Köttbullar.
Idag ska det bli hemmalagade köttbullar med brunsås och potatis. Mums, eller hur?!? Jag valde mellan det eller sallad med räkor. Eftersom PBP tyckte att det var dags att vakna kl 02.15 i morse/natt eller vad man nu väljer att kalla det så var jag sugen på ngt mer ordentligt än bara sallad. Så då fick det bli köttbullarna. Vi brukar alltid köpa färdiggjorda frysta eftersom vi har VÄLDIGT olika smak när det kommer till hur köttbullar ska smaka. Visst är det konstigt. Sambon som verkligen äter allt utom fiskbullar och paltbröd, är väldigt bestämd på hur köttbullar ska smaka. Så jag tänkte försöka mig på en liten kompromiss och se vad han tycker om det.
Det är ju dags för PBP att börja äta i stort sätt samma mat som vi gör nu och då tänker jag minsann vara lite duktigare och göra maten från grunden. Så lite halvfabrikat som möjligt. Fast det är ju väldigt smidigt att ha i frysen när man har bråttom eller liknande. Köttbullar idag. Räksallad imorgon alltså.
Jo, hon vaknade ju som sagt lite tidigare än vad jag hade räknat med. Själv har jag oxå haft jättesvårt att sov i natt. Kan det ha varit fullmåne eller ngt. Det kanske var min inre varulv som höll på och var jobbig och inte lät mig slappna av... Jag tror iaf att jag lyckades få mellan två och tre timmars sömn. Inte riktigt vad jag skulle velat ha. Är ju en sån där åtta timmars människa. Man skulle ju kunna tro att en liten tjej på 11 månader skulle vara trött när hon har varit halva natten. Jag vet att jag iaf var sjukt trött!!! Men nej. Hon har sovit två gånger. Första gången ca 1½ timme. Då lyckades jag oxå få mig en timmes sömn. Det behövdes kan jag säga!!! Sen har hon sovit ytterligare i tjugo minuter. Då hann jag bara lägga mig i soffan och blunda innan hon skulle upp igen.
Har iaf kommit fram till att jag måste ut och spring i kväll så att jag somnar så fort jag lägger huvudet på kudden. Orkar nog inte allt för många sånna här nätter om jag inte får sova ordentligt på dagarna...
Pga all vaken tid vi har haft idag så struntade jag i att åka till Uppsala. Känns som man kan vara en trafikfara när man plötsligt kommer på sig själv med att stirra rakt ut i luften och om man sen tittar på klockan så ser man att man har gjort det i tio minuter, utan att märka det... Det blir Uppsala imorgon istället. Just det. Jag skulle ju ringa till gamla jobbet och fråga vilka som jobbar imorgon och när de börjar. Man vill ju inte stå utanför och vänta liktsom. Sen så är det ju bra om de tänker vara på fritids under dagen och inte springa iväg alltför långt. Sen så har vi blivit hembjudna till Åsa. Det blir trevligt! Hennes dotter Jenny ville gärna träffa PBP. Det tycker nog PBP om! Sen får vi se om vi kanske tar oss en tur till möbelaffären där vi köpte vårat matbord. De hade många fina saker där när vi köpte det iaf. Fast nu är ju det några år sedan. Shit, tiden går ju så himlans fort, eller hur?
Det var ju inte länge sedan so jag tryckte ut PBP och nu är det mindre än en månad kvar tills hon fyller ett. Lika lång tid är det kvar tills vi ska börja behandlingen för ett syskon till. Vi var ju där i maj på möte med läkaren. Då tänkte jag att det är ju såååååå långt kvar tills vi kommer att sätta igång, men nu är vi alltså snart där.
Betyder det att jag blir gammal i samma takt. Aaaaaaaaa!!!!! Trettio närmar sig med storsteg! Hu! Fast det kanske inte är så farligt som det låter. Saken är bara den. Jag har en massa rynkor, hängpattar och plufsmage redan nu. Hur kommer jag att se ut när jag är 40??? Å andra sidan kanske det inte kan bli så mkt värre. Självkänslan är väldigt hög idag som ni märker. NOT!!! Kanske har det med tröttheten att göra, men idag känns det som om jag skulle göra bäst i att gömma mig under ett täcke och inte komma fram på mkt länge.
Tittade på reprisen på det här programmet med Tori Spelling. Hon är ju gravid och höll på att dö. Hon hade gått upp till, hör och häpna, hela 73 kg!!! Hör ni vad sjukt mkt hon har gått upp till... När man hör människor som klagar på att de har gått upp till 73 kg när de var höggravida börjar man ju undra lite vad man själv gjorde för fel. På invägningen vid förlossningen vägde jag 0,5 kg från tresiffrigt. Men jag kan ju säga till mitt försvar att jag nog hade väääääldigt tunga kläder på mig den dagen... Hmmm. Eller kanske inte.... Vad jag har hört så är det ganska så många mammor som går upp så pass mkt under graviditeten. På mig var det som tur var mest vätska. Jag gick ner 20 kg på två veckor. Det svåra är nu efteråt. Jag går upp i vikt mkt lättare nu än tidigare. Jag var ju inte direkt smal tidigare, men den vikten jag hade den höll sig lite oavsett vad jag åt. Nu kan jag typ titta på ett chips eller en pizza så säger det bara svish och så har jag gått upp minst ett kilo. Men, men det är väl bara att anpassa sig efter det antar jag.
Nu ska de där bullarna rullas...
Det är ju dags för PBP att börja äta i stort sätt samma mat som vi gör nu och då tänker jag minsann vara lite duktigare och göra maten från grunden. Så lite halvfabrikat som möjligt. Fast det är ju väldigt smidigt att ha i frysen när man har bråttom eller liknande. Köttbullar idag. Räksallad imorgon alltså.
Jo, hon vaknade ju som sagt lite tidigare än vad jag hade räknat med. Själv har jag oxå haft jättesvårt att sov i natt. Kan det ha varit fullmåne eller ngt. Det kanske var min inre varulv som höll på och var jobbig och inte lät mig slappna av... Jag tror iaf att jag lyckades få mellan två och tre timmars sömn. Inte riktigt vad jag skulle velat ha. Är ju en sån där åtta timmars människa. Man skulle ju kunna tro att en liten tjej på 11 månader skulle vara trött när hon har varit halva natten. Jag vet att jag iaf var sjukt trött!!! Men nej. Hon har sovit två gånger. Första gången ca 1½ timme. Då lyckades jag oxå få mig en timmes sömn. Det behövdes kan jag säga!!! Sen har hon sovit ytterligare i tjugo minuter. Då hann jag bara lägga mig i soffan och blunda innan hon skulle upp igen.
Har iaf kommit fram till att jag måste ut och spring i kväll så att jag somnar så fort jag lägger huvudet på kudden. Orkar nog inte allt för många sånna här nätter om jag inte får sova ordentligt på dagarna...
Pga all vaken tid vi har haft idag så struntade jag i att åka till Uppsala. Känns som man kan vara en trafikfara när man plötsligt kommer på sig själv med att stirra rakt ut i luften och om man sen tittar på klockan så ser man att man har gjort det i tio minuter, utan att märka det... Det blir Uppsala imorgon istället. Just det. Jag skulle ju ringa till gamla jobbet och fråga vilka som jobbar imorgon och när de börjar. Man vill ju inte stå utanför och vänta liktsom. Sen så är det ju bra om de tänker vara på fritids under dagen och inte springa iväg alltför långt. Sen så har vi blivit hembjudna till Åsa. Det blir trevligt! Hennes dotter Jenny ville gärna träffa PBP. Det tycker nog PBP om! Sen får vi se om vi kanske tar oss en tur till möbelaffären där vi köpte vårat matbord. De hade många fina saker där när vi köpte det iaf. Fast nu är ju det några år sedan. Shit, tiden går ju så himlans fort, eller hur?
Det var ju inte länge sedan so jag tryckte ut PBP och nu är det mindre än en månad kvar tills hon fyller ett. Lika lång tid är det kvar tills vi ska börja behandlingen för ett syskon till. Vi var ju där i maj på möte med läkaren. Då tänkte jag att det är ju såååååå långt kvar tills vi kommer att sätta igång, men nu är vi alltså snart där.
Betyder det att jag blir gammal i samma takt. Aaaaaaaaa!!!!! Trettio närmar sig med storsteg! Hu! Fast det kanske inte är så farligt som det låter. Saken är bara den. Jag har en massa rynkor, hängpattar och plufsmage redan nu. Hur kommer jag att se ut när jag är 40??? Å andra sidan kanske det inte kan bli så mkt värre. Självkänslan är väldigt hög idag som ni märker. NOT!!! Kanske har det med tröttheten att göra, men idag känns det som om jag skulle göra bäst i att gömma mig under ett täcke och inte komma fram på mkt länge.
Tittade på reprisen på det här programmet med Tori Spelling. Hon är ju gravid och höll på att dö. Hon hade gått upp till, hör och häpna, hela 73 kg!!! Hör ni vad sjukt mkt hon har gått upp till... När man hör människor som klagar på att de har gått upp till 73 kg när de var höggravida börjar man ju undra lite vad man själv gjorde för fel. På invägningen vid förlossningen vägde jag 0,5 kg från tresiffrigt. Men jag kan ju säga till mitt försvar att jag nog hade väääääldigt tunga kläder på mig den dagen... Hmmm. Eller kanske inte.... Vad jag har hört så är det ganska så många mammor som går upp så pass mkt under graviditeten. På mig var det som tur var mest vätska. Jag gick ner 20 kg på två veckor. Det svåra är nu efteråt. Jag går upp i vikt mkt lättare nu än tidigare. Jag var ju inte direkt smal tidigare, men den vikten jag hade den höll sig lite oavsett vad jag åt. Nu kan jag typ titta på ett chips eller en pizza så säger det bara svish och så har jag gått upp minst ett kilo. Men, men det är väl bara att anpassa sig efter det antar jag.
Nu ska de där bullarna rullas...
Kommentarer
Trackback
