenhet. Kanske kan det bli lugn och ro här på Eriksgatan någon gång framöver. Kan ärligt talat säga att jag längtar efter att bo i hus just nu! I ett hus kan jag tänka mig att man kan få lite meralugn och ro iaf. Vem vet, inom en tioårsperiod så kanske jag sitter där på min altan och sippar en god kall drink och lyssnar på när grannarna klipper sina gräsmattor. En riktig önskedröm just nu kan jag tillägga!

Det är sjukt hur länge det kan göra ont efter att man har fått ett ordentligt sendrag! Jag fick ju ett igår morse vid halv sex. Det görfortfarande ont i vaden när jag går. Vad är det egentligen som händer med benet när man får ett sendrag? Inte tusan är det trevligt när man har ett pågående och inte tusan är det roligt att gå och känna efterverkningarna av det i flera dagar efteråt. När det väl har gått över så är det säkert dags för ett nytt iaf... 

Känner att bloggen för tillfället inte har en speciellt positiv anda, men det är så här jag känner just nu och då behöver jag skriva av mig lite...

Ska försöka att komma ihåg att höra med Åsa från gamla jobbet om vi kan komma och hälsa på på fredag. Det var sjukt länge sedan som jag träffade ngn från Tunaberg! Kanske ska knalla in på fb på en gång och skicka iväg en liten förfrågan... 

Jag vet att vi bor i lägenhet och att man får föra liv till sent på kvällen. Men om man är nyinflyttad och hemskt gärna vill renovera, kan man inte göra det då man tror att grannarna blir så lite störda som möjligt? Vi har haft två lägenheter som har sålts sedan i november. Lagom tills de första är klara så sätter de nyaste igång.

Jag vet inte riktigt varför, men jag har betydligt svårare för den nya som har flyttat in.
Kanske beror det på att de första satte upp en lapp i trapphuset om att de hade flyttat in och att renoveringen beräknades ta fram till slutet av januari innan den var klar.
Kanske beror det på att de gjorde det mesta av renoveringen på dagtid och på helgerna. Det längsta som de höll på någon kväll har jag för mig att det var till klockan halv åtta.
Kanske beror det även på att de skrev en lapp och erbjöd sig att ersätta våran inte allt för vackra juldekoration som deras flyttgubbar hade råkat göra mos av när de bar in deras saker. Underskrivet med namn och telefonnummer.
Kanske beror det på att trapphuset såg helt ok ut fast de höll på att renovera för fullt.
Kanske beror det på att mitt tålamod med renoverande grannar sakta men säkert håller på att ta slut.

De nya grannarna börjar renovera vid halv åtta. Ibland kommer de hit vid fyratiden, grejar lite och åker härifrån. Kommer sedan tillbaka och kör igång med slagborren vid halv åttatiden som tidigast. Till saken hör att PBP blir livrädd när hon precis är på väg att somna och någon sätter igång med slagborren. Idag somnade hon inte förrän vid nio istället för sju! Sen sover hon väldigt mkt sämre när hon har blivit skrämd vid insomnandet. Känner sig väl otrygg skulle jag tro.

Man skulle ju kunna tycka att de kunde ta och köra med slagborren första gången de kommer... Speciellt eftersom de vet att det bor barn vägg i vägg...
Förra veckan var det en kväll då karln tröttnade på att de körde med slagborren i våran sovrumsvägg vid åttatiden. Då gick han över till dem och frågade om de kunde tänka sig att sluta. Eller om han frågade hur länge till som de skulle hålla på. Han som äger lägenheten var helt ok och svarade att han bara hade ett par hål kvar. Hans kompis blev sur och sa att klockan faktiskt bara var åtta och att de ovanför minsann oxå höll på. Till saken hör att de ovanför bara bankade lite med en hammare. Mkt mera ok än att köra med en slagborr om ni frågar mig... Jaja, de slutade iaf och åkte härifrån. Men ingen skillnad när de håller på iaf. 

De nyinflyttade tog ut en vägg eller ngt liknande. Synd bara att de lämnade typ halva väggen i form av damm i trapphuset... Ni som känner mig vet att jag inte är världens renligaste av mig, men hur roligt är det att ha hela lägenheten full med byggdamm? Det fastnar på skorna. Man kunde inte ta i ledstången utan att få hela händerna fulla med skit. Hela PBPs overall var full med damm efter varje gång vi hade gått uppför trappan. Och då kryper hon inte direkt upp. Kan man inte se till att hålla det lite snyggt omkring sig. 

Sakerna som jag räknar upp nu skulle jag absolut inte bry mig om i vanliga fall, men eftersom renoveringstålamodet börjar ta slut så kommer jag att klaga på lite till. 

I drygt tre veckor har det stått gipsskivor i trappuppgången. Nu har vi stort där nere, men det är lite principen att tro att man kan använda gemensamma utrymmen som privata lager som stör mig. Helt ok ett tag tycker jag, men tre veckor är liiiiite för lång tid. Det är ju för tusan en trea han har köpt. Det måste ju finnas ngt rum där han kan ställa dem, eller?

Han och hans medhjälpare använder vändplanen som parkering, trots att man max får stå där i 15 minuter för avlastning. Jag kan tycka att det kan vara ok att stå där någon timme,men inte hela dagar. Ett tag var ambulansen ofta här. Om det står bilar på vändplatsen så kan ambulansen inte vända. Nu när det har varit mkt snö så hade ambulansen inte ens kommit fram. Det är inte heller ngn idé för oss att försöka köra in på gården för att packa ur någonting. Jag har nämligen svårt att vända mig om några längre stunder i bilen, vilket är nödvändigt att kunna om man ska backa ut från gården. Funderar nästan på att ringa vaktbolaget som de gamla surkärringarna gjorde på mig där vi bodde förut. Det skulle kännas skönt att ge en liten bot för alla förstörda kvällar, allt damm och alla andra störningsmoment som vi har stått ut med den senaste tiden. Skadeglädje är ju den enda sanna glädjen, eller hur!?! ;-)

Jag kan nog ärligt säga att sedan november så har vi inte haft flera lugna tysta dagar och framför allt kvällar än vad jag kan räkna på mina båda händer. Jäklarns om ngn mera granne tänker flytta. Då får jag ta och köpa den lägenheten själv.
 

Solen skiner uten! Hurra precis vad jag önskat mig. Tyvär så står termometern på några grader mindre än vad man kunde önska. Men Herre min Gud, man kan ju inte få allt här i livet, eller hur!?!

Natten var lugn. Väldigt skönt! Det var bara ett vakningstillfälle och det var ju före klockan åtta. Tror att jag skrev om det igår. Sen sov PBP till fem i åtta i morse. Fattar ni vad skönt! Jag hann med ett sendrag, att ligga och mysa själv i sängen samt att läsa några kapitel i boken alldeles för mig själv innan hon vaknade till. När hon sover så där bra är det nästan så man blir orolig och tror att ågonting har hänt under natten. Den här natten ska jag försöka leva länge på. Jag sov ganska så bra själv oxå. Har annars lite svårt med det för tillfället. Hittar ingen bekväm ställning, bebisen livar runt, halsbrännan blir värre när jag ligger ner, för varmt i sovrummet och för kallt för att öppna ett fönster. Ja, listan kan göras hur lång som helst...
Men snart är det slut med alla dessa besvär. Då har jag bara två gullepluttar som håller mig vaken på nätterna. Ja, plus en karl som skulle kunna väcka döda med sina snarkningar ibland. Men men, det känns som att man har valt just de sakerna själv.

Idag ska vi gå ut och ta en skön promenad. Det kommer att bli en sen lunch så jag funderar starkt på att gå förbi något ställeoch inhandla något gott som vi kan äta. Återstår att se hur jag gör med den saken...

Nepp, om man skulle ta och klä på sig ordentligt och ta den där svängen ute nu då...

Känns lite så där att vilja gå och lägga sig före klockan åtta, men jag tror snart att jag måste ta och packa ihop mig.

Har fått halsbränna ordentligt. Kan kanske bero på lite sömn samt att vi inte har ätit optimalt under de senaste dygnen. Hade för mig att banan skulle vara bra mot halsbränna. Testade och den blev ännu värre. Jaja, då vet jag ju det till nästa gång. Hade halsbränna när jag väntade PBP oxå, så det var ju ganska så väntat.

Det verkar som det kan bli en orolig natt. PBP vaknade precis till. Lika bra att göra slag i saken och gå och bädda ner mig.

Vill gärna drömma om sköna varma vårdagar. Skitsnö! Nu är tom jag trött på den. Jag som har försvarat den under hela vintern. Nu vill jag ha VÅR!!!

Vi var ju som sagt uppe hos svärföräldrarna och firade dem på eftermiddagen. Det serverades mumsig mat och PBP lekte som bara den med kusinen Maja och farfar. De hade jätteroligt!

Plötsligt när de håller på att leka som bäst så blir PBP jätteledsen. Det hade tydligen knakat till i hennes arm när hon skulle hoppa ner från en pall med hjälp av farfar. Efter detta ville hoon inte alls röra armen eller använda handen. Armen bara hängde som död längs med sidan på henne. Efter ett tag så var hon dock bara ledsen när hon var tvungen att röra lite på armen.

Vi åkte hem och försökte att ringa till barnakuten på vägen hem. Inget svar. De var överbelastade sa telefonsvararen. Provade att ringa några gånger till men fortfarande inget svar. Testade då med sjukvårdsrådgivningen. Jag var på plats nr 10. Det skulle ta 17 minuter. Antar att de bara var en eller två som satt och svarade då. Tiden i kön blev till slut dryga 37 minuter!

Där sa de att armen behövde röntgas eftersom det kunde vara någonting som var brutet. Så långt hade väl vi oxå kommit i tanken. Till saken hörde dock att det var läggdags för PBP och alltså ingen höjdare att sitta och vänta i många timmar på en fullbelagd akutmottagning! Kvinnan som jag pratade med sa samma sak som jag tänkte och rekommenderade oss att ge lilltjejen en alvedon så hon kunde sova en stund och sen ta och äta frukost i lugn och ro eftersom dagarna på akuten lätt kan bli långa. Tydligen har man ca ett dygn på sig om man har brutit någonting.

Vi gjorde som hon sa och PBP somnade ganska så snart. Så gjorde även hennes far. Vi gick nämligen och lade oss samtidigt ifall att det skulle bli en jobbig natt. Jag kunde dock inte sova i stort sätt någonting alls. Var det verkligen rätt beslut att låta henne sova ett tag? Skulle vi inte ha åkt in på en gång? Osv osv... När jag inte låg och funderade på allt och ingenting så gjorde den lilla i magen sig påmind. Jaja, så kan det vara ibland.

Straxt efter 12 så vaknade hon och var ledsen. Vi bestämde oss då för att åka in. Beredda på att sitta och vänta på akuten som vi var så packade vi ner böcker, bananer, dricka och en massa andra saker att fördriva tiden med. Eftersom vi inte heller visste när det skulle finnas möjlighet att köpa mat så stannade vi på statiol och köpte med oss mackor, yoghurt och varsin korv. Vid det här laget så tyckte våran älskling att livet var ganska så bra bara hon fick sitta stilla. Alltså passade det henne ganska bra att sitta i bilstolen. Gissa om hon blev glad över att få en kokt korv så där mitt i natten.

När vi kom till akuten var det väldigt lugnt! Vi fick gå in i ett rum där PBP fick lite smärtstillande innan doktorn kom in. Att fixa armen tog kanske sju sekunder. Den hade bara hoppat lite ur led i armbågen. Tydligen vanligt på små barn och lätt att fixa. Ingen röntgen eller långa väntetider. För att kolla om hon kunde använda handen så fick hon en glass av sköterskan. Uppskattades!!! :-) Sen fick hon gå ut och leka i väntrummet för att vi skulle se om hon använde sig av handen. Det gjorde hon. Kruxet var bara att få henne därifrån sen. Hon tycket att det var världens toppenutflykt som vi hade tagit henne på så där mitt i natten. När vi frågade om doktorn var snäll så sa hon JAAAA!!! Antar att glassen kan ha haft lite med det att göra... :-) Verkligen jättebra personal som kunde ta PBP fast hon kan vara lite svår med främlingar ibland. Jag tror att det kan löna sig att åka till Uppsala och barnakuten istället för akuten här i stan när den är öppen. Det är nog lite skillnad på att behandla vuxna och barn!

Det var iaf ett väldigt bra förstabesök hos doktorn! Det kunde inte ha blivit bättre!

Själv är jag lite trött efter att bara ha kunnat sovatre timmar det senaste dygnet. Hoppas dock att PBP ska sova bra i natt så att även jag kan få göra det. Hon verkar dock sjukt pigg idag så vi får väl se... :-)

Jag låg vaken i en timme innan PBP vaknade. Kunde kanske ha gått upp och gjort ngt vettigt, men det känns ganska så lyxigt att bara få ligga kvar i sängen och mysa ibland! Har lovat sambon att han ska få sovmorgon idag. Klockan är nu 07.25 och han sover fortfarande. hur länge är en sovmorgon egentligen? Jag vet att sist jag skulle få sovmorgon så kom de in och väckte mig en kvart efter att de hade gått upp. Inte riktigt sovmorgon om ni frågar mig. Nu har han sovit en timme längre än oss andra och han ska väl få fortsätta snarka ett tag till. För jag är en omtänksam kvinna förstår ni. ;-) Ja, när jag känner för det iaf... PBP är väldigt snäll och lugn idag oxå så här långt och det underlättar kan jag ju tala om.

Idag ska vi upp till svärföräldrarna. Vi ska fira dem båda två. Maggan har fyllt år och Göran ska fylla om inte en allt för snart framtid, så de brukar slå ihop det hela. Trevligt ska det bli iaf! :-)

Hoppas på att kunna släpa ut sambon på en promenad oxå nu på fm. Det har inte blivit några promenader de senaste dagarna. Vi skulle ju kanske kunna ta vagnen upp till svärisarna, men det är så osäkert om jag klarar av att gå så pass långt eller ej så det känns inte som ett riktigt alternativ. Nej en promenad i hemmets närhet är vad jag har siktat in mig på.

PBP har precis klätt av sig till nakenfis och kissat en liten droppe i pottan. Hurra för min lilla tjej!

Så var det då frdag igen. Fick sovmorgon i morse. PBP sov till 07.20!!! Inte illa! Vet inte riktigt vad den här dagen har att bjuda på. Vädret känns inte så roligt så jag har ingen lust med en långpromenad. Känner fortfarande av i kroppen att jag satt hela fm i går. Man tycker ju att man borde hinna återhämta sig snabbare än så, men icke...
Det kan betyda att alla längre bilfärder ställs in de kommande veckorna. Vi får se. Förstår inte riktigt varför det sliter så mkt på kroppen just att sitta stilla. Det blir väl ngn sorts felbelastning antar jag.

Fredag är ju min och PBPs städdag. Så jag antar att dammsugaren och moppen får åka fram en sväng.

Måste komma ihåg att ringa barnmorskan oxå.

Skit, vad jag bara har lust att krypa tillbaka ner i sängen och inte göra någonting. Kan det vara så att PBPs och sambons förkylning har gått och satt sig på min hjärna och luddat till den så den inte kan fungera normalt. Hmmm, jag så måste det nog vara!

PBP har börjat potträna sig själv ganska ordentligt de senaste dagarna. Hon är jätteduktig! Helst av allt vill hon springa omkring naken och skvätta en skvätt i pottan lite då och då. Tyvärr finns det viss risk för att det även kommer en liten skvätt på golvet om hon har hittat någonting annat än pottan som intresserar henne. Jag tycker alltså att hon gått kan hablöjan på sig och bara ta av den då när hon behöver kissa. Där har vi VÄLDIGT olika åsikter kan jag berätta. Nu håller vi på att utarbeta någon sorts kompromiss. Vi tar en stund då och då när jag kan vara helt fokuserad på att se när hon behöver kissa och påminna henne lite då och då. Resten av tiden får hon vara fullt påklädd.

Det känns inte helt rätt. Jag vill ju gärna passa på att låta henne springa på pottan som hon vill nu när hon verkligen är motiverad. Men om jag ska hinna någonting annat än att torka kiss från golvet och hela tiden tjata om pottan så kan hon inte få vara nakenfis precis hela tiden.

Hur skulle ni göra?
Ska jag vika ett par veckor åt bara henne. Det betyder att vi mest bara är hemma under den tiden. Kanske kan hon lära sig det här med pottan snabbare då.
Eller ska jag fortsätta med kompromissen?

Kanske börjar du bli något glömsk. Ju närmare förlossningen du kommer, desto mer vänder du din uppmärksamhet mot ditt ofödda barn. Naveln sträcks ut mer och mer, eventuellt börjar den puta ut. Efter förlossningen återfår den sitt normala utseende. Det kan vara bra att veta: Hur andfådd du än känner dig får barnet tillräckligt med syre.

Barnet är ca 28 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 1,8 kg. Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist. Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.

---

Var på sån här föräldrautbildning idag. Det var intressant! Inte så mkt ny input, men roligt att sitta och prata av sig med en massa andra uppsvällda mammor. Eller rättare sagt blivande mammor. Det var bara en annan som hade barn tidigare och hennes barn var 9 år. Det är skönt att väntliera sig lite så där och att höra hur andra i samma situation tänker. Berättade dock inte någonting om min förlossning. Tänkte att jag inte ville skrämma upp de andra med en förlossning som inte går till så som det står i alla böckerna.

Inte heller barnmorskorna berättade om vad som skulle kunna gå fel och så. Jag förstår helt och klart deras resonemang, men samtidigt så tycker jag att det kan vara bra att höra att saker och ting kan gå lite snett, men bli bra iaf. Det kommer jag ihåg att jag tyckte var lite larvigt förra gången oxå. Att de bara fokuserade på hur underbart det var att föda och att allt går till så som i läroboken.

Av de mammor som jag har pratat mest förlossning med så födde en hemma (inte av fri vilja), en hann knappt komma in till sjukhuset innan det var dags att krysta ut barnet, tre (inkl. mig) med långdragna förlossningar, barnets ansikte vänt uppåt vilket gör förlossningen lite svårare och mera långdragen, sugklocka. Min förlossning då PBP fastnade och inte höll på att komma ut och när hon väl kom ut så sprang de iväg till upplivningen med henne.

Om det vanligaste nu är att det absolut inte blir några komplikationer och att det är såååå ovanligt att förstagångsföderskor inte hinner till sjukhuset så tycker jag att det är konstigt att den lilla gruppen jag pratat med innehåller en salig blandning av födselhastigheter och komplikationer!

Kan det inte vara bra att säga som det är att det kan hända saker och om det skulle hända så görs det här. Ja gå in på det lite iaf.

Och att smärtan är så häftig som det pratas om. Det vet ej tusan. Det gjorde inte så ont som jag hade försökt att föreställa mig, men inte tusan var det häftigt iaf. En av barnmorskorna på kursen sa att rent smärtmässigt så är en förlossning som att amputera ett finger utan bedövning. Ok, smärtan under en förlossning är inte konstant och man får ut någonting bra av det. Men låt oss säga så här. Tänk om singrarna skulle kunna växa ut igen om man har huggit av dem. Det kan ta mellan några timmar upp till tre dygn innan det är färdigt. Gör det mindre ont för att fingret kommer att växa ut? Skulle inte tro det va! Dock kanske smärtan är lättare att härda ut omman vet att det kommer att komma et finger/barn efteråt.

Säg som det är. Det kommer att göra sjukt ont! De flesta av er kommer inte alls tycka att det är speciellt roligt att föda. MEN, ni kommer att ha glömt bort hur ont det verkligen gjorde när ni har fått barnet. Det gäller bara att kämpa på under tiden. För att underlätta för eran kropp så jobbar ni med smärtan istället för emot. Det vore ärligare att säga så. Då vet man ju vad man har att vänta sig.

I morgon måste jag ringa och kolla med min barnmorska om hon har "beställt" ett tillväxtultraljud åt mig. Hon som hade kursen sa nämligen att man gör det i v.32 och jag har inte fått någon kallalse än. Kunde kanske vara dags snart. Men jag har för mig att den barnmorskan som jag har sa att man gör det i v. 34 eller v.36 eller ngt sånt. Det känns ju lite säkrare om det är senare. Barnet kanske växer jättemkt på slutet ju. Bäst att ringa och höra iaf!

Jaja, det får nog sätta stopp för förlossningssnacke tför den här veckan tror jag.

Har varit uppe i ca en timme nu. Vi har hunnit käka frukost. Det tar lite tid för mig att komma igång så här på morgonen om man säger så... Jag åt min vanliga tallrik med fil, banan och musli. Elsa fick havregrynsgröt med hallon och blåbär. Det är verkligen en favorit!

Sitter nu och försöker komma på om vi ska ta en lång promenad eller gå till öppna förskolan. Jag väger över lite mot promenaden. Känner att jag verkligen skulle behöva röra lite på mig. Å andra sidan så tycker ju PBP att det är så himla roligt på öppna förskolan. Får se vad klockan blir. Kan hända att vi hinner med att ta en promenad innan vi går till Pluto, men då kan jag nog inte sitta här längre. Då får jag nog ta och sätta igång och göra oss iordning.

Så var det då dags för det här som jag och sambon inte direkt har längtat efter. Vi skulle gå och handla på coop.

Som jag har berättat tidigare så har PBP haft en period när det rent ut sagt har varit pissjobbigt att gå och handla med henne. Idag tog vi det hela efter middagen så att vi inte skulle behöva känna oss stressade över huvud taget. PBP fick en egen liten vagn och jag hade en kundvagn samt inköpslistan. Sambon hade fullt upp med att lotsa runt, eller hålla reda på PBP om man säger så!

Idag gjorde vi så att hon fick i uppgift att hämt olika saker tillsammans med sin far och kundvagn. Under tiden som de sprang omkring i affären, så kunde jag plocka ihop resten av varorna som vi skulle ha. Det gick jättebra! Jag tror verkligen att hon tyckte om att få små uppdrag och gå och hämta de olika sakerna. Det enda som inte var så lyckat var att jag skickade dem efter att hämta potatis. Det var ju lite dumt eftersom hon inte kunde plocka den själv. Hon tyckte att det var skitroligt iaf, men jag kollade på dem från frysdiskarna och man kunde riktigt se hur sambon svettades när han skulle plocka ihop potatis medan liltjejen skrek av förtjusning och sprang åt andra hållet, eller hittade en lucka som gick att öppna under potatisarna, eller sprang iväg med sin lilla kundvagn och lekte bowla med pensionärer.

Ska tänka på att inte skicka dem efter potatis nästa gång. Men förutom den lilla missen så var det lyckat att låta PBP ha egna saker som hon skulle hämta och ha i sin vagn. Nästa steg är att hon får en liten egen shoppinglista, men det får nog vänta ett litet tag. Måste försöka få tag på en lamineringsapparat först. Skulle behöva en sådan om jag ska göra som jag har tänkt mig.
Är det någon som har en som jag skulle kunna få låna? Jag tar självklart med mig egen lamineringsplast, eller vad det nu heter. :-)

Här är en karl som arbetar som kock och har kommit på den briljanta idén att göra ost av sin frus bröstmjölk. Han får dock inte servera den på sin restaurang än... Titta gärna på klippet.
http://video.se.msn.com/watch/video/fruns-brostmjolk-blir-ost/ahr2za6x

---

Kanske är det bara jag, men jag tyckte att det räckte bra med att bara vara min dotters kossa. Kanske tyckte jag det för att jag inte direkt hade något överskott av mjölk. Hade det sprutat hej villt från mig mest hela tiden så hade jag kanske varit glad om även karln hade mjölkat ur mig några gånger om dagen...

Kan ni tänka er att man sitter i lugn och ro i soffan och ammar sin lilla. Då kommer karln plötsligt in med pumpen i högsta hugg och utbrister - Vi har fått en beställning på fyra kilo ost! Sätt igång och producera nu.

Nej, för min del så är nog bröstmjölken till för mina barn. Bara! Och om de vill äta på restaurang någon gång så vill jag inte att de ska kunna beställa någontig som är gjort på min bröstmjölk.

Kan ju vara så att den här karln gör det mest för all gratis reklam som han får iom detta påhitt.

Har haft en trevlig helg med en mkt trevlig middag i lördags. God mat och trevligt sällskap är ju aldrig fel! Lite tomt var det dock här hemma. Väldigt tyst och lugnt medan PBP var hos mormor och morfar.

I söndags gjorde jag och karln lite vårstädning här hemma. Det gäller att passa på när det går. Dvs när lilltjejen är utlånad. Mina största projekt var blommorna som skulle vattnas, slängas, ansas osv. samt badrummet som fick sig en riktigt ordentlig skrubbning. Jag använde så mkt rengörningsmedel så jag hade halsbränna resten utav dagen. Men det kan det vara värt för ett rent och fint badrum!

Vaknade i morse med halsont. Tydligen är det nu min tur att bli lite krasslig. Ingen större fara än så länge. Förhoppningsvis blir det inte värre än så här,men man ska väl inte hoppas på för mkt. Kom förresten just på att en bidragande orsak till smärtan skulle ju kunna vara all halsbränna och alla sura uppstötningar som jag har haft i helgen... Eller så är det bara en gammal hederlig förkylning. Det är väl bara att vänta och se hur det hela utvecklar sig.

Fick PBPs förskoleplacering i fredags. Vi fick plats på vårat förstahandsval. Känns skönt! Fast jag måste säga att det känns lite overkligt att hon snart inte ska vara hemma tillsammans med mig hela dagarna!

Ja, det var väl det som har hänt sedan jag senast skrev någonting här på bloggen.

Nytt lagförslag har röstats igenom i mormontäta Utah

---

Hallå!!! Är det ett seriöst förslag eller?

Visst är det bra att vilja få ner antalen illegala aborten, men jag tror att det här är helt fel väg att gå.

Visst kan det finnas vissa knäppskallar som kvinnan i texten oven, men jag skulle gissa att majoriteten av invånarna är ganska så normalbegåvade människor som förstår att man inte ska göra så här.

Förbättra istället mödravården och gör den kostnadsfri. Försök fånga upp de blivande mammor som mår dåligt och ge dem hjälp. De behöver få prata med någon tex en kurator och få hjälp med att bestämma sig för hur de ska göra med sitt barn. ska de föda barnet, behålla det, adoptera bort det, eller göra en laglig abort?

Hur tusan kan man vilja förfölja gravida kvinnor på det här sättet? Att tex inte få gå på halt underlag utan att riskera att åka dit för mord om man skulle råka ramla och ev falla så illa att barnet i magen skulle dö. Det är ju en tragedi i sig, utan att man ska behöva sitta i fängelse för det. Om den här lagen skulle gälla här i Sverige så hade jag inte kunnat gå utomhus sedan typ november eller nåt.

Visst finns det galningar, men någonstans måste man ju dra en gräns! Vad räknas då som att medvetet utsätta sitt ofödda barn för fara? Här är några saker som jag kan jämställa med att vara ute och gå när det är lite halt: bära en vass kniv, åka bil, åka buss (då har man ju inte ens bälte), gå i trappor (speciellt om man bär på någonting), sporta, vara i närheten av djur större än ett marsvin, inte sitta brevid någon som röker (antar att det redan är förbjudet att röka, dricka och äta sånt som kan vara skadligt för barnet), inte vara i närheten av andra människor. Det kan ju finnas någon knäppskalle som knuffar till en eller sticker en kniv i en eller så...

Tur att man bor i ett and som inte har gått riktigt så här långt än iaf. Vi har det ganska bra här i lilla Sverige!

Japp, nu har ännu en vecka gått. Idag är det alltså dags för PBP att åka till mormor och morfar. Lika skönt som det känns att bara vara två vuxna hemma i ett par dagar, precis lika tomt känner jag att det kommer att vara. Vad ska vi göra hela dagarna liktsom. Hon har ju sin plats som i stort sett hela vårat liv är uppbyggt omkring nu. Men man behöver väl längta lite ibland för att riktigt uppskatta det underbara man har.

Just nu står lilltjejen och dansar framför TV:n. Hon har ju inte varit på öppna förskolan någonting den här veckan, så hon har väl inte dansat av sig någonting. Annars har hon ju en sång- och dansstund varje samling.

Jag sitter här och försöker komma på en massa saker att skriva för att kunna skjuta upp städningen lite. Jag gillar verkligen inte att städa. Jag blir på jättedåligt humör, även om jag vet att jag älskar känslan när allt är klart! Att ha en liten som bara springer i vägen och slänger ut sina leksaker överallt som jag redan har plockat ihop typ hundra gånger gör inte det hela roligare direkt...

I natt när jag låg vaken en stund, så låg jag och önskade riktigt innerligt att det skulle vara solsken idag så attjag skulle vilja vara ute i ett par, tre timmar så där på fm. Då skulle jag ha ngt att skylla på. Man måste ju passa på att vara ute när det är fint väder, eller hur!?! Det är alltid enklare att städa när sambon är hemma. Då kan han underhålla PBP om hon är i vägen. Kanske ska göra så idag oxå. det är så tråkigt att börja bråka på henne när vi båda är på sånt bra humör för tillfället.

Vad ska vi hitta på istället nu på fm då? Måste packa en väska till PBP. Måste komma ihåg räven den här gången. jag är expert på att glömma att packa ner hennes gosedjur. Som tur är så kan hon nästan lika gärna somna med vilket gosedjur som helst, men det känns bättre om jag har packat ner favoriten!

Sambon berättade om allt som han hade planerat att göra när han är ensam hemma på lördag. Det var säkert 150saker. Upplyste honom om att det inte är allt för många timmar som det gäller och att han skulle få stressa ihjäl sig om han skulle göra allt det där.

Jag vet iaf vad jag ska göra i morgon. Jag ska låsa in mig i badrummet. Ta ett långt bad utan katter, barn och sambo som kommer inspringandes hela tiden. Sen ska jag passa på att raka benen, skrubba fötterna och resten av kroppen, klippa naglarna, tvätta håret, plocka ögonbrynen. Jag ska ta hand om mig själv lite helt enkelt. Just nu känner jag mig nämligen som världens största sunk!

Är det vanligt, eller är det bara vi som har det så här hemma?

Idag har PBP varit världens mysigaste tjej! Hon fick vara hos farmor och farfar när jag var på MVC. Hon hade riktig tur för kusinen Maja var oxå där. De lekte som bara den när jag kom dit. Maja skulle försöka lära PBP att leka kurra gömma. det gick väl så där. Min lilla tjej är nog lite för liten för det än så länge. Men hon tyckte dock att det var väldigt intressant att titta på när Maja räknade. Hon gillar när man räknar! Ibland sitter hon och tittar i sina böcker och pekar på alla sakerna och räknar dä, dä, dä, dä. Hon har inte riktigt fått in det där med ett, två, tre osv än, men det kommer väl så smånigom.

Barnvakterna har tillfrisknat, så i morgon åker våran ögonsten till Eskilstuna till mormor och morfar. Hon har nu lärt sig att säga mormor. Eller kanske momo rättare sagt. Tidigare har hon bara sagt mofa. Gissa om mofa tycker att det har varit roligt! Får se om hon säger momo någonting nu i helgen.

---

Såg precis att våran, eller rättare sagt sambons gamla lägenhet är till salu igen. Det är lite roligt att kika in och se vad de har gjort med den! Att ingen har gjort iordning köket tycker jag är lite konstigt. Iof kanske en stor kostnad att lägga på en etta, men de hade renoverat badrummet -06. Det var gjort -02. Köket var och är orginal. Iof har de målat luckorna och bytt kylen, men spisen är nog från när huset byggdes eller något sånt. Står att den fungerar bra. När vi bodde där så fungerade den. Inte så himla mkt mer än så...

Jaja, vill ni kika på den så klicka på länken nedan.

http://www.hemnet.se/beskrivning/616018?r=3

Nu börjar det bli viktigt att tänka på hållningen. Barnets tyngd kan kännas som den försvårar balansen och frestar på ryggen. Många kvinnor känner sig andfådda oftare, eftersom det helt enkelt är jobbigare att förflytta sig. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn. Känner du oro inför förlossningen bör du ta upp det på MVC.

Kanske känner du att du vill spendera mer tid hemma nu i slutet av graviditeten. Mer information om föräldrapenning och ledighet hittar du på våra sidor om föräldraförsäkring.

Ditt barn väger ca 1,6 kg och är ungefär 27 cm långt från huvud till stjärt. Den tidiga kroppsbehåringen - lanugohår - börjar försvinna. Ibland kan fjuniga strån finnas kvar vid födseln, men de faller av under de första veckorna. Håret på huvudet blir tjockare och barnet öppnar och sluter sina ögonlock. Benmärgen har till uppgift att producera röda blodkroppar och tar nu över detta från levern. Skelettet hårdnar och lungorna, hjärna och muskler mognar ytterligare. En del barn börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången. Det är den vanligaste och enklaste födelsepositionen. Hårda sparkar upp mot bröstkorgen och ett ökat tryck mot bäckenbotten, där barnets huvud pressar på, kan bli kännbart. Barnet är mycket medvetet om förvärkarna även om du inte märker dem.

---

Shit bara tio veckor kvar. Det närmar sig med stormsteg!

Jag var på kontroll på MVC idag. Behövde varken väga mig eller ta en massa blodprover. Skönt, för inget av det hör till mina favoritsysselsättningar...

Kan nog konstatera att det är en bebis med humör iaf. Barnmorskan skulle känna hur bebisen låg. Huvudet låg nedåt och det var ruckbart. Sen skulle hon lyssna på hjärtljuden. Hjärtat gick i typ 360 eller nåt och ungen sparkade och slog för att hon skulle ta bort sina händer från magen. Den vände sig helatiden så att det inte gick att lyssna ordentligt på hjärtat.
Till slut fick jag lägga mig på sidan. Skulle tippa på att den där inne i magen trodde att vi hade kommit hem och att jag lägt mig i soffan eller så (de lär väl inte ha mkt till tidsuppfattning i den åldern, eller?), för då sjönk hjärtljuden dramatiskt på en gång. Den slappnade av totalt. Roligt att se om den är lika hetsig när den kommer ut!

Nu till det mest spännande med att gå på kontrollerna... Magmåttet. Förra gången låg jag straxt under översta kurvan. Den här gången hade magen växt på sig lite och jag hamnade mitt på översta kurvan. Någon som är förvånad? Inte jag iaf. Jag tycker verkligen att det känns som att det här barnet är större än vad PBP var. Berättade även det för barnmorskan som kontrade med att det nog finns plats för barnet att sjunka ner lite till, så till nästa gång kan måttet vara en bra bit under översta kurvan. Visst kan hon ha rätt, men jag tror inte ett dugg på det.

Förra gången jag var gravid så sa de vid varje besök att ett stort magmått inte alls betyder att bebisen är stor. De fortsatte att hävda detta trots att jag berättade om att vi har haft några riktiga klumpar i släkten. Men vet ni vad. Då sa de att man inte får större barn än vad man klarar att föda ut. Där ser man!
Jag vet ju inte vad alla andra har att jämföra med, men jag tycker att PBP med sina 4650 gram var ganska så stor! Och hade hon varit en halv mm bredare så hade hon banne mig inte kommit ut, så det så. Den här gången ska jag verkligen stå på mig bättre, för det är ju faktiskt både mitt och mitt barns liv och livskvallitét som står på spel. Längtar till tillväxtultraljudet. Hoppas på ett barn runt 3500 gram, tror att det blir ett i 5000 gramsklassen.

Oavsett hur stor eller liten bebisen är när den kommer ut, så längtar jag verkligen nu!

Undersökningar visar att Vodka ger samma fördelar som Yoga gör...

---

Kanske skulle prova på att yoga med lite vodka i kroppen. Man känner sig ju alltid lite smidigare och bättre på fyllan. Då kanske även min kropp skulle kunna få till någon komplicerad yogaställning...

Jag kan med ett litet leednde på läpparna berätta att min kära sambo har ändrat sig. Han såg verkligen fram emot att gå och handla med PBP när hon skulle bli lite större sa han när hon var bebis.

Den senaste tiden har det gått lite utför med handlandet. Eller rättare sagt med hennes uppförande när vi handlar... Idag var otroligt kämpigt om man säger så. Det är den här jäklarns trotsen som hon har kommit in i. Det är bara att kämpa på och inte ge med sig. Jag vet ju att det är för en period och att hon är mitt uppe i att testa gränser och sånt. Känns bara lite jobbigt när det är mitt bland hundra andra människor! Hoppas att hon märker att hon inte kommer nägonstans med det.

Det var en gammal tant som tittade på PBP när hon protesterade som högst och tårarna sprutade åt alla håll. Hon log som om hon kände igen det. Det kändes faktiskt jätteskönt. Jag har börjat att försöka skärma av blickarna från folk som tycker att man borde få tyst på ungen fortare än kvickt. Det spelar ingen roll vad de tycker idag. Står jag bara ut och håller på det jag säger till lilltjejen så kommer förhoppningsvis trotsperioden att gå över snabbare än om jag försöker göra alla till lags genom att få tyst på henne på enklast möjliga sätt.

Hon har även börjat att visa trotsen vid matsituationer. Eller under middaen vill säga. resten av dagen går för tillfället bra. Även här försöker vi stå på oss så gott vi kan, även om trumhinnorna tar allvarligt med stryk! Idag hade vi tre ordentliga utbrott under måltiden, med genom att först förklara vad som gällde och sedan inte bry oss om hennes högljudda protester så åt hon tillslut sin mat som hon skulle.

Just vid maten kan det gälla sådant som att man ska ha ätit upp innan man får mera mat. Att man bara lägger på pålägg EN gång på smörgåsen, inte 14! Ja, ni förstår säkert grejen...

Det är tur att hon varvar dessa vredesutbrott med att vara världens härligaste unge! Annars vet ej tusan om jag inte skulle försöka stoppa tillbaka henne. :-)

I går var det Frankrike som gällde. Idag tittar jag lite på Italien istället.


Vet ej vad "huset" kostar, då det är en konfidensiell handling. Undrar om man ska lägga ett skambud och hoppas på att ingen annan vill ha det? :-) 2000 kvadratmeter att ha inflyttningsfest på...

---

Vingård i Toscana...

---

---

Om du har 5 000 000 euro över så kanske det här är någonting för dig...

---

Tänk att vara så rik att man på allvar satt och kollade på sånna här annonser. Inte bara ha det som tidsfördriv som jag har...

Hemma hos mor och far.


En del skottad...


Bara ca sex delar kvar...

Ibland är det bra skönt att inte bo på landet! :-)

Ja det blir man verkligen av det här vädret som vi har haft de senaste dagarna! Molnen som fanns på himlen när vi var på väg ut skingrade sig och bakom fanns en strålande sol och en knallblå himmel. Det var hur mysigt som helstoch det blev nog närmare två timmar ute för oss på förmiddagen. Underbart!

PBP har varit på ett helt underbart humör hon med idag! Annars brukar hon kunna kinka och vara gnällig med mig och superglad så fort hennes pappa kommer hem. Kan vara lite småjobbigt! Idag var det dock tvärt om. Hehehe! :-) Fast hon var inte så farlig när han var hemma heller,men inte på riktigt lika underbart humör som tidigare under dagen.

Till middag åt vi fläskkotletter med het persikosås. Helt underbart gott tyckte hela familjen! Såsen skulle nog klaffa ännu bättre tillsammans med kyckling. Ska testa det nästa gång. Sen gjorde vi en liten fruktsallad till efterrätt. Gaiamelon, ananas och apelsin. Mums! Det kan verkligen liva upp lite i vardagen att lyxa till sig med en efterrätt. Det behöver ju inte vara krångligare eller onyttigare än en fruktsallad.

Jag har nu byttt till min tunna jacka efter att ha blivit dyngsvettig igår på promenaden. Kruxet är bara att den inte går att stänga... Hmmm, kanske dags att köpa en riktigt stor stickad tröja.

Nu ska vi packa ihop oss och ta en promenad. Ska bli skönt, även om solen inte skiner riktigt lika mycket som igår.

Jag har precis fått reda på att barnvakterna för helgen ligger nerbäddade och sjuka. Ingen höjdare. Hoppas att ni kryar på er. Annars så får PBP komma till er en annan helg antar jag. Det är ju några dagar kvar, så förhoppningsvis så hinner mamsen och pappsen bli friska.

Dammsög lägenheten igår. Lite negativt med att vårsolen tittar fram är ju att allt damm och katthår verkar mångdubblas. När jag kom upp i morse så såg det ut som det var en vecka sedan som jag dammsög senast. Jaja, jag får väl ta och dammsuga nu några dagar i rad så kanske jag hinner ifatt dammexplosionen.

Nepp. Ta på kläderna och ut i den friska luften alltså.

Det är farligt att inte ha någonting att göra på kvällarna. Jag har hittat lite nya ställen som jag planerar att flytta till. Någon som vill följa med?

http://www.hemnet.se/beskrivning/512210?r=3

http://www.hemnet.se/beskrivning/465931?r=3

http://www.hemnet.se/beskrivning/564684?r=3

http://www.hemnet.se/beskrivning/21927?r=3

http://www.hemnet.se/beskrivning/566998?r=3

http://www.hemnet.se/beskrivning/35604?r=3



Hahaha! Kan ni tänka er oss boende i det här "huset"? Vakna på morgonen, titta ut över våra ägor och vänta på att en av våra tjänare ska göra färdigt frukosten. Fast lite soolt vore det ju att bo i någonting sånt här! http://www.hemnet.se/beskrivning/249425?r=3

Nu när jag sitter och tittar på alla dessa fina hostäder så blir jag lite road av beskrivningarna. Det märks att de inte vänder sig till sånna som lilla jag som tar ut fem mammadagar i veckan och som inte hade någon jättelön innan jag blev på smällen. Här hemma brukar jag skratta åt beskrivningar som
-Ett drömboende för den händige! Det betyder att du kommer att få renovera i fem år innan du ens kan se att det liknar ett hus.
-Viss renovering krävs. Betyder att man kan se att det är ett hus, men antagligen så skulle du göra världen en tjänst genom att bränna ner skiten och bygga nytt istället.
-Charmig orginalinredning. Ingenting är gjort på huset sedan tanten och farbrorn som har självdött i huset flyttade in där på Ben och Knotas tid. Visst, det kanske har blivit modernt igen, men lukten av gammal instängd pensionär går aldrig ur. Om man inte river ut varenda liten inredningsdetalj. Tro mig jag vet!

Här när man ska sälja hus i Frankrike så låter det inte alls så. Jo, till viss del om jag ska vara ärlig, men men... Här kallar man istället bostaden som jag skulle kalla för på gränsen till ett stort slott för en fristående villa. Bostadsytan är ju barapå 500 kvadratmeter!!! I min annons skulle det stå jätte, mega, enormt stort, lyxigt värre, full pott på coolhetsskalan osv osv. En fristående villa är för mig stor när den är typ 160 kvadratmeter stor. Men man, man har väl olika referensramar antar jag.

Skulle jag ha pengarna skulle jag lugnt gå och köpa slottet. Inte för att bo där hela tiden kanske. Men hur coolt vore detinte att kunna säga att man äger ett slott i Frankrike?!?

Det lät så gott att jag tar och lägger upp receptet här. Om det är någon som hinner testa det före mig så berätta gärna hur det smakade!


Vit Kladdkaka
2 ägg
2 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
2½ dl vetemjöl
3 msk apelsinjuice
100 g smält vit choklad
100 g smält margarin

Gör så här
Rör ihop ägg och socker. Sikta ned vaniljsocker och mjöl.
Tillsätt apelsinjuicen, den smälta chokladen och margarinet.
Rör smeten slät med hjälp av en slickepott.
Häll smeten i en smörad och brödad form.
Grädda i mitten av ugnen i 150 grader i ca.30 minuter.
Kakan blir som godast om den får stå i kylskåpet över natten!
Servera med hallon.

Imorgon bitti bär det av till veterinären igen. Gustaf har en tandsjukdom. Har tyvär glömt bort vad den heter och orkar inte resa på mig för att nå papprena och titta efter... Lat kanske?

Hur som helst så ska han dit på morgonen för han ska sövas och opereras. Om jag förstod det hela rätt så ska de skära ner tanden och sy ihop tandköttet över det. Klart! Hoppas att det är så enkelt som det låter!

Jag är lite nervös inför den här gången. Han sövdes ju senast för ca en och en halv vecka sedan tror jag att det var. Han fick då tandsten borttagen. Det tog då jättelång tid för honom att återhämta sig. Vi var och hämtade honom vid tre. När jag gick och lade mig vid halv tio så var han fortfarande inte helt ok. Måste komma ihåg att tala om det när vi lämnar in honom!


Våran "lilla" sötnos!

Fyller 27 år idag kan jag berätta för alla er som inte visste det.

Det blev lite mysmiddag med familjen. Fläskfilé med gräddsås och fetaost. Gratinerat. Till det ris och lite goda grönsaker. Mums vad gott det var! sen så kämpade vi lite med en jättegod 12 bitars tårta som jag skulle ha bjussat på idag. Det blev över tre fjärdedelar kvar... Sambon får ta med sig till jobbet imorgon.

Ja, kalaset blev inställt även idag. PBP hade feber igår kväll så då bestämde vi oss för att det nog var bäst att bara ta det lugnt idag. Hon har dock varit feberfri under dagen, men hostat en hel del så det var nog rätt beslut iaf.

Nu blir det en krya på sig-vecka, för på fredag åker hon med mormor till Eskilstuna. Barnfri helg alltså! :-) Det firas med en tjejmiddag hemma hos Sandra. Ska bli hur trevligt som helst! Sambon skulle fira sin ensamma kväll hema med ett låååångt bad. Jag brukar nämligen pika honom lite när han ska gå och ta sig ett bad och lovar att det inte ska bli så långt och sen kommer upp två timmar senare. Nu ska han alltså få bada hur länge som helst utan att någon bryr sig. Undrar om han fortfarande kommer att se ut som ett russin när vi går upp på söndag morgon? :-) Hoppas jag kan få lite sovmorgon då oxå! Det vore verkligen underbart!

Från denna graviditetsvecka erbjuder MVC ofta kontroller varannan vecka. Förmodligen känns det nu som om alla organ trängs undan av magen och barnet. När du börjar närma dig slutet av din graviditet känns benen ofta tunga och trötta. Räkna med att du behöver extra mycket vila. Trycket på venerna som leder blodet från benen tillbaka till hjärtat kan ibland bli för hårt, och det kan leda till åderbråck. Många kvinnor börjar nu fundera på den förestående förlossningen. Skriv gärna ned dina tankar om att vänta och föda barn. Det är ett bra sätt att bearbeta det du har framför dig.

Barnets vikt är ca 1,4 kg och längden runt 26 cm från huvud till stjärt. Det fortsätter att lägga på hullet, samtidigt som hjärnan och de inre organen växer till sig. Nu finns det inte plats för akrobatik konster i livmodern längre, men barnet kan fortfarande sträcka ut sig och sparka. Barnets huvud står i proportion till den övriga kroppen. Hjärnan växer mycket snabbt och gör så att de mjuka skallbenen pressas utåt. Vindlingarna som är karakteristiska för hjärnans utseende, blir allt fler eftersom den blir snabbare och kraftfullare samt förbindelserna mellan nervcellerna ökar. Hjärnan kontrollerar nu andning och kroppstemperatur. I ögonhålorna rör sig ögonen och barnet börjar bli känsligt för ljus, ljud, smaker och lukter. Det kan också skilja på naturligt och artificiellt ljus genom livmoderväggen.

---

Jag tror att de måste ha skrivit fel angående hur stort barnet är vid den här tiden. Jag slår vad om att bebisen i min mage väger runt 27 kg för tillfället. Intressen som den har just nu förutom att sova en stund då och då är att sparka fotboll med insidan av min mage. Det är sjukt vad den lever runt! När jag knappt står ut längre så brukar jag säga till sambon att han ska komma och känna på magen. För att få lite förståelse för hur "synd" det är om mig som verkligen aldrig får ha en stund för mig själv. Bebisen gör sig nämligen påmind varje tillfälle som jag har möjlighet att slappna av och vända mig inåt. Tror ni att lillskrutten visar sin pigga sida för sin far. NEPP. Den blir tokstilla på en gång. Då blir det ju inga sympatier för mig ju... :-( Jaja, sambon får ta över när den väl är ute. Det är min genialiska plan just för tillfället. :-)

Ännu en vecka har gått.

Känner mig lite konstig för tillfället. Det är ju fredag, så jag är trött som vanligt på fredagar. Samtidigt känner jag mig sjukt rastlös... Rolig kombo, eller hur?!? NOT! Jag hade inte ro att sitta och titta på TV:n så jag satte mig här i hopp om att det skulle kännas som jag gjorde mera när jag satt framför datorn. Kan tala om att skillnaden var inte speciellt stor.

PBP som har gått och varit förkyld med lite snor i näsan och så, har nu även fått hosta och börjat bli lite hängig. Detta medför att födelsedagsfirandet med vännerna som skulle ha varit i morgon fick ställas in. Det skulle nog bli lite för mycket för henne. Har på känn att hon snart kommer att bli bättre bara hon får ta det lite lugnt.

Eventuellt så kommer även födelsedagsfirandet med familjen på söndag att bli inställt. Jag som redan hade bantat mer det kalaset reält. Jag har verkligen ingne ork till att ordna med någonting nu för tiden. Den här graviditeten tar musten ur mig på ett helt annat sätt än vad den förra gjorde. Vi skulle bara vara den absolut närmaste familjen. Nu blir det kanske bara den absolut, absolut närmaste familjen. Dvs jag, sambon och PBP alltså. Men det kan ju vara mysigt det med! Så länge som lilltjejen blir frisk så är ju allt bra.

Idag har vi tagit en lång promenad. Öppna förskolan är ju stängd på fredagar så när jag såg hur härligt solen sken idag så klädde vi på oss och gick ut. Snacka om att man fick vårkänslor! Takdropp och plättar på gatan där man såg asfalten. 16 grader varmt i solen. Härligt! PBP var dok lite sänkt. Hon satt bara och hängde i vagnen. Ville bara gå en kort bit innan hon ville sätta sig i vagnen igen. Hon som brukar skrika om hon måste sitta. Hon vill ju mest springa omkring och gå med oss hela tiden.

Hon kändes dock lite piggare efter lite lunch och 2,5 timmars sömn mitt på dagen. Sen blev det en kortare promenad på em oxå. Man får passa på de här dagarna som verkligen är fina!

Hmmmm, känner mig fortfarande lika konstig. PBP sover och karln är borta. Det är ju nu jag ska passa på att ligga och titta på det jag vill på TV:n. Det brukar jag ju iof få göra, men idag så slipper jag ju suckar och andra gester som visar vilket skitprogram jag tittar på... Ska kanske gå och jobba lite på rumpavtrycken i soffan...

Idag har PBP åkt pulka för första gången. Visst, vi har dragit henne i pulkan tidigare, men idag åkte hon utför. Vi gick tillen skola i närheten där sambon hade sett ut en backe som skulle passa bra. Där brukar tydligen skolbarnen åka. Kan tala om för er att de inte hade åkt där på ett bra tag. Det var nämligen typ 15 cm lössnö där och helt omöjligt för lilltjejen att göra någonting annat än att bara sitta och titta där i sin lilla röda pulka.

Som tur var så hittade hennes duktiga mor en gångväg upp till skolan som var plogad och helt toppen för att åka pulka i! Hon tyckte att det var jätteroligt och sprang uppför backen jättemånga gånger. Till slut märktes det dock att hon blev trött och aningens frusen. Huvudsaken var ju att hon hade haft roligt iaf!

Väl hemma blev det ett glas med varm saft. Första glaset saft by the way... Hon gillar av någon anledning inte varm mjölk. Men, men, man kan ju inte älska precis allt ätbart, eller hur?!?

Idag gjorde jag någonting som jag aldrig har ätit förut. Isterband och stuvad potatis. Jäklarns vad gott det var! Och enkelt som bara den oxå! Isterbanden var fyllda med lök, rödbetor och ättiksgurka. Hur gott som helst! Den stuvade potatisen var ett recept från Per Morbergs bok som jag fyndade på rean. Sjukt gott, men inte helt fettsnålt om man säger så. Å andra sidan räckte det med en väldigt liten portion, så det kanske inte blev så farligt iaf...

En maträtt som jag lätt skulle kunna bjuda mina gäster på! Rekommenderar varmt!

Idag ringde min mobil när jag och PBP var på öppna förskolan. Det var Anna som hade vägarna förbi Enköping och ville passa på att träffas. Jättetrevligt! Vi gick och åt lunch på Wickmans. Supergod sallad som vanligt! Sen en liten shoppingtur innan det var dags att gå hem och lägga lilltjejen.

Det är ju alldeles för sällan som vi ser till att träffas! Det får försöka bli bättring på det nu i vår!

Är det bra eller dåligt att inte se den man dejtar.

Jag tog mig en liten titt på femmans nya datingprogram. Det går ut på att man inte ska se varandra under tiden som man lär känna varandra. Det var tre par. Alla verkade tycka att just deras dater verkade vara riktiga toppenmänniskor! Det var verkligen folk som de klickade med. Till slut fick de dock se sina dater i ljus. Som tur var så kunde inte den personen som hade ljuset på sig se reaktionen på den som tittade. En av tjejerna såg ut som hon höll på att kräkas. Den andra tjejen såg allmänt missnöjd ut. Den tredjr tjejen såg dock ut som hon hade vunnit femton miljoner på lotto. Hon blev riktigt till sig i trosorna.

Killarnas reaktioner var väl inte rikigt lika illa. Den första killen missade jag. (Satt ju här framför datorn samtidigt...) Den andra killen blev skitnöjd! Den tredje tyckte att tjejen var söt, men inte så modellik som den bild som han hade målat upp.

Det hela avslutades med att de fick välja om de ville träffas i ljuset eller inte. De två första tjejerna packade sina väskor och drog, utan att träffa killarna. Det sista paret valde att träffas även i ljuset.

Samtidigt som jag tycker att det är såååå uttjatat med datingprogram, så tycker jag att det var ett roligt koncept! Det var roligt att se hur de först sitter och såger att det är insidan som är viktigast och hur de längtar efter ett förhållande som inte bygger på enbart utseende osv... Sen så blir de intresserade av en personlighet och hånglar loss och pratar högt om hur underbart personen kysser (Ok, nu handlar det mest om tjej nr 1.). Sen när man får se personen så blir den helt plötsligt ingenting värd alls. Inte ens en date utan kameror där man, om man verkligen inte vill träffa personen igen, kan tala om detutan att hela Sverige ser på...

Jag kanske ska tillägga att ingen såg ut som att man hade grävt fram honom eller henne under en sten ute i skogen. Visst såg vissa bättre ut än andra, men det var ju inga noll eller tiopoängare med. Tjejen som reagerade sämst (enligt mig) var ju absolut inte ens i närheten av att vara en tiopoängare själv...

Undrar varför man målar upp en sån drömbild av vad det är för en person man träffar? För det första -Hur många tiopoängare söker sig till ett sånt här program? De kan ju få till en massa dater själva. - Varför skulle de som gör programmet bara ta med de allra hetaste? Det blir ju inte alls lika bra TV! -Och för det tredje. Varför inte hålla munen stängd när det kommer till allt snack om hur insidan är det viktigaste om man inte tycker det. Då gör man ju bara bort sig i TV. Samtidigt som man kanske sårar någon.

Jag vet att utsidan räknas. Jag försöker verkligen inte hymla med det. MEN, om man ställer upp på ett sånt här program.Gör man då inte det för att testa någonting nytt? Varför inte gå på ett par dater med fempoängaren och se om han eller om inte vinner i längden?

Vet inte om jag kommer att fortsätta att titta nästa vecka... Men känner jag mig själv rätt så gör jag nog det. Sån är jag! :-)

Nu går du in i graviditetens sista tredjedel. Det är en spännande men också påfrestande tid, såväl psykiskt som fysiskt. En del kvinnor mår utmärkt under denna period, medan andra kan känna sig helt utmattade. Under dessa veckor kan du räkna med en viktuppgång på ca 4,5-5,5 kg, där barnet utgör ca 3-3,5 kg. Livmodern har under den senaste månaden växt ca 4cm och du kan känna ett tryck upp mot bröstkorgen. Detta kan ge en lätt obehagskänsla när de nedersta revbenen spänns ut.

Är du Rh-negativ görs en andra undersökning för att kontrollera om modern utvecklat antikroppar. Omkring dessa veckor görs ofta ett glukosbelastningstest, vilket innebär att man kontrolleras för att se ökad risk för graviditetsdiabetes. Även en kontroll av eventuell blodbrist görs.

Ditt barn är nu ca 25 cm långt från huvud till stjärt och vikten ca 1,2 kg. Det utvecklas och växer mycket snabbt nu. Lungorna är så pass färdigutvecklade att det klarar av att andas luft, men om barnet skulle födas så skulle hon eller han ändå behöva hjälp med andningen. Hos flickor är blygdläppar fortfarande små och täcker inte klitoris men under de sista veckorna växer de samman alltmer. Hos pojkar sjunker testiklarna ned i pungen. Fortsätt att prata med ditt barn för vid det här laget har det vant sig vid din röst. Den här sista tredjedelen av graviditeten kommer barnet framför allt att gå upp i vikt och enligt lag är barnet livsdugligt, vilket gör att det måste registreras om det föds.

---

Ok. Bara en tredjedel kvar... Känns som sjukt lång tid, samtidigtsom det känns som att det kommer att gå jättefort! Jag veeet att jag tjatar och tjatar om hur tiden känns, men det är konstigt hur en tidsperiod kan kännas så olika lång beroende på vilket sätt man ser på tiden på.

Barnet börjar växa på sig ordentligt nu. Det känns kan jag tala om. Det är riktigt svårt att ligga på rygg nu för det mesta. Lungorna trycks ihop av barnets tyngd och jag får andnöd. Det blir alltså till att ligga på sidan i tre månader framöver.

PBP tycker så mycket om min stora mage. Hon har ju inte en aning om varför den ser ut som den gör,men hon tycker om att titta på den, klappa den och pussa på den. Jag längtar verkligen efter att hon ska få sin lilla bror eller syster! Hon kommer bli världens bästa storasyster! Det är jag tvärsäker på!

Pratade med en mamma på öppna förskolan idag. Hon har två år mellan sina barn. Det kommer ju att vara ett år och tio månader mellan mina så det är ju ganska så lika. Hon sa att hennes äldsta kom i en trotsperiod 2,5 månader efter att ha fått sitt syskon. Tydligen är det väldigt vanligt vid den tiden. Först då förstår barnet att den nya lilla bebisen verkligen är här för att stanna. Jag tycker att det är jätteskönt att höra om sådant! Då kan man ju vara förberedd om även PBP hamnar i en sådan period.

Får se om den här viktiuppgången som står ovan stämmer på mig. Förra gången samlade jag ju på mig 11 kg vätska sista månaden. Hoppas verkligen att jag ska slippa det den här gången! Även om just vätskan försvinner så fort bebisen är ute så försvinner ju inte bristningar och överskottsskinn som man har fått pga den ökade volymen som ska få plats i kroppen...

Kollade precis på hur länge sedan det var som jag uppdaterade bloggen och såg att det bara blir längre och längre mellan gångerna. Jag tycker ju att det är skönt att sitta här en stund varje kväll och skriva av mig lite av det som finns i huvudet på mig. Konstigt att jag inte tycker att jag har hunnit med det den senaste tiden! Faktum är att jag för tillfället inte tycker mig ha någonting över huvud taget att skriva om. Får se om det kanske kan kännas annorlunda om jag försöker ta tag i bloggen lite bättre igen. Vissa saker är ju sånna där vanegrejor. Har en känsla av att bloggen fungerar så för mig. Ju mera man håller på desto fler uppslag till nya saker att skriva får man.

Jag gillar och har alltid gillat att skriva! Inte för att det här kanske räknas som att skriva direkt... Här skriver jag ju sakerna bara rätt upp och ned så som de ploppar upp i huvudet på mig. Ofta med en inte helt korrekt svenska och med ett talat språk i skrift om ni förstår vad jag menar...

Riktigt roligt tyckte jag att det var att skriva historier på svenskan i skolan. Fick oftast MVG och ibland VG på de uppgifterna. Alltså kan jag inte ha sugit allt för mkt när det kommer till det skrivna ordet. Varför fortsätter man inte att odla sådanna färdigheter när man slutar skolan? Är det för att man vet att man aldrig kommer att låta någon annan läsa det man skrivit? Är det så att rädslan för vad någon annan ska tycka gör att man ger upp ett intresse? Eller är det så att det känns helt onödigt att skriva om det inte ska läsas av någon annan? Kan det ha varit så att det var så roligt att skriva just för att lärarna tyckte att jag var bra på det och att egot fick sig ett välbehövt uppsving varje gång jag fick tillbaka en betygsatt historia? Ja, inte vet jag, men slutat skriva har jag iaf gjort. Kanske kommer jag att ta upp det någon gång. Vem vet?