V.31

Kanske börjar du bli något glömsk. Ju närmare förlossningen du kommer, desto mer vänder du din uppmärksamhet mot ditt ofödda barn. Naveln sträcks ut mer och mer, eventuellt börjar den puta ut. Efter förlossningen återfår den sitt normala utseende. Det kan vara bra att veta: Hur andfådd du än känner dig får barnet tillräckligt med syre.

Barnet är ca 28 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 1,8 kg. Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist. Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.

Var på sån här föräldrautbildning idag. Det var intressant! Inte så mkt ny input, men roligt att sitta och prata av sig med en massa andra uppsvällda mammor. Eller rättare sagt blivande mammor. Det var bara en annan som hade barn tidigare och hennes barn var 9 år. Det är skönt att väntliera sig lite så där och att höra hur andra i samma situation tänker. Berättade dock inte någonting om min förlossning. Tänkte att jag inte ville skrämma upp de andra med en förlossning som inte går till så som det står i alla böckerna.

Inte heller barnmorskorna berättade om vad som skulle kunna gå fel och så. Jag förstår helt och klart deras resonemang, men samtidigt så tycker jag att det kan vara bra att höra att saker och ting kan gå lite snett, men bli bra iaf. Det kommer jag ihåg att jag tyckte var lite larvigt förra gången oxå. Att de bara fokuserade på hur underbart det var att föda och att allt går till så som i läroboken.

Av de mammor som jag har pratat mest förlossning med så födde en hemma (inte av fri vilja), en hann knappt komma in till sjukhuset innan det var dags att krysta ut barnet, tre (inkl. mig) med långdragna förlossningar, barnets ansikte vänt uppåt vilket gör förlossningen lite svårare och mera långdragen, sugklocka. Min förlossning då PBP fastnade och inte höll på att komma ut och när hon väl kom ut så sprang de iväg till upplivningen med henne.

Om det vanligaste nu är att det absolut inte blir några komplikationer och att det är såååå ovanligt att förstagångsföderskor inte hinner till sjukhuset så tycker jag att det är konstigt att den lilla gruppen jag pratat med innehåller en salig blandning av födselhastigheter och komplikationer!

Kan det inte vara bra att säga som det är att det kan hända saker och om det skulle hända så görs det här. Ja gå in på det lite iaf.

Och att smärtan är så häftig som det pratas om. Det vet ej tusan. Det gjorde inte så ont som jag hade försökt att föreställa mig, men inte tusan var det häftigt iaf. En av barnmorskorna på kursen sa att rent smärtmässigt så är en förlossning som att amputera ett finger utan bedövning. Ok, smärtan under en förlossning är inte konstant och man får ut någonting bra av det. Men låt oss säga så här. Tänk om singrarna skulle kunna växa ut igen om man har huggit av dem. Det kan ta mellan några timmar upp till tre dygn innan det är färdigt. Gör det mindre ont för att fingret kommer att växa ut? Skulle inte tro det va! Dock kanske smärtan är lättare att härda ut omman vet att det kommer att komma et finger/barn efteråt.

Säg som det är. Det kommer att göra sjukt ont! De flesta av er kommer inte alls tycka att det är speciellt roligt att föda. MEN, ni kommer att ha glömt bort hur ont det verkligen gjorde när ni har fått barnet. Det gäller bara att kämpa på under tiden. För att underlätta för eran kropp så jobbar ni med smärtan istället för emot. Det vore ärligare att säga så. Då vet man ju vad man har att vänta sig.

I morgon måste jag ringa och kolla med min barnmorska om hon har "beställt" ett tillväxtultraljud åt mig. Hon som hade kursen sa nämligen att man gör det i v.32 och jag har inte fått någon kallalse än. Kunde kanske vara dags snart. Men jag har för mig att den barnmorskan som jag har sa att man gör det i v. 34 eller v.36 eller ngt sånt. Det känns ju lite säkrare om det är senare. Barnet kanske växer jättemkt på slutet ju. Bäst att ringa och höra iaf!

Jaja, det får nog sätta stopp för förlossningssnacke tför den här veckan tror jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0