Vet ni vad?
Igår när jag hade lagat middagen och sambon inte behagade dyka upp någon gång så sa jag till PBP att hon skulle gå och säga till honom att maten var klar.
Hon gick så och bankade riktigt hårt på dörren tills han öppnade den och gjorde sedan tecknet för mat!
Det är ju sjukt vad mkt bra användning jag kan ha av henne nu! Hade tänkt att hon skulle få lära sig att teckna följande nu:
-Kom och ge min mamma en fotmassage. NU!!!
-Mamma är sugen på vindruvor. Kan du ge henne en skål fylld med sånna?
-Jag är på dåligt humör! Underhåll mig medan mamma tar ett bad och vilar upp sin ömma kropp lite.
Ska nog ta mig en funderare på vad som mer kan vara väldigt viktiga fraser att lära min söta lilla snart ett och ett halvtåriga tjej.
Hon gick så och bankade riktigt hårt på dörren tills han öppnade den och gjorde sedan tecknet för mat!
Det är ju sjukt vad mkt bra användning jag kan ha av henne nu! Hade tänkt att hon skulle få lära sig att teckna följande nu:
-Kom och ge min mamma en fotmassage. NU!!!
-Mamma är sugen på vindruvor. Kan du ge henne en skål fylld med sånna?
-Jag är på dåligt humör! Underhåll mig medan mamma tar ett bad och vilar upp sin ömma kropp lite.
Ska nog ta mig en funderare på vad som mer kan vara väldigt viktiga fraser att lära min söta lilla snart ett och ett halvtåriga tjej.
Morgonpigg, eller vad?
FB, alltså före barn, så brukade vi räkna oss till den morgonpigga delen av befolkningen. Det hände väldigt sällan att vi gick upp efter åtta på helgerna. Det är väl ganska så morgonpiggt kan jag väl tycka.
Nu har vi fått barn. Även barnet är morgonpiggt! Väldigt morgonpiggt till och med! Hon tycker att det är onödigt att ligga och dra sig längre än till fem-halv sex på mornarna. I dag fick vi sovmorgon till fem över sex tom! Känndes riktigt skönt faktiskt!
Sen är det en annan sak som är konstig kan jag tycka. Varför är dottern uppskruvad till 110% när hon vaknar, medan vi föräldrar tar typ en halvtimme på oss innan vi ens kan öppna ögonen helt och börja tänka på frukost? 
Nu har jag det lite förspänt på helgerna. Eftersom att det alltid är jag som går och tar upp PBP på vardagarna och som får de sekundrarna med morgonmys så brukar hennes far i stort sätt alltid ta henne på helgmornarna. Detta ger mig minst fem minuter extra i sängen. Det är skönt att kunna väcka kroppen lite långsamt. Hinna sträcka ut muskler som har fått för sig att förtvina under natten och så. Har jag tur så hinner jag även klappa lite på magen under den här tiden. Sen lägger jag mig tillrätta och funderar ett tag. Detta tag brukar bli ca fjorton sekunder långt, sen sover jag igen. Ibland får jag sova en halvtimme till, ibland tre minuter. Det beror på när PBP kommer på att jag fattas. Då väcks man av att det låter som en elefanthjord försöker ta sig in genom dörren samtidigt som den skriker maaaaaaaaaaaaaammaaaaaaaaaa!!!! Det är bara att ta sig upp då. Skönt iaf med de där extra minutrarna. De känns lyxiga!
Sammanfattning av dagen.
Vi har byggt garderober.
REA!
Kan rekommendera er som har barn att ta en titt på www.pippilotta.se . De har 75% rea på i stort sett hela deras lager. Skynda att fynda! :-)
V.24
|
Helt slut!
Efter en heldag i Västerås så är jag nu heeeelt slut!
Vi började med att gräva fram bilen som var gömd under typ en meter snö. Eftersom att plogbilen precis varit där och plogat resten av parkeringen så var det så fina vallar så runt precis hela bilen. Vallarna var i knähöjd kan jag tala om. Ibland vore det så skönt med garage! Men, men.
Efter att ha bökat med att montera in nya bilbarnsstolen så var det äntligen dags att åka. Angående det så kan jag säga att det var tur att vi gjorde det idag och inte om typ en månad. Då hade jag verkligen inte fått plats för att spänna alla band under sätet och så. Det var nämligen så att karln i huset inte riktigt förstod sig på beskrivningen. Han blev då lite putt och bestämde sig för att gå tillbaka upp med den gamla stolen i lägenheten istället. Alltså var det bara att hugga i. Jag tyckte nämligen inte att det var särskilt svårt att tolka bilderna eller texten. Men så kan det ju vara. Nästa gång är det kanske jag som står där som ett fån och inte fattar någonting. Bra blev det till slut iaf!
Sen åkte vi till BVC. Dags för spruta nr.2 för lilltjejen. Kom dit tio i tio. Kom därifrån elva. Tog ett tag kan man säga! PBP var jätteduktig och skrek bara precis när hon blev stucken. Sen var det roligare att leka än gråta. Hoppas hon slipper de där utslagen som hon fick förra gången. Om hon reagerade på samma sätt även den här gången så skulle vi ta kontakt med läkarna för att eventuellt göra någon provtagning för att se om hon är överkänslig mot något utav ämnena i sprutan. Lite, lite feber hade hon hunnit få nu på kvällen innan hon skulle lägga sig iaf.
När vi ändå var i Västerås så passade vi på att byta PBPs eldrivna trehjuliga motorcykel som hon hade fått i julklapp. Det var glapp i en knapp, så den fungerade bara när den själv ville. Det var verkligen inga problem. Det är så skönt när det är så! Man känner sig så oerhört dum när man är tvungen och stå och förklara sig när man ska lämna tillbaka någonting som inte fungerar.
Lunch på MAX. PBP fick en ramlösa till sin barnmatsburk. Gissa om det var populärt!?! Hon verkligen älskar bubbelvatten! Hon lyckades tom göra en megavåg i glaset som konstigt nog slog tillbaka mot henne så hon blev plaskblöt om byxorna plus fleecen som hon hade över.
Så här längt hade det mesta gått relativt smärtfritt.
Så kommer vi då till IKEA. Det går bra förbi sofforna, vidare förbi billybokhyllorna. Vissa skrik när vi stannar, men så länge vi rör oss är hon tyst. Fortsätter förbi matsalsmöbler och köksavdelningen. Snällt barn! Kontorsmöbler och sängar. Verkar ju gå bra det här, speciellt med tanke på att PBP bara sovit 30 minuter idag.
Sen går brandlarmet igång. Hon ska vända sig och stå i vagnen. Gillas inte av föräldrarna som nu försöker titta på garderober till barnrummet. PBP får således springa lite fritt medans jag letar fram selen som ligger under fårskinnet i vagnen. Kan bara säga en sak om det. BIG misstake!!!! Låt inte ett vilddjur få känna av friheten om du inte är berädd på att släppa det lös. Tror ni det var omöjligt att få henne att sitta fint i vagnen sen, eller? Gud vad hon tjöt. Konstigt att de inte utrymde stället!
Och vilken bra förälder man känner sig som vid ett sånt här tillfälle då. NOT! Man försöker med det mesta och absolut ingenting fungerar. Tårarna sprutar åt alla håll och jag tror inte ens att de som skulle kolla på soffor kunde höra varandra. Vilken ljuvlig stämma våran dotter har... När det blir sånna här tillfällen så ser man hur folk tittar. Vissa medlidsamt. Andra tycker att man ska få tyst på ungen fortare än kvickt. Gör mina inbyggda urmodersinstinkter då att jag kommer på det ultimata sättet att trösta mitt barn på? Nej, inte alls. Jag börjar toksvettas istället. Vad ska det vara bra för liksom? Kanske för att skrämma bort folk som kommer för nära mitt barn. Kanske för att det ska lukta så illa så att de inte ska vilja komma i närheten. På så sätt kan de ju inte stämma mig för att de inte längre kan höra någonting pga PBP vackra läte. Hmmm, vid närmare eftertanke kanske det var bra med pölarna av svett som bildades runt mina fötter!
Tillslut skrek jag till sambon: JAG SKULLE VILJA ATT DET SER UT SÅ HÄR. BLIR DET BRA? Han nickade. STÅ KVAR OCH SKRIV NER VAR VI SKA HÄMTA SAKERNA SÅ TAR JAG UNGEN OCH GÅR.
Karln gjorde snällt som han blev tillsagd. Tror att han tyckte att det var ganska så skönt att vi gick därifrån. Frågar ni mig så tog det vääääldigt lång tid att skriva ner det han skulle. Han försvarade sig med att han ville vara säker på att få med sig allt. Jag tror att han gick tillbaka till sängarna och tog sig en tupplur. Det är iaf vad jag skulle ha passat på att göra.
Jag och PBP gick till barnavdelningen där de har en rutschkana. Där sprang hon runt, runt, runt. Tror hon åkte hundra gånger, minst! Sktiglad och nöjd. Tog sig fram där bland främmande barn som var riktigt stora en del av dem. Jätteroligt att hon har blivit så modig av sig! Men det verkar som att med stigande mod kommer stigande humörssvängningar! Jag vet då verkligen inte vem hon kan ha ärvt de svängningarna av... ;-)
Sen skulle vi kolla på ny leklåda och sånt. det gick ju bra, för då kunde hon ju fortsätta vara på golvet och leka. Sen gick brandlarmet igång igen. Jag vägrar nämligen att ta henne genom köksavdelningen med glas och sånt om hon inte sitter i vagnen. Hon vägrade sitta i vagnen. Efter en stund kom jag på att jag hade en nappflaska med vatten i skötväskan. Då blev hon tyst och lugn. Men shit vad snabbt hon drack! Nästa gång kommer jag att packa ner en tvålitersflaska, minst! Från lagret och tills vi tog oss ut på parkeringen var hon nog inte tyst i många millisekunder...
Jag vet två föräldrar som kommer att somna ovaggade i soffan före nio.
Vi fick tyvär inte tag på allt vi behövde, så vi måste tillbaka. Kanske redan nästa helg... Ladda, ladda, ladda tålamodet!
Tisdag.
Som vanligt så var det öppna förskolan som gällde. Först gick vi dock på en promenad eftersom att PBP bestämde sig för att det var morgon redan kvart i fem i morse. Alltså hann även våra superlångsamma morgonrutiner ta slut en timme innan ÖF öppnade. Det var riktigt skönt att vara ute och gå så där på morgonen faktiskt! Kan nog inte räkna med att det är någonting som kommer att hända varje morgon dock. Det har jag nog blivit för morgonslö för är jag rädd. Men händer det någon eller några gånger i veckan så är ju det bättre än ingenting, eller hur!?!
Promenerade bort till MVC och anmälde mig till föräldrautbildningen. Har velat lite fram och tillbaka de senaste dagarna om jag ska gå någon eller inte. Bestämde mig efter mycket om och men för att gå. Jag tror att det är lika bra eftersom jag har börjat bygga upp en rädsla inför förlossningen. Inte bra! Det känns som att nu vet jag hur sjukt mycket som kan gå fel. Förra gången så hade man ju det i bakhuvudet, men det är ju sånt som inte händer en själv. Efter förra gången när det till slut gick bra, men var på väg att inte gå lika bra, så sitter det inte i bakhuvudet längre. Det sitter ganska så centralt i framhuvudet, eller vad tusan man ska kalla det. :-) Jag tror alltså att det kan vara bra för mig att gå utbildningen och få fokus flyttat i min lilla hjärna. Från negativa tankar till lite mera positiva tankar och känna att jag faktiskt kommer att vara förberedd även till denna förlossning.
Smärtan är ingenting jag är rädd för nu iaf. Lite kan iofäven tanken på smärtan komma smygande. Jag vet att jag hade sjukt ont ett tag,men inte så ont att jag inte kunde hantera det. På slutet kände jag ingenting. Man skulle ju kunna tänka sig att det skulle göra ont i underlivet när man ska få ut en "liten" bebis kanske. Men jag kände ingenting alls då. Konstigt, eller hur!?! Visst kände jag mig lite, hmmmm, uppspärrad, men inte mera än så. Jag tror att min kropp vid det laget hade kämpat alldeles för länge utan sömn, mat och dryck. Den orkade inte med att känna smärta, eller framkalla ordentliga värkar. Den var helt slutkörd! Med den "lilla" smärta jag kände när PBP föddes så kan det ju bara bli värre. Så känns det nu. Fast å andra sidan så kanske det går lite fortare den här gången och då kan det lugnt vara värt lite extra smärta!
Just det, jag höll ju på att prata och dagen. Tänk så uppslukad man kan bli av annat... Mammor och sånna som ska bli mammor måste vara bland de absolut tråkigaste eller åtminstonde mest enkelspåriga människorna som finns! Diskuteras det inte foglossningar, smärtstillande, amning, sömn, bajs, smakportioner, sömn, krypning, sömn, matvägran, andra föräldrar och till slut sömnmetoder så har man inte ett riktigt viktigt samtal. :-) Lite överdrivet kanske, men mycket sånt snack är det!
I dag på Öf så var PBP sjukt rolig! Hon var framåt och glad. Fick totalt skrattfnatt och sprang även runt och pratade en massa. På samlingen skulle hon bara dansa hela tiden. När det var dags för fika så följde hon inte med mig och gjorde iordning fikat, utan ville vara kvar och leka. Hon hittade tom en kompis att leka med. Jag vet inte om han var lika intresserad av att leka med henne, men hon hade roligt iaf! :-) De kröp omkring under rutschkanan (har verkligen ingen aning om hur det stavas) och hade jätteroligt! Sen så ville hon inte gå hem så tidigt som jag ville. En riktig superunge har hon varit idag! :-)
Provade förresten ett nytt recept idag. Äppelfläsk med potatismos. Riktigt mumsigt om ni frågar mig! Jag eller kanske vi har kommit fram med en ny plan. Som ni vet så har jag ju ruttnat ihop på att försöka komma på vad vi ska äta. Samtidigt så har vi en sjukt hög matkostnad. Vi kommer att börja med att dra ner lite på helggottet samtidigt som vi följer recept som jag har samlat på mig från coop. Ni vet, hela veckans middagar för mellan 600-700 kronor. Då är de beräknade för fyra personer. Det medför att det blir mat över till ytterligare en middag eller åtminstonde till lunch för oss som går hemma på dagarna. Jag känner ett nytt hopp tändas iom detta. Jag slipper försöka tänka ut en massa tråkmat samtidigt som vi förhoppningsvis sparar in lite pengar.
Morgondagen bjuder nog inte på några större överraskningar skulle jag tro. Öppna förskolan som vanligt bara.
Promenerade bort till MVC och anmälde mig till föräldrautbildningen. Har velat lite fram och tillbaka de senaste dagarna om jag ska gå någon eller inte. Bestämde mig efter mycket om och men för att gå. Jag tror att det är lika bra eftersom jag har börjat bygga upp en rädsla inför förlossningen. Inte bra! Det känns som att nu vet jag hur sjukt mycket som kan gå fel. Förra gången så hade man ju det i bakhuvudet, men det är ju sånt som inte händer en själv. Efter förra gången när det till slut gick bra, men var på väg att inte gå lika bra, så sitter det inte i bakhuvudet längre. Det sitter ganska så centralt i framhuvudet, eller vad tusan man ska kalla det. :-) Jag tror alltså att det kan vara bra för mig att gå utbildningen och få fokus flyttat i min lilla hjärna. Från negativa tankar till lite mera positiva tankar och känna att jag faktiskt kommer att vara förberedd även till denna förlossning.
Smärtan är ingenting jag är rädd för nu iaf. Lite kan iofäven tanken på smärtan komma smygande. Jag vet att jag hade sjukt ont ett tag,men inte så ont att jag inte kunde hantera det. På slutet kände jag ingenting. Man skulle ju kunna tänka sig att det skulle göra ont i underlivet när man ska få ut en "liten" bebis kanske. Men jag kände ingenting alls då. Konstigt, eller hur!?! Visst kände jag mig lite, hmmmm, uppspärrad, men inte mera än så. Jag tror att min kropp vid det laget hade kämpat alldeles för länge utan sömn, mat och dryck. Den orkade inte med att känna smärta, eller framkalla ordentliga värkar. Den var helt slutkörd! Med den "lilla" smärta jag kände när PBP föddes så kan det ju bara bli värre. Så känns det nu. Fast å andra sidan så kanske det går lite fortare den här gången och då kan det lugnt vara värt lite extra smärta!
Just det, jag höll ju på att prata och dagen. Tänk så uppslukad man kan bli av annat... Mammor och sånna som ska bli mammor måste vara bland de absolut tråkigaste eller åtminstonde mest enkelspåriga människorna som finns! Diskuteras det inte foglossningar, smärtstillande, amning, sömn, bajs, smakportioner, sömn, krypning, sömn, matvägran, andra föräldrar och till slut sömnmetoder så har man inte ett riktigt viktigt samtal. :-) Lite överdrivet kanske, men mycket sånt snack är det!
I dag på Öf så var PBP sjukt rolig! Hon var framåt och glad. Fick totalt skrattfnatt och sprang även runt och pratade en massa. På samlingen skulle hon bara dansa hela tiden. När det var dags för fika så följde hon inte med mig och gjorde iordning fikat, utan ville vara kvar och leka. Hon hittade tom en kompis att leka med. Jag vet inte om han var lika intresserad av att leka med henne, men hon hade roligt iaf! :-) De kröp omkring under rutschkanan (har verkligen ingen aning om hur det stavas) och hade jätteroligt! Sen så ville hon inte gå hem så tidigt som jag ville. En riktig superunge har hon varit idag! :-)
Provade förresten ett nytt recept idag. Äppelfläsk med potatismos. Riktigt mumsigt om ni frågar mig! Jag eller kanske vi har kommit fram med en ny plan. Som ni vet så har jag ju ruttnat ihop på att försöka komma på vad vi ska äta. Samtidigt så har vi en sjukt hög matkostnad. Vi kommer att börja med att dra ner lite på helggottet samtidigt som vi följer recept som jag har samlat på mig från coop. Ni vet, hela veckans middagar för mellan 600-700 kronor. Då är de beräknade för fyra personer. Det medför att det blir mat över till ytterligare en middag eller åtminstonde till lunch för oss som går hemma på dagarna. Jag känner ett nytt hopp tändas iom detta. Jag slipper försöka tänka ut en massa tråkmat samtidigt som vi förhoppningsvis sparar in lite pengar.
Morgondagen bjuder nog inte på några större överraskningar skulle jag tro. Öppna förskolan som vanligt bara.
Borstning och bad.
Igår var det dags för att borsta igenom katterna ordentligt och bada dem. Vi har försummat det ett bra tag nu och vi håller på att gå vilse här hemma bland allt katthår som ligger på golven.
Det hela gick väldigt smärtfritt med första katten. Inte riktigt lika smärtfritt med de andra två... PBP skrek och grät. Hon trodde väl att vi höll på att mörda katterna eller någonting sånt så som de lät. Nu är de iaf riktigt fina iaf!
Här kommer lite bilder tagna vid ett tidigare tillfälle.
Så här fina blir de sen:
Det hela gick väldigt smärtfritt med första katten. Inte riktigt lika smärtfritt med de andra två... PBP skrek och grät. Hon trodde väl att vi höll på att mörda katterna eller någonting sånt så som de lät. Nu är de iaf riktigt fina iaf!
Här kommer lite bilder tagna vid ett tidigare tillfälle.
Så här fina blir de sen:
Min duktiga lilla tjej!
Idag har vi varit hos PBPs farmor och farfar och ätit middag. Jättegott!
PBP älskar att vara där nu för tiden! Det är jätteskönt att det har vänt nu!
Vet ni vad min, (eller kanske våran) tjej gjorde när vi var där? Hon sa till att hon behövde gå och kissa. Tre gånger!!! Ena gången hann vi inte fram så då kom kisset i blöjan. De hade ju pottan på övervåningen så det tog lite tid för oss att ta oss dit, men de andra gångerna kom det där det skulle.
Hon har aldrig sagt till att hon behöver kissa när vi har varit borta förut. Det känns som att det är ett stort steg i rätt riktining!
I morse blev hon lite ledsen när jag hade stängt in mig på toaletten och sambon var tvungen att stänga om sig i badrummet där han hade hittat en kattspya i modell större. Hon var alltså heeeelt ensam i säkert femton sekunder innan jag kom ut. Då blev hon glad igen. Helt plötsligt går hon ut i hallen och skriker igen.Jag som är lite smått upptagen av att göra iordning frukost säger bara att jag finns ju här och att hon inte behövde skrika längre. När hon inte slutar så vänder jag mig om och ser efter vad hon vill. Då står hon och pekar på toalettdörren och ropar efter mig. Hon behövde kissa. Fatta vilken trög morsa hon måste tycka att hon har! Jag som har sagt till henne att hon ska säga till när hon behöver gå och kissa. När hon sedan gör det så fattar jag ingenting. Jag tror att jag måste ta och uppgradera mig. Jag hinner inte riktigt med i hennes utveckling. :-)
Jag går och lägger mig som en stolt mamma idag! :-)
PBP älskar att vara där nu för tiden! Det är jätteskönt att det har vänt nu!
Vet ni vad min, (eller kanske våran) tjej gjorde när vi var där? Hon sa till att hon behövde gå och kissa. Tre gånger!!! Ena gången hann vi inte fram så då kom kisset i blöjan. De hade ju pottan på övervåningen så det tog lite tid för oss att ta oss dit, men de andra gångerna kom det där det skulle.
Hon har aldrig sagt till att hon behöver kissa när vi har varit borta förut. Det känns som att det är ett stort steg i rätt riktining!
I morse blev hon lite ledsen när jag hade stängt in mig på toaletten och sambon var tvungen att stänga om sig i badrummet där han hade hittat en kattspya i modell större. Hon var alltså heeeelt ensam i säkert femton sekunder innan jag kom ut. Då blev hon glad igen. Helt plötsligt går hon ut i hallen och skriker igen.Jag som är lite smått upptagen av att göra iordning frukost säger bara att jag finns ju här och att hon inte behövde skrika längre. När hon inte slutar så vänder jag mig om och ser efter vad hon vill. Då står hon och pekar på toalettdörren och ropar efter mig. Hon behövde kissa. Fatta vilken trög morsa hon måste tycka att hon har! Jag som har sagt till henne att hon ska säga till när hon behöver gå och kissa. När hon sedan gör det så fattar jag ingenting. Jag tror att jag måste ta och uppgradera mig. Jag hinner inte riktigt med i hennes utveckling. :-)
Jag går och lägger mig som en stolt mamma idag! :-)
Snart dags igen.
Så här såg jag ut förra gången jag var gravid. Detta var ett par veckor innan PBP kom till världen. Precis så här känner jag mig nu. Visst, jag är lite mindre om magen än så länge. Fast inte är det mycket som skiljer...
Jag undrar vart det ska sluta nästa gång.
Helgen är slut igen.
Jag fattar verkligen inte att tiden kan gå så fruktansvärt fort. Det är ju sjukt vad fort jag blir gammal! Tar jag inte vara på tiden så kommer jag snart sitta här som ett rynkigt litet russin. Ta promenader med min rullator för att mata fåglarna. Vägra öppna ett fönster även på sommaren eftersom jag absolut inte tål att vara i en dragig miljö. Köpa kattmat till middag för mina sista små pensionskorvören.
Ok, lite fördomar om hur man är som pensionär kanske, men jag tror nog att det ligger ett visst uns av sanning i det jag skrivit. Förhoppningsvis ska väl inte tiden springa ifrån mig alldeles. Jag har ju tänkt att jag ska hinna med lite mera innan det är dags för pension. Jag har ju tänkt att få ett barn till. Ja, skulle jag bestämma själv så skulle det bli två till, men, men, man styr ju inte över allt här i livet. Jag har tänkt att börja plugga. Förskollärare är det meningen att jag ska bli. Eventuellt funderar jag på att inom låt oss säga en 15års period kanske även läsa vidare till specialpedagog. Vi får väl se om läslusen får tag på mig eller om det känns lika segt med plugg som det gör nu. I sådant fall kanske jag nöjer mig med endast den första utbildningen.
Vad har jag tänkt att göra mer? Jo, men ska väl ta och gifta sig någon gång. Helst ska jag vara smal, snygg och ca 10 cm längre än vad jag är nu. Man vill ju se bra ut på bröllopsfotografierna, eller hur!?! :-) Men när karln väl får arselet ur och friar, (JAAAA, jag vet att även kvinnan kan fria, men på den punkten är jag lite gammaldags.), så har de säkert kommit på ett sätt att transplantera kroppar. Då kommer det bara vara att välja och vraka bland en massa snygga kroppar i en katalog. Gissa vem som kommer att vara hottast då! :-) Kommer säkert att vara skitdyrt så det är kanske dags att börja lägga undan pengar redan nu.
Jag skulle vilja gå och lära mig yoga. Som det är nu så räcker det med den som de har på F&S för att min kropp ska börja fundera på vad tusan jag håller på med som vill att den ska vända och vrida sig i vinklar som den inte ens visste existerade. Men vänta ni bara. Kroppen jag kommer att ha på mitt bröllop kommer med all säkerhet vara godkänd av det internationella yogaförbundet. Alla leder kan böjas i önskad vinkel åt vilket håll som helst. Det känns verkligen som en önskedröm nu när jag sitter här och är ungefär lika smidig som en sjöko på torra land.
Vad ska jag göra mer med mitt liv?
Självklart så ska jag förlja mina barns underbara utveckling som den närvarande föräldern som jag helst av allt vill vara.
Sen tror jag att jag kan vara ganska så nöjd när jag sitter där på parkbänken och matar änderna.
Ok, lite fördomar om hur man är som pensionär kanske, men jag tror nog att det ligger ett visst uns av sanning i det jag skrivit. Förhoppningsvis ska väl inte tiden springa ifrån mig alldeles. Jag har ju tänkt att jag ska hinna med lite mera innan det är dags för pension. Jag har ju tänkt att få ett barn till. Ja, skulle jag bestämma själv så skulle det bli två till, men, men, man styr ju inte över allt här i livet. Jag har tänkt att börja plugga. Förskollärare är det meningen att jag ska bli. Eventuellt funderar jag på att inom låt oss säga en 15års period kanske även läsa vidare till specialpedagog. Vi får väl se om läslusen får tag på mig eller om det känns lika segt med plugg som det gör nu. I sådant fall kanske jag nöjer mig med endast den första utbildningen.
Vad har jag tänkt att göra mer? Jo, men ska väl ta och gifta sig någon gång. Helst ska jag vara smal, snygg och ca 10 cm längre än vad jag är nu. Man vill ju se bra ut på bröllopsfotografierna, eller hur!?! :-) Men när karln väl får arselet ur och friar, (JAAAA, jag vet att även kvinnan kan fria, men på den punkten är jag lite gammaldags.), så har de säkert kommit på ett sätt att transplantera kroppar. Då kommer det bara vara att välja och vraka bland en massa snygga kroppar i en katalog. Gissa vem som kommer att vara hottast då! :-) Kommer säkert att vara skitdyrt så det är kanske dags att börja lägga undan pengar redan nu.
Jag skulle vilja gå och lära mig yoga. Som det är nu så räcker det med den som de har på F&S för att min kropp ska börja fundera på vad tusan jag håller på med som vill att den ska vända och vrida sig i vinklar som den inte ens visste existerade. Men vänta ni bara. Kroppen jag kommer att ha på mitt bröllop kommer med all säkerhet vara godkänd av det internationella yogaförbundet. Alla leder kan böjas i önskad vinkel åt vilket håll som helst. Det känns verkligen som en önskedröm nu när jag sitter här och är ungefär lika smidig som en sjöko på torra land.
Vad ska jag göra mer med mitt liv?
Självklart så ska jag förlja mina barns underbara utveckling som den närvarande föräldern som jag helst av allt vill vara.
Sen tror jag att jag kan vara ganska så nöjd när jag sitter där på parkbänken och matar änderna.
V.23
Din mage blir större och desto mer påverkar den din matsmältning. Vissa kvinnor kan dras med förstoppningsproblem eller halsbränna. Halsbränna kan du själv försöka lindra genom att äta många små mellanmål istället för färre rejäla måltider. Ta gärna en lätt promenad efter maten för att hjälpa matsmältningen på traven. Nu går det att känna (palpera) barnets olika delar genom bukväggen. Det kan smärta i sidan av magen, det är livmodersmuskeln som töjer sig. Smärtan bör försvinna efter vila. Nu brukar sammandragningarna (förvärkarna) bli påtagliga. De tar tag om barnet och masserar det.
Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden.
Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika viktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling.
Ja, jag har inte så mycket nytt att berätta om just den här veckan. Visst har jag haft halsbränna några gånger, men inte så farligt än som det var med PBP. Å andra sidan så kom det mycket tidigare den här gången än då. Jag antar att jag nog kommer att få räkna med att det blir värre. Fast så länge det bara är halsbränna och sura uppstötningar som är problemet så kan jag leva med det. Visst gör det skitont när det har varit en riktigt hemsk dag, men det finns ju så himla många andra och värre graviditetsåkommor!
Antikrundan.
Såg precis att det var antikrundan på ettan. Jag tycker att det brukar vara ganska så roligt och intressant att titta på. Jag veeeet, det är lite pensionärsvarning, men man kan faktiskt lära sig lite saker genom att titta på programmet så det kan ju inte skada, eller hur?
Roligast av allt är dock att se minen på en person som kommer dit med någon glänsande liten sak. Man ser i deras ögon att de tror att de sitter på världens dyrgrip. Antikvetaren berättar om föremålet och man ser hur personen blir mer och mer otålig. Börjar väga från sida till sida. Peta boer håret som inte alls hänger framför ansiktet för sisådär femtioelfte gången osv. Antikvetaren berättar vilket fint föremål han eller hon har tagit med sig. Personen sträcker lite på sig. Antikvetaren fortsätter med att berätta att patinan är väldigt fin. Personen blir tio centimeter längre i ett nafs. Smilet börjar smyga sig på. Antikvetaren säger att just de här objekten är populära just nu. Personen når nästan upp i taket och har blivit otroligt uppblåst och har ett stort flin i hela ansiktet.
Så här håller de på tills antikvetaren plötsligt ställer den viktiga frågan- Vad tror du den är värd? Då börjar personen skruva lite lätt på sig. Man ser hur dollartecknen liktsom snurrar framför ögonen. -Njaaaaa, jag vet inte. -Jag har ju ändå inte tänkt att sälja den såååååå, det spelar ju ingen roll. Man ser hur siffrornasnurrar runt i huvudet. Ofta ser det ut som att de i tanken kanske har börjat på någon tusenlapp, men under tiden som antikvetaren har pratat om gott om föremålet och personen har vuxit så har tusenlappen blivit till flera. Sen har de blivit till femsiffrigt. Efter ytterligare en stund är nog just det här föremålet värt nära sexsiffrigt.
Tillslut så kommer ju då antikvetaren med sin värdering. Låt oss säga att saken kanske är värd två tusen. Det är ju lite drygt vad personen tänkte sig när han/hon kom dit. Det borde ju personen vara nöjd med kan man tycka, men ser det så ut? NEJ! All luft går ur föremålets ägare. Tillslut ser den ut som en liten besviken unge som man har frågar om den vill ha glass, men sedan sagt att det får du inte. Vääääldigt besviken alltså. den enda skillnaden är att ett barn börjar skrika eller gråta ut sin besvikelse. De här personerna försöker klistra på sig ett leende som tom en blind person skulle se var fejk och sen säger de någon i stil med: -Jahaaaaa ja, det var ju inte såååå dåligt, hm. Man riktigt ser hur dollartecknen i deras ögon har bytts ut mot enormt stor besvikelse.
HAHAHAHAHAHAAAAAA, sitter jag där framför TVn och myser. Skadeglädjen är nämligen, om inte den enda sanna glädjen, en väldigt väääldigt bra glädje i brist på annan underhållning! :-) Om inte jag har några dyra gamla saker, så varför ska någon annan ha det då. :-)
Men vänta ni bara, om en så där 50 år så kommer jag väl själv att släpa dit en Billy-bokhylla och hoppas på att den ska dryga ut pensionen ordentligt. Vänta ni bara. Jag har en på lager i källaren. Orginalförpackning och allt! ;-)
Roligast av allt är dock att se minen på en person som kommer dit med någon glänsande liten sak. Man ser i deras ögon att de tror att de sitter på världens dyrgrip. Antikvetaren berättar om föremålet och man ser hur personen blir mer och mer otålig. Börjar väga från sida till sida. Peta boer håret som inte alls hänger framför ansiktet för sisådär femtioelfte gången osv. Antikvetaren berättar vilket fint föremål han eller hon har tagit med sig. Personen sträcker lite på sig. Antikvetaren fortsätter med att berätta att patinan är väldigt fin. Personen blir tio centimeter längre i ett nafs. Smilet börjar smyga sig på. Antikvetaren säger att just de här objekten är populära just nu. Personen når nästan upp i taket och har blivit otroligt uppblåst och har ett stort flin i hela ansiktet.
Så här håller de på tills antikvetaren plötsligt ställer den viktiga frågan- Vad tror du den är värd? Då börjar personen skruva lite lätt på sig. Man ser hur dollartecknen liktsom snurrar framför ögonen. -Njaaaaa, jag vet inte. -Jag har ju ändå inte tänkt att sälja den såååååå, det spelar ju ingen roll. Man ser hur siffrornasnurrar runt i huvudet. Ofta ser det ut som att de i tanken kanske har börjat på någon tusenlapp, men under tiden som antikvetaren har pratat om gott om föremålet och personen har vuxit så har tusenlappen blivit till flera. Sen har de blivit till femsiffrigt. Efter ytterligare en stund är nog just det här föremålet värt nära sexsiffrigt.
Tillslut så kommer ju då antikvetaren med sin värdering. Låt oss säga att saken kanske är värd två tusen. Det är ju lite drygt vad personen tänkte sig när han/hon kom dit. Det borde ju personen vara nöjd med kan man tycka, men ser det så ut? NEJ! All luft går ur föremålets ägare. Tillslut ser den ut som en liten besviken unge som man har frågar om den vill ha glass, men sedan sagt att det får du inte. Vääääldigt besviken alltså. den enda skillnaden är att ett barn börjar skrika eller gråta ut sin besvikelse. De här personerna försöker klistra på sig ett leende som tom en blind person skulle se var fejk och sen säger de någon i stil med: -Jahaaaaa ja, det var ju inte såååå dåligt, hm. Man riktigt ser hur dollartecknen i deras ögon har bytts ut mot enormt stor besvikelse.
HAHAHAHAHAHAAAAAA, sitter jag där framför TVn och myser. Skadeglädjen är nämligen, om inte den enda sanna glädjen, en väldigt väääldigt bra glädje i brist på annan underhållning! :-) Om inte jag har några dyra gamla saker, så varför ska någon annan ha det då. :-)
Men vänta ni bara, om en så där 50 år så kommer jag väl själv att släpa dit en Billy-bokhylla och hoppas på att den ska dryga ut pensionen ordentligt. Vänta ni bara. Jag har en på lager i källaren. Orginalförpackning och allt! ;-)
En helt vanlig dag.
Ingenting annorlunda över huvud taget med den här dagen. PBP vaknade i våran säng, ja jag flyttade över henne till oss efter att ha försökt få henne att somna om i en timmes tid, klockan sex. Sen tog vi våran sköna lååååångsamma morgonrutin och plötsligt var klockan snart nio och det var dags att gå till öppna förskolan.
Är det inte konstigt vad tiden på morgonen bara kan försvinna ibland?!?
Öppna förskolan var rolig som vanligt! träffade bland andra Nina och Milo där. Det var länge sedan vi träffade dem. Tror bestämt att det var i början av december när han fyllde år. Man ser verkligen på andras barn som man inte träffar så ofta hur snabbt deras utveckling går! En sak som är lite tråkig är att PBP har blivit lite mera tillbakadragen och blyg igen. Inte så farligt som det har varit tidigare, men lite mera tillbakadragen. Jag tror att det kan bero på den långa julledigheten då vi bara har träffat folk som vi känner. Det blir nog bättre om någon eller ett par veckor skulle jag tro.
Pratade precis med systeryster, för jag hade fått ett mail från polarn och pyret om att deras rea på ytterkläder började idag. Min kära syster lovade att gå förbi och hänga undan en overall i storlek 98 om hon hittade någon fin. Det är ju bra att kunna köpa ett år i förväg. Man sparar ju en hel del pengar på att köpa kläderna på rea. Men, men om det inte finns någonting så får vi väl betala fullt pris i höst i stället. Det ska vi väl inte bli helt ruinerade av heller hoppas jag. :-)
Jag känner verkligen hur det kliar i fingrarna. De vill shoppa!!! Rea på PO.P, snart rea på lillaw.se, samt att jag skulle vilja skicka efter lite saker från H&M. Hmmm, jag undrar om det finns någon rik människa där ute som skulle vilja sponsra mina shoppingfingrar den här månaden?
Evenruellt så åker jag och PBP till Eskilstuna på fredag och kollar in overallen och passar på att träffa PBPs moster ett tag oxå.
I morgon ska vi gå och luncha med Sandra. Ska bli jättetrevligt. Hon börjar ju snart sitt hårda liv med arbete och sånt som jag har hört att vissa personer faktiskt sysslar med. Då blir det inga flera lunchningar mitt i veckan. Buhuu! Jaja, man får väl ta och träffas någon gång på helgen istället. Jag tror att det var så vi umgicks förr i tiden, innan vi blev två trepersonersfamiljer.
Jag har precis upptäckt att jag har tappat bort skyddspluppen till det trådlösa bredbandet. Undrar vem jag har fått hjälp av. Kan det vara PBP eller någon av katterna. För inte kan det väl vara jag som har förlagt den någonstans... ;-)
Är det inte konstigt vad tiden på morgonen bara kan försvinna ibland?!?
Öppna förskolan var rolig som vanligt! träffade bland andra Nina och Milo där. Det var länge sedan vi träffade dem. Tror bestämt att det var i början av december när han fyllde år. Man ser verkligen på andras barn som man inte träffar så ofta hur snabbt deras utveckling går! En sak som är lite tråkig är att PBP har blivit lite mera tillbakadragen och blyg igen. Inte så farligt som det har varit tidigare, men lite mera tillbakadragen. Jag tror att det kan bero på den långa julledigheten då vi bara har träffat folk som vi känner. Det blir nog bättre om någon eller ett par veckor skulle jag tro.
Pratade precis med systeryster, för jag hade fått ett mail från polarn och pyret om att deras rea på ytterkläder började idag. Min kära syster lovade att gå förbi och hänga undan en overall i storlek 98 om hon hittade någon fin. Det är ju bra att kunna köpa ett år i förväg. Man sparar ju en hel del pengar på att köpa kläderna på rea. Men, men om det inte finns någonting så får vi väl betala fullt pris i höst i stället. Det ska vi väl inte bli helt ruinerade av heller hoppas jag. :-)
Jag känner verkligen hur det kliar i fingrarna. De vill shoppa!!! Rea på PO.P, snart rea på lillaw.se, samt att jag skulle vilja skicka efter lite saker från H&M. Hmmm, jag undrar om det finns någon rik människa där ute som skulle vilja sponsra mina shoppingfingrar den här månaden?
Evenruellt så åker jag och PBP till Eskilstuna på fredag och kollar in overallen och passar på att träffa PBPs moster ett tag oxå.
I morgon ska vi gå och luncha med Sandra. Ska bli jättetrevligt. Hon börjar ju snart sitt hårda liv med arbete och sånt som jag har hört att vissa personer faktiskt sysslar med. Då blir det inga flera lunchningar mitt i veckan. Buhuu! Jaja, man får väl ta och träffas någon gång på helgen istället. Jag tror att det var så vi umgicks förr i tiden, innan vi blev två trepersonersfamiljer.
Jag har precis upptäckt att jag har tappat bort skyddspluppen till det trådlösa bredbandet. Undrar vem jag har fått hjälp av. Kan det vara PBP eller någon av katterna. För inte kan det väl vara jag som har förlagt den någonstans... ;-)
Stressig morgon!
Ok, idag var det då dags för mammaträffen på MVC. Den var mellan klockan 8-9. Jag tyckte att det lät som en bra tid och med tanke på PBPs senaste trend med mornar som börjar mellan 4 och 5 så tänkte jag att det absolut inte skulle vara några problem.
Igår kväll funderade jag faktiskt på om jag verkligen skulle ställa klockan på ringning eftersom vi ändå skulle ha varit uppe i flera timmar innan det var dags att åka iväg.
Som tur var så ställde jag mobilen bara för att jag inte skulle glömma bort att jag skulle åka hemifrån. Jag är nämligen sjukt disträ för tillfället! Jag ställde in väckningen på halv sju. Tänkte att vi då skulle ha helt ok med tid på oss att göra oss iordning innan vi var tvugna att åka vid tjugo över sju.
För det första så kan jag så här i efterhand säga att jag och PBP inte kan göra oss iordning på bara 40 minuter. Jag förstår verkligen hur jag kunde få för mig det.
PBP vaknade tjugo minuter i fyra i morse. Jag tyckte att det var lite väl tidigt och efter att ha försökt att få henne att somna i sin egen säng såtog jag in henne till oss. Där somnade hon som en stock och vaknade iof till några gånger. Då sa jag bara med min väldigt ordergivande röst (Den brukar komma fram på natten när jag vill sova) att nu är det natt, lägg dig ner och sov. Och sov det gjorde hon fram till des att klockan ringde! Fattar ni??? Hon sov till halv sju!!!!
Det blev ju då lite tight med tiden... Skulle vara uppe hos hennes farmor och farfar vid halv åtta. Kom dit tio i. Då var det bara att slänga in henne och åka på en gång. Behöver jag säga att decimetern med nysnö inte sirekt var avstressande för min själ just den här morgonen??? Sen är det ju det här med att hitta parkering vid MVC. Bara det är ju ett kapitel för sig. Till slut ställde jag mig längs gatan på ett ställe där jag tror att man får stå. Tänkte att får jag böter så får jag... Kom in till träffen endast fem minuter sent. Kan tillägga att de inte ens hade hunnit börja än.
Informationsträffen var betydligt bättre än förra gången! Det kändes väldigt bra efter all stress! Passade på att fråga hon som höll i träffen om det endast var förstagångsföräldrar som var välkomna på föräldrautbildningarna. Hon sa att andragångsföräldrar är välkomna i mån om plats och rekommenderade mig att komma förbi nästa vecka och skriva upp mig. Tänk så olika svar man kan få beroende vem man pratar med.
Jag känner att jag verkligen skulle behöva gå igenom det här med förlossning och sånt nu inför den här gången. Inför förra gången hade jag ju läst på i 4½ år om hur det kunde/skulle vara. Nu har jag inte hunnit läsa alls och med tanke på hur den tidigare förlossningen var så har jag ju absolut ingen aning om hur en mera "normal" förlossning går till. Det känns som att jag behöver gå på någonting sånt här om inte annat så för att jagoch bebisen ska få lite tid tillsammans. Det är så sällan som jag har tid till att bara koncentrera och fokusera på det nya livet där inne i magen. jag behöver lite mental förberedelse helt enkelt.
Jag har redan börjat oroa mig lite för förlossningen. Men, men, det är ju ett bra tag kvar, så jag ska väl hinna med att få ut det ur systemet och in med hur underbart det kommer att bli efteråt med det nya lilla livet i min famn istället. Jag har ju faktiskt klarat av det en gång förut och det var ju inte direkt en okomplicerad femminutersförlossning. Alltså borde jag ju veta att jag kan!
Igår kväll funderade jag faktiskt på om jag verkligen skulle ställa klockan på ringning eftersom vi ändå skulle ha varit uppe i flera timmar innan det var dags att åka iväg.
Som tur var så ställde jag mobilen bara för att jag inte skulle glömma bort att jag skulle åka hemifrån. Jag är nämligen sjukt disträ för tillfället! Jag ställde in väckningen på halv sju. Tänkte att vi då skulle ha helt ok med tid på oss att göra oss iordning innan vi var tvugna att åka vid tjugo över sju.
För det första så kan jag så här i efterhand säga att jag och PBP inte kan göra oss iordning på bara 40 minuter. Jag förstår verkligen hur jag kunde få för mig det.
PBP vaknade tjugo minuter i fyra i morse. Jag tyckte att det var lite väl tidigt och efter att ha försökt att få henne att somna i sin egen säng såtog jag in henne till oss. Där somnade hon som en stock och vaknade iof till några gånger. Då sa jag bara med min väldigt ordergivande röst (Den brukar komma fram på natten när jag vill sova) att nu är det natt, lägg dig ner och sov. Och sov det gjorde hon fram till des att klockan ringde! Fattar ni??? Hon sov till halv sju!!!!
Det blev ju då lite tight med tiden... Skulle vara uppe hos hennes farmor och farfar vid halv åtta. Kom dit tio i. Då var det bara att slänga in henne och åka på en gång. Behöver jag säga att decimetern med nysnö inte sirekt var avstressande för min själ just den här morgonen??? Sen är det ju det här med att hitta parkering vid MVC. Bara det är ju ett kapitel för sig. Till slut ställde jag mig längs gatan på ett ställe där jag tror att man får stå. Tänkte att får jag böter så får jag... Kom in till träffen endast fem minuter sent. Kan tillägga att de inte ens hade hunnit börja än.
Informationsträffen var betydligt bättre än förra gången! Det kändes väldigt bra efter all stress! Passade på att fråga hon som höll i träffen om det endast var förstagångsföräldrar som var välkomna på föräldrautbildningarna. Hon sa att andragångsföräldrar är välkomna i mån om plats och rekommenderade mig att komma förbi nästa vecka och skriva upp mig. Tänk så olika svar man kan få beroende vem man pratar med.
Jag känner att jag verkligen skulle behöva gå igenom det här med förlossning och sånt nu inför den här gången. Inför förra gången hade jag ju läst på i 4½ år om hur det kunde/skulle vara. Nu har jag inte hunnit läsa alls och med tanke på hur den tidigare förlossningen var så har jag ju absolut ingen aning om hur en mera "normal" förlossning går till. Det känns som att jag behöver gå på någonting sånt här om inte annat så för att jagoch bebisen ska få lite tid tillsammans. Det är så sällan som jag har tid till att bara koncentrera och fokusera på det nya livet där inne i magen. jag behöver lite mental förberedelse helt enkelt.
Jag har redan börjat oroa mig lite för förlossningen. Men, men, det är ju ett bra tag kvar, så jag ska väl hinna med att få ut det ur systemet och in med hur underbart det kommer att bli efteråt med det nya lilla livet i min famn istället. Jag har ju faktiskt klarat av det en gång förut och det var ju inte direkt en okomplicerad femminutersförlossning. Alltså borde jag ju veta att jag kan!
Söndagen är snart slut.
Det är ju sjukt så fort veckorna bara försvinner! Det har redan blivit söndag kväll. Både barn och karl har gått och lagt sig. Sitter själv och slötittar lite på Gordon samtidigt som jag kollar mail och sånt. Känner mig lite smått uttråkad. Men, men, imorgon är det en ny dag och förhoppningsvis händer det lite saker då.
Inte så mycket saker planerade i veckan. Måndag blir det öppna föskolan samt en lunch med Linda. Ska bli trevligt!
På tisdag ska jag på sån här mammaträff på MVC. Tyckte att den var rätt så värdelös förra gången, men jag tänkte att det kan ju alltså inte bli så mycket värre den här gången. Jag har även en känsla av att de har förbättrat "utbildningarna" eller vad man nu ska kalla dem för sedan jag var gravid med PBP. I vilket fall som helst så ska det bli roligt att titta lite på de andra mammorna! Tyvär så är föräldrautbildningarna endast för förstagångsföräldrar. Lite tråkigt kan jag tycka! Det är ju där man får sig en mammagrupp att hänga med. Jag tycker att de kunde ha utbildningar även för oss som redan har ett barn. Ok, vi har ett barn och vet hur det fungerar, men hur tusan gör man med två? Jag kan tycka att jag ahr händerna fulla bara med PBP!!! Vore bra att ha ett forum att prata förväntningar, hur man ska göra med eventuell svartsjuka, praktiska saker som vagnar, hur man ammar samtidigt som man underhåller det större barnet. Det finns ju faktiskt många nya saker som dyker upp när man får en tvåa.
Jag ska nog föreslå att de ska ha någonting sådant för min MVC-sköterska. Om nu inte jag får möjligheten till det så kanske det finns någon lite längre fram i tiden som också skulle vara i behov av det. Vi kommer nog helt enkelt att flytta in på Pluto. Där finns det ju iaf lite annat folk och flera barn.
Vi har lärt PBP några enkla tecken. Det är skönt för henne att kunna göra sig förstådd! Ok, alla tecken är ju inte sånna som hon kanske har så jättestor nytta utav, men som står för sådant som hon tycker mycket om just nu. Exempal på dessa är lejon (det tecknet har hon hittat på själv och hon gör ett rytande till), apa och gris. Hon har en bok som hon fick av min mormor. Den handlar om grisarna vill och vill inte. Hon ÄLSKAR den!!!! Hon kan även teckna mjölk och vatten. Det är roligt att se att hon förstår så mycket! Om hon får välja på mjölk och vanligt vatten så väljer hon mjölk. I helgen så drack vi dock bubbelvatten till middagen och då ville hon bara ha det. Skönt för henne att kunna säga vad hon vill ha!
Ni kanske tänker att jaja, det var ju ingen stor sak. Men då kan jag säga att där har ni fel! Nu kan hon i viss mån säga vad hon vill. Hon har börjat tala om ifall hon är törstig. Hon kan även starta ett samtal om tex ett lejon eller en apa. Hon kan berätta att hon vill att vi ska läsa boken om grisarna. Hon kan peka på TVn och göra tecknet för lejon eller apa. Då vill hon att jag ska zappa och se om det är lejon eller apor på någon kanal. Är det inte det så är det väl helt ok, men råkar det vara ett sånt program så blir hon överlycklig.
Jag tror att om hon lär sig några flera tecken så kommer det att underlätta våran vardag ordentligt! Jag ser ju vilken skillnad bara de här få som hon kan nu har gjort! Jag ska ta fram min teckenbok och kolla vad som kan vara aktuellt som nästa nya tecken.
Just det. Jag glömde ju att hon kan tecknet för mat oxå. Någon som är förvånad? ;-)
Inte så mycket saker planerade i veckan. Måndag blir det öppna föskolan samt en lunch med Linda. Ska bli trevligt!
På tisdag ska jag på sån här mammaträff på MVC. Tyckte att den var rätt så värdelös förra gången, men jag tänkte att det kan ju alltså inte bli så mycket värre den här gången. Jag har även en känsla av att de har förbättrat "utbildningarna" eller vad man nu ska kalla dem för sedan jag var gravid med PBP. I vilket fall som helst så ska det bli roligt att titta lite på de andra mammorna! Tyvär så är föräldrautbildningarna endast för förstagångsföräldrar. Lite tråkigt kan jag tycka! Det är ju där man får sig en mammagrupp att hänga med. Jag tycker att de kunde ha utbildningar även för oss som redan har ett barn. Ok, vi har ett barn och vet hur det fungerar, men hur tusan gör man med två? Jag kan tycka att jag ahr händerna fulla bara med PBP!!! Vore bra att ha ett forum att prata förväntningar, hur man ska göra med eventuell svartsjuka, praktiska saker som vagnar, hur man ammar samtidigt som man underhåller det större barnet. Det finns ju faktiskt många nya saker som dyker upp när man får en tvåa.
Jag ska nog föreslå att de ska ha någonting sådant för min MVC-sköterska. Om nu inte jag får möjligheten till det så kanske det finns någon lite längre fram i tiden som också skulle vara i behov av det. Vi kommer nog helt enkelt att flytta in på Pluto. Där finns det ju iaf lite annat folk och flera barn.
Vi har lärt PBP några enkla tecken. Det är skönt för henne att kunna göra sig förstådd! Ok, alla tecken är ju inte sånna som hon kanske har så jättestor nytta utav, men som står för sådant som hon tycker mycket om just nu. Exempal på dessa är lejon (det tecknet har hon hittat på själv och hon gör ett rytande till), apa och gris. Hon har en bok som hon fick av min mormor. Den handlar om grisarna vill och vill inte. Hon ÄLSKAR den!!!! Hon kan även teckna mjölk och vatten. Det är roligt att se att hon förstår så mycket! Om hon får välja på mjölk och vanligt vatten så väljer hon mjölk. I helgen så drack vi dock bubbelvatten till middagen och då ville hon bara ha det. Skönt för henne att kunna säga vad hon vill ha!
Ni kanske tänker att jaja, det var ju ingen stor sak. Men då kan jag säga att där har ni fel! Nu kan hon i viss mån säga vad hon vill. Hon har börjat tala om ifall hon är törstig. Hon kan även starta ett samtal om tex ett lejon eller en apa. Hon kan berätta att hon vill att vi ska läsa boken om grisarna. Hon kan peka på TVn och göra tecknet för lejon eller apa. Då vill hon att jag ska zappa och se om det är lejon eller apor på någon kanal. Är det inte det så är det väl helt ok, men råkar det vara ett sånt program så blir hon överlycklig.
Jag tror att om hon lär sig några flera tecken så kommer det att underlätta våran vardag ordentligt! Jag ser ju vilken skillnad bara de här få som hon kan nu har gjort! Jag ska ta fram min teckenbok och kolla vad som kan vara aktuellt som nästa nya tecken.
Just det. Jag glömde ju att hon kan tecknet för mat oxå. Någon som är förvånad? ;-)
Sovmorgon idag.
PBP vaknade inte förrän klockan fem i morse!!! En hel timmes sovmorgon om man jämför med gårdagen. :-) Märk väl att vi var förståndiga nog att gå och lägga oss tidigt igår kväll.
Fredag kväll.
PBP ligger och sover sedan drgt en timme, karln ligger i badet och vad gör jag? Ja, just nu sitter jag ju framför datorn, men ska snart återta min plats i soffan där jag tittar på let's dance och käkar några kartongflarn.
Det är nog lagom att jag somnar in som vanligt på fredagarna när sambon batat färdigt. Man ska ha rutiner vet ni och sånna är våra rutiner de flesta fredagarna. :-)
Det är nog lagom att jag somnar in som vanligt på fredagarna när sambon batat färdigt. Man ska ha rutiner vet ni och sånna är våra rutiner de flesta fredagarna. :-)
Blodbad.
I går kväll straxt före PBP skulle gå och lägga sig så hade vi blodbad här hemma. Hon hade tömt ut alla saker ur sin leksakslåda och hade tänkt sig att gå ner i den. Jag och sambon hade väl inte full koll på vad hon höll på med, men helt plötsligt välter hon och lådan. Som vanligt så tar hon emot sig med läppen och tänderna... Ingen höjdare direkt.
Blodet rann och PBP skrek! Vad hemskt det känns när sånna saker händer! Fast efter en stunds tröstning, avtvättning och allmän genomgående av skadans omfattning så kom vi fram till att det inte var så farligt. Jag är en sån där som alltid tror det värsta när någonting händer. Speciellt när det är blod inblandat. Jag var helt inställd på att vi skulle få åka upp till akuten och sy några stygn. Inte så att jag får panik eller blir hysterisk på något sätt. Nej, jag blir lugn när hon gör illa sig, men planerar ändå för det värsta liktsom.
Nu var det ju ingen större fara. Ett litet jack i läppen som slutade blöda efter bara en liten stund. Inte heller var det några tänder som blev lösa. Skönt! Däremot svullnade läppen upp ganska så ordentligt. Även idag har lilltjejen en ståtlig fläskläpp.
Idag märks det att PBP är helt återställd igen. Hon är rastlös och vill ha någonting roligt att göra. Det är skönt att hon är som vanligt! Dock har jag lite svårt att komma på saker som man kan göra när man är inne. Jag tar tacksamt emot förslag. Vi kommer nämligen att hålla oss inne även idag eftersom jag har haft ytterligare en liten blödning. Ingenting stort och säkerligen ingen fara med det,men iaf... Den kom efter att jag hade burit hem PBP från öppna förskolan eftersom hon inte orkade gå med över 39 graders feber i kroppen. Ofta är hon duktig uppför trapporna, men hon kan lika gärna få för sig att hon ska vägra gå och då skulle jag ju vara tvungen att bära henne uppför och det väntar jag gärna med ett par dagar till.
Tips på inomhusaktiviteter mottages alltså väldigt gärna. Ska passa till en 17 månaders tjej. Vi har pusslat, ritat, tittat en stund på teletubbies, som by the way inte alls trollbinder som den brukade göra... Bakar gör vi ju lite så och då, men det vill jag helst inte göra allt för ofta heller. Det är nämligen ingen höjdare för våra vackra figurer här hemma...
Är det någon som har tips på snabba, lättlagade luncher så tas även det emot med öppna armar. Den fruktansvärda mattristessen har kommit över mig igen. Det finns ju miljontals recept här i världen. Varför kommer jag bara på typ tio stycken. Hur länge jag än sitter och funderar så kommer det inte fram någon inspiration över huvud taget. Längtar till i vår när jag kommer att börja bli sugen på sallad igen. Jag är nämligen en sån där person som vill vara sugen på det jag ska äta. Det har lett till att sambon liktsom har tappat lusten för att föreslå saker oxå, eftersom jag ofta säger. Neeeeej, det är inte jag sugen på, när han väl kommer med något förslag.
Konstigt nog så går middagarna bättre att planera just nu. Visst, jag skulle ju kunna spara mat från middagen till lunchen dagen efter. Men nu är det så att jag har en slaskhink till karl. Är det något kvar så äter han upp det. Jag kan göra nästan hur mkt som helst. Finns det mat så äter han liktsom... Sen så tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt att alltid äta samma mat till lunch som man åt till middag dagen innan!
Nu har någon ruttnat ihop här hemma igen...
Blodet rann och PBP skrek! Vad hemskt det känns när sånna saker händer! Fast efter en stunds tröstning, avtvättning och allmän genomgående av skadans omfattning så kom vi fram till att det inte var så farligt. Jag är en sån där som alltid tror det värsta när någonting händer. Speciellt när det är blod inblandat. Jag var helt inställd på att vi skulle få åka upp till akuten och sy några stygn. Inte så att jag får panik eller blir hysterisk på något sätt. Nej, jag blir lugn när hon gör illa sig, men planerar ändå för det värsta liktsom.
Nu var det ju ingen större fara. Ett litet jack i läppen som slutade blöda efter bara en liten stund. Inte heller var det några tänder som blev lösa. Skönt! Däremot svullnade läppen upp ganska så ordentligt. Även idag har lilltjejen en ståtlig fläskläpp.
Idag märks det att PBP är helt återställd igen. Hon är rastlös och vill ha någonting roligt att göra. Det är skönt att hon är som vanligt! Dock har jag lite svårt att komma på saker som man kan göra när man är inne. Jag tar tacksamt emot förslag. Vi kommer nämligen att hålla oss inne även idag eftersom jag har haft ytterligare en liten blödning. Ingenting stort och säkerligen ingen fara med det,men iaf... Den kom efter att jag hade burit hem PBP från öppna förskolan eftersom hon inte orkade gå med över 39 graders feber i kroppen. Ofta är hon duktig uppför trapporna, men hon kan lika gärna få för sig att hon ska vägra gå och då skulle jag ju vara tvungen att bära henne uppför och det väntar jag gärna med ett par dagar till.
Tips på inomhusaktiviteter mottages alltså väldigt gärna. Ska passa till en 17 månaders tjej. Vi har pusslat, ritat, tittat en stund på teletubbies, som by the way inte alls trollbinder som den brukade göra... Bakar gör vi ju lite så och då, men det vill jag helst inte göra allt för ofta heller. Det är nämligen ingen höjdare för våra vackra figurer här hemma...
Är det någon som har tips på snabba, lättlagade luncher så tas även det emot med öppna armar. Den fruktansvärda mattristessen har kommit över mig igen. Det finns ju miljontals recept här i världen. Varför kommer jag bara på typ tio stycken. Hur länge jag än sitter och funderar så kommer det inte fram någon inspiration över huvud taget. Längtar till i vår när jag kommer att börja bli sugen på sallad igen. Jag är nämligen en sån där person som vill vara sugen på det jag ska äta. Det har lett till att sambon liktsom har tappat lusten för att föreslå saker oxå, eftersom jag ofta säger. Neeeeej, det är inte jag sugen på, när han väl kommer med något förslag.
Konstigt nog så går middagarna bättre att planera just nu. Visst, jag skulle ju kunna spara mat från middagen till lunchen dagen efter. Men nu är det så att jag har en slaskhink till karl. Är det något kvar så äter han upp det. Jag kan göra nästan hur mkt som helst. Finns det mat så äter han liktsom... Sen så tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt att alltid äta samma mat till lunch som man åt till middag dagen innan!
Nu har någon ruttnat ihop här hemma igen...
V.22
Dina bröst kan eventuellt läcka råmjölk, ditt barns första kost. Montgomerys körtlar på vårtgårdarna, producerar ett fuktigt ämne som skyddar dina bröstvårtor vid amning. Din hudfärg kan förändras och områden med mycket pigment t.ex. vårtgårdar, födelsemärken och fräknar mörknar. Håret kan kännas tjockare och det beror på att du nu inte tappar speciellt mycket hår, vilket annars är det normala. När barnet är fött kommer du att tappa hår som vanligt igen. Kom ihåg att sköta tandhygienen, hormonerna kan påverka ditt tandkött och få det att svullna.
Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 500g. Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Antagligen är det som mest livligt när du vilar dig. Svettkörtlar har utvecklats och huden är inte lika genomskinlig. Naglarna är fullt utvecklade och fortsätter att växa. Hjärnan växer mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan - germinal matrix. Dess uppgift är att tillverka hjärnceller fram till att barnet är fött och försvinner sedan. Barnets hjärna fortsätter dock att växa fram till fem års ålder.
Ok, nu har vi kommit en liten bit över hälften på den här graviditeten. Känns bra att det äntligen börjar närma sig! Jag känner mig enorm redan och ser ärligt talat ännu mera enorm ut! Det är med lite skräck i sinnet som jag funderar på var det kommer att sluta. Ponera att även detta barn kommer att väga över 4600 gram. Då ska alltså den lilla i magen gå upp över fyra kilo till. Hur tusan ska det gå till? jag kommer ju att få gå med någon sorts ställning framför mig som hjälper till att hålla upp magen, eller alternativt en skottkärra... Hmmm, ja vi får väl se hur det blir... :-) Bara barnet blir friskt och så, så går jag gärna omkring med en mindre byggnadställning runt mig.
Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 500g. Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Antagligen är det som mest livligt när du vilar dig. Svettkörtlar har utvecklats och huden är inte lika genomskinlig. Naglarna är fullt utvecklade och fortsätter att växa. Hjärnan växer mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan - germinal matrix. Dess uppgift är att tillverka hjärnceller fram till att barnet är fött och försvinner sedan. Barnets hjärna fortsätter dock att växa fram till fem års ålder.
Ok, nu har vi kommit en liten bit över hälften på den här graviditeten. Känns bra att det äntligen börjar närma sig! Jag känner mig enorm redan och ser ärligt talat ännu mera enorm ut! Det är med lite skräck i sinnet som jag funderar på var det kommer att sluta. Ponera att även detta barn kommer att väga över 4600 gram. Då ska alltså den lilla i magen gå upp över fyra kilo till. Hur tusan ska det gå till? jag kommer ju att få gå med någon sorts ställning framför mig som hjälper till att hålla upp magen, eller alternativt en skottkärra... Hmmm, ja vi får väl se hur det blir... :-) Bara barnet blir friskt och så, så går jag gärna omkring med en mindre byggnadställning runt mig.
Feberfri!
Ja, i morse när jag tof tempen så var lilltjejen feberfri. Tjohooo! Hoppas nu bara att det håller i sig!
Nu får ni inte missförstå mig, men det har varit ganska så skönt att bara vara hemma nu när hon har haft feber. I vanliga fall när vi bara går hemma så blir PBP ett monster! Hon tycker att det är skittråkigt rent ut sagt och man måste hitta på nyasaker att göra hela tiden.
De här dagarna har hon varit nöjd med att gå och pula för sig själv och lyssna på sagor lite då och då. Idag har jag tom tagit mig ett litet minibad och under den tiden roade hon sig själv. Hoppas verkligen att det håller i sig.
Nu kanske det här låter jättesjälviskt, men de som har träffat PBP har antagligen även hört att hon har en röst som heter duga. Att höra den rösten uppskruvad på högsta volym i flera timmar per dag kan göra de flesta ganska trötat. Nu har jag alltså fått vila öronen i ett par dagar och känner mig utvilad och redo för nya tag! Nästa vecka har vi ju öppna förskolan att gå til igen och förhoppningsvis så håller min lilla älskling sig frisk ett tag nu!
PBP älskar för närvarade att hjälpa till med saker. Hon dukar bordet, dukar av, torkar upp när hon har spillt någonting, skär grönsaker (med hjälp så klart. Bäst att säga det innan ngn får en hjärtattack...), har ut majs ur burken, tar mat själv, plockar ut ur diskmaskinen och damsuger (hon har en egen liten sugare). Allt detta gör hon med världens största leende på läpparna. Det är helt underbart att se hur mycket hon utvecklas och verkligen vill lära sig hela tiden!
Vi håller även på med att hon ska försöka ta på och av sig kläderna till stor del själv. Man kan säga att det går lite så där... :-) Pyamasen är hon väldigt duktig på att ta av sig! Även strumporna åker av fortare än kvickt. Trosorna och strumpbyxorna är hon väldigt duktig på att sätta på sig på huvudet. Kanske inte behöver gå in närmare på vem det är som har lärt henne att de ska sitta där. Kan ge en ledtråd-Det är inte jag... Fast hon är fruktansvärt söt när hon gör det! :-) Hon kan stoppa in armarna i tröjan samt dra upp sina byxor. Varje gång hon klarar av någonting så blir hon överlycklig!
En sak som vi har lagt märke till de senaste veckorna är dock att hon väldigt lätt blir svartsjuk här hemma om jag och sambon tex kramas, pussas eller som de senaste dagarna när sambon har lagt handen på magen för att försöka känna bebisen. Tur att han har ett knä och två händer så att båda kan vara med! Annars så älskar hon min mage just nu. Jag tror att hon har märkt att den har exploderat i storlek. Hon klappar den väldigt gärna. Vill oxå dra upp tröjan och ner byxorna så hon verkligen kan se hela runda, stora magen. Det händer även att hon pussar på den helt självmant. Jättemysigt! Finns nog dock viss risk för svartsjuka när bebisen. Då känns det skönt att veta att sambon kommer att vara hemma med oss i sex veckor, samt att det är sommar så mormor, morfar, moster, farmor och farfar är hemma och kan underlätta lite för alla oss i familjen lite då och då. Skönt att ha släkten relativt nära!
Ni får ursäkta att jag mest bara skriver om barnen just nu, men det är liktsom runt dem som hela mitt liv kretsar för tillfället. Snart kanske jag får åsikter om andra saker oxå, men just nu så får det inte plats med så mycket annat mellan mina öron...
Nu får ni inte missförstå mig, men det har varit ganska så skönt att bara vara hemma nu när hon har haft feber. I vanliga fall när vi bara går hemma så blir PBP ett monster! Hon tycker att det är skittråkigt rent ut sagt och man måste hitta på nyasaker att göra hela tiden.
De här dagarna har hon varit nöjd med att gå och pula för sig själv och lyssna på sagor lite då och då. Idag har jag tom tagit mig ett litet minibad och under den tiden roade hon sig själv. Hoppas verkligen att det håller i sig.
Nu kanske det här låter jättesjälviskt, men de som har träffat PBP har antagligen även hört att hon har en röst som heter duga. Att höra den rösten uppskruvad på högsta volym i flera timmar per dag kan göra de flesta ganska trötat. Nu har jag alltså fått vila öronen i ett par dagar och känner mig utvilad och redo för nya tag! Nästa vecka har vi ju öppna förskolan att gå til igen och förhoppningsvis så håller min lilla älskling sig frisk ett tag nu!
PBP älskar för närvarade att hjälpa till med saker. Hon dukar bordet, dukar av, torkar upp när hon har spillt någonting, skär grönsaker (med hjälp så klart. Bäst att säga det innan ngn får en hjärtattack...), har ut majs ur burken, tar mat själv, plockar ut ur diskmaskinen och damsuger (hon har en egen liten sugare). Allt detta gör hon med världens största leende på läpparna. Det är helt underbart att se hur mycket hon utvecklas och verkligen vill lära sig hela tiden!
Vi håller även på med att hon ska försöka ta på och av sig kläderna till stor del själv. Man kan säga att det går lite så där... :-) Pyamasen är hon väldigt duktig på att ta av sig! Även strumporna åker av fortare än kvickt. Trosorna och strumpbyxorna är hon väldigt duktig på att sätta på sig på huvudet. Kanske inte behöver gå in närmare på vem det är som har lärt henne att de ska sitta där. Kan ge en ledtråd-Det är inte jag... Fast hon är fruktansvärt söt när hon gör det! :-) Hon kan stoppa in armarna i tröjan samt dra upp sina byxor. Varje gång hon klarar av någonting så blir hon överlycklig!
En sak som vi har lagt märke till de senaste veckorna är dock att hon väldigt lätt blir svartsjuk här hemma om jag och sambon tex kramas, pussas eller som de senaste dagarna när sambon har lagt handen på magen för att försöka känna bebisen. Tur att han har ett knä och två händer så att båda kan vara med! Annars så älskar hon min mage just nu. Jag tror att hon har märkt att den har exploderat i storlek. Hon klappar den väldigt gärna. Vill oxå dra upp tröjan och ner byxorna så hon verkligen kan se hela runda, stora magen. Det händer även att hon pussar på den helt självmant. Jättemysigt! Finns nog dock viss risk för svartsjuka när bebisen. Då känns det skönt att veta att sambon kommer att vara hemma med oss i sex veckor, samt att det är sommar så mormor, morfar, moster, farmor och farfar är hemma och kan underlätta lite för alla oss i familjen lite då och då. Skönt att ha släkten relativt nära!
Ni får ursäkta att jag mest bara skriver om barnen just nu, men det är liktsom runt dem som hela mitt liv kretsar för tillfället. Snart kanske jag får åsikter om andra saker oxå, men just nu så får det inte plats med så mycket annat mellan mina öron...
Feber.
Idag gick vi till öppna förskolan. En riktig hit tyckte både jag och PBP! När vi skulle gå hem så var lilltjejen jättetrött och jag fick bära henne vissa bitar på hemvägen. Jag tyckte inte att det var så konstigt, för hon hade sovit dåligt på natten och så tar det ju på krafterna att vara på Pluto igen. Så tänkte jag och så gick vi och lade oss och vilade middag lite.
Tycker dock att PBP känns kokhet när jag kommer för att ta upp henne drygt en timme senare. Hon verkar dock pigg och så, så jag tror att det beror på att vi har flyttat hennes säng närmare elementet som idag var så hett så det nästan skiftade i rött... Men när hon inte verkar kyla ner sig när vi hade varit i ett betydligt svalare rum i en halvtimme så bestämmer jag mig för att ta tempen. Lilltjejen hade 39,4 grader!!!! Inte konstigt att hon kändes varm!
Kan bara säga att om det hade varit jag som hade haft närmare 40 graders feber så hade jag inte kunnat ta mig ur sängen. Hur tusan gör barn för att vara så pass pigga som de är trots att de sjuka? Jag fattar verkligen inte.
Det var skönt att se att tempen hade sjunkit något nu när hon skulle gå och lägga sig. Nu hade hon "bara" 38,5. I med lite alvedon och sen somnade hon direkt. Hoppas verkligen att hon får sova hela natten utan avbrott!
Tyvär blir det ingen öppen förskola för oss i morgon och jag tänker nog även hoppa över grissprutan nr 2 som hon skulle ha fått på torsdag. Måste komma ihåg att ringa till BVC och höra om vi kan få en ny tid istället.
By the way så har halsbrännan kommit tillbaka. Shit! Jag hoppades verkligen på att den skulle ta och vänta några veckor, eller helst några månader till innan den tittade förbi. Men, men, man kan ju inte få allt här i världen, eller hur?!? Jag kommer ju att få ett utav världens två finaste barn. Och så fort bebisen har kommit så kommer halsbrännan vara borta. Antar det iaf, för så var det ju förra gången...
Tycker dock att PBP känns kokhet när jag kommer för att ta upp henne drygt en timme senare. Hon verkar dock pigg och så, så jag tror att det beror på att vi har flyttat hennes säng närmare elementet som idag var så hett så det nästan skiftade i rött... Men när hon inte verkar kyla ner sig när vi hade varit i ett betydligt svalare rum i en halvtimme så bestämmer jag mig för att ta tempen. Lilltjejen hade 39,4 grader!!!! Inte konstigt att hon kändes varm!
Kan bara säga att om det hade varit jag som hade haft närmare 40 graders feber så hade jag inte kunnat ta mig ur sängen. Hur tusan gör barn för att vara så pass pigga som de är trots att de sjuka? Jag fattar verkligen inte.
Det var skönt att se att tempen hade sjunkit något nu när hon skulle gå och lägga sig. Nu hade hon "bara" 38,5. I med lite alvedon och sen somnade hon direkt. Hoppas verkligen att hon får sova hela natten utan avbrott!
Tyvär blir det ingen öppen förskola för oss i morgon och jag tänker nog även hoppa över grissprutan nr 2 som hon skulle ha fått på torsdag. Måste komma ihåg att ringa till BVC och höra om vi kan få en ny tid istället.
By the way så har halsbrännan kommit tillbaka. Shit! Jag hoppades verkligen på att den skulle ta och vänta några veckor, eller helst några månader till innan den tittade förbi. Men, men, man kan ju inte få allt här i världen, eller hur?!? Jag kommer ju att få ett utav världens två finaste barn. Och så fort bebisen har kommit så kommer halsbrännan vara borta. Antar det iaf, för så var det ju förra gången...
V.21
Vissa kvinnor får halsbränna vid det här stadiet. Det kan kännas som en brännande känsla i bröstet och du kan även få sura uppstötningar. Det finns receptfria läkemedel som neutraliserar magsyran, t ex Gaviscon. Blir det extra besvärligt kan din läkare skriva ut medicin. Kanske kan du svettas ovanligt mycket och det beror helt enkelt på de extra kilon som du nu bär runt på. Omkring denna vecka känner du livmodern strax under naveln.
Ditt barn är ca 16cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 420g. Det kan röra sig fritt i fostervätskan och kan sparka både långt upp i magen och ända nere vid blygdbenet.
Nu är matsmältningsapparaten tillräckligt utvecklad för att kunna tillgodogöra sig vatten ur det fostervatten som barnet sväljer. I början av graviditeten är det moderkakan som producerar fostervatten men när njurarna fungerar ungefär i fjärde månaden, tar de över produktionen. Njurarna tar även hand om en del avfallsprodukter i barnets blod och tillverkar urin av dem. Men det finns inte mycket urin i fostervattnet utan det mesta av avfallsprodukterna som bildas, transporteras bort via moderkakan och ut i ditt blodomlopp. Det är dina egna njurar som tar hand om det mesta av renandet efter barnet.
Sinnesorganen som barnet ska använda för att lära känna världen utvecklas nu raskt. Smaklökarna på tungan är färdiga. Hjärnans och nervtrådarnas utveckling har kommit så långt att barnet ska ha fått känsel. Vid ett ultraljud skulle du nu kunna fånga en bild, där barnet suger på tummen eller smeker sitt ansikte.
Ditt barn är ca 16cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 420g. Det kan röra sig fritt i fostervätskan och kan sparka både långt upp i magen och ända nere vid blygdbenet.
Nu är matsmältningsapparaten tillräckligt utvecklad för att kunna tillgodogöra sig vatten ur det fostervatten som barnet sväljer. I början av graviditeten är det moderkakan som producerar fostervatten men när njurarna fungerar ungefär i fjärde månaden, tar de över produktionen. Njurarna tar även hand om en del avfallsprodukter i barnets blod och tillverkar urin av dem. Men det finns inte mycket urin i fostervattnet utan det mesta av avfallsprodukterna som bildas, transporteras bort via moderkakan och ut i ditt blodomlopp. Det är dina egna njurar som tar hand om det mesta av renandet efter barnet.
Sinnesorganen som barnet ska använda för att lära känna världen utvecklas nu raskt. Smaklökarna på tungan är färdiga. Hjärnans och nervtrådarnas utveckling har kommit så långt att barnet ska ha fått känsel. Vid ett ultraljud skulle du nu kunna fånga en bild, där barnet suger på tummen eller smeker sitt ansikte.
|
Nu börjar bebisen närma sig 500g! Sjukt vad fort tiden går!!! Snart är vi framme vid förlossningen. Shit alltså! När ska jag hinna träna på andning och avslappning. Ok, slappna av är jag ju ganska så bra på kanske de flesta av er som känner mig tänker. Men jag säger bara att förök att slappna av helt och andas rätt när någon nyper dig så hårt den bara kan ipå insidan av låret. Det kräver några gånger innan man kommer in i rätt avslappning och känsla kan jag säga! Förra gången så bara gapflabbade jag de första veckorna när vi tränade. Jag blir lätt sån när det gör ont. Spänner mig och skrattar. Det var först när sambon höll på att tappa viljan för träningarna helt som jag lyckades samla ihop mig ordentligt och ta det hela på allvar. Jag får väl försöka hålla mig uppe lite längre på helgerna så hinner vi åtminstonde med ett par träningspass i veckan. Skulle vara skönt att göra ett hopp fram till mitten av mars nu. Då skulle det inte vara så speciellt långt kvar... |
|
Lohoseher.
Är det inte så han säger den galloperande dektektiven?
Lite så känner jag mig just nu. Ligger i soffan, suger på en klubba och tittar på bantningsprogram på TVn. Det måste nog vara höjden av lathet, eller hur? Att ligga och titta på när andra tränar medans man äter godis själv. Det som är bra med klubbor är ju iaf att de räcker länge. Man äter inte så många på en kväll.
Jaja, fom i sommar får det bli lite skärpning på mat och träningssidan. Känns det som att ni har hört den förut, eller?
Satt i morse och tittade på det här med studiebidrag och lån. Jag har ju tänkt att jag ska börja läsa till förskollärare 2011. Helst av allt så skulle jag gärna skjuta upp det ytterligare några år tills barnen är lite större, men ska man få jobb så är det ju helt klart en fördel att ha en utbildning! Drömmen vore att någon sa att här får du ett långsiktigt jobb, inte bara ett timvik i några månader. Och att jag sen skulle kunna studera när det skulle passa mig liiite bättre. Men, men, det är väl bara att inse att det inte kommer att hända och att det bara är att ta tjuren i hornen om ett år. Vem vet, det kanske tom blir riktigt roligt? I vilket fall som helst så ska det bli fruktansvärt skönt när det hela är över! :-)
I morgon är det då alltså premiär för öppna förskolan för det här året. Gissa vilka som kommer stå där och banka på dörren prick klockan nio... PBP gick och lade sig redan klockan sex idag. Hon var sååååå fruktansvärt trött! Kan tänka mig att det berodde på att hon fick sova middag så himla tidigt idag. Hon skulle ju hinna vakna så hon kunde bjuda sin far på de supergoda chokladbollarna som vi hade gjort på fm. Han var nämligen hem en sväng på lunchen. Jag får nog ta och räkna med att hon kommer att vakna ruskigt tidigt i morgon. Alltså så kommer jag inte att sitta här allt för länge idag...
Lite så känner jag mig just nu. Ligger i soffan, suger på en klubba och tittar på bantningsprogram på TVn. Det måste nog vara höjden av lathet, eller hur? Att ligga och titta på när andra tränar medans man äter godis själv. Det som är bra med klubbor är ju iaf att de räcker länge. Man äter inte så många på en kväll.
Jaja, fom i sommar får det bli lite skärpning på mat och träningssidan. Känns det som att ni har hört den förut, eller?
Satt i morse och tittade på det här med studiebidrag och lån. Jag har ju tänkt att jag ska börja läsa till förskollärare 2011. Helst av allt så skulle jag gärna skjuta upp det ytterligare några år tills barnen är lite större, men ska man få jobb så är det ju helt klart en fördel att ha en utbildning! Drömmen vore att någon sa att här får du ett långsiktigt jobb, inte bara ett timvik i några månader. Och att jag sen skulle kunna studera när det skulle passa mig liiite bättre. Men, men, det är väl bara att inse att det inte kommer att hända och att det bara är att ta tjuren i hornen om ett år. Vem vet, det kanske tom blir riktigt roligt? I vilket fall som helst så ska det bli fruktansvärt skönt när det hela är över! :-)
I morgon är det då alltså premiär för öppna förskolan för det här året. Gissa vilka som kommer stå där och banka på dörren prick klockan nio... PBP gick och lade sig redan klockan sex idag. Hon var sååååå fruktansvärt trött! Kan tänka mig att det berodde på att hon fick sova middag så himla tidigt idag. Hon skulle ju hinna vakna så hon kunde bjuda sin far på de supergoda chokladbollarna som vi hade gjort på fm. Han var nämligen hem en sväng på lunchen. Jag får nog ta och räkna med att hon kommer att vakna ruskigt tidigt i morgon. Alltså så kommer jag inte att sitta här allt för länge idag...
Så var det måndag igen...
Än så länge har det gått bra med våran första ensamma måndag tillsammans på väääääldigt länge. Iof har vi bara varit uppe i två timmar... Det brukar till slut bli så att vi ruttnar ur på att vara hemma bara jag och PBP. Som tur är så öppnar våran öppna förskola i morgon, så vi ska nog klara oss igenom även denna dag hoppas jag. ;-)
Nu när det har varit så sjukt kallt. Över 20 grader minus så har vi hållt oss inomhus hela dagen. Det är lite för kyligt för att någon i familjen ska tycka om en promenad! Då kan man säga att man börjar klättra på väggarna efter ett tag! Plötsligt kom jag på den lysande idén att jag och PBP kunde ta och baka någonting. Visst är det lite emot våra principer om kaffebröd och socker till lilltjejen, men vad tusan, det är ju inte så kallt varje dag. Sagt som gjort så gjorde vi krabbelurer. Det var oerhört lyckat! PBP sken som en sol när hon fick ha i ingredienserna, vispa och röra i smeten. Inte lika roligt att vänta medan jag stekte dem, men ni skulle ha sett minen och hört henne när vi frågade om det var gott sen när vi fikade. Jag har aldrig hört ett JA sägas med sååååå mycket eftertryck. Hon var verkligen lycklig där hon satt med sin lilla sockerbomb!!!!
Det ser ut som att det kan vara ganska så kallt även idag, så jag funderar på att vi ska göra chokladbollar tillsammans. Men jag ska ta mig en promenad till termometern först så att jag inte bara lurar mig själv...
Jag och sambon hade en diskussion om vad chokladbollar heter. Han är ju lite äldre än mig och har lärt sig att det heter negerbollar. Han tycker att det är larvigt att man har bytt namn på dem. Negerkyssar heter ju fortfarande negerkyssar liktsom. För min del heter det helt enkelt chokladbollar eller kokosbollar. Det är de namnen som jag är uppvuxen med. Tror nog att PBP kommer att få lära sig chokladbollar. Annars kanske det blir konstigt när hon kommer till dagis och de ska baka sånna. Fast förresten så kanske inte det blir ngt problem, för om jag minns rätt så måste man numera baka sånt som ska in i ugnen på förskolor. Kan tycka att det är lite överdrivet. De delar nog broderligt och systerligt på alla bacillusker iaf...
Nu är det någon som har tröttnat lite så att jag sitter här...
Nu när det har varit så sjukt kallt. Över 20 grader minus så har vi hållt oss inomhus hela dagen. Det är lite för kyligt för att någon i familjen ska tycka om en promenad! Då kan man säga att man börjar klättra på väggarna efter ett tag! Plötsligt kom jag på den lysande idén att jag och PBP kunde ta och baka någonting. Visst är det lite emot våra principer om kaffebröd och socker till lilltjejen, men vad tusan, det är ju inte så kallt varje dag. Sagt som gjort så gjorde vi krabbelurer. Det var oerhört lyckat! PBP sken som en sol när hon fick ha i ingredienserna, vispa och röra i smeten. Inte lika roligt att vänta medan jag stekte dem, men ni skulle ha sett minen och hört henne när vi frågade om det var gott sen när vi fikade. Jag har aldrig hört ett JA sägas med sååååå mycket eftertryck. Hon var verkligen lycklig där hon satt med sin lilla sockerbomb!!!!
Det ser ut som att det kan vara ganska så kallt även idag, så jag funderar på att vi ska göra chokladbollar tillsammans. Men jag ska ta mig en promenad till termometern först så att jag inte bara lurar mig själv...
Jag och sambon hade en diskussion om vad chokladbollar heter. Han är ju lite äldre än mig och har lärt sig att det heter negerbollar. Han tycker att det är larvigt att man har bytt namn på dem. Negerkyssar heter ju fortfarande negerkyssar liktsom. För min del heter det helt enkelt chokladbollar eller kokosbollar. Det är de namnen som jag är uppvuxen med. Tror nog att PBP kommer att få lära sig chokladbollar. Annars kanske det blir konstigt när hon kommer till dagis och de ska baka sånna. Fast förresten så kanske inte det blir ngt problem, för om jag minns rätt så måste man numera baka sånt som ska in i ugnen på förskolor. Kan tycka att det är lite överdrivet. De delar nog broderligt och systerligt på alla bacillusker iaf...
Nu är det någon som har tröttnat lite så att jag sitter här...
Långledigt!
Ok, nu är jag tillbaka igen. Har verkligen sett till att vara ledig från bloggen under julen. Inte bara från bloggen om jag ska vara helt ärlig. Jag har varit sjukt ledig från allt som har med våran dator att göra. Den måste ha känt sig extremt ensam och bortglömd under de senaste veckorna! Tror att jag har satt på den tre gånger sammanlagt sedan jag senast skrev ett inlägg. Kan tillägga att det brukar vara min vanliga dagsranson...
Nog om det...
Vad har jag då haft för mig under dessa kalla veckor? Svårt att veta var jag ska börja. Kommer inte ens ihåg när och vad jag skrev sist. Jag vet, det är ju inte så himla svårt för mig att kolla upp, men jag känner faktiskt inte för det, så det som ni eventuellt har läst om tidigare kan ni ju helt enkelt bara ta och hoppa över.
Ett par dagar före jul så var vi i Uppsala och gjorde ultraljud på skrutten i magen. Och nej, vi vet inte vad det blir för kön. Eller är kanske jag ska säga. Det lär ju liktsom inte ändras innan han/hon kommer ut. Bebisen låg i skräddarställning och tittade inåt, så tydligen kunde inte ultraljudskvinnan se vad det var för ngt då. Det spalar ju inte så stor roll. Eller rättare sagt, det spelar ingen roll alls, men det hade ju varit en rolig sak att veta!
Vi fick iaf datumet framflytat till den 27:e maj. Jag tycker ju att den gärna skulle kunna få titta ut några dagar tidigare. Fast jag gick ju över 9 dagar med PBP så jag räknar inte direkt med att den här bebisen ska vara snabbare ut.
Nu känner jag den varje dag. Det börjar bli lite mera verkligt. Nu känner man ju hur den pickar och sparkar och verkligen visar att den finns till. Här om dagen kände jag den tom ut genom magen när jag lade handen på. Det är inte illa med tanke på det späcklager som den ska sparka sig igenom! ;-) Kanske har jag en ny Zlatan där inne?!? Sa då till sambon att han skulle komma och känna eftersom bebisen hade rört på sig så otroligt mycket och intensivt. Tror ni inte att bebisen blir toktrött på den lilla stunden som det tar för sambon att byta soffa? Han eller hon vägrar sedan att röra en endaste liten fena under resten av kvällen. Om jag minns rätt så var PBP ofta likadan i början. Sen när hon blev en stor alienunge som försökte ta sig ut ur min mage så gick det ju inte längre att undvika att känna henne, men just så här i början så gillade även hon att gömma sig bland fläsket och ligga alldeles stilla när det kom någon annan än hennes mamma och kände på magen. Antagligen så spänner jag mig, eller kanske jag andas annorlunda eller ngt sånt. Jag vet inte, men stilla kan mina barn bli iaf. Kanske inte säger det samma om några veckor om denna blir som sin syster...
Det stora projektet under julen har varit att bygga garderober i hallen här hemma hos oss. Det är sjukt hur mkt förvaring man behöver! Alltså, vi är ju verkligen inte ett par med mkt kläder eller mkt saker som vi inte behöver. Men ändå har man aldrig plats när man behöver det. Iof har vi en dotter som har ganska så mkt kläder och saker som hon inte använder längre, men som vi har sparat eftersom vi hade planerat en tvåa inom kort tid. Hon har om jag har räknat rätt sex fulla flyttkartonger med kläder plus ytterligare några med saker i som står i våran klädkammare. Kanske inte så konstigt förresten att vi börjar få lite sämre med förvaringsutrymmen...
I vilket fall så har sambon pysslat med garderoberna hela ledigheten. Har har fått extremt mkt hjälp från sin dotter som har borrat hål, mätt, hamrat, pustat och stånkat precis som far sin hela tiden. Har har iom detta blivit hennes största idol här i världen. Hon härmar precis allt som han gör och gör precis som han säger. Ja, inte så att hon lyder honom direkt. Inte alls, snarare... Hon gör som han säger när han inte tänker på vad han säger.
Han kan tex prata om hur långt hans hår har blivit när vi sitter och äter. Det resulterar självklart i att hon ska känna över hela sitt hår för att se om även det har blivit längre. Mkt matkladd där det helst inte ska vara alltså. Han kan luta sin tallrik för att skrapa upp maten som han har kvar. Det kan även våran dotter göra en millisekund efteråt. Hon skrapar oftast ner det mesta på golvet dock.
En gång för ett bra tag sedan så hade vi lagt upp en även för PBP lite för stor portion med mat. Då berättade han snällt att man inte behöver äta upp allt. Man får slänga maten. Gissa var det lilla barnet gör... Hon tar genast en näve mat från tallriken och slängde på golvet. Hon gjorde ju exakt som hennes pappa sa, så vi kunde ju inte bli sura, eller hur?!?
Så här håller de på hela dagarna. Jag borde ha fått en väldigt fast och snygg mage under de senaste veckorna med tanke på hur mkt jag har skrattat åt/med dem, men icke... ;-)
Garderoberna är så gott som klara och vi har börjat ta itu med barnrummet på riktigt. PBP har fått sin nya säg ihopsatt idag. Hon älskar den, även om hon säkert skulle tycka ännu mkt mera om den om vi hade haft en madrass i den... Jaja, det ska köpas när det strömmar in lite mera pengar. Sen blir det sovträning i nya sängen. Hoppas, hoppas, hoppas att det kommer gå bra!
Ni kanske undrar vad jag har haft för mig medan de har jobbat sig svettiga? Nja, inte mkt... Jag har hållit lite koll på den mindre utav snickarna. Hon vill gärna göra saker som hennes far kanske inte riktigt hade planerat. Någon måste ju även laga maten och fixa sakerna runt omkring projektet. Sen så har jag hunnit med att få bada i fred, gå på toaletten med stängd dörr (känns väldigt lyxigt!!!) och jag har läst!!!
Vi har träffat famlij och vänner och haft ett skönt jullov. Kan man kalla det för lov när man går hemma 365 dagar om året? Äh, skit samma. Jag kallar det för det. Antagligen så finns det en himlarns massa människor som har haft lov under just de här veckorna...
Vad mer...? Jag och sambon planerar en liten kryssning någon gång under de närmaste månaderna. Det är ju så himla svårt att hitta tid att bara prata med varandra och mysa och bry sig om varandra när man är hemma. Sover inte jag, så sover han eller så är PBP vaken och då hinner man inte säga många ord till varandra.
Vi har inte lämnat bort PBP till barnvakt bara för att vi ska få egentid. Eller jo, ett par gånger har vi varit och ätit och gått på bio, men, men... Och skulle vi vara ensamma här hemma så skulle man ju sätta igång och typ städa ioch tvätta och sånt som lätt hamnar på efterkälken när man har en liten som drar en i kjolarna hela dagen. Nej, det enda rätta är att åka någonstans där man får maten framdukad, slipper diska och tvätta. Kryssning ska det bli! :-)
Jag fattar inte varför det är rea överallt just nu när jag är pank... Lilla w och polarn och pyret har börjat sina reor. Jag älskar lilla w!!! De drar igång ordentligt den 25:e januari, men tjuvstartar lite nu. Jag ska sitta redo den 25:e, det lovar jag! Synd, eller kanske tur att PBP har hela sin byrå full med kläder. Då har jag inte samvete att slösa bort allt för mkt pengar...
Nepp, ska nog gå och läsa min bok nu. Kram och god natt!
Nog om det...
Vad har jag då haft för mig under dessa kalla veckor? Svårt att veta var jag ska börja. Kommer inte ens ihåg när och vad jag skrev sist. Jag vet, det är ju inte så himla svårt för mig att kolla upp, men jag känner faktiskt inte för det, så det som ni eventuellt har läst om tidigare kan ni ju helt enkelt bara ta och hoppa över.
Ett par dagar före jul så var vi i Uppsala och gjorde ultraljud på skrutten i magen. Och nej, vi vet inte vad det blir för kön. Eller är kanske jag ska säga. Det lär ju liktsom inte ändras innan han/hon kommer ut. Bebisen låg i skräddarställning och tittade inåt, så tydligen kunde inte ultraljudskvinnan se vad det var för ngt då. Det spalar ju inte så stor roll. Eller rättare sagt, det spelar ingen roll alls, men det hade ju varit en rolig sak att veta!
Vi fick iaf datumet framflytat till den 27:e maj. Jag tycker ju att den gärna skulle kunna få titta ut några dagar tidigare. Fast jag gick ju över 9 dagar med PBP så jag räknar inte direkt med att den här bebisen ska vara snabbare ut.
Nu känner jag den varje dag. Det börjar bli lite mera verkligt. Nu känner man ju hur den pickar och sparkar och verkligen visar att den finns till. Här om dagen kände jag den tom ut genom magen när jag lade handen på. Det är inte illa med tanke på det späcklager som den ska sparka sig igenom! ;-) Kanske har jag en ny Zlatan där inne?!? Sa då till sambon att han skulle komma och känna eftersom bebisen hade rört på sig så otroligt mycket och intensivt. Tror ni inte att bebisen blir toktrött på den lilla stunden som det tar för sambon att byta soffa? Han eller hon vägrar sedan att röra en endaste liten fena under resten av kvällen. Om jag minns rätt så var PBP ofta likadan i början. Sen när hon blev en stor alienunge som försökte ta sig ut ur min mage så gick det ju inte längre att undvika att känna henne, men just så här i början så gillade även hon att gömma sig bland fläsket och ligga alldeles stilla när det kom någon annan än hennes mamma och kände på magen. Antagligen så spänner jag mig, eller kanske jag andas annorlunda eller ngt sånt. Jag vet inte, men stilla kan mina barn bli iaf. Kanske inte säger det samma om några veckor om denna blir som sin syster...
Det stora projektet under julen har varit att bygga garderober i hallen här hemma hos oss. Det är sjukt hur mkt förvaring man behöver! Alltså, vi är ju verkligen inte ett par med mkt kläder eller mkt saker som vi inte behöver. Men ändå har man aldrig plats när man behöver det. Iof har vi en dotter som har ganska så mkt kläder och saker som hon inte använder längre, men som vi har sparat eftersom vi hade planerat en tvåa inom kort tid. Hon har om jag har räknat rätt sex fulla flyttkartonger med kläder plus ytterligare några med saker i som står i våran klädkammare. Kanske inte så konstigt förresten att vi börjar få lite sämre med förvaringsutrymmen...
I vilket fall så har sambon pysslat med garderoberna hela ledigheten. Har har fått extremt mkt hjälp från sin dotter som har borrat hål, mätt, hamrat, pustat och stånkat precis som far sin hela tiden. Har har iom detta blivit hennes största idol här i världen. Hon härmar precis allt som han gör och gör precis som han säger. Ja, inte så att hon lyder honom direkt. Inte alls, snarare... Hon gör som han säger när han inte tänker på vad han säger.
Han kan tex prata om hur långt hans hår har blivit när vi sitter och äter. Det resulterar självklart i att hon ska känna över hela sitt hår för att se om även det har blivit längre. Mkt matkladd där det helst inte ska vara alltså. Han kan luta sin tallrik för att skrapa upp maten som han har kvar. Det kan även våran dotter göra en millisekund efteråt. Hon skrapar oftast ner det mesta på golvet dock.
En gång för ett bra tag sedan så hade vi lagt upp en även för PBP lite för stor portion med mat. Då berättade han snällt att man inte behöver äta upp allt. Man får slänga maten. Gissa var det lilla barnet gör... Hon tar genast en näve mat från tallriken och slängde på golvet. Hon gjorde ju exakt som hennes pappa sa, så vi kunde ju inte bli sura, eller hur?!?
Så här håller de på hela dagarna. Jag borde ha fått en väldigt fast och snygg mage under de senaste veckorna med tanke på hur mkt jag har skrattat åt/med dem, men icke... ;-)
Garderoberna är så gott som klara och vi har börjat ta itu med barnrummet på riktigt. PBP har fått sin nya säg ihopsatt idag. Hon älskar den, även om hon säkert skulle tycka ännu mkt mera om den om vi hade haft en madrass i den... Jaja, det ska köpas när det strömmar in lite mera pengar. Sen blir det sovträning i nya sängen. Hoppas, hoppas, hoppas att det kommer gå bra!
Ni kanske undrar vad jag har haft för mig medan de har jobbat sig svettiga? Nja, inte mkt... Jag har hållit lite koll på den mindre utav snickarna. Hon vill gärna göra saker som hennes far kanske inte riktigt hade planerat. Någon måste ju även laga maten och fixa sakerna runt omkring projektet. Sen så har jag hunnit med att få bada i fred, gå på toaletten med stängd dörr (känns väldigt lyxigt!!!) och jag har läst!!!
Vi har träffat famlij och vänner och haft ett skönt jullov. Kan man kalla det för lov när man går hemma 365 dagar om året? Äh, skit samma. Jag kallar det för det. Antagligen så finns det en himlarns massa människor som har haft lov under just de här veckorna...
Vad mer...? Jag och sambon planerar en liten kryssning någon gång under de närmaste månaderna. Det är ju så himla svårt att hitta tid att bara prata med varandra och mysa och bry sig om varandra när man är hemma. Sover inte jag, så sover han eller så är PBP vaken och då hinner man inte säga många ord till varandra.
Vi har inte lämnat bort PBP till barnvakt bara för att vi ska få egentid. Eller jo, ett par gånger har vi varit och ätit och gått på bio, men, men... Och skulle vi vara ensamma här hemma så skulle man ju sätta igång och typ städa ioch tvätta och sånt som lätt hamnar på efterkälken när man har en liten som drar en i kjolarna hela dagen. Nej, det enda rätta är att åka någonstans där man får maten framdukad, slipper diska och tvätta. Kryssning ska det bli! :-)
Jag fattar inte varför det är rea överallt just nu när jag är pank... Lilla w och polarn och pyret har börjat sina reor. Jag älskar lilla w!!! De drar igång ordentligt den 25:e januari, men tjuvstartar lite nu. Jag ska sitta redo den 25:e, det lovar jag! Synd, eller kanske tur att PBP har hela sin byrå full med kläder. Då har jag inte samvete att slösa bort allt för mkt pengar...
Nepp, ska nog gå och läsa min bok nu. Kram och god natt!
