Barn.
Tittade lite kort på ett program om föräldrar som uppfostrar sina barn med utgångsläget att alltid vara väldigt nära dem.
En mamma bar alltid sitt barn i ett bärsele. Jag skulle nog gissa på att flickan var runt två-tre år gammal. Hon ville att flickan skulle kunna se det hon såg och ta del av alla upplevelser som hon hade. Samtidigt som hon fick trygghet från att vara nära mamman. Jag kan tycka att det är bra att man vill dela upplevelserna som man har under en dag med sitt barn och att man är nära barnet är ju oxå bra så att man kan prata med barnet om vad som händer så att det får hjälp med att bearbeta upplevelserna. Men kan barnet verkligen använda sig av sin medfödda nyfikenhet och upptäckarlust när det sitter fast på mamman? Och herre min Gud, hur i hela världen orkar man bära omkring på ett så pass stort barn hela dagarna? Jag kanske ska tillägga att jag bara såg korta snuttar från programmet och kanske inte gör det rättvisa helt och hållet här. Men ni får ta del utav mina funderingar utifrån det jag såg. När får barnet träna sin motorik. Klättra, springa utvecklas socialt tillsammans med andra barn?
En annan mamma gick så långt att hon inte använde sig av blöjor alls till sina barn. Hon gjorde något sorts ljud när barnet kissade eller bajsade och tillslut så gjorde barnen sina behov när hon gjorde ljuden. Hennes yngsta var nio månader och ganska så duktig på det härmåste jag nog säga. Hon såg även på dem i ansiktet när det var dags att bajsa och så fick de göra det på pottan. Hon hade åtminstonde två barn och med den här yngsta upprepade hon den här kiss-och bajsrutualen 30 gånger om dagen (har jag för mig att hon sa) Hur ofta blir inte det om man har flera barn? Hur orkar man? Och hur hinner man göra någonting annat än just detta under en dag? Ska även tillägga att helt rumsrena var inte barnen. Det sista jag såg från denhär familjen var en gigantisk hög med löst bajs över deras halvtaskiga trägolv med springor överallt. Sa jag att killen hade trampat runt i bajset oxå?
Tror nog at PBP får gå i sina blöjor ett tag till. men hon har en potta som hon verkligen ÄLSKAR att sitta på! Det har aldrig kommit kiss eler bajs i den än, men gissa vilket party vi kommer att ha här hemma när det väl händer!
I den sista famlijen hade mamman bland annat valt att amma VÄLDIGT länge om du frågr mig. Hon hade två barn på två respektive fem år. Hon ammade båda två. Jag tycker att det ser närmast groteskt ut när ett så stort barn ställer sig framför mamman och tar sig en slurk. Jag är verkligen inte emot amning. Jag tycker att mammor ska kunna amma sina barn var de än är. Kanske inte vifta med pattarna hur som helst på fina resturanger och sånt, men har man t.ex. en filt eller en bra tröja som täcker tutten så ser jag inget problem med det. Om inte barnen är så här gamla. Nu brukade den här mamman bara amma hemma, men iaf. Om man håller på så här länge, är det verkligen för barnens skull då, eller är det mamman som inte vill släppa taget? Jag ammade själv i 5 månader. Hade gärna fortsatt ett tag till, men mjölken sinade och PBP fick sina första två sylvassa tänder när hon var fyra månader. Vi kämpade i en månad,men varken jag eller hon tyckte att det var trevligt längre så vi lade ner det projektet. Hoppas på att det fungerar lite längre med nästa barn, men inte i fem år. Inte ens i två år skulle jag nog hålla på. När mina barn blir så stora så kommer de att få dricka komjölk ur glas minsann.
När är det lagom att sluta egentligen? Det är ju självklart upp till varje familj/mamma att bestämma. Man får ju en helt annan frihet när man inte är en mjölkmaskin längre och pappan kommer in i bilden på ett helt annat sätt. Å andra sidan så får man inte den extrema närheten till barnet på samma sätt. Så kände jag iaf (Fick stödmata med ersättning då jag inte hade tillräckligt i brösten). Sen är det ju alla fördelar med skydd mot sjukdomar och mot allergier som bröstmjölken har.
Jag hade gärna fortsatt ett par månader till, men dömmer ingen för att de väljer att sluta tidigare eller senare. Fast jag tycker nog att när det börjar krypa upp mot tvåårsåldern, för att inte tala om femårsåldern så kan det nog vara dags att sluta. Så kanske dömmer jag lite iaf om jag ska vara helt ärlig...
En mamma bar alltid sitt barn i ett bärsele. Jag skulle nog gissa på att flickan var runt två-tre år gammal. Hon ville att flickan skulle kunna se det hon såg och ta del av alla upplevelser som hon hade. Samtidigt som hon fick trygghet från att vara nära mamman. Jag kan tycka att det är bra att man vill dela upplevelserna som man har under en dag med sitt barn och att man är nära barnet är ju oxå bra så att man kan prata med barnet om vad som händer så att det får hjälp med att bearbeta upplevelserna. Men kan barnet verkligen använda sig av sin medfödda nyfikenhet och upptäckarlust när det sitter fast på mamman? Och herre min Gud, hur i hela världen orkar man bära omkring på ett så pass stort barn hela dagarna? Jag kanske ska tillägga att jag bara såg korta snuttar från programmet och kanske inte gör det rättvisa helt och hållet här. Men ni får ta del utav mina funderingar utifrån det jag såg. När får barnet träna sin motorik. Klättra, springa utvecklas socialt tillsammans med andra barn?
En annan mamma gick så långt att hon inte använde sig av blöjor alls till sina barn. Hon gjorde något sorts ljud när barnet kissade eller bajsade och tillslut så gjorde barnen sina behov när hon gjorde ljuden. Hennes yngsta var nio månader och ganska så duktig på det härmåste jag nog säga. Hon såg även på dem i ansiktet när det var dags att bajsa och så fick de göra det på pottan. Hon hade åtminstonde två barn och med den här yngsta upprepade hon den här kiss-och bajsrutualen 30 gånger om dagen (har jag för mig att hon sa) Hur ofta blir inte det om man har flera barn? Hur orkar man? Och hur hinner man göra någonting annat än just detta under en dag? Ska även tillägga att helt rumsrena var inte barnen. Det sista jag såg från denhär familjen var en gigantisk hög med löst bajs över deras halvtaskiga trägolv med springor överallt. Sa jag att killen hade trampat runt i bajset oxå?
Tror nog at PBP får gå i sina blöjor ett tag till. men hon har en potta som hon verkligen ÄLSKAR att sitta på! Det har aldrig kommit kiss eler bajs i den än, men gissa vilket party vi kommer att ha här hemma när det väl händer!
I den sista famlijen hade mamman bland annat valt att amma VÄLDIGT länge om du frågr mig. Hon hade två barn på två respektive fem år. Hon ammade båda två. Jag tycker att det ser närmast groteskt ut när ett så stort barn ställer sig framför mamman och tar sig en slurk. Jag är verkligen inte emot amning. Jag tycker att mammor ska kunna amma sina barn var de än är. Kanske inte vifta med pattarna hur som helst på fina resturanger och sånt, men har man t.ex. en filt eller en bra tröja som täcker tutten så ser jag inget problem med det. Om inte barnen är så här gamla. Nu brukade den här mamman bara amma hemma, men iaf. Om man håller på så här länge, är det verkligen för barnens skull då, eller är det mamman som inte vill släppa taget? Jag ammade själv i 5 månader. Hade gärna fortsatt ett tag till, men mjölken sinade och PBP fick sina första två sylvassa tänder när hon var fyra månader. Vi kämpade i en månad,men varken jag eller hon tyckte att det var trevligt längre så vi lade ner det projektet. Hoppas på att det fungerar lite längre med nästa barn, men inte i fem år. Inte ens i två år skulle jag nog hålla på. När mina barn blir så stora så kommer de att få dricka komjölk ur glas minsann.
När är det lagom att sluta egentligen? Det är ju självklart upp till varje familj/mamma att bestämma. Man får ju en helt annan frihet när man inte är en mjölkmaskin längre och pappan kommer in i bilden på ett helt annat sätt. Å andra sidan så får man inte den extrema närheten till barnet på samma sätt. Så kände jag iaf (Fick stödmata med ersättning då jag inte hade tillräckligt i brösten). Sen är det ju alla fördelar med skydd mot sjukdomar och mot allergier som bröstmjölken har.
Jag hade gärna fortsatt ett par månader till, men dömmer ingen för att de väljer att sluta tidigare eller senare. Fast jag tycker nog att när det börjar krypa upp mot tvåårsåldern, för att inte tala om femårsåldern så kan det nog vara dags att sluta. Så kanske dömmer jag lite iaf om jag ska vara helt ärlig...
Kommentarer
Trackback
