Tisdag.
Som vanligt så var det öppna förskolan som gällde. Först gick vi dock på en promenad eftersom att PBP bestämde sig för att det var morgon redan kvart i fem i morse. Alltså hann även våra superlångsamma morgonrutiner ta slut en timme innan ÖF öppnade. Det var riktigt skönt att vara ute och gå så där på morgonen faktiskt! Kan nog inte räkna med att det är någonting som kommer att hända varje morgon dock. Det har jag nog blivit för morgonslö för är jag rädd. Men händer det någon eller några gånger i veckan så är ju det bättre än ingenting, eller hur!?!
Promenerade bort till MVC och anmälde mig till föräldrautbildningen. Har velat lite fram och tillbaka de senaste dagarna om jag ska gå någon eller inte. Bestämde mig efter mycket om och men för att gå. Jag tror att det är lika bra eftersom jag har börjat bygga upp en rädsla inför förlossningen. Inte bra! Det känns som att nu vet jag hur sjukt mycket som kan gå fel. Förra gången så hade man ju det i bakhuvudet, men det är ju sånt som inte händer en själv. Efter förra gången när det till slut gick bra, men var på väg att inte gå lika bra, så sitter det inte i bakhuvudet längre. Det sitter ganska så centralt i framhuvudet, eller vad tusan man ska kalla det. :-) Jag tror alltså att det kan vara bra för mig att gå utbildningen och få fokus flyttat i min lilla hjärna. Från negativa tankar till lite mera positiva tankar och känna att jag faktiskt kommer att vara förberedd även till denna förlossning.
Smärtan är ingenting jag är rädd för nu iaf. Lite kan iofäven tanken på smärtan komma smygande. Jag vet att jag hade sjukt ont ett tag,men inte så ont att jag inte kunde hantera det. På slutet kände jag ingenting. Man skulle ju kunna tänka sig att det skulle göra ont i underlivet när man ska få ut en "liten" bebis kanske. Men jag kände ingenting alls då. Konstigt, eller hur!?! Visst kände jag mig lite, hmmmm, uppspärrad, men inte mera än så. Jag tror att min kropp vid det laget hade kämpat alldeles för länge utan sömn, mat och dryck. Den orkade inte med att känna smärta, eller framkalla ordentliga värkar. Den var helt slutkörd! Med den "lilla" smärta jag kände när PBP föddes så kan det ju bara bli värre. Så känns det nu. Fast å andra sidan så kanske det går lite fortare den här gången och då kan det lugnt vara värt lite extra smärta!
Just det, jag höll ju på att prata och dagen. Tänk så uppslukad man kan bli av annat... Mammor och sånna som ska bli mammor måste vara bland de absolut tråkigaste eller åtminstonde mest enkelspåriga människorna som finns! Diskuteras det inte foglossningar, smärtstillande, amning, sömn, bajs, smakportioner, sömn, krypning, sömn, matvägran, andra föräldrar och till slut sömnmetoder så har man inte ett riktigt viktigt samtal. :-) Lite överdrivet kanske, men mycket sånt snack är det!
I dag på Öf så var PBP sjukt rolig! Hon var framåt och glad. Fick totalt skrattfnatt och sprang även runt och pratade en massa. På samlingen skulle hon bara dansa hela tiden. När det var dags för fika så följde hon inte med mig och gjorde iordning fikat, utan ville vara kvar och leka. Hon hittade tom en kompis att leka med. Jag vet inte om han var lika intresserad av att leka med henne, men hon hade roligt iaf! :-) De kröp omkring under rutschkanan (har verkligen ingen aning om hur det stavas) och hade jätteroligt! Sen så ville hon inte gå hem så tidigt som jag ville. En riktig superunge har hon varit idag! :-)
Provade förresten ett nytt recept idag. Äppelfläsk med potatismos. Riktigt mumsigt om ni frågar mig! Jag eller kanske vi har kommit fram med en ny plan. Som ni vet så har jag ju ruttnat ihop på att försöka komma på vad vi ska äta. Samtidigt så har vi en sjukt hög matkostnad. Vi kommer att börja med att dra ner lite på helggottet samtidigt som vi följer recept som jag har samlat på mig från coop. Ni vet, hela veckans middagar för mellan 600-700 kronor. Då är de beräknade för fyra personer. Det medför att det blir mat över till ytterligare en middag eller åtminstonde till lunch för oss som går hemma på dagarna. Jag känner ett nytt hopp tändas iom detta. Jag slipper försöka tänka ut en massa tråkmat samtidigt som vi förhoppningsvis sparar in lite pengar.
Morgondagen bjuder nog inte på några större överraskningar skulle jag tro. Öppna förskolan som vanligt bara.
Promenerade bort till MVC och anmälde mig till föräldrautbildningen. Har velat lite fram och tillbaka de senaste dagarna om jag ska gå någon eller inte. Bestämde mig efter mycket om och men för att gå. Jag tror att det är lika bra eftersom jag har börjat bygga upp en rädsla inför förlossningen. Inte bra! Det känns som att nu vet jag hur sjukt mycket som kan gå fel. Förra gången så hade man ju det i bakhuvudet, men det är ju sånt som inte händer en själv. Efter förra gången när det till slut gick bra, men var på väg att inte gå lika bra, så sitter det inte i bakhuvudet längre. Det sitter ganska så centralt i framhuvudet, eller vad tusan man ska kalla det. :-) Jag tror alltså att det kan vara bra för mig att gå utbildningen och få fokus flyttat i min lilla hjärna. Från negativa tankar till lite mera positiva tankar och känna att jag faktiskt kommer att vara förberedd även till denna förlossning.
Smärtan är ingenting jag är rädd för nu iaf. Lite kan iofäven tanken på smärtan komma smygande. Jag vet att jag hade sjukt ont ett tag,men inte så ont att jag inte kunde hantera det. På slutet kände jag ingenting. Man skulle ju kunna tänka sig att det skulle göra ont i underlivet när man ska få ut en "liten" bebis kanske. Men jag kände ingenting alls då. Konstigt, eller hur!?! Visst kände jag mig lite, hmmmm, uppspärrad, men inte mera än så. Jag tror att min kropp vid det laget hade kämpat alldeles för länge utan sömn, mat och dryck. Den orkade inte med att känna smärta, eller framkalla ordentliga värkar. Den var helt slutkörd! Med den "lilla" smärta jag kände när PBP föddes så kan det ju bara bli värre. Så känns det nu. Fast å andra sidan så kanske det går lite fortare den här gången och då kan det lugnt vara värt lite extra smärta!
Just det, jag höll ju på att prata och dagen. Tänk så uppslukad man kan bli av annat... Mammor och sånna som ska bli mammor måste vara bland de absolut tråkigaste eller åtminstonde mest enkelspåriga människorna som finns! Diskuteras det inte foglossningar, smärtstillande, amning, sömn, bajs, smakportioner, sömn, krypning, sömn, matvägran, andra föräldrar och till slut sömnmetoder så har man inte ett riktigt viktigt samtal. :-) Lite överdrivet kanske, men mycket sånt snack är det!
I dag på Öf så var PBP sjukt rolig! Hon var framåt och glad. Fick totalt skrattfnatt och sprang även runt och pratade en massa. På samlingen skulle hon bara dansa hela tiden. När det var dags för fika så följde hon inte med mig och gjorde iordning fikat, utan ville vara kvar och leka. Hon hittade tom en kompis att leka med. Jag vet inte om han var lika intresserad av att leka med henne, men hon hade roligt iaf! :-) De kröp omkring under rutschkanan (har verkligen ingen aning om hur det stavas) och hade jätteroligt! Sen så ville hon inte gå hem så tidigt som jag ville. En riktig superunge har hon varit idag! :-)
Provade förresten ett nytt recept idag. Äppelfläsk med potatismos. Riktigt mumsigt om ni frågar mig! Jag eller kanske vi har kommit fram med en ny plan. Som ni vet så har jag ju ruttnat ihop på att försöka komma på vad vi ska äta. Samtidigt så har vi en sjukt hög matkostnad. Vi kommer att börja med att dra ner lite på helggottet samtidigt som vi följer recept som jag har samlat på mig från coop. Ni vet, hela veckans middagar för mellan 600-700 kronor. Då är de beräknade för fyra personer. Det medför att det blir mat över till ytterligare en middag eller åtminstonde till lunch för oss som går hemma på dagarna. Jag känner ett nytt hopp tändas iom detta. Jag slipper försöka tänka ut en massa tråkmat samtidigt som vi förhoppningsvis sparar in lite pengar.
Morgondagen bjuder nog inte på några större överraskningar skulle jag tro. Öppna förskolan som vanligt bara.
Kommentarer
Trackback
