Skönt!
Det är så himla härligt att vara hemma nu! Allting är bara så harmoniskt för tillfället! Att sambon blev hemmapappa och jag började jobba var nog det bästa som kunde hända våran familj!
Både barnen och vi vuxna är så otroligt mycket gladare nu! Jag tror att jag verkligen behövde komma hemifrån och sambon behövde verkligen vara hemma och lära känna barnen på riktigt. Eller kanske att de skulle lära känna honom på riktigt. Det blir inte samma sak om man bara träffas några timmar på kvällen när alla är som tröttast. Bara så ni vet så fungerar det nästan lika bra med pappa som med mamma nu för lillfisen och det är jätteskönt!
Samtidigt som jag tycker att det är jättebra att det fungerar så bra med baren och deras pappa så kan jag känna ett liiiiiitet stygn av, ja, avundsjuka kanske.... Jag kan känna mig lite överflödig nästan när barnen vänder sig till karln först när de vill ha tröst. Får jag tänka efter i två sekunder så är det ju superbra att de även vill till sin pappa vid dessa tillfällen! Det har blivit lättare för mig när jag väl är hemma, eftersom jag kan gå ut ur rummet där barnen befinner sig utan att det låter som brandlarmet går igång. Både Stora tjejen och lillskrutan har blivit mera självständiga och kan leka bättre själva.
Jag kan bara sammanfatta det så att hela familjen är gladare!
Det stämmer nog som de säger att bara mamma (och pappa) mår bra så mår barnen bra!
I väntan på lillskruttan.
I väntan på PBP.
Både barnen och vi vuxna är så otroligt mycket gladare nu! Jag tror att jag verkligen behövde komma hemifrån och sambon behövde verkligen vara hemma och lära känna barnen på riktigt. Eller kanske att de skulle lära känna honom på riktigt. Det blir inte samma sak om man bara träffas några timmar på kvällen när alla är som tröttast. Bara så ni vet så fungerar det nästan lika bra med pappa som med mamma nu för lillfisen och det är jätteskönt!
Samtidigt som jag tycker att det är jättebra att det fungerar så bra med baren och deras pappa så kan jag känna ett liiiiiitet stygn av, ja, avundsjuka kanske.... Jag kan känna mig lite överflödig nästan när barnen vänder sig till karln först när de vill ha tröst. Får jag tänka efter i två sekunder så är det ju superbra att de även vill till sin pappa vid dessa tillfällen! Det har blivit lättare för mig när jag väl är hemma, eftersom jag kan gå ut ur rummet där barnen befinner sig utan att det låter som brandlarmet går igång. Både Stora tjejen och lillskrutan har blivit mera självständiga och kan leka bättre själva.
Jag kan bara sammanfatta det så att hela familjen är gladare!
Det stämmer nog som de säger att bara mamma (och pappa) mår bra så mår barnen bra!
I väntan på lillskruttan.
I väntan på PBP.
Kommentarer
Trackback
