VM i enhands bloggning.
Jag skulle lätt ha vinstchans i just den grenen! Lägg där till att ha ett dansande barn i knät och levas polka på i bakgrunden. Där har ni mina morgonbloggningar.
Stenhårt med fem minuters metoden i natt när PBP vaknade vid tre. Hon kan ju inte komma in till oss varje natt. Jag får ju inte många miunters sömn då. Hon somnade om efter en halvtimme ca. Döm till min förvåning nr jag vaknar klockan halv sju. Vaknar av mig själv alltså. Inte ofta det händer... När klockan började närma sig tio över sju så börjar jag fundera på om hon verkligen lever, eftersom hon inte rört sig två millimeter ens. Fem minuter senare vaknar hon och är på underbart bra humör! Det är så skönt när hon verkligen har sovit färdigt och är helt utvilad! Då är hon en solstråle på morgonen. Annars kan nämligen humöret svaja en aning...
Själv vaknade jag med samma dundrande huvudvärk som jag gick och lade mig med i går. Ingen höjdare. Får se om den kan försvinna av sig självt eller om jag är tvungen att käka piller. Vill helst inte äta en massa medicineri onödan. Speciellt inte nu när jag har en liten räka i mig. Kanske är lite överdriven, men det känns helt enkelt bättre att inte bjuda bebisen på tabletter om det inte är helt absolut nödvändigt.
Ska ta en långpromenad idag är det tänkt. Får se om det blir med eller utan sällskap. Öppna förskolan hoppar vi nog över idag med tanke på mitt huvud. Men vem vet, jag kan ju hinna ändra mig. Det har hänt förut och lär med största säkerhet hända igen.
Buhu! Sambon åker på kryssning i morgon. Jätteroligt för honom. Det är han värd. Han gör inte så mkt roliga saker bara han längre. Men och det är ett stort men. Jag måste sova själv. Det är verkligen en utav de saker som jag tycker minst om att göra. Inte för att jag och sambon ligger tätt omslingrande hela natten eller så, nej, det är just det där med att halva sängen är tom. Jag vill kunna sträcka ut handen och känna att han ligger där brevid mig. Kommer tom att sakna snarkningarna som kanske inte tillhör favoriterna i vanliga fall... Jag ska väl inte klaga allt för mkt. Det är bara en natt, så det ska jag väl kunna klara av, tycker jag!
Stenhårt med fem minuters metoden i natt när PBP vaknade vid tre. Hon kan ju inte komma in till oss varje natt. Jag får ju inte många miunters sömn då. Hon somnade om efter en halvtimme ca. Döm till min förvåning nr jag vaknar klockan halv sju. Vaknar av mig själv alltså. Inte ofta det händer... När klockan började närma sig tio över sju så börjar jag fundera på om hon verkligen lever, eftersom hon inte rört sig två millimeter ens. Fem minuter senare vaknar hon och är på underbart bra humör! Det är så skönt när hon verkligen har sovit färdigt och är helt utvilad! Då är hon en solstråle på morgonen. Annars kan nämligen humöret svaja en aning...
Själv vaknade jag med samma dundrande huvudvärk som jag gick och lade mig med i går. Ingen höjdare. Får se om den kan försvinna av sig självt eller om jag är tvungen att käka piller. Vill helst inte äta en massa medicineri onödan. Speciellt inte nu när jag har en liten räka i mig. Kanske är lite överdriven, men det känns helt enkelt bättre att inte bjuda bebisen på tabletter om det inte är helt absolut nödvändigt.
Ska ta en långpromenad idag är det tänkt. Får se om det blir med eller utan sällskap. Öppna förskolan hoppar vi nog över idag med tanke på mitt huvud. Men vem vet, jag kan ju hinna ändra mig. Det har hänt förut och lär med största säkerhet hända igen.
Buhu! Sambon åker på kryssning i morgon. Jätteroligt för honom. Det är han värd. Han gör inte så mkt roliga saker bara han längre. Men och det är ett stort men. Jag måste sova själv. Det är verkligen en utav de saker som jag tycker minst om att göra. Inte för att jag och sambon ligger tätt omslingrande hela natten eller så, nej, det är just det där med att halva sängen är tom. Jag vill kunna sträcka ut handen och känna att han ligger där brevid mig. Kommer tom att sakna snarkningarna som kanske inte tillhör favoriterna i vanliga fall... Jag ska väl inte klaga allt för mkt. Det är bara en natt, så det ska jag väl kunna klara av, tycker jag!
Kommentarer
Trackback
