Är träning verkligen bra?

Det är den frågan som jag ställer mig just för tillfället. Här har jag varit iväg och simmat tre gånger den här veckan. Och gissa vad som har hänt...

Vikten har jag verkligen ingen aning om, för vågen vägrar jag att titta på för tillfället. Sen så är det ju för tidigt för att det skulle ha hunnit hända ngt där...

Nej, jag har fått ont. Först i en muskel i vänster nack/axelområdet. Vet inte riktigt hur jag simmar för att få ont i just denna pyttelilla, fram tills nu obetydliga muskel. Är det inte konstigt att ngt så litet, tror iaf att den är liten, för det gör bara ont på ett litet ställe. Är det inte konstigt att den lilla, lilla muskeln kan irritera mig så himla mkt!?!

Sen så har jag fått ont på ett ställe i ljumsken. Kom på när jag simmade runt där i bassängen att jag under förra graviditeten, den problemfria ni vet, läste om att man kunde få ont om man var gravid och gjorde sånna där bröstsimssparkar, ni vet. Det har väl med uppluckring av allt nedanför naveln att göra antar jag. I vilket fall som helst så börjar jag sparka sånna där crawl eller frisims sparkar. Hoppas ni förstår vad jag menar med det. Till saken hör att jag inte kan göra de rätta rörelserna med armarna. Det är sånt som man ska ha lärt sig när man var liten. Då är det ju nämligen ok att se lite smådum ut. Man håller ju ändå på att lära sig att simma. Jag tyckte dock att det var sjukt pinsamt att träna på det då, eftersom jag plaskade allt vad jag kunde, samtidigt som jag höll på att sjunka, inte få luft, samt att jag inte rörde mig många cm framåt. Därför kan jag inte göra armtagen nu och kommer antagligen aldrig att lära mig eftersom det inte har blivit mindre pinsamt att se ut så bland folk.

Där simmar jag alltså bröstsim med armarna och sparkar med benen. Kan tala om för er att det går sjukt långsamt!!! De liktsom bromsar upp varandra. Eftersom jag inte ville förvärra smärtan i ljumsken så tog jag heller inte ut mig till 110%. Detta gjorde att jag blev utnämd till dagens stoppkloss i bassängen. Ni vet oftast den där fruktansvärt långsamma tanten som vägrar att blöta ner sitt nylagda hår och simmar i ultrarapid med förrernanästan rakt nedanför huvudet. Idag var det ingen tant, det var jag. Känns tungt! Är det så här det ska vara när man närmar sig 30. Ska jag bli utnämnd till den yngsta stoppklossen genom tiderna?

Kanske är dags att träna andra simsätt med armarna. Får ta och sätta på mig lösskägget och gå ner till badhuset tidigt en morgon när det inte är så mkt andra människor där.

Om ngn simskolelärare läser detta-starta en simskola för oss vuxna! Jag kan simma, behöver bara lära mig någonting annat än tuttsim.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0