Åtta timmar!!!

I natt fick jag sova åtta timmar i sträck. Eller kanske inte riktigt helt i sträck, för våra älskade katter väckte mig fyra gånger- I vilket fall som helst så är det skönt att känna att man inte måste gå upp. En underbar helg på det sättet!

Det ser fortfarande ut som ett bombnedslag här hemma, men efter en dusch och lite påklädning så blir det en tur till återbruket och då ska det väl förhoppningsvis se lite bättre ut.

Vi hade en sån där kattpelare som går upp till taket i vardagsrummet. Det mesta av den har vi tagit bort och ersatt med ett par hyllor så att katterna kan komma upp på datorskåpet. Det ser lite bättre ut nu tycker jag! Ni skulle ha sett katterna igår när det var klart. Gustaf är den första som prövar. Livrädd, men nyfiken tar han sig hela vägen upp. Dharma sitter nedanför och ser på. Det ser ut som att hon kollar så att hyllorna verkligen håller. När Gustaf kommit upp utan att ngn katastrof har inträffat så bestämmer sig Dharma för att utforska det nya. Samtidigt vill Gustaf komma ner. Det hela slutar med at de sitter på varsin hylla och glor på varandra. Ingen av dem flyttar på sig. Puckon! När de har suttit så där i närmare tio minuter medan vi skrattade åt dem, så tog sambon ner Gustaf. Han blev nog lättad för att få komma ner och Dharma hoppade smidigt upp på skåpet. Den minsta lilla, Abby, gömde sig någonstans som vanligt när det händer nya saker...

Idag kommer PBP hem. Tjoho!!!! Jag längtar jättemycket efter henne nu! Jag förstår inte vad vi gjorde på dagarna innan hon kom. Vi måste ha haft ett mkt tråkigt liv iaf! Även om det är väldigt skönt att sitta på toan med dörren stängd och att få städa undan lite och äta frukost i lugn och ro, så skulle jag aldrig vilja gå tillbaka till det liv vi hade förut, för det var ganska så livlöst. det finns ingenting härligare än att få en stor blöt puss med mkt tunga från en mysPBP. Eller busa med henne så att hon kiknar av skratt, vilket man själv oftast gör då oxå. Eller se henne krama och pussa på katterna som är så himla snälla och låter henne hållas. Eller lyssna på henne när hon sitter och läser högt ur sin bok om alla djuren på landet. Vilken underbar inlevelse hon har då. Man kan inte annat än att älska den lilla underbara dotterna som vi har fått äran att se växa upp. Ibland tror jag att allting har en mening. Jag tror att det var meningen att vi skulle vänta så länge på att få barn, för det var ju PBP vi väntade på. Med facit i hand så var det verkligen värt all sorg och förtvivlan, för nu bor världens underbaraste med oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0