pitbullpaddansmamma

Idag blev det tidig morgon! Klockan fyra tyckte stora tjejen att det var dags att gå upp. Då hade lilltjejen varit vaken ett tag, men henne hade jag förhoppning om att det skulle gå att få att somna om. Det kunde jag ju glömma när hon upptäckte att pappa och storasyrran var vakna.

Skulle det vara så att en granne skulle titta in till oss en sån här morgon så skulle de nog få sig ett litet skratt!

Där är kalrn som är van att gå upp den här tiden och är så där lagom vaken som man brukar vara efter att klockan har ringt på morgonen.

Två superpigga barn som inte vet var de ska ta vägen eftersom de är så glada för att hela familjen är vaken och uppe tillsammans så här på en vardag.

Och sen så är et jag som går som i en dimma. Kan inte säga vad som är upp och ner eller höger och vänster. Jag är glad för att jag lyckas bära lilltjejen med huvudet högst! Jag som helst av allt skulle vilja lägga mig i dubbelsängen tillsammans med mina döttrar och sova i åtminstonde ett par timmar till. Märker dock efter någon minut att det inte ens är värt ett försök. Det gör att jag blir ännu tröttare och påsarna under ögonen växer bara jag tänker på hur den här morgonen ska bli.

Peppar, peppar så har det hittills gått bra. Inga tårar eller trots. Håller tummarna för att det fortsätter så!

Lite komiskt är det när man får vänta i två timmar på att drömmarnas trädgård ska börja... :-)

Uppsy Däjsä och Mackapacka. PBPs favoriter! Observera att jag har stavat namnen så som PBP säger dem... :-)