Värme!
Tusan vilken värme det är ute nu! Jag och PBP kom hem från en promenad för ett litet tag sen. Vi gick straxt efter nio och jag tänkte att det är väl lagom varmt och mysigt att vara ute och gå så här på fm. Jo, tjena! Om man gillar svettiga ryggar, lugg som klibbar i pannan och hundskit som folk inte har plockat upp efter sina hundar som ligger och jäser i solen och luktar så man håller på att smälla av, ja då skulle man ha uppskattat den här promenaden. Missförstå migrätt här. Det är skönt att solen har kommit tillbaka. Jag saknade den när det mest bara regnade hela tiden. MEN, om man har ställt in sig på en skön promenad och så är det som att vandra i öknen istället, då är inte solen ens bästa vän.
Vi gick iaf upp till Sandra och Henrik och lämnade lite saker som var deras som vi hade hemma. Trevlig med en liten pratstund. När vi skulle gå tillbaka kom dock PBP på att hon var både hungrig och trött. Innan vi gick så tyckte jag att det var en sån himla bra idé att lämna nappen hemma, för inte behöver PBP ha nappen när vi går på promenad!!! Jag ångrade mig ganska så snabbt ska jag säga! Hon skrek och grät i stort sätt hela vägen hem. Hon har svårt att somna utan nappen nu. Det kunde man inte tänka sig när hon var runt tre månader och nappen bara flög ut hela tiden. Sen var det bara att försöka tina lite mat från frysen i super duper fart. Jag vet inte hur det är med era microvågsugnar, men det verkar som att våran går extra långsamt när man är lite stressad. Annars så går väl sekunderna som de ska, men idag så tror jag bestämt att den räknade varje sekund tre gånger eller ngt... Maten som brukar ta 2,5 minuter att tina och värma, tog idag snarare fyra minuter. Låter kanske inte så mkt längre, men med en skrikande, hungrig och trött PBP så är de där extra 1,5 minutrarna VÄLDIGT lång tid! Nu ligger hon äntligen tyst och lugn och snusar så fridfullt i sin egen lilla säng. Visst är det underbart när barn sover! :-)
Tittade på extreme homr makeover igår. Eller, tittade lite till och från iaf. Det var ngt annat samtidigt... Iaf så hade den här famlijen en son. När han var fyra år gammal så hade han fått leukemi. Sen hade han varit tvungen att genomgå en dubbelsidig lungtransplantation. Han hade tio procents chans att överleva. Han klarade det! Men de kunde inte bo i sitt hus, för det var fullt med mögel. Så de hade fått lånat ett hus en tid,.Ty och company fixade så klart ett nytt hus till dem. Men den här killen, vilken fighter! Han åt mediciner som gjorde att han gick upp i vikt. Han såg verkligen ut som en fotboll i ansiktet. Och inte kunde han gå själv heller. Men han var glad som vilken 10 åring som helst. Fast det märktes att han hade en annan livserfarenhet än vad andra barn har. Hans mormor hade fått en cancerdiagnos oxå och då hade han sagt till henne att Gud gjorde det bra för mig och det komer han göra för dig med! Och hon klarade sig! det måste vara skönt att ha ngt att tro på när man kommer till en sån kris i livet! att man tror/vet att man kommer kommer att få hjälp från en höre makt. Och om man inte klarar sig så kommer man till ett bättre ställe. Jag tror att man kan känna sig tryggare om man har en tro. Man har ngn som ser efter en.
I vilket fall som helst så lipar jag för fullt varje gång jag ser dessa program. Gjorde det före PBP och nu bara sprutar tårarna. Jag får se till att inte se program som detta när jag är bland folk. Haha, den enda jag kan kolla tillsammans med är systeryster, för hon grinar oxå lätt! Fast dock inte lika mkt som jag gör.
Vi gick iaf upp till Sandra och Henrik och lämnade lite saker som var deras som vi hade hemma. Trevlig med en liten pratstund. När vi skulle gå tillbaka kom dock PBP på att hon var både hungrig och trött. Innan vi gick så tyckte jag att det var en sån himla bra idé att lämna nappen hemma, för inte behöver PBP ha nappen när vi går på promenad!!! Jag ångrade mig ganska så snabbt ska jag säga! Hon skrek och grät i stort sätt hela vägen hem. Hon har svårt att somna utan nappen nu. Det kunde man inte tänka sig när hon var runt tre månader och nappen bara flög ut hela tiden. Sen var det bara att försöka tina lite mat från frysen i super duper fart. Jag vet inte hur det är med era microvågsugnar, men det verkar som att våran går extra långsamt när man är lite stressad. Annars så går väl sekunderna som de ska, men idag så tror jag bestämt att den räknade varje sekund tre gånger eller ngt... Maten som brukar ta 2,5 minuter att tina och värma, tog idag snarare fyra minuter. Låter kanske inte så mkt längre, men med en skrikande, hungrig och trött PBP så är de där extra 1,5 minutrarna VÄLDIGT lång tid! Nu ligger hon äntligen tyst och lugn och snusar så fridfullt i sin egen lilla säng. Visst är det underbart när barn sover! :-)
Tittade på extreme homr makeover igår. Eller, tittade lite till och från iaf. Det var ngt annat samtidigt... Iaf så hade den här famlijen en son. När han var fyra år gammal så hade han fått leukemi. Sen hade han varit tvungen att genomgå en dubbelsidig lungtransplantation. Han hade tio procents chans att överleva. Han klarade det! Men de kunde inte bo i sitt hus, för det var fullt med mögel. Så de hade fått lånat ett hus en tid,.Ty och company fixade så klart ett nytt hus till dem. Men den här killen, vilken fighter! Han åt mediciner som gjorde att han gick upp i vikt. Han såg verkligen ut som en fotboll i ansiktet. Och inte kunde han gå själv heller. Men han var glad som vilken 10 åring som helst. Fast det märktes att han hade en annan livserfarenhet än vad andra barn har. Hans mormor hade fått en cancerdiagnos oxå och då hade han sagt till henne att Gud gjorde det bra för mig och det komer han göra för dig med! Och hon klarade sig! det måste vara skönt att ha ngt att tro på när man kommer till en sån kris i livet! att man tror/vet att man kommer kommer att få hjälp från en höre makt. Och om man inte klarar sig så kommer man till ett bättre ställe. Jag tror att man kan känna sig tryggare om man har en tro. Man har ngn som ser efter en.
I vilket fall som helst så lipar jag för fullt varje gång jag ser dessa program. Gjorde det före PBP och nu bara sprutar tårarna. Jag får se till att inte se program som detta när jag är bland folk. Haha, den enda jag kan kolla tillsammans med är systeryster, för hon grinar oxå lätt! Fast dock inte lika mkt som jag gör.
Kommentarer
Trackback
