Tillbaka igen.

Nu har jag varit borta från bloggen bra länge. Har verkligen inte haft någon ork till att skriva ngt.

Dagarna har passerat som vanligt och inga större saker har inträffat. Eller jo, förresten. En stor sak har hänt med PBP.

Det kanske inte låter så stort i era öron. Kan oxå hända att ni kommer att tycka att det låter åt skogen fel det som jag kommer att berätta. Men, men. Det struntar jag i, för för mig och framför allt för PBP så är det ett jättesteg i utvecklingen.

Vi var på öppna förskolan igår. Det är alldeles lagom mkt barn och med alldeles lagom energi. Inte för stökigt med andra ord... PBP var superglad och väldigt framåt. Hon lärde sig att gå i trappan som de har och även att klättra upp i rutschkanan (hur tusan det nu stavas...). Men det stora kommer här: Hon puttade till två andra barn. Visst det får man ju absolut inte göra och det sa jag ju även åt henne, men inombords log jag ett inte helt litet leende. Det är nämligen så att hon har varit extremt försiktig. De andra barnen har kunnat knuffa henne och ta hennes saker medan hon bara böjt ner huvudet och sett lite ledsen ut. Inte sagt någonting, men man har sett att hon blir ledsen. Igår sa hon alltså ifrån för första gången! Det känns bra atthon faktiskt kan ta och säga ifrån lite själv, även om knuffar kanske inte är det mest optimala sättet.

Det var heller inte helt oprovocerat. Åtminstonde inte ena gngen. den andra gången missade jag tyvär. Men den gången jag såg så var det en äldre flicka som promt skulle tränga sig förbi på en träningstrappa som de har på öf. Eftersom att det var första dagen som PBP gått i den trappan så var hon lite osäker. Kommer det då ett större barn och ska tränga sig förbi och alltså ta bort PBPs ena hand som hon håller i räcket med, så tycker jag nog innerst inne att det är helt ok att knuffas lite. Den andra tjejen gjorde ju inte heller rätt...

Idag var hon lika framåt och glad. Hon dansade för fullt på samlingen och har även börjat sjunga med lite i sångerna. Dock inga knuffar idag. Det har varit en liten tjej på öf som jag har haft lite svårt för då hon har varit väldigt knuffig, ska ha:ig och inte speciellt snäll mot ngn utav de andra barnen. Hon har varit jättesnäll mot PBP de senaste gångerna. Speciellt idag. De lekte tillsammans och hon visade PBP hur man skulle göra vissa saker och väntade jättegulligt på att PBP skulle bli färdig. Hon tog ju då lite längre tid på sig än den här stora tjejen. Den flickan har klättrat några placeringar på min favvolista. Tänk vad lätt det kan vara att glädja en mamma! :-)

En annan sak där det märks stor skillnad är hur PBP är bland andra vuxna. Det är ju fortfarande så att hon inte kastar sig runt halsen på vem som helst, men det har jag ju absolut inte räknat med heller. Det är så att det har kommit en ny tjej till öf. Hon har varit där med sin mamma de två senaste dagarna. Det första hon gjorde när hon kom igår var att ge PBP en puss. Sen lekte de och kramades och pussades för fullt flera gånger. På köpet så har liktsom PBP börjat gilla mamman oxå. Hon pratar ingen svenska, förutom hej, typ. Hon kunde ta och busa med och lyfta PBP från första stund. Det tror ajg inte att det är ngn annan som har fått göra. Men hon sänder ut en mjuk energi och är inte så skränig och högljudd som vissa av de andra mammorna kan vara. Kanske är det det som PBP fastnade för. Jag vet faktiskt inte,men det känns fruktansvärt skönt att det har börjat släppa för lilltjejen nu!

Hoppas, hoppas, hoppas att det håller i sig nu över jullovet oxå!

Kommentarer
Postat av: Ellinor

Åhh mosters lilla sötnos. Det är bra att hon vågar säga ifrån lite, samtidigt som man får stoppa dem en aning när de faktiskt gör något dumt även om man bara vill hurra (så inte de andra föräldrarna börjar undra). Toppen att hon blivit så framåt. Åh vad jag längtar efter er. Kanske tittar ut en snabbis ikväll iaf.

Puss

2009-12-11 @ 08:11:18
URL: http://alittlegirlsdiary.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0