Stressig morgon!
Ok, idag var det då dags för mammaträffen på MVC. Den var mellan klockan 8-9. Jag tyckte att det lät som en bra tid och med tanke på PBPs senaste trend med mornar som börjar mellan 4 och 5 så tänkte jag att det absolut inte skulle vara några problem.
Igår kväll funderade jag faktiskt på om jag verkligen skulle ställa klockan på ringning eftersom vi ändå skulle ha varit uppe i flera timmar innan det var dags att åka iväg.
Som tur var så ställde jag mobilen bara för att jag inte skulle glömma bort att jag skulle åka hemifrån. Jag är nämligen sjukt disträ för tillfället! Jag ställde in väckningen på halv sju. Tänkte att vi då skulle ha helt ok med tid på oss att göra oss iordning innan vi var tvugna att åka vid tjugo över sju.
För det första så kan jag så här i efterhand säga att jag och PBP inte kan göra oss iordning på bara 40 minuter. Jag förstår verkligen hur jag kunde få för mig det.
PBP vaknade tjugo minuter i fyra i morse. Jag tyckte att det var lite väl tidigt och efter att ha försökt att få henne att somna i sin egen säng såtog jag in henne till oss. Där somnade hon som en stock och vaknade iof till några gånger. Då sa jag bara med min väldigt ordergivande röst (Den brukar komma fram på natten när jag vill sova) att nu är det natt, lägg dig ner och sov. Och sov det gjorde hon fram till des att klockan ringde! Fattar ni??? Hon sov till halv sju!!!!
Det blev ju då lite tight med tiden... Skulle vara uppe hos hennes farmor och farfar vid halv åtta. Kom dit tio i. Då var det bara att slänga in henne och åka på en gång. Behöver jag säga att decimetern med nysnö inte sirekt var avstressande för min själ just den här morgonen??? Sen är det ju det här med att hitta parkering vid MVC. Bara det är ju ett kapitel för sig. Till slut ställde jag mig längs gatan på ett ställe där jag tror att man får stå. Tänkte att får jag böter så får jag... Kom in till träffen endast fem minuter sent. Kan tillägga att de inte ens hade hunnit börja än.
Informationsträffen var betydligt bättre än förra gången! Det kändes väldigt bra efter all stress! Passade på att fråga hon som höll i träffen om det endast var förstagångsföräldrar som var välkomna på föräldrautbildningarna. Hon sa att andragångsföräldrar är välkomna i mån om plats och rekommenderade mig att komma förbi nästa vecka och skriva upp mig. Tänk så olika svar man kan få beroende vem man pratar med.
Jag känner att jag verkligen skulle behöva gå igenom det här med förlossning och sånt nu inför den här gången. Inför förra gången hade jag ju läst på i 4½ år om hur det kunde/skulle vara. Nu har jag inte hunnit läsa alls och med tanke på hur den tidigare förlossningen var så har jag ju absolut ingen aning om hur en mera "normal" förlossning går till. Det känns som att jag behöver gå på någonting sånt här om inte annat så för att jagoch bebisen ska få lite tid tillsammans. Det är så sällan som jag har tid till att bara koncentrera och fokusera på det nya livet där inne i magen. jag behöver lite mental förberedelse helt enkelt.
Jag har redan börjat oroa mig lite för förlossningen. Men, men, det är ju ett bra tag kvar, så jag ska väl hinna med att få ut det ur systemet och in med hur underbart det kommer att bli efteråt med det nya lilla livet i min famn istället. Jag har ju faktiskt klarat av det en gång förut och det var ju inte direkt en okomplicerad femminutersförlossning. Alltså borde jag ju veta att jag kan!
Igår kväll funderade jag faktiskt på om jag verkligen skulle ställa klockan på ringning eftersom vi ändå skulle ha varit uppe i flera timmar innan det var dags att åka iväg.
Som tur var så ställde jag mobilen bara för att jag inte skulle glömma bort att jag skulle åka hemifrån. Jag är nämligen sjukt disträ för tillfället! Jag ställde in väckningen på halv sju. Tänkte att vi då skulle ha helt ok med tid på oss att göra oss iordning innan vi var tvugna att åka vid tjugo över sju.
För det första så kan jag så här i efterhand säga att jag och PBP inte kan göra oss iordning på bara 40 minuter. Jag förstår verkligen hur jag kunde få för mig det.
PBP vaknade tjugo minuter i fyra i morse. Jag tyckte att det var lite väl tidigt och efter att ha försökt att få henne att somna i sin egen säng såtog jag in henne till oss. Där somnade hon som en stock och vaknade iof till några gånger. Då sa jag bara med min väldigt ordergivande röst (Den brukar komma fram på natten när jag vill sova) att nu är det natt, lägg dig ner och sov. Och sov det gjorde hon fram till des att klockan ringde! Fattar ni??? Hon sov till halv sju!!!!
Det blev ju då lite tight med tiden... Skulle vara uppe hos hennes farmor och farfar vid halv åtta. Kom dit tio i. Då var det bara att slänga in henne och åka på en gång. Behöver jag säga att decimetern med nysnö inte sirekt var avstressande för min själ just den här morgonen??? Sen är det ju det här med att hitta parkering vid MVC. Bara det är ju ett kapitel för sig. Till slut ställde jag mig längs gatan på ett ställe där jag tror att man får stå. Tänkte att får jag böter så får jag... Kom in till träffen endast fem minuter sent. Kan tillägga att de inte ens hade hunnit börja än.
Informationsträffen var betydligt bättre än förra gången! Det kändes väldigt bra efter all stress! Passade på att fråga hon som höll i träffen om det endast var förstagångsföräldrar som var välkomna på föräldrautbildningarna. Hon sa att andragångsföräldrar är välkomna i mån om plats och rekommenderade mig att komma förbi nästa vecka och skriva upp mig. Tänk så olika svar man kan få beroende vem man pratar med.
Jag känner att jag verkligen skulle behöva gå igenom det här med förlossning och sånt nu inför den här gången. Inför förra gången hade jag ju läst på i 4½ år om hur det kunde/skulle vara. Nu har jag inte hunnit läsa alls och med tanke på hur den tidigare förlossningen var så har jag ju absolut ingen aning om hur en mera "normal" förlossning går till. Det känns som att jag behöver gå på någonting sånt här om inte annat så för att jagoch bebisen ska få lite tid tillsammans. Det är så sällan som jag har tid till att bara koncentrera och fokusera på det nya livet där inne i magen. jag behöver lite mental förberedelse helt enkelt.
Jag har redan börjat oroa mig lite för förlossningen. Men, men, det är ju ett bra tag kvar, så jag ska väl hinna med att få ut det ur systemet och in med hur underbart det kommer att bli efteråt med det nya lilla livet i min famn istället. Jag har ju faktiskt klarat av det en gång förut och det var ju inte direkt en okomplicerad femminutersförlossning. Alltså borde jag ju veta att jag kan!
Kommentarer
Trackback
