Statistiska centralbyrån.

Ja, man kan fundera på vad de anställer för personer på statistiska centralbyrån. Kan det vara så att man måste vara extremt efterhängssam. Lite stalkervarning så där? Eller är det så att man för att få en anställning är tvungen att absolut inte kunna läsa någonting mellan raderna och vara lite så där fult inslmilande otrevlig på ett oerhört bra sätt? Inte tusan vet jag, men det hela började för tre och en halv månad sedan...

Sambon hade fått ett kuvert från SCB, eller hur tusan det kan tänkas att man förkortar det... Han hatar sånna där undersökningar, vilket jag har full förståelse för! I papperna han fick så stod det att de från SCB skulle ta kontakt med honom via telefonen inom en snar framtid och detta skulle upprepas med tre månaders mellanrum.

Eftersom att vi har hemligt hemnummer och sambons mobil inte är registrerad så var det ju lugnt. De skulle ju inte kunna få tag på honom. Det är ju det som är så skönt med hemligt nummer. Man slipper sånna här jävla försäljare och utfrågare!

Efter ett par veckor så ringde det plötsligt på min mobil. Jag svarade trots att jag inte kände igen nummret, för man vet ju aldrig, det kan ju vara ngn rolig på tråden, eller hur. Döm till min förvåning när det var en tant som sa att hon ringde från SCB och frågade om hon kunde få prata med sambon. Han jobbar över ljög jag lite fint och hoppades på att hon snabbt skulle leta rätt på ngn annan person att ringa till. Jaha sa hon. Då provar jag senare, för visst kan jag ringa på det här numret för att nå honom?!? Nja, sa jag. Det är ju min mobil du ringer till. Just det verkade hon inte lyssna på utan sa bara. Vad bra! Då ringer jag senare. Hmmm, varför ska jag alltid vara så jäklarns mjäkig? Nån gång så kommer det att ringa en försäljare som får bägaren att rinna över och då tusan kommer tycker jag synd om personen som antagligen kommer att få ta emot all skit som jag har byggt upp inom mig under alla dessa år med mjäkighet...

Iaf så var det lugnt i ngn vecka. Jag lade in nummret på mobilen under statistiska centralbyrån så jag visste att det var hon som ringde. Sen började hon att ringa. Jag lät bli att svara en så där fem-sex gånger skullejag tro att det var. Sen blev det lugnt. Och man antar att hon har fattat vinken.

Sen ringde det plötsligt från ett dolt nummer en dag. Vi känner många med hemligt nummer plus att sjukhusen brukar ha dolt nummer så självklart svarar jag. Det var samma gamla SCB-tant igen. Det är fult att ringa från dolt nummer tyckte jag och var ngt mer på hugget den här gången. Hon presenterar sig och berättar att hon ringde för tre månader sedan. No shit, tänkte jag gjorde du det?!? Lite ironiskt så där... Frågade efter sambon igen. Han jobbar övertid sa jag. Hon fortsatte att babbla på och sa att han kanske inte vill vara med i undersökningen? Nej, sa jag det tror jag inte att han vill. Men då villjag att han säger det till mig personligen. Så jäklarns irriterad är jag vid det här laget!!! Kan hon inte ge sig. Det har ju för faaan gått ett kvartal sedan han fick brevet och han har inte skickat in svaren på frågorna. Tror hon verkligen att han vill vara med. Sambon sitter brevid, men av ren princip så ger jag inte honom luren. Man kommer inte till honom genom att ringa på min mobil. Den är privat och min. Visst om det är ngn vi känner,men inte fan kommer en försäljare åt honom genom min mobil. Samtalet avslutas med att kvinnan bestämt och surt säger att hon ringer igen. För visst kan hon ringa på det här numret?!? Ja, sa jag fruktansvärt irriterad. Lika mkt irritation riktat till mig själv som till surkartet i andra änden. Ja, du kan ju försöka ngn annan gång sa jag. Jag kan säga att nu lät jag banna mig inte trevlig längre, men jag har ju så himla svårt att säga ifrån till folk som jag inte känner! Fan, måste träna på det!

Idag hände det igen. Hon ringde. Dock så hade hon inte dolt nummret denna gång så jag bara sket i att svara, för jag var för trött för att diskutera med henne.

Jag tycker faktiskt inte att det är helt ok att ta reda på mitt nummer när de inte får tag på ett till honom. Ok om han hade varit tvungen att åka till sjukhuset eller ngt liknande, att de berättar för den som han bor tillsammans med. Men de här personerna har faktiskt ingen rätt att rota fram mitt nummer för att få tag på honom. Jag tycker att det känns konstigt! Mitt mobilnummer är privat. Ja, jag vet att det inte är det. Det ligger ute på eniro eftersom jag har mobilen registrerad. Men iaf så tycker jag att om man ringer ngn på mobilen så är det pga att man vill just den personen ngt. Det är ju typ som att hon hade försökt få tag på honom genom att ringa till hans föräldrar eller nåt. Vem vet. Det kanske hon hade gjort ifall jag oxå hade haft en oregistrerad mobil. Jävligt skum tant, eller kvinna kanske som aldrig verkar ge sig. Ska verkligen ladda upp för att säga ifrån nästa gång! 

SKITMÄNNISKAAAAAAAA!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0