Vilken lördag!
Vi var ju som sagt uppe hos svärföräldrarna och firade dem på eftermiddagen. Det serverades mumsig mat och PBP lekte som bara den med kusinen Maja och farfar. De hade jätteroligt!
Plötsligt när de håller på att leka som bäst så blir PBP jätteledsen. Det hade tydligen knakat till i hennes arm när hon skulle hoppa ner från en pall med hjälp av farfar. Efter detta ville hoon inte alls röra armen eller använda handen. Armen bara hängde som död längs med sidan på henne. Efter ett tag så var hon dock bara ledsen när hon var tvungen att röra lite på armen.
Vi åkte hem och försökte att ringa till barnakuten på vägen hem. Inget svar. De var överbelastade sa telefonsvararen. Provade att ringa några gånger till men fortfarande inget svar. Testade då med sjukvårdsrådgivningen. Jag var på plats nr 10. Det skulle ta 17 minuter. Antar att de bara var en eller två som satt och svarade då. Tiden i kön blev till slut dryga 37 minuter!
Där sa de att armen behövde röntgas eftersom det kunde vara någonting som var brutet. Så långt hade väl vi oxå kommit i tanken. Till saken hörde dock att det var läggdags för PBP och alltså ingen höjdare att sitta och vänta i många timmar på en fullbelagd akutmottagning! Kvinnan som jag pratade med sa samma sak som jag tänkte och rekommenderade oss att ge lilltjejen en alvedon så hon kunde sova en stund och sen ta och äta frukost i lugn och ro eftersom dagarna på akuten lätt kan bli långa. Tydligen har man ca ett dygn på sig om man har brutit någonting.
Vi gjorde som hon sa och PBP somnade ganska så snart. Så gjorde även hennes far. Vi gick nämligen och lade oss samtidigt ifall att det skulle bli en jobbig natt. Jag kunde dock inte sova i stort sätt någonting alls. Var det verkligen rätt beslut att låta henne sova ett tag? Skulle vi inte ha åkt in på en gång? Osv osv... När jag inte låg och funderade på allt och ingenting så gjorde den lilla i magen sig påmind. Jaja, så kan det vara ibland.
Straxt efter 12 så vaknade hon och var ledsen. Vi bestämde oss då för att åka in. Beredda på att sitta och vänta på akuten som vi var så packade vi ner böcker, bananer, dricka och en massa andra saker att fördriva tiden med. Eftersom vi inte heller visste när det skulle finnas möjlighet att köpa mat så stannade vi på statiol och köpte med oss mackor, yoghurt och varsin korv. Vid det här laget så tyckte våran älskling att livet var ganska så bra bara hon fick sitta stilla. Alltså passade det henne ganska bra att sitta i bilstolen. Gissa om hon blev glad över att få en kokt korv så där mitt i natten.
När vi kom till akuten var det väldigt lugnt! Vi fick gå in i ett rum där PBP fick lite smärtstillande innan doktorn kom in. Att fixa armen tog kanske sju sekunder. Den hade bara hoppat lite ur led i armbågen. Tydligen vanligt på små barn och lätt att fixa. Ingen röntgen eller långa väntetider. För att kolla om hon kunde använda handen så fick hon en glass av sköterskan. Uppskattades!!! :-) Sen fick hon gå ut och leka i väntrummet för att vi skulle se om hon använde sig av handen. Det gjorde hon. Kruxet var bara att få henne därifrån sen. Hon tycket att det var världens toppenutflykt som vi hade tagit henne på så där mitt i natten. När vi frågade om doktorn var snäll så sa hon JAAAA!!! Antar att glassen kan ha haft lite med det att göra... :-) Verkligen jättebra personal som kunde ta PBP fast hon kan vara lite svår med främlingar ibland. Jag tror att det kan löna sig att åka till Uppsala och barnakuten istället för akuten här i stan när den är öppen. Det är nog lite skillnad på att behandla vuxna och barn!
Det var iaf ett väldigt bra förstabesök hos doktorn! Det kunde inte ha blivit bättre!
Själv är jag lite trött efter att bara ha kunnat sovatre timmar det senaste dygnet. Hoppas dock att PBP ska sova bra i natt så att även jag kan få göra det. Hon verkar dock sjukt pigg idag så vi får väl se... :-)
Plötsligt när de håller på att leka som bäst så blir PBP jätteledsen. Det hade tydligen knakat till i hennes arm när hon skulle hoppa ner från en pall med hjälp av farfar. Efter detta ville hoon inte alls röra armen eller använda handen. Armen bara hängde som död längs med sidan på henne. Efter ett tag så var hon dock bara ledsen när hon var tvungen att röra lite på armen.
Vi åkte hem och försökte att ringa till barnakuten på vägen hem. Inget svar. De var överbelastade sa telefonsvararen. Provade att ringa några gånger till men fortfarande inget svar. Testade då med sjukvårdsrådgivningen. Jag var på plats nr 10. Det skulle ta 17 minuter. Antar att de bara var en eller två som satt och svarade då. Tiden i kön blev till slut dryga 37 minuter!
Där sa de att armen behövde röntgas eftersom det kunde vara någonting som var brutet. Så långt hade väl vi oxå kommit i tanken. Till saken hörde dock att det var läggdags för PBP och alltså ingen höjdare att sitta och vänta i många timmar på en fullbelagd akutmottagning! Kvinnan som jag pratade med sa samma sak som jag tänkte och rekommenderade oss att ge lilltjejen en alvedon så hon kunde sova en stund och sen ta och äta frukost i lugn och ro eftersom dagarna på akuten lätt kan bli långa. Tydligen har man ca ett dygn på sig om man har brutit någonting.
Vi gjorde som hon sa och PBP somnade ganska så snart. Så gjorde även hennes far. Vi gick nämligen och lade oss samtidigt ifall att det skulle bli en jobbig natt. Jag kunde dock inte sova i stort sätt någonting alls. Var det verkligen rätt beslut att låta henne sova ett tag? Skulle vi inte ha åkt in på en gång? Osv osv... När jag inte låg och funderade på allt och ingenting så gjorde den lilla i magen sig påmind. Jaja, så kan det vara ibland.
Straxt efter 12 så vaknade hon och var ledsen. Vi bestämde oss då för att åka in. Beredda på att sitta och vänta på akuten som vi var så packade vi ner böcker, bananer, dricka och en massa andra saker att fördriva tiden med. Eftersom vi inte heller visste när det skulle finnas möjlighet att köpa mat så stannade vi på statiol och köpte med oss mackor, yoghurt och varsin korv. Vid det här laget så tyckte våran älskling att livet var ganska så bra bara hon fick sitta stilla. Alltså passade det henne ganska bra att sitta i bilstolen. Gissa om hon blev glad över att få en kokt korv så där mitt i natten.
När vi kom till akuten var det väldigt lugnt! Vi fick gå in i ett rum där PBP fick lite smärtstillande innan doktorn kom in. Att fixa armen tog kanske sju sekunder. Den hade bara hoppat lite ur led i armbågen. Tydligen vanligt på små barn och lätt att fixa. Ingen röntgen eller långa väntetider. För att kolla om hon kunde använda handen så fick hon en glass av sköterskan. Uppskattades!!! :-) Sen fick hon gå ut och leka i väntrummet för att vi skulle se om hon använde sig av handen. Det gjorde hon. Kruxet var bara att få henne därifrån sen. Hon tycket att det var världens toppenutflykt som vi hade tagit henne på så där mitt i natten. När vi frågade om doktorn var snäll så sa hon JAAAA!!! Antar att glassen kan ha haft lite med det att göra... :-) Verkligen jättebra personal som kunde ta PBP fast hon kan vara lite svår med främlingar ibland. Jag tror att det kan löna sig att åka till Uppsala och barnakuten istället för akuten här i stan när den är öppen. Det är nog lite skillnad på att behandla vuxna och barn!
Det var iaf ett väldigt bra förstabesök hos doktorn! Det kunde inte ha blivit bättre!
Själv är jag lite trött efter att bara ha kunnat sovatre timmar det senaste dygnet. Hoppas dock att PBP ska sova bra i natt så att även jag kan få göra det. Hon verkar dock sjukt pigg idag så vi får väl se... :-)
Kommentarer
Trackback
